Syftet med denna studie är att utifrån en sociokulturell teori, redogöra för på vilket sätt småbarn bjuds in till delaktighet under samlingen i förskolan. Frågeställningarna vi har haft som utgångspunkt är; På vilka sätt inbjuds barnen till delaktighet vid samlingen i förskolan? Vad är det som möjliggör respektive förhindrar delaktighet? Datainsamling skedde genom observationer och videoinspelning på en småbarnsavdelning på en förskola i Halmstad. Utifrån resultatet vi har erhållit, visar det sig att barnen till viss del själva skapar delaktighet genom att bjuda in varandra i aktiviteter och tillsammans skapa en gemenskap under samlingarna. Barnens delaktighet är dock främst beroende av pedagogernas förhållningssätt, då det är pedagogerna som besitter makten att styra verksamheten och välja huruvida barnens idéer och tankar får komma till uttryck eller ej. Aspekter som inverkar på pedagogernas förhållningssätt är tid och barngruppens storlek. Även språket visar sig ha betydelse för barnens delaktighet då det verbala språket både kan möjliggöra och hindra barnens delaktighet.

<p>Syftet med studien är att undersöka vilket förhållningssätt pedagoger har till teknik samt hur deras förhållningssätt påverkar teknik som innehåll i förskolan. Studien är även fokuserad på vad pedagoger ser som hinder respektive möjligheter för att barn ska få uppleva teknik i förskolan.</p><p>Metoden är kvalitativa intervjuer med 10 pedagoger från 8 olika förskolor.</p><p>Resultatet visar på en nyfikenhet till ämnet men samtidigt en stor osäkerhet om vad teknik egentligen innebär eftersom teknik inte synliggörs tillräckligt konkret i Lpfö 98 (Skolverket 2006), enligt pedagogerna. Pedagogernas brist på kunskap och intresse ses som det största hindret för att kunna erbjuda teknik i förskolan, men även vilket material som erbjuds och hur det används är ett hinder.</p><p>I diskussionen uppmärksammas vikten av pedagogens roll som medforskare samt miljöns betydelse för att barn ska kunna utforska sin omvärld.</p>

Denna studie syftar till att undersöka de konsekvenser förskollärares förhållningssätt kring barns delaktighet och inflytande kan medföra för barnen i förskoleverksamheten. Läroplanen för förskolan benämner barns delaktighet och inflytande som något som ska genomsyra verksamheten tillsammans med samhällets demokratiska värderingar (Skolverket, 2010). Då läroplanen endast utgår från strävansmål utan konkreta anvisningar för hur dessa aspekter ska integreras i verksamheten är det pedagogernas tolkning och förhållningssätt kring ämnet som styr. Detta gör att pedagogens förhållningssätt får en viktig roll i verksamheten och är således både intressant och viktig att undersöka och reflektera kring. Undersökningen utgår från en kvalitativ metod och bygger på observationer samt ett eftersamtal med pedagogerna på den aktuella avdelningen. Som teoretisk utgångspunkt använder vi oss av det sociokulturella- och relationella perspektivet, då vi granskar samspelen och relationerna mellan pedagog och barn. Resultatet visar att pedagogerna i vår studie var väl medvetna om sitt eget förhållningssätt kring barns delaktighet och inflytande, samt att de arbetade aktivt med dessa frågor. Något som framkom i analysarbetet, som vi sedan för en diskussion kring, var att delaktighet och inflytande är något som pedagogerna kan ge och som barnen kan få. Detta ledde oss in i en diskussion kring pedagogers makt och hur denna tar sig i uttryck.

