Förmaksflimmer är en av de vanligast förekommande hjärtrytmrubbningarna och är associerat med ökad sekundär sjukdom i hjärtsvikt och stroke, nedsatt livskvalitet och depression. Behandling riktas in på symtomlindring, upprätthållandet av god livskvalitet, och förebyggande av sjukdomsförsämring. Genom anpassad information kan hälso- och sjukvårdspersonal stödja personen att återfå kontroll över situationen. Personcentrerat förhållningssätt kan hjälpa till att bygga en förtroendefull vårdrelation, där professionell vägledning och känslomässigt stöd kan öka förmågan att följa livsstilsförändringar och läkemedelsbehandlingar. Syftet med denna studie var att belysa personers erfarenheter av att leva med förmaksflimmer. Litteraturöversikt med en strukturerad sökning användes som metod. Litteraturöversikten inkluderade 15 vetenskapliga artiklar, varav 13 artiklar kom från sökningar i databaserna PubMed och SweMed+. Två artiklar inkluderades genom manuell sökning. Inkluderade resultatartiklar kvalitetsgranskades, klassificerades och analyserades med integrerad analys. Resultatet presenteras med tre huvudkategorier och under dessa framkom totalt 9 underkategorier. Resultatet visade att personer med förmaksflimmer hade generellt lägre skattad livskvalitet och välbefinnande jämfört med övrig befolkning. Emotionell stress kunde upplevas i samband med återkommande episoder och vid misslyckade behandlingar. Många hade svåra symtom som medförde till att de fick avbryta sina dagliga aktiviteter. De önskade att få sin vård i en familjär och trygg miljö med bekanta lokaler och hälso- och sjukvårdspersonal, vilket gav ett ökat förtroende till vården. Bristande information från sjukvården gjorde att det fanns en stor osäkerhet kring sjukdomen. Tydliga förklaringar om situationen ingav en känsla av komfort och kontroll och kunde främja till en god vårdrelation. Många försökte hitta strategier för att förebygga episoder av förmaksflimmer och att identifiera orsaker. Personer upplevde en större tilltro till livsstilsförändringar och egenvård för att kunna kontrollera sjukdomen jämfört med behandlingar och procedurer. Slutsatsen med denna litteraturöversikt är att personer med förmaksflimmer hade generellt lägre skattad livskvalitet och välbefinnande samt upplevde begränsningar i det dagliga livet. Många försökte hitta strategier till att förebygga och hantera episoder av förmaksflimmer, flera strategier medförde till en ond cirkel med negativa konsekvenser. Personer med förmaksflimmer ville ha information och behöver kunskap om sjukdomen. Det skulle kunna vara viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal ser personen bakom sjukdomen, istället för att fokusera på diagnos och behandling. Utifrån personens egen berättelse kan hälso- och sjukvårdspersonal få en förståelse av personens egna erfarenheter, önskemål och behov. / Atrial fibrillation is one of the most common heart rhythm disorders and is associated with poor quality of life and depression, and increased risks of secondary disease such as heart failure or stroke. Treatment is focused on relieving symptoms, maintaining a good quality of life, and preventing disease progression. Healthcare professionals can assist the person to regain control of the situation through personalized information. A person-centred attitude can help build a trusting care relationship, where professional guidance and emotional support can increase the ability to follow lifestyle changes and drug treatments. The purpose of this study was to highlight people's experiences of living with atrial fibrillation. This Literature review used a method with a structured search. The literature review included 15 scientific articles, 13 articles came from searches in the PubMed and SweMed+ databases. Two articles were included by manual search. Included articles were quality reviewed, classified and analysed with an integrated analysis. The results were presented with three categories and under these a total of nine subcategories emerged. The results showed that people with atrial fibrillation had generally lower estimated quality of life and well-being compared to the general population. Emotional stress could be experienced in conjunction with recurring episodes or failed treatments. Many had severe symptoms that led to their daily activities being interrupted. They wanted to get their care in a familiar and comfortable environment with familiar premises and medical staff, which gave them increased confidence in the care. Lack of information from the healthcare system meant that there was great uncertainty about the disease. Clear explanations of the situation provided a sense of comfort and control, which could promote a good care relationship. Many tried to find strategies to prevent and identify causes for episodes of atrial fibrillation. People experienced greater confidence in lifestyle changes and self-care in order to control the disease, compared to treatments and procedures. The conclusion of this literature review is that people with atrial fibrillation generally had lower estimated quality of life and well-being, and experienced limitations in daily life. Many people tried to find strategies for preventing and managing episodes of atrial fibrillation, however, some strategies led to a vicious cycle with negative consequences. Persons with atrial fibrillation want information and need knowledge about the disease. It may be important that health care professionals see the person behind the disease, rather than focusing on diagnosis and treatment. Based on the person's own story, healthcare professionals can gain an understanding of the person's own experiences, wishes and needs.

