Sammanfattning Bakgrund: Äldre är en växande grupp i samhället som är samtidigt sårbar ur ett hälsosynpunkt. Detta på grund av de fysiologiska förändringarna och förändringarna i livssituationen. Förändringarna i livssituationen så som pensionering och förlusta av partner kan förknippas orsaka känslor av ensamhet och meningslöshet. Syfte: Syftet med undersökningen är att framförallt belysa området upplevd ensamhet-hälsa-meningsfullhet hos seniorer. Studiens sekundära syfte är att undersöka huruvida den upplevda ensamheten har någon relation till upplevelse av hälsa hos seniorer samt att se om den upplevda meningsfullheten i livet har någon relation till upplevelser av hälsa och ensamhet. Metod: Ett frågeformulär (Health Profile Institute Seniorprofil) delades ut till 25 hemmaboende seniorer (65år och uppåt) från Täby kommun. Testpersonerna var besökare på Täby Seniorcenter.   Frågeformulär fylldes i på egen hand. I samband med detta bokas även en tid för ett hälsosamtal för att gå igenom enkäten. Resultat: Utifrån frågeformuläret upplever majoriteten av respondenter sällan eller aldrig ensamhet, majoriteten upplever sin hälsa som minst ”bra”, meningsfullheten upplevs ”ofta” eller ”mycket ofta” bland de flesta respondenterna. Ett svagt positivt, dock icke-signifikant korrelation upptäcktes mellan upplevd ensamhet och upplevd hälsa. En något starkare korrelation (dock inte signifikant) upptäcktes mellan upplevd ensamhet och upplevd meningsfullhet. Den starkaste och den mest signifikanta korrelation som upptäcktes är korrelationen mellan upplevd hälsa och upplevd meningsfullhet med korrelationskvoten 0,445 och signifikansnivån 0,025. Slutsats: Det undersökta området kan utifrån majoritetens svar beskrivas med en positiv upplevelse av den egna hälsan, sällan upplevd ensamhet och ofta upplevd meningsfullhet i livet. Den upplevda ensamheten är inte nödvändigtvis kopplad till upplevd hälsa eller till upplevd meningsfullhet. Det finns en tendens som antyder att det kan finnas en positiv korrelation mellan upplevd hälsa och upplevd meningsfullhet. Studiens utformning gör det svårt att dra några bestämda slutsatser. Mer forskning i ämnet behövs.

I uppsatsen undersöks de självupplevda orsakerna bakom ensamhetsupplevelser, baserat på enkätsvar från 1 742 svenskar (utvalda med obundet slumpmässigt urval) i åldern 20 till 90 år. Enkäten genomfördes under 2008 och resultatet jämförs genomgående med resultat från tidigare forskning, och då främst med en motsvarande undersökning från 1985. Skillnaderna mellan de två undersökningsåren är överlag små. När man diskuterar ensamhet ser man gärna att den bakomliggande orsaken är bristande mellanmänskliga kontakter i nuet. I viss tidigare forskning har man gått ett steg längre och utgår från att ensamhet orsakas av antingen situationsskapade faktorer (till exempel att nära förhållande ändrats) eller av personliga egenskaper (exempelvis dåligt självförtroende). I min uppsats har jag med empirisk grund visat att det rör sig om en betydligt mer mångfacetterad bild än så och att man bör iaktta åtta distinkt åtskilda grupper av orsaker, nämligen utan närrelation, alienerad, avvikande, otillräckliga vänskapsband, dislocated, inte intresserad av andra, saknar transportmedel och påtvingad omgivning. De starkaste och ofta förekommande upplevelserna av ensamhet orsakas framför allt av de första fyra orsaksfaktorerna. Hur man ser på orsakerna till sina ensamhetsupplevelser påverkas främst av ens ålder, där yngre respondenter tenderar att framhäva orsaker inom faktorerna alienerad, avvikande och otillräckliga vänskapsband medan äldre istället framhåller orsaker inom utan närrelation, inte intresserad av andra samt saknar transportmedel. Jag har även konstaterat att synen på orsakerna till ensamhetskänslorna påverkas av civilstånd, uppväxt och hälsa. Några samband beroende på kön eller graden av religiositet har däremot inte kunnat påvisats.