SAMMANFATTNING Bakgrund Humant immunbristvirus är en sjukdom som bryter ned immunsystemet som leder till opportunistiska infektioner. Sjukdomen sprids via oskyddade samlag och kontakt med smittat blod. Smittrisken är däremot låg om personen som lever med humant immunbristvirus har en välinställd antiretroviral behandling. Det finns rädslor för sjukdomen och personerna som lever med den. Som följd upplever de personerna diskriminering och stigmatisering i sitt dagliga liv från olika delar av omgivningen. Dåligt bemötande kan komma från närstående, hälso- och sjukvårdspersonal och andra delar av samhället. Syfte Syftet var att beskriva hur personer som lever med diagnosen HIV upplever bemötandet från omgivningen i sitt dagliga liv. Metod Metoden som valdes var en intervjustudie med en kvalitativ innehållsanalys. I studien deltog sex personer med diagnosen humant immunbristvirus. Resultat Bemötandet från familj och vänner ansågs vara positivt då de var förstående och gav deltagarna ett stöd i sin anpassning att leva med HIV. Det upplevdes problematiskt att träffa nya personer i dejtsammanhang och att sjukdomen påverkade deltagarnas sexuella beteende. Vården och bemötandet på infektionskliniker upplevdes som god. Brister beskrevs inom den allmänna sjukvården där personalen ansågs ha bristfällig kunskap om humant immunbristvirus och kunde bemöta deltagarna illa. I det dagliga bemötandet upplevde deltagare att det förekom stigmatisering på grund av fördomar och okunskap kring sjukdomen. Slutsats Fortfarande saknas kunskap om humant immunbristvirus inom vården men också hos allmänheten, vilket medför att det är problematiskt för personer med HIV att träffa nya partners då det finns en rädsla för att bli smittad genom intima möten. Kunskapsnivån hos vårdpersonal förknippas med hur bemötandet upplevs av personer som lever med humant immunbristvirus.

Bakgrund: Bakgrunden till studien grundas i ett intresse för pedagogers förhållningssätt och på vilket sätt förhållningssättet påverkar i förskolan. Syfte: Syftet med studien är att synliggöra på vilket sätt pedagogers förhållningssätt kommer till uttryck i samlingen, i relation till yrkesrollen och samlingen som en del av förskolans vardag. Metod: Studien bygger på kvalitativa metoder där observationer och uppföljande intervjuer genomförts med fyra pedagoger. Resultat: Studiens resultat presenteras utifrån de två ställda frågeställningarna i relation till valda analysbegrepp. Resultatet av studien synliggör att pedagogers förhållningssätt präglar och skapar möjligheter och hinder för barnen i samlingen att kommunicera, samspela eller medverka aktivt genom olika dialoger och samtalsformer.

Dahlberg, Hillevi (2013). Mångfald i förskolan. Om förskollärares yrkesetiska förhållningssätt, att tillämpa ett arbetssätt som stödjer alla barns utveckling och lärande. Examensarbete i didaktik. Lärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Avdelningen för kultur-, religions och utbildningskunskap. Högskolan i Gävle. Sammanfattning Detta examensarbete handlar om förskollärares erfarenheter av mångkulturellt arbete i förskolans verksamhet. Förskolorna beskriver hur de arbetar utifrån de olika styrdokument som råder i för den svenska förskolan, vad det gäller till exempel normer och värden. Syftet med denna undersökning har varit att beskriva och analysera förskollärares erfarenheter av olika arbetssätt och förhållningssätt i den dagliga verksamheten för att främja barns olikheter, i mångfalds perspektiv. Undersökningen bygger på en flerfallsstudie där jag undersöker tre förskolors mångkulturella arbete i olika bostadsområden i en medelstor svensk stad. Fokusgrupper har använts som datainsamlingsmetod, detta för att erbjuda informanterna i studien möjlighet för resonemang och reflektion i det ämnesområde som studien fokuserar. Resultaten i studien visar att de flesta förskollärarna känner en osäkerhet i hur de ska tolka begreppen i studien i förhållandet till förskolornas verksamhet. Det framgår även i undersökningen att fallens möjligheter och behov av olika punkt insatser för att bedriva en förskoleverksamhet utifrån läroplanens riktlinjer ser olika ut, vilket grundare sig på att förskolorna ligger i olika bostadsområden. Anledningen till de olika beskrivningarna av arbetssätt och tolkningar vad det råder barns kulturella olikheter, är troligtvis deras tolkning av kulturella olikheter. I tidigare forskning framkommer det att i dagens mångkulturella och globaliserade samhälle behövs ökad förståelse för hur barn söker kunskap, konstruerar identiteter och skapar mening. Det har framkommit i studien att några förskollärare tolkar och ser på barnens kulturella bakgrund och olikheter på ett sätt som gör att mångfalden osynliggörs. Forskningen beskriver även vikten av att lyfta fram likheter och olikheter som betydelsefullt för barn, vilket skapar bra förutsättningar för barnen att bli toleranta inför varandras kulturer. En slutsats i studien är att det finns brister och det framgår även en viss osäkerhet om hur arbetet på förskolorna ska bedrivas för att främja barns olikheter. Det förefaller att det finns en tendens att det saknas metoder och en medvetenhet om hur förskollärarna vill, kan och ska förhålla sig i en förskoleverksamhet i dagens samhälle som kräver ökad förståelse.   Nyckelord: Kultur, Mångfald, Interkulturellt förhållningssätt