Förmaksflimmer är den vanligaste hjärtarytmin globalt och associeras med ökad risk för utveckling av andra sjukdomar som negativt påverkar patientens hälsorelaterade livskvalitet. De flesta komorbida tillstånd som obesitas, hypertoni, alkoholöverkonsumtion, rökning, diabetes, och sömnapné kan påverkas genom livsstilsförändring. Att ändra på en levnadsvana är en utmaning och bör ses som en process. Genom att arbeta på ett personcentrerat förhållningssätt främjas patientens egen förmåga att förbättra livskvaliteten.  Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka hälsorelaterad livskvalitet hos personer med förmaksflimmer. Vilka är riskfaktorerna för en försämrad hälsorelaterad livskvalitet? Kan en förbättrad livsstil ge en bättre hälsorelaterad livskvalitet? Totalt granskades femton vetenskapliga artiklar med kvantitativ ansats. Databaserna som användes för att hitta artiklarna var PubMed och CINAHL. Artiklarna granskades utifrån Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. Artiklarna som inkluderades hade en god till hög kvalitet. Resultatet av artiklarnas analys sammanfattades av en integrerad dataanalys. Vid analysen framkom kategorier och underkategorier som beskrev artiklarnas resultat.  Resultatet sammanställdes från fyra huvudkategorier: Påverkan av faktorer, påverkan av livsstilmodifiering, påverkan av behandlingsstrategi och påverkan av könstillhörighet för patienter med förmaksflimmer. Resultatet visade att patienter med förmaksflimmer har försämrad hälsorelaterad livskvalitet och att kvinnor skattar sin hälsorelaterade livskvalitet generellt lägre än männen. De flesta riskfaktorer som sänker patientens hälsorelaterade livskvalitet bedöms vara modifierbara. Val av behandlingsstrategi påverkar patientens hälsorelaterade livskvalitet. Slutsats: Hälsorelaterad livskvalitet är oftast försämrad hos patienter med förmaksflimmer och underliggande riskfaktorer är modifierbara. Patientutbildning och stöd av specialistsjuksköterskan är fördelaktig och kan öka patientens hälsorelaterade livskvalitet. Nyckelord: Förmaksflimmer, livsstilsförändringar, livsstilsmodifiering, livskvalitet / Atrial fibrillation is the most common cardiac arrhythmia globally and is associated with increased risk of developing other diseases that negatively affect the patient's health-related quality of life. Most comorbid conditions like obesity, hypertension, alcohol overconsumption, smoking, diabetes, and sleep apnea can be affected by lifestyle change. Changing a lifestyle is a challenge and should be seen as a process. By working on a personcentered approach, the patient's own ability to improve quality of life is promoted. The purpose of this literature review was to investigate health-related quality of life in people with atrial fibrillation. What are the risk factors for a deterioration in health-related quality of life? Can an improved lifestyle provide a better health-related quality of life? A total of fifteen scientific articles with a quantitative approach were reviewed. The databases used to find the articles were PubMed and CINAHL. The articles were reviewed based on Sophiahemmet University's assessment data. The items included had a good to high quality. The results of the articles' analysis were summarized by an integrated data analysis. The analysis revealed categories and subcategories that described the results of the articles. The results were compiled from four main categories: Influence of factors, influence of lifestyle modification, influence of treatment strategy and influence of gender for patients with atrial fibrillation. The results showed that patients with atrial fibrillation have impaired health-related quality of life and that women rate their health-related quality of life generally lower than men. Most risk factors that lower the patient's health-related quality of life are considered modifiable. The choice of treatment strategy affects the patient's health-related quality of life. Conclusion: Health-related quality of life is most often impaired in patients with atrial fibrillation and underlying risk factors are modifiable. Patient education and the support of the specialist nurse are beneficial and can increase the patient's health-related quality of life.Keywords: Atrial fibrillation, lifestyle changes, lifestyle modification, quality of life