Tidigare forskning visar att smittskyddsisolering kan ha negativa effekter på patienters välmående. Syftet med denna studie var att belysa patienters erfarenheter av att vara smittskyddisolerade på ett sjukhus. För att få en uppfattning om det vetenskapliga läget genomfördes en litteraturstudie med induktiv ansats där nio artiklar granskades och analyserades. Genom färgkodning framkom olika teman och dessa bildade sedan tre olika rubriker. Dessa rubriker var: Att vara ensam, Behovet av information och Begränsningar i vårdmiljön. Resultaten visade att smittskyddsisolerade patienter blir ensamma. Ensamheten berodde främst på brist på besök från närstående och vårdpersonal. Många saknade också möjligheten att umgås och prata med andra patienter. Patienter hade otillräcklig kunskap om sin situation eftersom informationen från vårdpersonalen varit knapphändig. Bristen på kunskap orsakade förvirring hos patienter, dessutom uppstod ilska gentemot vårdpersonalen. Vårdmiljön ledde till begränsningar både fysiskt och psykiskt. Det ledde också till minskad grad av självbestämmande. Vid smittskyddsisolering behöver patienter få mer social stimulans. Vårdpersonal bör vara mer närvarande och bli bättre på att informera patienter.

Bakgrund:  Ensamhet har visat sig vara ett folkhälsoproblem som kan påverka den fysiska, psykiska, sociala och existentiella hälsan hos äldre. Detta kan yttra sig exempelvis i högt blodtryck och hjärt- och lungsjukdomar liksom i ångest, depression och psykologisk stress. Sjuksköterskan kan träffa den äldre i olika vårdkontext och behöver, för att kunna ge en personcentrerad vård, ha kunskap om hur äldre kan uppleva ensamhet. Syfte:  Syftet med denna studie var att belysa äldres upplevelser av ensamhet. Metod: Litteraturöversikt där vetenskapliga artiklar söktes i olika databaser som var PubMed, CIHNAL och Medline. Artiklarna kvalitetsgranskades utifrån Willmans mall för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativ metod. Analysen var baserad utifrån Fribergs analysmodell. Resultat: I analysen framkom det fyra huvudkategorier som är skapas av begränsningar, skapar existentiell lidande, kommer med förluster, och kan vara positivt. De två underkategorierna var förlust av känslomässiga relationer och förlust av sammanhang. Slutsats: Resultatet visade utifrån de olika patientberättelserna att ensamhet till största del är en form av lidande, vilket kräver att sjuksköterskan ingriper för att kunna lindra lidande och bibehålla hälsa. Resultatet visade även att en del äldre kan uppleva ensamhet som något positivt.

