On the internal market within the EU, freedom of establishment under articles 49 and 54 TEU stipulates that companies have the right to set up businesses in other Member States. On the internal market there are 27 different national tax law systems which have caused obstacles regaring taxation between Member States. These obstacles have been shown deterrent when a company enters a new market. One problem area is the lack of cross-border loss compensation for groups. This means that cross-border groups is over taxed when they are unable to set of gains against losses. Within the EU, there is a constant process trying to resolve these problems, both short and long term. Regarding short term, the Court of Justice has presented a number of case law. The result from these is that Member States must give groups the right to crossborder loss compensation when the loss of the subsidiary is final. However, the case law did not solve the problems with over taxtion, instead they created difficulties for Member States regarding the interpretation of the cases due to the absence of a uniform principle to follow. Swedish tax legislation within the area is narrowly designed and allows cross-border loss compensation in few cases. The Commission has now announced a long-term solution in the form of a directive that means that Member States can use a Common Consolidated Corporate Tax Base. Adoption of the directive would eliminate the obstacles whitin the internal market. Cross-border groups would be fully recognized by being provided the opportunity to set off gains against losses in the entire group regardless of the place of orgin.

<p>En av de grundläggande rättigheterna som ska säkerställas alla jurister inom unionen är den fria rörligheten. En jurist kan utöva sin fria rörlighet genom att antingen åberopa den fria rörligheten för personer, tjänster eller etableringsfriheten. Juristyrket är ett reglerat juristyrke och utvecklingen för reglerade juristyrken började år 1974 genom rättspraxis från EUD. Därefter har utvecklingen bara fortsatt och en vanligt förekommande fråga i rättspraxis är vilka krav som ställs på jurister och advokater som har för avsikt att utöva sin fria rörlighet. Därav är syftet med uppsatsen att utreda vilka krav utöver de yrkeskvalifikationer som en jurist redan erhållit från en medlemsstat som krävs för att få utöva juristyrket i en annan medlemsstat. I uppsatsen utreds också om de krav som medlemsstaterna ställer på juristen är förenliga med den fria rörligheten. Medlemsstaterna har rätt att ställa krav på utländska jurister som avser att tillhandahålla sina tjänster i medlemsstaten för att säkerställa att tjänsterna uppnår en lägsta kvalitetsnivå. Medlemsstaterna får ställa krav på att juristen ska erhålla vissa yrkeskvalifikationer samt ha ett professionellt uppförande. Kravens syfte är att skydda juristens klienter från exempelvis bristfällig rådgivning och kraven som ställs måste vara nödvändiga för att kunna utöva yrket i medlemsstaten. När medlemsstaterna ställer krav för att få utöva juristyrket ska de ta hänsyn till de yrkeskvalifikationer som juristen redan besitter genom att genomföra en likvärdighetsbedömning. Likvärdighetsbedömningens syfte är att efter en jämförelse, mellan de yrkeskvalifikationer som juristen har och de yrkeskvalifikationer som krävs för att få utöva yrket i medlemsstaten, avgöra om yrkeskvalifikationerna kan likställas. I de fall yrkeskvalifikationerna kan likställas ska juristen ha rätt att utöva juristyrket under samma förutsättningar som nationella jurister och medlemsstaten får då endast ställa krav på juristens uppförande. Att inga ytterligare krav ställs på juristen när han har de kunskaper som krävs för att få utöva yrket i medlemsstat är förenligt med den fria rörligheten. När likvärdighetsbedömningen visar att yrkeskvalifikationerna tydligt skiljer sig får staten kräva att juristen genomför en kompensationsåtgärd i form av en anpassningsperiod eller ett lämplighetstest. Kompensationsåtgärdernas syfte att ge juristen en möjlighet att bevisa att han har de kunskaper som krävs för att få utöva juristyrket i medlemsstaten. Det faktum att medlemsstaterna ställer krav på kompensationsåtgärder istället för att kräva att juristen ska genomgå en nationell juristutbildning är förenligt med unionsrätten. Det kan till och med sägas att kompensationsåtgärderna gynnar den fria rörligheten för jurister inom unionen.