Bakgrund: Förmaksflimmer är ur ett globalt perspektiv den mest förekommande arytmisjukdomen och prevalensen ökar i och med en åldrande befolkning. Sjukdomen kan påverka patienten fysiskt, psykiskt och socialt, vilket kan orsaka en sämre livskvalité. Genom livsstilsförändringar kan symtombördan minskas. Det leder till att patienter med förmaksflimmer är i behov av en personcentrerad omvårdnad utifrån ett helhetsperspektiv. Sjuksköterskans ansvarsområde är omvårdnad och den ska inkludera ett deltagande av patienten i planeringen och i utförandet för att främja hälsa. Syfte: Syftet var att belysa patientens upplevelser av omvårdnaden vid förmaksflimmer inom hälso- och sjukvården. Metod: En allmänlitteraturstudie. Resultat: Litteraturstudien resulterade i tre huvudkategorier: bristande information och utbildning, betydelsen av kontakt med sjuksköterskan och behov av stöd. Konklusion: Sjuksköterskan har en betydelsefull roll för patienter med förmaksflimmer och ansvarar för omvårdnaden. Omvårdnaden bör inkludera information och patientutbildning, samt stöd och hantering i patientens egenvård. Digitala alternativ för omvårdnad kan öka stödet och vara ett alternativ för att utöka omvårdnaden. / Background: From a global perspective, atrial fibrillation is the most common arrhythmia disease, and the prevalence is increasing with an aging population. The disease affects the patient physically, psychologically and socially, which can cause a poorer quality of life. Through lifestyle changes, the burden of symptoms can be reduced. That leads to patients with atrial fibrillation are in need of person-centered care based on a holistic perspective. The nurse's area of responsibility is nursing, that includes participation of the patient in the planning and in the execution and to promote health. Purpose: The aim was to illustrate the patients’ experiences of nursing care for atrial fibrillation within healthcare. Method: A general literature review. Results: The literature reviews results are presented in three categories: lack of information and education, importance of contact with the nurse and need for support. Conclusion: The nurse has an important role for patients with atrial fibrillation and is responsible for nursing care. Nursing care should include information and patient education, as well as support and management in the patient's self-care. Digital care can increase support and could be an option to extend nursing care.

Förmaksflimmer är den vanligast förekommande arytmin och förknippas med ökad risk för stroke och hjärtsvikt samt sänkt livskvalitet. Behandlingen inriktar sig förebyggande mot stroke, frekvens- och rytmreglering samt behandling av kardiovaskulära riskfaktorer. För att klara av att leva med förmaksflimmer kan olika hanteringsstrategier underlätta samt stöd från familj och vården. Sjuksköterskans ansvar är att hjälpa de drabbade att hantera sin sjukdom samt ge rätt information. Detta kan uppnås genom personcentrerad vård som innebär att sätta personen i fokus och identifiera personliga upplevelser. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva personers upplevelser av att leva med förmaksflimmer.  Litteraturöversikt med strukturerad sökstrategi användes som metod. Översikten genererade 16 vetenskapliga artiklar där 15 inkluderades från sökningar i CINAHL och PubMed och en artikel inkluderades via manuell sökning. Alla artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom tematisk analys. Analysen genererade nio kategorier samt tre övergripande teman.  Resultatet visade att personer som lever med förmaksflimmer upplevde ansträngande symtom som påverkade dem negativt och behandlingen kunde upplevas besvärlig eller otillräcklig. De kände sig begränsade i livet och kunde inte längre göra allt som tidigare. Acceptansnivån för sjukdomen varierade och olika hanteringsstrategier förekom. Stöd var viktigt men trots det framkom brister gällande stöd både från anhöriga och vården, även förtroendet för vården varierande. Delaktighet i sin vård ansågs som viktig faktor men trots det upplevdes information- och kunskapsbrist.  Slutsatsen är att personer med förmaksflimmer upplevde varierande symtom som bidrog till fysisk och psykisk påverkan. De försökte hitta olika hanteringsstrategier men upplevde trots det begränsningar i livet. Ett ökat behov av stöd samt mer information och kunskap framkom. Det är därför viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal besitter korrekt kunskap kring personers upplevelser av att leva med förmaksflimmer för att bidra till ökad livskvalitet genom personcentrerad vård. / Atrial fibrillation is the most common arrhythmia and is associated with an increased risk of stroke, heart failure and reduced quality of life. The treatment focuses on stroke prevention, frequency and rhythm regulation and treatment of cardiovascular risk factors. To manage living with atrial fibrillation, different strategies can facilitate as well as support from family and healthcare. The nurse's responsibility is to help them manage their illness and provide the right information which can be achieved through person-centred care by putting the person in focus and identifying personal experiences. The purpose of this literature study was to describe people's experiences of living with atrial fibrillation.  Literature review with structured search strategy was used as method. The study generated in 16 articles, 15 included from searches in CINAHL and PubMed and one was included from a manual search. All articles were quality reviewed and analyzed by thematic analysis which generated in nine categories and three overarching themes.  