Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka förskolepedagogers tankar om och erfarenheter av barn som leker ensamma i barngruppen, vilka orsaker de anser ligga bakom barns ensamlek samt vilka metoder förskolepedagogerna beskriver att de använder för att få in ensamlekande barn i det sociala samspelet i barngruppen. Studiens problemställning innefattar hur man som förskolepedagog kan tänka när det kommer till barn som leker ensamma då samspelets betydelse för barns sociala utveckling ofta ses som mycket viktigt. Teoretisk utgångspunkt är den sociokulturella teorin som belyser både samspelets och ensamtidens betydelse för social utveckling och lärande. I studien har åtta förskolepedagoger intervjuats och studiens resultat visar att förskolepedagogerna resonerar på ett liknande sätt kring barns ensamlek, varför barn leker ensamma samt vilka metoder de använder för att stödja ensamlekande barn. En viktig slutsats är att förskolepedagogerna menar att ensamleken inte bör pågå under en längre tid eftersom de anser att detta inte är bra för barns sociala utveckling och lärande. Mot bakgrund av förskolepedagogernas utsagor har vi även fått en förståelse för att ensamleken kan beskrivas som positiv för barns utveckling på olika sätt beroende på om ensamleken upplevs som konstruktiv eller ej. / Självständingt arbete - Förskolepedagogisk område

Denna studie syftar till att undersöka förskollärares främjande arbete med barn som leker ensamma och inte ingår i kamratrelationer i förskolan samt vilka åtgärdande insatser som tillsätts. Vi har gjort en kvalitativ studie där vi använt oss av samtalsintervjuer med förskollärare för att få en konkret inblick i förskollärares tankar och reflektioner över ämnet. Samt undersöka ifall respondenterna har kännedom om bakomliggande orsaker till barns problematik med sociala interaktioner såsom blyghet, social fobi eller andra kända diagnoser. Enligt läroplanen ska förskolan lägga grunden till det livslånga lärandet och bygga kompetenta samhällsmedlemmar (Lpfö 18, s.7). Bakgrunden i studien kommer från ett samhällsenligt problem där vi fokuserar på individer som besitter en problematik med sin sociala kompetens. Därför ser vi vikten av att denna problematik upptäcks i tidig ålder och arbetas med redan i förskolan. I vår studie har vi kunnat urskilja pedagoger som är uppmärksamma och planerar verksamheten så att barnen får jobba med sin problematik. Resultatet i studien visar även på att det i en barngrupp normalt finns 1-2 barn som uppvisar drag av blyghet eller social fobi. Pedagogerna i vår studie jobbar överlag aktivt med att stärka barnens sociala kompetens och lägger upp arbetet så att barnen ska ha möjlighet att öva på det sociala samspelet. I frågan om det finns någon känd bakomliggande orsak till barnens problematik fann vi ett blandat resultat där olika sorters diagnoser samt ärftlighet var grunden i barnens problematik.

Studien handlar om ensamlekande barn i förskolan, alltså barn som inte leker tillsammans med andra barn. Syftet med studien är att synliggöra förskolepersonals uppfattningar om lekens utformning och dess betydelse för ensamlekande barn. Studien tar sin teoretiska utgångspunk ur ett sociokulturellt perspektiv på lek och utveckling. Vi har i studien använt en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer utgjort vår datainsamling. De som intervjuats är fyra förskollärare och en är barnskötare, alla med varierad erfarenhet inom förskolans verksamhet. Frågeställningarna behandlar förskolepersonals uppfattningar om lek och lekens betydelse, orsaker till ensamlek samt pedagogiska utmaningar med att få ensamlekande barn att leka med andra barn. Resultatet visar hur viktig vuxnas förhållningssätt till barn och deras lek är samt vad det har för betydelse i mötet med enskilda individer. Förskolepersonalens tankar kring orsaker till att barn leker ensamma synliggörs i resultatet och tar upp barns erfarenheter, diagnoser samt avsaknad av ett gemensamt språk. Studien visar även att förskolepersonal upplever en komplexitet i arbetet med ensamlekande barn då det handlar om kompetens och erfarenhet för att personalen ska kunna känna av när barnet behöver stöttning eller inte. Likaså synliggörs i resultatet att gruppaktiviteter är vikt då förskolepersonalen menar att ensamlekande barn kan se och lära av andra samt bli en del i ett sammanhang.