</p> / <p>One of the fundamental rights to be ensured all the lawyers in the Union is the free movement. A lawyer can exercise his freedom of movement by either rely on the free movement of persons, services or establishment. The profession of lawyers is a regulated legal profession and the development of regulated legal professions started in 1974 by law from the COJ. After this the development has continued and a frequent issue in the case law is what requirement that is required of lawyers who intend to exercise their freedom of movement. The purpose of this paper is therefore to investigate which requirements beside the professional qualifications that a lawyer already received from a Member State that is necessary in order to exercise the profession of lawyers in another Member State. The paper also investigates if the requirements which the Member States imposes on the lawyer are compatible with the free movement. Member States have the right to put up requirements on foreign lawyers who wish to offer their services in the Member State in order to ensure that the services reach a certain level of quality. Member States may require that the lawyer should obtain certain professional qualifications and a professional conduct. The requirements are intended to protect lawyer's clients from such as inadequate advice and the requirements must be necessary for the exercise of the profession in the Member State. When Member States sets requirements in order to exercise the profession of lawyers they have to take into account the professional qualifications that the lawyer has already received by doing an equivalent assessment. The equivalent assessments purpose is to compare the lawyer’s professional qualifications and the professional qualifications that are required in order to exercise the profession in the Member State and to decide if the professional qualifications are equate. If the professional qualifications are equate the lawyer shall be entitled to exercise the legal profession under same conditions as national lawyers and then may the States only impose requirements on the lawyer's conduct. That no additional requirements are allowed when the lawyer has the knowledge that is required for that profession in the Member States is compatible with the free movement. When the equivalent assessment shows that the professional qualifications clearly differ can the State demand that the lawyer implements a compensating measure as an adaptation period or an aptitude test. The aim of a compensating measure is to give the lawyer an opportunity to prove that he has the knowledge that is required in order to exercise the legal profession in the State. The fact that Member States require compensatory measures instead of requiring that the lawyer must undergo a national law school is compatible with European Union law. It can even be said that the compensating measures benefit the free movement of lawyers within the European Union.</p>

<p>Den internationella rätten utgörs av mellanstatliga samarbeten mellan suveräna stater på olika områden. De suveräna staterna har exklusiv behörighet att lagstifta inom sina territorier och således har ingen annan stat rätt att stifta lagar som blir gällande på en annans stats territorium. Denna exklusiva rätt till självbestämmande benämns territorialitetsprincipen. På den internationella skatterättens område innebär territorialitetsprincipen att en stat har rätt att beskatta all inkomst som har ett samband med den staten. Detta görs genom att obegränsat skattskyldiga beskattas för all sin inkomst oavsett var den uppstått och begränsat skattskyldiga beskattas endast för den inkomst som uppkommit i den staten.</p><p>Då en självständig stat överlämnar en del av sin suveränitet till ett sådant internationellt samarbete som till exempel EG utgör, splittras det i internationell rätt vedertagna territorialitetsbegreppet eftersom den exklusiva lagstiftningskompetensen i viss mån måste delas med EG: s lagstiftande makt. Etableringsfriheten som stadgas i artiklarna 43 EG och 48 EG utgör en del av de åtaganden som medlemsstaterna måste beakta efter inträdet i EG. Medlemsstaterna får därigenom inte i sin nationella lagstiftning ha åtgärder som inskränker gemenskapsmedborgares och bolags rätt till fri etablering. Med tanke på att beaktandet av EG-rätten föranleder att territorialitetsbegreppet splittras kan det ifrågasättas om territorialitetsprincipen har någon ställning i EG-rätten. Härav är det även av intresse att utreda hu-ruvida territorialitetsprincipen kan utgöra en självständig rättfärdigandegrund av nationellt inskränkande åtgärder som anses strida mot etableringsfriheten.</p><p>Trots att det råder osäkerhet kring huruvida territorialitetsprincipen utgör en självständig rättfärdigandegrund eller inte åberopar medlemsstater principen på grund av att EG-domstolen erkänt principen i ett mål rörande etableringsfrihet. Därav kan territorialitetsprincipens ställning som rättfärdigandegrund inte enkelt avfärdas.</p><p>Vi anser dock inte att territorialitetsprincipen har en ställning som självständig rättfärdigandegrund av nationell lagstiftning som inskränker etableringsfriheten i artiklarna 43 EG och 48 EG. Territorialitetsprincipen fördelar enbart upp beskattningsbehörigheten mellan medlemsstaterna och har enligt oss samma definition inom EG-rätten som den har i den internationella skatterätten. På grund av att territorialitetsprincipen i internationell skatterätt endast används för att definiera en stats beskattningsbehörighet anser vi att principen inte går att använda som stöd för att neka en gemenskapsmedborgare eller ett bolag en skatteförmån enbart med hänvisning till principen.