The results showed that people living with atrial fibrillation experienced various symptoms that affected them negatively and the treatment experienced difficult or insufficient. They felt limited and could no longer do everything as before. The level of acceptance of the disease varied and different management strategies appeared. Support was important, but despite that there were shortcomings regarding support, and trust in healthcare also varied. Participating in their care was considered an important factor but a lack of information and knowledge was experienced.  The conclusion is that people with atrial fibrillation experienced varying symptoms that contributed to physical and psychological impact and despite different coping strategies they still experienced limitations in life. An increased need for support, more information and knowledge emerged. It’s therefore important that healthcare professionals have correct knowledge about people's experiences of atrial fibrillation to increased quality of life through person-centred care.

<p>Atrial fibrillation is a common disease. With pharmacological therapy most patients with atrial fibrillation have moderate or little symptoms, but a number of patients have severely symptomatic disease. This study evaluates two new non-pharmacological therapies for atrial fibrillation, the Maze procedure and atrial overdrive pacing.</p><p>In the patients planned for Maze surgery the quality of life, assessed with the SF-36 questionnaire, was very low before the operation. The quality of life was markedly improved 6 and 12 months after the Maze operation, and was comparable to values of the general Swedish population.</p><p>In the patients with sinus rhythm before surgery, the atrial size and transport function was assessed with echocardiography, and the autonomic balance was assessed with heart rate variability (HRV). The sizes of both atria were reduced and the transmitral early filling / atrial filling (E/A) ratio was increased at 6 months after the operation compared to before. A progressive increase of the E/A ratio was seen during the 24 months follow-up period, indicating a progressive decline of the left atrial transport function.</p><p>All components of HRV, including the parameters expressing sympathetic and parasympathetic modulation, were markedly decreased early after the Maze procedure compared to before. Late after the operation all components of HRV were still markedly depressed. This is interpreted as a partial autonomic denervation of the heart</p><p>Single-site right atrial overdrive pacing with two different levels of overdriving was compared with no pacing in patients with paroxysmal atrial fibrillation in a cross-over study. Overdrive pacing reduced the median number of episodes of atrial fibrillation with 50% compared to no pacing. There was no difference between medium rate overdrive pacing and high rate overdrive pacing.</p>

Atrial fibrillation is a common disease. With pharmacological therapy most patients with atrial fibrillation have moderate or little symptoms, but a number of patients have severely symptomatic disease. This study evaluates two new non-pharmacological therapies for atrial fibrillation, the Maze procedure and atrial overdrive pacing. In the patients planned for Maze surgery the quality of life, assessed with the SF-36 questionnaire, was very low before the operation. The quality of life was markedly improved 6 and 12 months after the Maze operation, and was comparable to values of the general Swedish population. In the patients with sinus rhythm before surgery, the atrial size and transport function was assessed with echocardiography, and the autonomic balance was assessed with heart rate variability (HRV). The sizes of both atria were reduced and the transmitral early filling / atrial filling (E/A) ratio was increased at 6 months after the operation compared to before. A progressive increase of the E/A ratio was seen during the 24 months follow-up period, indicating a progressive decline of the left atrial transport function. All components of HRV, including the parameters expressing sympathetic and parasympathetic modulation, were markedly decreased early after the Maze procedure compared to before. Late after the operation all components of HRV were still markedly depressed. This is interpreted as a partial autonomic denervation of the heart Single-site right atrial overdrive pacing with two different levels of overdriving was compared with no pacing in patients with paroxysmal atrial fibrillation in a cross-over study. Overdrive pacing reduced the median number of episodes of atrial fibrillation with 50% compared to no pacing. There was no difference between medium rate overdrive pacing and high rate overdrive pacing.