Syftet med denna studie är att få en insyn i förskollärares avsikter när det kommer till den fysiska inomhusmiljöns betydelse för, och påverkan på, barns lek. De fyra frågeställningarna som ställdes var: Vilken betydelse har inomhusmiljön för barns lek enligt förskollärarna? Vilka möjligheter har barnen, enligt förskollärare, att vara med och påverka inomhusmiljön? Vilka avsikter har förskollärarna med den fysiska inomhusmiljön? Hur ser inomhusmiljön ut på de olika avdelningarna? Den metod som använts för studien är kvalitativt inriktad, totalt fyra förskollärare intervjuades och totalt fyra förskoleavdelningar observerades. Resultatet visade att förskollärarna beskrev den fysiska inomhusmiljön som viktig för barns lek. Förskollärarna menade att barnen hade möjlighet att vara med och påverka inomhusmiljön då förskollärarna följde barnens intresse och behov. Förskollärarna lyfte även sin egen betydelse för utformningen av miljön och menade att det var upp till dem att introducera den fysiska inomhusmiljön så att den främjar barns lek. Resultatet visade även att de fyra avdelningarna formade lokalerna i likhet med varandra, oavsett hur många rum som fanns till förfogande. Slutsatser vi kan dra är att förskollärares förhållningssätt och tillåtande personlighet är viktig för utformningen av den fysiska inomhusmiljön.

I forskningsstudien har specialpedagogers syn på lärares anpassning av arbets-och förhållningssätt, inkludering och lärandemiljö för elever med autismspektrumstörning, studerats. Studien syftar till att utöka lärares kunskap om vad som gynnar elever med diagnosen samt hur anpassningar kan tillämpas i verksamheten. Det som beskrivs i denna studie, baseras på intervjuer som har gjorts med specialpedagoger. Intervjuerna har använts för att få en fördjupad bild av specialpedagogernas uppfattningar utifrån olika specialpedagogiska perspektiv och har sedan kopplats samman med forskning som har gjorts tidigare inom ämnet. De specialpedagogiska perspektiv som studien har kopplats till är det kategoriska perspektivet och det relationella. Dessa två perspektiv skiljer sig från varandra och specialpedagogernas yttranden har en stark koppling till relationella perspektivet. Detta innebär att se eleven bakom diagnosen och skapa en god relation till eleven. Det kategoriska perspektivet däremot ser eleven med svårigheter, vilket samtliga specialpedagoger inte rekommenderar eller förespråkar.Resultatet av forskningsstudien visar att lärare måste känna eleven väl för att veta vilka behov eleven har. Genom att känna till behoven samt elevens förutsättningar, kan anpassningar av både arbets-och förhållningssätt samt lärandemiljön göras. Studien visar, utifrån specialpedagogernas synsätt, att lärare bör ha tålamod, förståelse och kunskap om autismspektrumstörning för att kunna möta eleven där hen befinner sig. Samtliga specialpedagoger lyfter i studien även fram att då läraren besitter dessa egenskaper finns goda möjligheter för läraren att anpassa samt skapa förutsättningar för eleven att lyckas med sin skolgång. I det resultat som framgått utifrån intervjupedagogernas yttranden, är det även viktigt att som lärare se eleven bakom diagnosen och att se möjligheter istället för hinder.