</p> / <p>International law is composed by cooperation between sovereign states within different areas. Sovereign states have the power to legislate within their territories and because of this no other state can make binding laws on another state’s territory. This sovereign right to legislate is known as the principle of territoriality. Within international tax law the principle of territoriality means that a state has the right to taxation within its territory on all income related to that state. This means that those liable to full taxation are taxed on all their income regardless of where the income is earned and those liable to limited taxation are only taxed on income earned in that particular state.</p><p>When a sovereign state gives up parts of its sovereignty to the European Community (EC), which is a part of the international cooperation among states, the concept of territoriality is fragmentized since the exclusive legislative power that a state holds must be shared with the legislative power of the EC. The freedom of establishment in articles 43 EC and 48 EC must be respected by the Member States since they through the admission of the EC granted that they would not apply laws that restricted the right for community citizens and companies to establish themselves in other member states than their own. With the limitation of the state’s sovereignty the term of territoriality becomes vaguer and it can be ques-tioned if the principle of territoriality has a position within EC law. It is also interesting to examine whether the principle can be seen as a justification for national law that is in conflict with the freedom of establishment or not.</p><p>Even though there is some uncertainty whether the principle of territoriality can be seen as a valid justification or not the member states are still trying to invoke it. Since the European Court of Justice recognized the principle of territoriality in a case concerning the right to freedom of establishment it can not easily be dismissed.</p><p>We do not, however, consider the principle of territoriality to be an independent justification for laws that are in conflict with the freedom of establishment in articles 43 EC and 48 EC. We believe that the principle only attributes the right to taxation between the Member States and that the principle is defined as in international tax law. Because the principle is given this definition it can only be used to define a states ability to taxation. We believe that the principle can not be relied upon to deny a Community citizen or a company a right to a tax relief.</p>

Ända sedan införandet av de svenska ränteavdragsbegränsningarna, som kan leda till nekat avdrag för räntekostnader inom intressegemenskapen beroende på mottagarens skattesituation och syftet bakom transaktionen, har reglernas förenlighet med EU-rättens etableringsfrihet varit ett omdiskuterat ämne. Syf-tet med denna uppsats är att utröna reglernas förenlighet med EU-rätten på denna grund.EU-rätten förbjuder vanligtvis alla former av hinder mot etableringsfriheten. Avsteg får dock göras i särskilda fall om hindrande åtgärder kan motiveras mot bakgrund av art. 52(1) FEUF eller ett trängande allmänintresse. De hindrande åtgärderna måste vidare ha till syfte att uppnå de anförda rättfärdigandegrun-derna samt inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dess mål.EU-kommissionen menar att reglerna särskilt missgynnar gränsöverskridande verksamhet. Vidare anser EU-kommissionen att reglerna går utöver vad som är nödvändigt, trots att reglerna förvisso skulle kunna motiveras. Regeringen menar att reglerna inte utgör ett hinder mot etableringsfriheten, eller att reglerna i vart fall kan motiveras och är proportionerliga.Vid en granskning av de svenska ränteavdragsbegränsningarna finner författar-na att det föreligger hinder för etableringsfrihetens utövande, men att detta hinder kan motiveras med stöd av behovet att motverka skatteflykt och beho-vet att upprätthålla en väl avvägd fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna. Det svenska regelverket går dock utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål, särskilt avseende rättssäkerhet och det totala nekandet av avdrag, och måste därför anses vara oförenliga med unionsrätten. / The Swedish interest deduction limitation rules have been a topic of discussion ever since they were approved. Questions have been raised as to whether the rules restrict the freedom of establishment within EU law. The purpose of this thesis is to assess whether the rules are compatible with EU law in this matter.Restrictions to the