Bakgrund: Förmaksflimmer (FF) är vanligt förekommande hos äldre, prevalensen beräknas vara cirka 5 % samtidigt som antalet äldre individer i samhället ökar. Den äldre befolkningen har sämre levnadsvanor än den yngre och drabbas i större utsträckning av sjukdom. De ohälsosamma levnadsvanorna riskbruk av alkohol, tobaksbruk/rökning, otillräcklig fysisk aktivitet och ohälsosamma matvanor kan påverka hälsa och välbefinnande på många olika sätt för individen. Syfte: Syftet med studien var att undersöka eventuellt samband mellan förmaksflimmer och levnadsvanor hos individer över 60 år i Blekinge. Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad utifrån data från Swedish National study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Data har sammanställts deskriptivt, verklig skillnad mellan grupper har undersökts med chi2-test och sedan har Spearmans rangkorrelation används för att undersöka samband. Resultat: Statistisk signifikant skillnad upptäcktes mellan FF och ohälsosamma matvanor, där fanns även en statistiskt signifikant positiv korrelation. Detta innebär att det finns ett samband mellan FF och ohälsosamma matvanor. Riskbruk av alkohol, tobaksbruk/rökning och otillräcklig fysisk aktivitet visade ingen statistisk signifikant skillnad. Slutsats: Samband mellan FF och ohälsosamma matvanor hos den äldre befolkningen i Blekinge finns, vilket kan vara till nytta för sjuksköterskan i den personcentrerade vården. Kunskap gällande FF, levnadsvanor och äldre kan vara ett kunskapsstöd för sjuksköterskan i omvårdnaden av dessa individer.

Förmaksflimmer är den vanligaste arytmin. Symtomen och diagnosen i sig har visats kunna orsaka upplevelser av oro, rädsla, osäkerhet och nedsatt livskvalité. Även om upplevelserna har visats kunna lindras med information, är det inte klargjort vilka behov personerna har av hjälp och stöd från vården. Syftet med arbetet var därför att undersöka det upplevda behovet av eftervård hos personer med förmaksflimmer. Metoden som har använts är av deskriptiv design med nio stycken kvalitativa semistrukturerade intervjuer efterföljt av manifest innehållsanalys. I resultatet presenteras tre kategorier besvarande av syftet. I kategorin Kunskapsbehov beskrivs informanternas upplevelse av behov att få ställa frågor och att få svar, bland annat på vilken behandling som var aktuell. Kategorin beskriver även behovet av information, som varierade, samt hur information bäst inhämtas. I kategorin Ansvar för uppföljning och eftervård framkom det olika upplevelser om var ansvaret för eftervård ligger. Vissa personer ansåg att det var deras ansvar att kontakta vården, medan andra personer ansåg att ansvaret låg hos vården. Kontinuerlig uppföljning är ett behov som många upplever, men som kan styras av det aktuella måendet och medicineringen. Den tredje kategorin är Vård och egenvård, behov av stöd. Den kännetecknas av behovet av en hantering av förmaksflimmer, som delvis kunde upplevas vara botemedel för sjukdomen. Behovet av vägledning från vården, i form av fysioterapeut, kurator och praktiska hjälpmedel påtalades. Kategorin beskriver även behovet av stöd från vården och samtalsgrupp var ett förslag som framkom för att tillgodose behovet av stöd. Slutsatsen är att det upplevda behovet av eftervård vid förmaksflimmer varierar. Behovet av uppföljning utmärker sig, även om alla inte upplever det behovet. För att tillgodose personernas individuella behov ställs det krav på sjuksköterskan och dennes roll i informatik, hälso-informatik samt personcentrerad vård. Eftervården måste anpassas efter den individuella personens behov. / Atrial fibrillation is the most common arrhythmia. The symptoms and diagnosis has shown to cause experiences of worry, fear, uncertainty and reduced quality of life. Even though these experiences can be relieved by information, it is not clear what need of help and support from healthcare the persons has. That is why the aim of this study was too investigate the perceived need for aftercare in persons with atrial fibrillation. The method that have been used is a descriptive design with nine qualitative semi-structured interviews, follow by a manifest content analysis. In the result three categories that described the aim is presented. The category The need for knowledge showed that the persons experience a need to ask questions and get them answered, among other things answers about current treatment. The category also describes the need for information, which varied, as well as how information is best collected. In the category Responsibility for follow-up and aftercare different experiences of where the responsibility for aftercare lays arose. Some persons felt that it was their responsibility to contact the healthcare, while other persons felt that the responsibilities laid with the healthcare. Continuous follow-up is a need that many people experience, but the need can be controlled by the current mood and medication. The third category is Care and self-care, the need for support. It was characterized by the need for management of atrial fibrillation, which in part could be perceived as a cure for the disease. The need for guidance from the healthcare, in form of a physical therapist, curators and practical aids was pointed out. The category also describes the need for support from healthcare and conversation therapy group was a proposal that came up to meet the need for support. The conclusion is that the perceived need for aftercare with atrial fibrillation varies. The need for follow-up stands out, even though not all experience that need. In order to accommodate the persons individual needs the nurse play a pivotal role in informatics, health informatics and person-centered care. The aftercare must accommodate the individual persons need.

