<p>1 January 2005 came the new reconstructed version of IAS 40. It came to compensate the earlier ÅRL and FAR who was applied within the European Union. These new standards came to be called as IAS/IFRS. The standards’ are supposed to make sure that the differences between the different countries won’t be so split. The users of these standards are companies who are listed on the stock market in EU.</p><p>Further on can be mentioned that in this article the focus is layed on the standard IAS 40, who manages how the administration real estates is presented in the companies’ management accounting.</p><p>The purpose with this article is to find out why different companies choose to value their</p><p>real estates to real value respectively to acquired value, how the auditors way to present is effected and which effects it has brought on the earlier account.</p><p>The possibility of valueing to real value has however brought some complications, but still are these complications accepted at the time as the standard in its interity succeeded to evolve the companies’ account to the right way.</p><p>To test our earlier designed hypothesies we have combined partly qualitative and partly quantitative approaches. The qualitative information is brought from the interviews with different authorized auditors from five of the largest accountingfirms. Further noticed is that an interview has also been made with Ulf Nyqvist who is the MD at Botkyrka Byggen.</p><p>The quantitative data has instead been received by the annual accounts from ten different real estate companies, and the article is written on the basis of a deductive approach with different methods as a staring point.</p><p>On the basis of the investigation we have finally reached a result that says that the standard in its entirety has leaded to a positive development of the companies account. The auditors that have an experience from the both methods mean that the standard should live at the time as it has led to an increased possibility of comparability between the companies. This is of big value for the ones who are interested on the market.</p> / <p>Den 1 januari 2005 kom den nya omarbetade versionen IAS 40. Denna kom att ersätta den tidigare ÅRL och FAR som då tillämpades inom Europeiska Unionen. Dessa nya standarder kom att kallas för IAS/IFRS. Standarderna ska se till att olikheterna som fanns mellan de olika ländernas redovisning inte skulle bli så kluven. Användarna av dessa standarder är börsnoterade företag som finns inom EU.</p><p>Vidare kan sägas att i denna uppsats har fokus lagts på standarden IAS 40, som då behandlar huruvida förvaltningsfastigheter redovisas inom företagens koncernredovisning.</p><p>Syftet med uppsatsen är att ta reda på varför olika bolag väljer att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde, hur revisorns sätt att redovisa har påverkats samt vilka effekter som den medfört på tidigare redovisning. Möjligheten att nu värdera till verkligt värde har dock medfört en del komplikationer, men ändå har dessa komplikationer accepterats då standarden i sin helhet lyckats utveckla företagens redovisning åt rätt håll.</p><p>För att testa våra tidigare utformade hypoteser har vi kombinerat dels kvalitativa och dels kvantitativa ansatser. Den kvalitativa informationen har hämtats utifrån intervjuer med olika auktoriserade revisorer från fem av de största revisionsbolagen. Vidare kan påpekas att det även har utförts en intervju med Ulf Nyqvist som är nuvarande VD på Botkyrka Byggen.</p><p>Den kvantitativa datan har istället erhållits från årsredovisningar från tio olika fastighetsbolag, uppsatsen har skrivits utifrån en deduktiv ansats med metodtriangulering som utgångspunkt.</p><p>Utifrån undersökningen har vi slutligen kommit fram till ett resultat som visar att standarden i sin helhet lett till en positiv utveckling av företagens redovisning. Revisorerna som då har erfarenheter utav både metoderna, menar att standarden bör fortleva då den lett till ökad jämförbarhet av bolagen. Detta är av värde både för intressenter och för andra på marknaden.</p>