freedom of establishment are generally prohibited according to EU law. Such restrictions are warranted only if they adhere to art. 52(1) of the Treaty on the Functioning of the European Union or if they pursue a legitimate objective compatible with EU law and are justified by overriding reasons relating to the public interest, in which case they must be suitable for securing the attainment of that objective and must not go beyond what is necessary in order to do so (rule of reason).The EU Commission claims that the Swedish rules restrict cross border activity and the freedom of establishment. The Commission initially states that the rules could potentially be justified by the rule of reason doctrine, but ultimately concludes that the rules go beyond what is necessary to achieve the objective of the justification grounds. Upon an examination of the rules, the authors find that the rules restrict the freedom of establishment, but that they can be justified by the need to combat tax avoidance and evasion and need to preserve the balanced allocation be-tween Member States. The rules do, however, go beyond what is necessary to achieve the objective, especially when it comes to the principle of legal certainty and the denying of the entire expense instead of adjusting it to market value, and are therefore not compatible with EU law.

<p>The Swedish group contribution rules do not include a right to deduction for cross-border group contributions unless the receiving company is taxable in Sweden. There has been much discussion regarding whether the rules are compatible with EC law. On 11 March 2009 the Swedish Supreme Administrative Court ruled ten cases concerning the right to deduction for cross-border group contributions. In three of these judgments deduction for a group contribution from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA was allowed, despite that the subsidiary was not taxable in Sweden. The main purpose of this master thesis is to analyse whether the interpretation of the Supreme Administrative Court concerning the right to deduction for cross-border group contributions is compatible with EC law. In order to achieve this purpose an extensive analysis of EC case law concerning cross-border loss relief as well as of the judgements of the Supreme Administrative Court is undertaken.</p><p>The results of the thesis show that the interpretation of the case law of the European Court of Justice concerning cross-border loss relief is far from obvious. Taken together the <em>Marks & Spencer</em> and <em>Oy AA</em> cases imply that deduction for cross-border group contributions to a parent company can be refused, irrespective of the existence of final losses. However EC law seems to include a right to deduction for cross-border group contributions to a subsidiary, provided that the subsidiary has final losses. A final loss exists if the subsidiary has exhausted all possibilities of having the losses taken into account in its state of residence. The Supreme Administrative Court allowed deduction for cross-border group contributions from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA if the subsidiary was to be liquidated. Despite that deduction was allowed, some uncertainties remain regarding how this should be achieved in practice. On the contrary, deduction was refused for cross-border group contributions to both parent companies and between subsidiaries. With respect to <em>Marks & Spencer</em> and <em>Oy AA</em> the interpretation of the Supreme Administrative Court so far seems compatible with EC law.</p><p>Regarding the cases in which deduction for cross-border group contributions to foreign subsidiaries within the EEA was refused because the losses had been lost after some time according to internal tax rules in the subsidiary’s state of residence, it could however be questioned if this interpretation is compatible with EC law. Such losses should be considered final in the sense of Marks & Spencer. In the light of EC case law as well as the case law of the Supreme Administrative Court at least the wording of the group contribution rules should be considered contrary to EC law. Even if the application of the rules in practice should turn out to be fully compatible with EC law, it is nonetheless unacceptable from a perspective of rule of law and predictability to leave the Swedish group contribution rules in their present wording.</p> / <p>De svenska koncernbidragsreglerna innefattar inte någon rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag om det mottagande bolaget inte är skattskyldigt i Sverige. Diskussion har förts kring reglernas förenlighet med EG-rätten. Den 11 mars 2009 avgjorde Regeringsrätten tio mål beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag (fortsättningsvis koncernbidragsmålen). I tre av dessa mål medgavs avdrag för koncernbidrag från svenskt moderbolag till utländskt dotterbolag inom EES, trots att dotterbolaget inte var skattskyldigt i Sverige. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att utifrån koncernbidragsmålen analysera huruvida Regeringsrättens tolkning beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag är förenlig med EG-rätten. För att uppfylla syftet företas en omfattande analys av såväl EG-rättslig praxis beträffande gränsöverskridande förlustutjämning som Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen.</p><p>Uppsatsens resultat visar att tolkningen av EG-domstolen praxis beträffande gränsöver-skridande förlustutjämning inte på något sätt är självklar. Sammantaget tyder dock domarna i målen Marks & Spencer och Oy AA på att avdrag inte måste medges för gränsöverskridande koncernbidrag till moderbolag. Däremot synes EG-rätten inkludera en rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag, förutsatt att dotterbolaget har slutliga förluster. En slutlig förlust föreligger om dotterbolaget uttömt möjligheterna att utnyttja förlusten i hemviststaten. Regeringsrätten medgav i koncernbidragsmålen avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag från svenskt moderbolag till ett utländskt dotterbolag inom EES om dotterbolaget skulle likvideras. Trots att avdrag medgavs i denna situation kvarstår vissa oklarheter med avseende på hur detta ska uppnås i praktiken. Däremot vägrades avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till såväl moder- som systerbolag. Mot bakgrund av Marks & Spencer och Oy AA synes Regeringsrättens tolkning så långt som huvudregel vara förenlig med EG-rätten.</p><p>Beträffande de mål där avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag vägrades då förlusterna i dotterbolaget hade gått förlorade efter viss tid enligt interna skatteregler i dotterbolagets hemviststat, kan emellertid ifrågasättas om denna tolkning är förenlig med EG-rätten. Sådana förluster bör nämligen vara att betrakta som slutliga i den meningen som avsågs i Marks & Spencer. Mot bakgrund av både EG-domstolens praxis och Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen får anses att åtminstone koncernbidragsreglernas ordalydelse står i strid med EG-rätten. Även om tillämpningen av koncernbidragsreglerna till fullo skulle visa sig vara förenlig med EG-rätten, är det oacceptabelt ur ett rättssäkerhets- och förutsebarhetsperspektiv att utan andra åtgärder lämna de svenska koncernbidragsreglerna i deras nuvarande utformning.</p>

The harmonization within EC Company Law has been relativley successful. Despite its relative success; important differences still remains in European company law. The freedom of establishment itself, and the ECJ’s interpretation of the freedom provides European companies with a substantial cross-border mobility. As a consequence of this mobility, together with the differences in national legislation; mandatory rules in company law can be easily evaded. A typical example of this is that a Swedish enterprise, by running their business through a British private limited company, can escape the Swedish legislation on capital contributions when forming a company with limited liability for its members. These rules are thereby undermined. The fact that these, otherwise mandatory, rules can be evaded should result in a questioning of their existence. The main purpose of rules on minimal capital contributions is to safeguard the interests of the creditors of the company. The analysis in this thesis shows that the Swedish legal capital regime is very unlikley to fulfill its purpose. The alternative, English company law, can in various aspects be seen as more efficient. / Den gemenskapsrättsliga harmoniseringsprocessen har på bolagsrättens område varit relativt framgångsrik. Trots detta går det i dagsläget inte att tala om någon konform europeisk bolagsrätt. Betydande skillnader kvarstår mellan de nationella bolagsrättsliga regelverken. Den EG-rättsliga etableringsfriheten, och EG-domstolens tolkning av densamma, innebär att de europeiska företagen ges ett relativt stort mått av gränsöverskridande rörelsefrihet. En följd av denna mobilitet tillsammans med skillnaderna i de nationella regelverken är att tvingande nationell bolagsrättslig lagstiftning relativt enkelt kan kringgås. Ett typexempel på detta är att svenska företagare, genom att bedriva sin verksamhet i ett engelskt aktiebolag, kan undgå det svenska kravet på tillskjutande av ett minsta aktiekapital vid bildandet av ett privat aktiebolag. Det svenska kapitalkravet kan därmed sägas vara underminerat. Blott det faktum att det svenska kapitalkravet underminerats innebär att dess existens bör ifrågasättas. Syftet med kapitalkravet är främst att skydda borgenärernas intressen i bolagen. Mot bakgrund av vad som framkommer i denna uppsats kan det svenska kapitalkravets effektivitet betvivlas. Alternativet, den engelska bolagsrätten, kan ur en rad aspekter sägas vara mer ändamålsenlig.