Ensamhet är ett globalt ökande problem då världens äldre befolkning idag ökar då människor lever längre. Till följd av ensamhet ökar dödligheten och allt fler människor riskerar att drabbas av ohälsa. Förekomsten av ensamhet är en oundviklig del av livet och alla människor kommer någon gång att uppleva ensamhet. Starkast koppling har ensamheten till att åldras relaterat till åldrandeprocessens förluster. Ensamhet bland äldre utgör således en stor risk för negativa påföljder. Det är av stor vikt att uppmärksamma ensamhet i förebyggande syfte men även för att vidare kunna hjälpa den enskilde att uppnå hälsa. Ett vårdande samtal har potential att stärka människans tillvaro och kan således lindra eventuellt lidande. Därmed blev studiens syfte att sammanställa litteratur för att undersöka äldres upplevelse av ensamhet i hemmet eller på vårdhem. Denna litteraturstudie är en integrerad sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Eftersom syftet var att undersöka upplevelser användes kvalitativ forskning. Datainsamlingen gjordes i databaserna CINAHL och MEDLINE, varpå tio artiklar inkluderades efter kvalitetsgranskning. Dataanalys resulterade i tre huvudkategorier: “Upplevda orsaker till ensamhet”, “Konsekvenser av upplevd ensamhet” och “Skyddsfaktorer mot ensamhet”. Resultatet visar att ensamheten orsakas av ett flertal olika faktorer. Åldrande är en naturlig del av livet men medför oundvikliga livsförändringar som förluster, otillfredsställande bemötanden, begränsningar i livet och förlust av sammanhang vilket kan vara svårhanterat. Ensamhetskänslor framfördes av de äldre vara nära sammanflätade med många olika känslor. Därtill behövde ensamhet inte alltid betyda något negativt utan kunde även beskrivas som något positivt och tillfredsställande. Ensamheten kan också brytas på många olika sätt.

Intrahospitala transporter är riskfyllda, det är rådande konsensus, och desto sjukare patienten är desto större är risken att drabbas för negativa händelser. Majoriteten av patienterna som vårdas på en intensivvårdsavdelning kommer någon gång att behöva genomgå just detta riskmoment. Det är dock inte bara patienterna som riskerar att fara illa. Även sjuksköterskan hamnar i en utsatt situation då risken för avvikande händelser eller vårdskador ökar. Detta examensarbete med en kvalitativ induktiv ansats syftar till att belysa intensivvårdssjuksköterskors erfarenheter och upplevelser kring att genomföra en intrahospital transport av ventilatorbehandlade patienter. Datainsamling har skett med semistrukturerade intervjuer på tre olika intensivvårdsavdelningar i Västra Götalandsregionen under våren 2016. Totalt har åtta intervjuer genomförts. Den insamlade datan har sedan analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys och presenteras i 10 subkategorier indelade i tre huvudkategorier. Det tre huvudkategorierna är följande: Personalrelaterade, patientrelaterade och miljörelaterade faktorer. Det framkom i resultatet att intensivvårdssjuksköterskor tänker mycket på de risker som kan uppstå under en intrahospital transport men också att det för sjuksköterskorna kan associeras med en känsla av att vara ensam eller utsatt. Faktorer som framkom som viktiga för att sjuksköterskorna skulle känna sig trygga i sitt arbete var att de hade stöd från sina mer erfarna kollegor för att skapa ett så optimalt temarbete som möjligt.

Sammanfattning Syftet med vår studie är att undersöka upplevelser av ensamhet hos äldre personer som bor på omvårdnadsboende. I tio kvalitativa intervjuer frågade vi personer boende på omvårdnadsboende i åldern 80 till 100 år om deras upplevelser av ensamhet. Resultatet delades in i tre teman: negativa känslor av ensamhet, frånvaro av negativa känslor av ensamhet och faktorer som motverkar känslor av ensamhet. I en kvalitativ innehållsanalys analyserade vi resultatet genom att använda oss av Aaron Antonovskys KASAM-teori, Abraham Maslows behovshierarki, Julian Rotters teori om kontrollfokus och Lars Tornstams teori om gerotranscendens. Studien visade att vanliga faktorer som ledde till negativa känslor av ensamhet hos våra informanter var avsaknad av sociala relationer och brist på egenkontroll. Frånvaro av negativa känslor av ensamhet föranleddes av närhet till personal på boendet, att vara en person som inte var i stort behov av social samvaro, och att ha möjlighet att röra sig fritt utan hjälpmedel. De främsta faktorerna som motverkade känslor av ensamhet var meningsfulla sociala relationer, fritidsintressen och god hälsa.