<p>Den första januari 2005 infördes en ny internationell redovisningsstandard inom EU, IFRS/IAS, som alla börsnoterade bolag är skyldiga att tillämpa. Även onoterade kan välja att använda sig av denna standard, men för dem utgör den inget tvång. Detta utgör ett stort steg i den pågående harmoniseringsprocess som tog sin början på 1960-talet, vars syfte är att skapa ett gemensamt redovisningsspråk. Debatten kring denna process har framförallt behandlat hur tillgångar skall värderas, dvs. till anskaffningsvärde eller till verkligt värde. IASB rekommenderar att förvaltningsfastigheter skall värderas till verkligt värde, varför författarna med denna undersökning avser att belysa vilka konsekvenser införandet av den nya standarden får för fastighetsbolagen. Uppsatsens forskningsfråga lyder således: Vilka konsekvenser har införandet av IFRS/IAS fått för de fastighetsbolag i Sverige som tillämpar standarden?</p><p>Uppsatsens syfte är att utifrån fallstudier analysera vilka konsekvenser den nya redovisningsstandarden IAS 40 får för de svenska fastighetsbolagens redovisning. Detta genom att belysa de effekter som uppstått vid bytet av redovisningsstandard för de undersökta företagens balans- och resultaträkning, samt hur respondenterna har upplevt dessa. Författarna har valt att avgränsa sig genom att utgå ifrån ett företagsperspektiv samtidigt som undersökningen endast behandlar fastighetsbolag på den svenska marknaden. Undersökningen grundar sig på en kvalitativ metod, där primärdata har insamlats genom intervjuer med representanter från de undersökta företagen samt en revisor.</p><p>Undersökningens slutsats är att implementerandet av den nya standarden fått betydande konsekvenser för de undersökta företagens resultat- och balansräkning. Standarden har medfört en ökad jämförbarhet företagen emellan, på grund av skiftet av värderingsprincip. Verkligt värde kan dock inte klassas som verkligt i praktiken. Undersökningen visar även på att införandet av en internationell standard kan medföra problem på lokal nivå. Eftersom undersökningen utgår ifrån ett företagsperspektiv är det av intresse att undersöka hur fastighetsbolagens intressenter uppfattar införandet av IFRS/IAS standarden och värdering till verkligt värde. Det är även av stort intresse att studera fastighetsbolag som tillämpar verkligt värde som värderingsmetod över en fullständig konjunkturcykel.</p>

<p>Den 1 januari 2005 infördes IFRS i svenska noterade företag. IAS 40 är en del av det nya regelverket och innebär att förvaltningsfastigheter får värderas till verkligt värde. Implementeringen av standarden medför stora förändringar i svensk redovisning. En redovisning baserad på verkliga värden kan resultera i stora svängningar vad gäller tillgångarnas värden. Vidare kan det vara problematiskt att tilldela den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler realistiska värden. För att förvärva och äga fastigheter krävs finansiering, vilket sker genom upptagande av räntebärande lån och eget kapital. Vidare behövs en väl avvägd finansiell strategi som inkluderar delar så som riskhantering och antaganden om avkastningskrav.</p><p>Syftet med vår uppsats är att undersöka och utreda problematiken kring värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40 samt fastighetsbolagens riskhantering och finansiering av verksamheten. Uppsatsen bygger på en undersökning av fem noterade fastighetsbolag samt intervjuer med respondenter från fastighetsföretagen, revisorer och en extern värderare.</p><p>För att uppfylla vårt syfte har vi genomfört en kombination av en kvalitativ och kvantitativ undersökning. Undersökningens utformning är intensiv med en explorativ problemställning. Det finns totalt sett elva noterade renodlade fastighetsbolag i Sverige. Vi har studerat fem av dessa vilket resulterar i att vår undersökning baseras på en stor del av populationen (45 %). Intervjuer med representanter från två av de undersökta fastighetsbolagen har genomförts. Vidare har vi intervjuat en extern värderare. I studien har vi växlat mellan empiri och teori och således använt oss av den abduktiva metoden. Vi har utgått från de data som vi har fått fram då vi studerat de olika fastighetsbolagen samt respondenternas svar från intervjuerna.</p><p>Resultatet från undersökningen påvisar att fastighetsvärdering enligt IAS 40 inte är ett helt lätt område. Det framkommer att räntekostnaderna utgör en betydande kostnadspost för fastighetsbolagen och att finansieringens fördelning har betydelse för hur stor påverkan en förändring av räntan har på räntekostnaden. Vidare påvisas att ränterisken utgör en stor risk för bolagen och resultatet kan försämras avsevärt om det inträffar en räntehöjning, trots att ränterisken till viss del hanteras genom olika derivatinstrument.</p><p>Av avgörande betydelse för det beräknade fastighetsvärdet är avkastningskravet och antagandet om den framtida reala tillväxten. Det har således stor betydelse vilka antaganden som ligger bakom den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler. Det framkommer också att det finns ett samband mellan ränteläget och fastighetsbeståndets värde. På lång sikt ger en lägre ränta ett högre värde på fastigheterna.</p><p>En redovisning som baseras på verkliga värden ger en mer korrekt bild av företagens tillgångar. Det verkliga värdet måste anses bidra till att informationen blir mer relevant eftersom det är ett aktuellt värde som redovisas. Därmed kan det bättre användas som beslutsunderlag.</p>