The Swedish group contribution rules do not include a right to deduction for cross-border group contributions unless the receiving company is taxable in Sweden. There has been much discussion regarding whether the rules are compatible with EC law. On 11 March 2009 the Swedish Supreme Administrative Court ruled ten cases concerning the right to deduction for cross-border group contributions. In three of these judgments deduction for a group contribution from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA was allowed, despite that the subsidiary was not taxable in Sweden. The main purpose of this master thesis is to analyse whether the interpretation of the Supreme Administrative Court concerning the right to deduction for cross-border group contributions is compatible with EC law. In order to achieve this purpose an extensive analysis of EC case law concerning cross-border loss relief as well as of the judgements of the Supreme Administrative Court is undertaken. The results of the thesis show that the interpretation of the case law of the European Court of Justice concerning cross-border loss relief is far from obvious. Taken together the Marks &amp; Spencer and Oy AA cases imply that deduction for cross-border group contributions to a parent company can be refused, irrespective of the existence of final losses. However EC law seems to include a right to deduction for cross-border group contributions to a subsidiary, provided that the subsidiary has final losses. A final loss exists if the subsidiary has exhausted all possibilities of having the losses taken into account in its state of residence. The Supreme Administrative Court allowed deduction for cross-border group contributions from a Swedish parent company to a foreign subsidiary within the EEA if the subsidiary was to be liquidated. Despite that deduction was allowed, some uncertainties remain regarding how this should be achieved in practice. On the contrary, deduction was refused for cross-border group contributions to both parent companies and between subsidiaries. With respect to Marks &amp; Spencer and Oy AA the interpretation of the Supreme Administrative Court so far seems compatible with EC law. Regarding the cases in which deduction for cross-border group contributions to foreign subsidiaries within the EEA was refused because the losses had been lost after some time according to internal tax rules in the subsidiary’s state of residence, it could however be questioned if this interpretation is compatible with EC law. Such losses should be considered final in the sense of Marks &amp; Spencer. In the light of EC case law as well as the case law of the Supreme Administrative Court at least the wording of the group contribution rules should be considered contrary to EC law. Even if the application of the rules in practice should turn out to be fully compatible with EC law, it is nonetheless unacceptable from a perspective of rule of law and predictability to leave the Swedish group contribution rules in their present wording. / De svenska koncernbidragsreglerna innefattar inte någon rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag om det mottagande bolaget inte är skattskyldigt i Sverige. Diskussion har förts kring reglernas förenlighet med EG-rätten. Den 11 mars 2009 avgjorde Regeringsrätten tio mål beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag (fortsättningsvis koncernbidragsmålen). I tre av dessa mål medgavs avdrag för koncernbidrag från svenskt moderbolag till utländskt dotterbolag inom EES, trots att dotterbolaget inte var skattskyldigt i Sverige. Det huvudsakliga syftet med denna uppsats är att utifrån koncernbidragsmålen analysera huruvida Regeringsrättens tolkning beträffande rätten till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag är förenlig med EG-rätten. För att uppfylla syftet företas en omfattande analys av såväl EG-rättslig praxis beträffande gränsöverskridande förlustutjämning som Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen. Uppsatsens resultat visar att tolkningen av EG-domstolen praxis beträffande gränsöver-skridande förlustutjämning inte på något sätt är självklar. Sammantaget tyder dock domarna i målen Marks &amp; Spencer och Oy AA på att avdrag inte måste medges för gränsöverskridande koncernbidrag till moderbolag. Däremot synes EG-rätten inkludera en rätt till avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag, förutsatt att dotterbolaget har slutliga förluster. En slutlig förlust föreligger om dotterbolaget uttömt möjligheterna att utnyttja förlusten i hemviststaten. Regeringsrätten medgav i koncernbidragsmålen avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag från svenskt moderbolag till ett utländskt dotterbolag inom EES om dotterbolaget skulle likvideras. Trots att avdrag medgavs i denna situation kvarstår vissa oklarheter med avseende på hur detta ska uppnås i praktiken. Däremot vägrades avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till såväl moder- som systerbolag. Mot bakgrund av Marks &amp; Spencer och Oy AA synes Regeringsrättens tolkning så långt som huvudregel vara förenlig med EG-rätten. Beträffande de mål där avdrag för gränsöverskridande koncernbidrag till dotterbolag vägrades då förlusterna i dotterbolaget hade gått förlorade efter viss tid enligt interna skatteregler i dotterbolagets hemviststat, kan emellertid ifrågasättas om denna tolkning är förenlig med EG-rätten. Sådana förluster bör nämligen vara att betrakta som slutliga i den meningen som avsågs i Marks &amp; Spencer. Mot bakgrund av både EG-domstolens praxis och Regeringsrättens domar i koncernbidragsmålen får anses att åtminstone koncernbidragsreglernas ordalydelse står i strid med EG-rätten. Även om tillämpningen av koncernbidragsreglerna till fullo skulle visa sig vara förenlig med EG-rätten, är det oacceptabelt ur ett rättssäkerhets- och förutsebarhetsperspektiv att utan andra åtgärder lämna de svenska koncernbidragsreglerna i deras nuvarande utformning.

<p>The harmonization within EC Company Law has been relativley successful. Despite its relative success; important differences still remains in European company law.</p><p>The freedom of establishment itself, and the ECJ’s interpretation of the freedom provides European companies with a substantial cross-border mobility. As a consequence of this mobility, together with the differences in national legislation; mandatory rules in company law can be easily evaded. A typical example of this is that a Swedish enterprise, by running their business through a British private limited company, can escape the Swedish legislation on capital contributions when forming a company with limited liability for its members. These rules are thereby undermined.</p><p>The fact that these, otherwise mandatory, rules can be evaded should result in a questioning of their existence. The main purpose of rules on minimal capital contributions is to safeguard the interests of the creditors of the company. The analysis in this thesis shows that the Swedish legal capital regime is very unlikley to fulfill its purpose. The alternative, English company law, can in various aspects be seen as more efficient.</p> / <p>Den gemenskapsrättsliga harmoniseringsprocessen har på bolagsrättens område varit relativt framgångsrik. Trots detta går det i dagsläget inte att tala om någon konform europeisk bolagsrätt. Betydande skillnader kvarstår mellan de nationella bolagsrättsliga regelverken.</p><p>Den EG-rättsliga etableringsfriheten, och EG-domstolens tolkning av densamma, innebär att de europeiska företagen ges ett relativt stort mått av gränsöverskridande rörelsefrihet. En följd av denna mobilitet tillsammans med skillnaderna i de nationella regelverken är att tvingande nationell bolagsrättslig lagstiftning relativt</p><p>enkelt kan kringgås. Ett typexempel på detta är att svenska företagare, genom att bedriva sin verksamhet i ett engelskt aktiebolag, kan undgå det svenska kravet på tillskjutande av ett minsta aktiekapital vid bildandet av ett privat aktiebolag. Det svenska kapitalkravet kan därmed sägas vara underminerat.</p><p>Blott det faktum att det svenska kapitalkravet underminerats innebär att dess existens bör ifrågasättas. Syftet med kapitalkravet är främst att skydda borgenärernas intressen i bolagen. Mot bakgrund av vad som framkommer i denna uppsats kan det svenska kapitalkravets effektivitet betvivlas. Alternativet, den engelska bolagsrätten, kan ur en rad aspekter sägas vara mer ändamålsenlig.</p>

The Swedish exit tax legislation in Chapter 22. § 5 p. 4 IL states that businesses who change its tax residence to another Member State within the EES are taxed as having its assets sold at the time of the change of domicile. This legislation was declared incompatible with the freedom of establishment in case RÅ 2009 ref. 30 due to the fact that businesses who changed tax residence were treated worse than businesses that remained within the Member State of origin. Of importance for the outcome of the case was the fact that ECJ had declared exit tax incompatible with the freedom of establishment in two previous cases. In connection with RÅ 2008 ref. 30 the Commission also addressed requirements for Sweden to abolish the restrictive legislation through a reasoned opinion. In the aftermath of RÅ 2008 ref. 30 the legislator drafted a suggestion for new legislation which aimed