Tio procent av Sveriges befolkning lever med långvarig smärta och 60 procent av dessa är sjukskrivna på grund av kronisk smärta (1177 Vårdguiden 2013). Patienter med kronisk smärta upplever ofta en okunskap i sin omgivning kring hur det är att leva med smärta. Dessa patienter vårdas på alla avdelningar och det är då av stor vikt att sjuksköterskan har kunskap och förståelse för att bemöta patienterna på bästa sätt. Hur kan man öka kunskapen och förståelsen för denna patientgrupp? Syftet med studien var att beskriva hur det är att leva med kronisk smärta. Litteraturstudien resulterade i tio kvalitativa artiklar som analyserats och bildat tre huvudteman och sju subteman. Huvudtemana är ensamhet, hjälplöshet och försoning. Resultatet visar att smärtan påverkar familjelivet, sociala relationer och arbetsförmågan. Många upplevde ensamhet och utanförskap från samhället. Att inte ha kontroll på sin situation ledde till känslan av hjälplöshet. För att klara av att leva med kronisk smärta användes strategier och vägar till att finna styrka. Det fanns en oro för hur smärtan skulle komma att påverka framtiden. Diskussionen visar att det är viktigt att se patienten, ha ett bra bemötande, ta tillvara på individens egna resurser och upplevelser, vilket leder till att patienten blir delaktig och får större kontroll över sin situation.

När ett barn i en familj diagnostiseras med cancer sker en livsomvälvande förändring för både syskon och föräldrar. Syskon kan uppleva nya känslor när livet vänds upp och ner. I bakgrunden tar vi upp områden som belyser cancer hos barn och hur dess behandling går till. Vi beskriver hur en syskonrelation kan se ut. Bakgrunden belyser även sjuksköterskans ansvarsområde samt vikten av professionellt bemötande och omvårdnad  av  hela  familjen. Ett  problem kan vara när syskonets välbefinnande påverkas och ett lidande kan infinna sig. Det är då sjuksköterskans uppgift att uppmärksamma syskonets förändrade livsvärld. Vårt syfte är att belysa upplevelsen av hur syskon erfar att ha en bror eller syster med diagnosen cancer. Resultatet grundas på tio artiklar varav två har en kvantitativ forskningsansats och åtta har en kvalitativ ansats. Resultatet baseras på analys av de valda artiklarna. Utifrån vår analys har två teman och sju subteman identifierats. De två temana är en förändrad livsvärld för syskonet och känslomässiga förändringar. Resultatet visar att sjuksköterskan har stort ansvar att ge information och göra syskonet delaktig i omvårdnaden av det sjuka barnet. I diskussionen diskuteras syskonens upplevelser vilket åskådliggörs med ny litteratur och nya artiklar introduceras. Vi anser att barn och unga vuxnas upplevelser av att leva med ett cancersjukt syskon är ett viktigt ämne att belysa då sjuksköterskor möter barn oavsett vilken verksamhet hon arbetar inom.

Sammanfattning I den här forskningsöversikten studeras befintlig forskning för att ta reda på hur social isolering beskrivs bland barn och ungdomar med autismspektrumtillstånd (AST), vilka or-saker som beskrivs till fenomenet, samt hur barns och ungdomars egna upplevelser hanteras i forskningen. Litteratursökningar genomfördes för att samla in data, vilken därefter analy-serades utifrån olika vanligt förekommande teman som återkopplas till teorin. Det framkom i empirin att barn och ungdomar med AST oftare är ensamma, är mindre delaktiga och oftare upplever social isolering. Orsaker till fenomenet beskrevs som olika, där majoriteten av datan benämnde barn och ungdomar med ASTs försämrade kommunikationsförmåga som en av dem. Endast några få studier benämnde andra faktorer, som exempelvis samhälleliga. Ett fåtal av studierna benämnde vikten av att lyfta barn och ungdomar med ASTs egna uppfattningar av sin sociala situation, och det går att härleda att det finns ett behov av att lyfta barnen och ungdomarna mer i forskningen.