<p><strong>Bakgrund:</strong> När den globala finanskrisen inträffade, uppstod det en osäkerhet kring värderingen av förvaltningsfastigheter. Följden blev att fastighetspriserna dämpades samtidigt som räntorna sänktes, detta följer inte teorin.</p><p><strong>Syfte:</strong> Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade fastighetsbolags redovisning av förvaltningsfastigheter har påverkats av den globala finanskrisen.</p><p><strong>Metod:</strong> Vi använde den kvalitativa metoden då vi gjorde en närmare undersökning av de börsnoterade fastighetsbolagens årsredovisningar för att få en bättre inblick i företagen.</p><p><strong>Referensramen:</strong> I referensramen presenteras IASB:s regelverk IAS samt innebörden av förvaltningsfastigheter och dess marknad, detta för att ge läsaren en bättre förståelse om värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde. </p><p><strong>Empiri:</strong> Empirin är insamlad genom de utvalda fastighetsbolagens årsredovisningar, dess aktiekurs från Stockholmsbörsen (OMX) samt STIBOR räntan från Riksbanken. </p><p><strong>Slutsats:</strong> Slutsatsen är att finanskrisen har haft en inverkan på fastighetsbolagens värdering av förvaltningsfastigheterna, men värderingen har inte följt aktiekursen.</p> / <p><strong>Background: </strong>When the global financial crisis occurred, there was an uncertainty about the valuation of investment properties. As a result, property prices slowed down while interest rates were lowered, this doesn’t follow the theory. </p><p><strong>Purpose: </strong>The purpose of this study is to investigate how real estate companies' regarding accounting for investment properties has been affected by the global financial crisis.</p><p><strong>Methodology: </strong>We used the qualitative method when we looked closer in to the real estate companies' annual reports to get a better insight. </p><p><strong>Reference frame: </strong>In the frame of reference, IASB's regulation IAS and the implications of investment property and its market is presented, this to give the reader a better understanding of the valuation of investment properties at fair value.</p><p><strong>Empirical foundation: </strong>The empirical foundation is collected from the selected real estate companies' annual reports, its stock price from the Stockholm Stock Exchange (OMX) and STIBOR interest from Riksbanken.</p><p><strong>Conclusion: </strong>The conclusion is that the financial crisis has an impact on real estate companies' valuation of investment properties, but the valuation has not followed the stock price.</p>

1 January 2005 came the new reconstructed version of IAS 40. It came to compensate the earlier ÅRL and FAR who was applied within the European Union. These new standards came to be called as IAS/IFRS. The standards’ are supposed to make sure that the differences between the different countries won’t be so split. The users of these standards are companies who are listed on the stock market in EU. Further on can be mentioned that in this article the focus is layed on the standard IAS 40, who manages how the administration real estates is presented in the companies’ management accounting. The purpose with this article is to find out why different companies choose to value their real estates to real value respectively to acquired value, how the auditors way to present is effected and which effects it has brought on the earlier account. The possibility of valueing to real value has however brought some complications, but still are these complications accepted at the time as the standard in its interity succeeded to evolve the companies’ account to the right way. To test our earlier designed hypothesies we have combined partly qualitative and partly quantitative approaches. The qualitative information is brought from the interviews with different authorized auditors from five of the largest accountingfirms. Further noticed is that an interview has also been made with Ulf Nyqvist who is the MD at Botkyrka Byggen. The quantitative data has instead been received by the annual accounts from ten different real estate companies, and the article is written on the basis of a deductive approach with different methods as a staring point. On the basis of the investigation we have finally reached a result that says