to make the exit tag legislation in IL compatible with the freedom of establishment. The legislator made clear that the communication from the Commission on exit taxation was of great significance in formulating the legislation, particularly the requirement from the Commission that exit tax ought not to lead to immediate tax consequences for the businesses. The suggested legislation made businesses able to defer payment of the exit tax by introducing a new chapter in SBL. Thus did not the wording of the exit tax legislation in IL change. The suggested legislation was heavily criticized by the respondents in the preparatory legislation and also in legal doctrine. The legislation was, however, adopted and the deferment legislation in Chapter 17a SBL came into force 1 January 2010. The question that arises is whether this addition to the exit tax legislation is a sufficient action to achieve the objective of the legislation. It can be concluded that the situation for businesses changing tax residence is not significantly affected by the introduction of the deferment legislation in Chapter 17a SBL. The fact remains that business changing tax residence still are adversely affected due to the fact that taxation occurs on the exit date, which can have the effect of these businesses being taxed in an earlier phase than resident businesses. Consequently the legislation continue to impose immediate tax consequences in certain cases. The fact that the legislation could be achieved in a less restrictive manner by placing the time of taxation at the real disposal of the assets makes the legislation disproportionate. Furthermore, it is not obvious that the conditions which the deferment is associated with should be seen as proportionate either. Due to the fact that it is ascertain that the conditions in some cases can be costly in terms of valuation costs and that the purpose of the legislation could be achieved in a less restrictive manner by applying directives in the field of mutual assistance and recovery of claims instead of an annual deferment procedure. The conditions could therefore be considered disproportionate in relation to the purpose of the legislation. Nevertheless, the main reason for arguing that the Swedish exit tax legislation should be considered as incompatible with the freedom of establishment is the fact that the legislation does not take full account of the taxed assets potential decrease in value, capable of arising after the businesses transfer of tax residence. Through ECJ-case law it can be noted that decrease in value must be taken into account by either the state of origin or the host state to be considered proportionate. The Swedish exit tax legislation is therefore incompatible with the freedom of establishment in all cases where the host state does not take notice of such decrease in value.

Abstract Sweden has had a long tradition of freedom of the press and freedom of speech. Today the judicial area is regulated by the constitution of the press and the constitution of speech. The purpose of the two constitutions is to secure the right for every Swedish citizen to express their thoughts, opinions and feelings. The constitutions are designed to regulate the techniques with which the information is distributed and not to regulate the information in itself. This fact has caused a debate to arise on the subject whether the constitutions are still suitable to regulate the judicial area when the technical development causes the constitutions to get out of date and in need of constant updating. As a rule the usage of social media is not regulated by the constitution of speech the information distributed through these webpages can be included by the protection given by the constitution but very few of these webpages fulfill the criteria’s demanded by the constitution. The purpose of this essay is to ask the question whether the constitution of speech should be reformed to better regulate the technical development in the future. The essay examines whether a new constitution can be developed so that it no longer is tied to a certain technique and if it, in the future, should include all the information distributed through social media. It is the author´s conclusion that the constitution of freedom of speech should be concentrated on giving a special protection to professional companies’ whose occupation it is to distribute information to the public. This is the best way to preserve a regulation that is clear, consistent and easy to practice. A constitution that is given an area that is too wide to regulate will only restrain the freedom of speech and its founding principles and should therefore be avoided.