Förmaksflimmer är den vanligast förekommande hjärtrytmsrubbningen och är associerat med en ökad risk för morbiditet och mortalitet, samt en negativ påverkan på livskvaliteten. Förmaksflimmer är en kronisk sjukdom och står för en stor del av sjukdomsbördan både för patienterna och för hälso- och sjukvården. Inom vården för patienter med förmaksflimmer fungerar verksamheter för omhändertagandet olika. För att hjälpa dessa patienter behövs specifik och avancerad patientutbildning och råd av multidisciplinära team med kunskap som är evidensbaserad. Där är sjuksköterskan en del av det multidisciplinära teamet. I riktlinjer från ESC (European Society of Cardiology) gällande förmaksflimmer, har patienten den centrala rollen och ska tillsammans med vårdpersonal ta beslut om sin vård. Ett personcentrerat förhållningssätt kan hjälpa till att stärka patientens tilltro till sin egna förmåga, förbättra livskvalitet och symtomlindring, samt leda till kortare vårdtider. Syftet var att belysa sjuksköterskeledda mottagningar och dess effekt för patienter med förmaksflimmer. Litteraturöversikt med strukturerad sökning användes som design. Detta självständiga arbete inkluderade 16 vetenskapliga artiklar från databaserna Pubmed och CINAHL Complete. De inkluderade artiklarna kvalitetsgranskades och analyserades med integrerad analys för att syntetisera resultaten i relation till varandra. Vid analysen framkom kategorier och underkategorier som beskrev artiklarnas resultat. Resultatet visade att sjuksköterskeledd mottagning hade ett antal olika effekter för patienter med förmaksflimmer. Effekterna för sjuksköterskeledd mottagning var likvärdig eller bättre för patienter med förmaksflimmer jämfört med sedvanlig vård. Resultatet visade att de positiva effekterna för patienter med förmaksflimmer som fick vård på sjuksköterskeledd mottagning resulterade i färre sjukhusinläggningar, lägre mortalitet, bättre behandling med antikoagulantia, bättre följsamhet till fler rekommendationer, reducerat antal symtom och ökad kunskap om förmaksflimmer hos patienter. Slutsatsen var att sjuksköterskeledd mottagning är likvärdig eller bättre för patienter med förmaksflimmer vid jämförelse med sedvanlig vård. personcentrerat förhållningssätt kan hjälpa till att stärka patientens tilltro till sin egna förmåga, förbättra livskvalitet och symtomlindring, samt leda till kortare vårdtider / Atrial fibrillation is the most common cardiac arrhythmia and is associated with an increased risk of morbidity and mortality and negative impact on quality of life. Atrial fibrillation is a chronic disease and accounts for a large proportion of the disease burden both for patients and for health care. In the care of patients with atrial fibrillation, care activities work differently. To help these patients, specific and advanced patient education and advice from multidisciplinary teams with evidence-based knowledge is needed. There, the nurse is part of the multidisciplinary team. In guidelines from the ESC (European Society of Cardiology) regarding atrial fibrillation, the patient has the central role and must, together with care staff, make decisions about their care. A person-centered approach can help strengthen the patient's confidence in their own abilities, improve the quality of life and symptom relief, as well as shorten their care times. The aim was to illuminate nurse-led clinics and their effect for patients with atrial fibrillation. A literature review with structured search was used as a method. This master thesis included 16 scientific articles from the databases Pubmed and CINAHL Complete. The included result articles were quality reviewed and analyzed with integrated analysis to synthesize the results in relation to each other. The categories were then identified to describe the results of the articles. The results showed that nurse-led clinics had a number of different effects for patients with atrial fibrillation. The effects for nurse-led clinics were equivalent or slightly better for patients with atrial fibrillation compared with usual care. The results showed that the positive effects for patients with atrial fibrillation who received care at the nurse-led clinic to be: fewer hospital admissions, lower mortality, better treatment with anticoagulants, better adherence to more recommendations, reduced number of symptoms and increased knowledge of atrial fibrillation among patients. The conclusion is that nurse-led clinics are equivalent or better for patients with atrial fibrillation when compared with usual care.