that the standard in its entirety has leaded to a positive development of the companies account. The auditors that have an experience from the both methods mean that the standard should live at the time as it has led to an increased possibility of comparability between the companies. This is of big value for the ones who are interested on the market. / Den 1 januari 2005 kom den nya omarbetade versionen IAS 40. Denna kom att ersätta den tidigare ÅRL och FAR som då tillämpades inom Europeiska Unionen. Dessa nya standarder kom att kallas för IAS/IFRS. Standarderna ska se till att olikheterna som fanns mellan de olika ländernas redovisning inte skulle bli så kluven. Användarna av dessa standarder är börsnoterade företag som finns inom EU. Vidare kan sägas att i denna uppsats har fokus lagts på standarden IAS 40, som då behandlar huruvida förvaltningsfastigheter redovisas inom företagens koncernredovisning. Syftet med uppsatsen är att ta reda på varför olika bolag väljer att värdera förvaltningsfastigheter till verkligt värde respektive anskaffningsvärde, hur revisorns sätt att redovisa har påverkats samt vilka effekter som den medfört på tidigare redovisning. Möjligheten att nu värdera till verkligt värde har dock medfört en del komplikationer, men ändå har dessa komplikationer accepterats då standarden i sin helhet lyckats utveckla företagens redovisning åt rätt håll. För att testa våra tidigare utformade hypoteser har vi kombinerat dels kvalitativa och dels kvantitativa ansatser. Den kvalitativa informationen har hämtats utifrån intervjuer med olika auktoriserade revisorer från fem av de största revisionsbolagen. Vidare kan påpekas att det även har utförts en intervju med Ulf Nyqvist som är nuvarande VD på Botkyrka Byggen. Den kvantitativa datan har istället erhållits från årsredovisningar från tio olika fastighetsbolag, uppsatsen har skrivits utifrån en deduktiv ansats med metodtriangulering som utgångspunkt. Utifrån undersökningen har vi slutligen kommit fram till ett resultat som visar att standarden i sin helhet lett till en positiv utveckling av företagens redovisning. Revisorerna som då har erfarenheter utav både metoderna, menar att standarden bör fortleva då den lett till ökad jämförbarhet av bolagen. Detta är av värde både för intressenter och för andra på marknaden.

Bakgrund: När den globala finanskrisen inträffade, uppstod det en osäkerhet kring värderingen av förvaltningsfastigheter. Följden blev att fastighetspriserna dämpades samtidigt som räntorna sänktes, detta följer inte teorin. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur börsnoterade fastighetsbolags redovisning av förvaltningsfastigheter har påverkats av den globala finanskrisen. Metod: Vi använde den kvalitativa metoden då vi gjorde en närmare undersökning av de börsnoterade fastighetsbolagens årsredovisningar för att få en bättre inblick i företagen. Referensramen: I referensramen presenteras IASB:s regelverk IAS samt innebörden av förvaltningsfastigheter och dess marknad, detta för att ge läsaren en bättre förståelse om värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde.  Empiri: Empirin är insamlad genom de utvalda fastighetsbolagens årsredovisningar, dess aktiekurs från Stockholmsbörsen (OMX) samt STIBOR räntan från Riksbanken.  Slutsats: Slutsatsen är att finanskrisen har haft en inverkan på fastighetsbolagens värdering av förvaltningsfastigheterna, men värderingen har inte följt aktiekursen. / Background: When the global financial crisis occurred, there was an uncertainty about the valuation of investment properties. As a result, property prices slowed down while interest rates were lowered, this doesn’t follow the theory.  Purpose: The purpose of this study is to investigate how real estate companies' regarding accounting for investment properties has been affected by the global financial crisis. Methodology: We used the qualitative method when we looked closer in to the real estate companies' annual reports to get a better insight.  Reference frame: In the frame of reference, IASB's regulation IAS and the implications of investment property and its market is presented, this to give the reader a better understanding of the valuation of investment properties at fair value. Empirical foundation: The empirical foundation is collected from the selected real estate companies' annual reports, its stock price from the Stockholm Stock Exchange (OMX) and STIBOR interest from Riksbanken. Conclusion: The conclusion is that the financial crisis has an impact on real estate companies' valuation of investment properties, but the valuation has not followed the stock price.