Bakgrund: Inspirationen till vårt valda ämne fann vi genom våra personliga erfarenheter från våra studier vid högskolan och från de VFU (verksamhetsförlagd utbildning) -tillfällen vi haft, då vi båda upplevt hur skilda pedagogiska förhållningssätt påverkar barns lärande. Genom teoretiska utgångspunkter som Vygotskijs sociokulturella syn på barns lärande och Reggio Emilia filosofins tankar om det kompetenta barnet har vi jämfört hur pedagogiska förhållningssätt kan påverka barns lärprocesser. Syfte: Syftet med vår undersökning är att synliggöra och jämföra hur olika pedagogiska förhållningssätt påverkar barns lärprocesser. Syftet med att genomföra undersökningar kopplade till en viss situation (matsituation) är att tydligare kunna urskilja olika pedagogiska förhållningssätt. Våra frågeställningar för undersökningen är: Hur framträder de pedagogiska förhållningssätten i de undersökta förskolorna? I vad mån bidrar pedagogernas förhållningssätt till att utveckla respektive hämma barns lärprocesser? Hur uttrycker pedagogerna relationen mellan miljön i förskolan och barns lärprocesser? Metod:  Vi har genom kvalitativ metod och med utgångspunkt i tidigare forskning, vårt syfte och våra frågeställningar genomfört nio semistrukturerade intervjuer vid tre olika förskolor samt en observation vid varje förskola. Vårt val av metoder grundar sig i att vi ville ha möjlighet att jämföra det som framkom i intervjuerna med det vi såg vid observationerna, för att få en så tydlig bild av pedagogernas förhållningssätt som möjligt. I våra intervjuer och observationer har fokus endast legat på pedagoger och deras förhållningssätt, inte på barn. Resultat:  Vi har med utgångspunkt i de fem huvudfrågor vi använde vid intervjuerna, som utformats utifrån vårt syfte och våra frågeställningar, valt att dela upp de delar av resultaten från de genomförda intervjuerna som vi ansett vara relevant för vår undersökning. Det mest framträdande i våra intervjuer var pedagogers barnsyn och tilliten till barns kunnande. Varje avsnitt avslutas med en sammanfattande analys. Vi redovisar sedan för de tre observationer vi genomfört i de olika förskolorna. Observationerna redovisas med stöd i de tillhörande intervjusvaren från respektive förskola, i vilka vi kunnat se att pedagogernas förhållningssätt till stor del stämde överens med hur de sade förhålla sig till barns lärprocesser. Avslutningsvis redovisar vi en sammanfattande analys av samtliga observationer

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares syn på konflikter och vilket förhållningssätt de använder i konfliktsituationer mellan barn i förskolan. I studien har 12 yrkesverksamma förskollärare från fyra olika förskolor deltagit i form av kvalitativa intervjuer. Det har framkommit i resultatet att konflikter är oundvikliga och kan ses som både positiva och negativa. Studiens informanter skildrar att konflikter är ett tillfälle för lärande och utveckling om de hanteras på ett bra sätt men om de inte hanteras på ett bra sett kan de få destruktiva konsekvenser för barnet i sin utveckling och sitt lärande. Konflikter kan se väldigt olika ut beroende på situation, ålder och innehåll. Konflikters variation påverkar hur konflikthanteringen kan se ut och vilket förhållningssätt som ska användas. En slutsats är att förskollärarna vill möjliggöra ett stöttande och en vägledning för barnen i deras konflikter och att det behövs ett öppet förhållningssätt i situationen. Detta för att ge barnen verktyg att själva få möjlighet att möta och lära sig hantera olika situationer. Barnen i förskolan ska få möjlighetoch uppmuntras till att möta varandras åsikter, behov och se till olika perspektiv.