Bakgrund Förmaksflimmer tillhör en av de vanligaste hjärtrelaterade sjukdomarna. Ändå kan det vara svårt för både vårdpersonal och patienter att upptäcka symtomen på grund av dess natur. Detta kan leda till att patienter, ovetandes om sin diagnos, upplever en försämring av sin livskvalitet. Det är fastslaget att patienten har rätt till att få förståelig information om sitt hälsotillstånd och sin vårdprocess samt delta vid beslut om behandling. Delat beslutsfattande är ett förhållningssätt som involverar patienten vid val av behandlingsalternativ och kan relateras till personcentrerad omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva patientens upplevelse av delaktighet i sin omvårdnad vid förmaksflimmer. Metod Denna icke-systematiska litteraturöversikt bestod av 15 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativa, kvantitativa eller mixade metodansatser som hämtades från sökningar i databaserna PubMed och CINAHL. Artiklarna genomgick en kvalitetsgranskning i enlighet med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Artiklarnas resultat analyserades och sammanställdes därefter med hjälp av en integrerad dataanalys som sedan presenterades i en resultatredovisning. Resultat Resultatet sammanställdes utifrån tre huvudkategorier: Upplevelse om det egna tillståndet, Patienters möjlighet i val av behandling och Delaktighet bidrar till följsamhet. Resultatet visade att patienters upplevelse är starkt kopplat med vårdpersonalens sätt att förmedla information. Hur vårdpersonalen kommunicerar och samarbetar med patienten kan relateras till graden av patientens upplevda delaktighet. Slutsats Denna litteraturöversikt visade att patientens delaktighet i sin omvårdnad vid förmaksflimmer är en fråga som aktualiseras, när olika behandlingsalternativ diskuteras och omvårdnadsåtgärder väljs. Upplevelsen av delaktighet är centralt för att öka följsamhet till behandling och även i relation till egen kunskap som till exempel hälsofrämjande åtgärder där patienten själv kan vidta åtgärderna för att uppnå samt bibehålla en känsla av kontroll över sitt hälsotillstånd. / Background Atrial fibrillation is among the most common heart related diseases. Yet, due to its nature, it can be difficult for both healthcare professionals and patients to detect the symptoms. This can lead to patients, unaware of their diagnosis, experiencing an impairment in their quality of life. It is established that the patient has the right to receive understandable information about their state of health and their health care process and to participate in decisions about treatment. Shared decision-making is an approach that involves the patient when choosing treatment options and can also be related to person-centred care. Aim The aim was to describe patients’ experiences of participation in their health care regarding atrial fibrillation Method This study has been produced using a non-systematic literature review which consisted of 15 original scientific articles with qualitative, quantitative or mixed methods that were collected from searches in the databases PubMed and CINAHL. The articles underwent a quality review in accordance with Sophiahemmet University's assessment protocol. The results of the articles were then analyzed and compiled by using an integrated analysis which then was presented in a report. Results The results were compiled based on three main categories: Experience of one's own condition, Patients' options in choosing treatment and Participation contributes to compliance. The results showed that the patients' experience is strongly linked with the healthcare staff's way of conveying information. The way a health care professional communicates and collaborates can be related to the level of the patient's experienced participation. Conclusions This literature review showed that the patient's participation in their health care is an issue that is brought up to date, when different treatment options are discussed and nursing measures are chosen. The experience of participation is central to increasing compliance and also in relation to their own knowledge like health-promoting measures that the patient can take to achieve and maintain a sense of control over their own situation.