Med bakgrund i rådande finanskris och lågkonjunktur behandlar denna studie problematiken kring värdering till verkligt värde och den specifika tillgång som fokuseras är förvaltningsfastigheter. Syftet med studien är att öka insikten i hur fastighetsbolag värderar sina förvaltningsfastigheter till verkligt värde i den aktuella finansiella krisen och lågkonjunkturen samt att synliggöra osäkerheten som finns i tillämpade värderingsmetoder. För att uppfylla syftet har en fallstudiebaserad metod använts, vilken inkluderar tre noterade fastighetsbolag. Som ett analysverktyg och ett ytterligare perspektiv på problematiken i studien har även två sakkunniga i form av en revisor och en redovisningsspecialist inkluderats. Insamlingen av empiri har skett genom en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer och analysen har genomförts med hjälp av en komparativ analysmetod. Referensramens roll för att uppfylla syftet består av tre komponenter där den första syftar till att ge en teoretisk bas till studien medan de andra två använts som ett verktyg för att besvara studiens två frågeställningar. Den sammanfattande slutsatsen av hela studien är att den uppdagade problematiken kring värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde i rådande finanskris och lågkonjunktur bottnar i brister avseende transparensen i redovisningsinformationen. Studien har vidare genererat en intressant hypotes att det skulle kunna finnas ett samband mellan hur hög belåningsgrad ett fastighetsbolag har och hur mycket det väljer att skriva ned sina fastigheter.

Under de nio sista veckorna år 2005 genomfördes intervjuer med åtta representanter för tre olika branscher med betydelse för förvaltningsfastigheternas värdering. De svar som erhållits beskriver och förklarar tolv kontrollfunktioner som tjänar till att verifiera eller på något annat sätt bidra till att garantera fastighetsvärderingens kvalitet. De funna kontrollfunktionerna förklaras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Huvudsakligen tar de sikte på efterlevnad av redovisningsreglerna och värderingens förutsättningar. Ett genomgående drag är att fokus ligger på en kontroll av verkligt värdes rimlighet. Det har också konstaterats att kontrollerna varierar beroende på använd värderingsmetod och att erfarna praktiker tycks föredra verkliga värden som grundats på nuvärdesberäknad kassaflödesanalys medan de genomför noggranna kontroller innan den primära värderingsmodellen – ortsprismetod – tillämpas.

Den 1 januari 2005 infördes IFRS i svenska noterade företag. IAS 40 är en del av det nya regelverket och innebär att förvaltningsfastigheter får värderas till verkligt värde. Implementeringen av standarden medför stora förändringar i svensk redovisning. En redovisning baserad på verkliga värden kan resultera i stora svängningar vad gäller tillgångarnas värden. Vidare kan det vara problematiskt att tilldela den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler realistiska värden. För att förvärva och äga fastigheter krävs finansiering, vilket sker genom upptagande av räntebärande lån och eget kapital. Vidare behövs en väl avvägd finansiell strategi som inkluderar delar så som riskhantering och antaganden om avkastningskrav. Syftet med vår uppsats är att undersöka och utreda problematiken kring värdering av förvaltningsfastigheter till verkligt värde enligt IAS 40 samt fastighetsbolagens riskhantering och finansiering av verksamheten. Uppsatsen bygger på en undersökning av fem noterade fastighetsbolag samt intervjuer med respondenter från fastighetsföretagen, revisorer och en extern värderare. För att uppfylla vårt syfte har vi genomfört en kombination av en kvalitativ och kvantitativ undersökning. Undersökningens utformning är intensiv med en explorativ problemställning. Det finns totalt sett elva noterade renodlade fastighetsbolag i Sverige. Vi har studerat fem av dessa vilket resulterar i att vår undersökning baseras på en stor del av populationen (45 %). Intervjuer med representanter från två av de undersökta fastighetsbolagen har genomförts. Vidare har vi intervjuat en extern värderare. I studien har vi växlat mellan empiri och teori och således använt oss av den abduktiva metoden. Vi har utgått från de data som vi har fått fram då vi studerat de olika fastighetsbolagen samt respondenternas svar från intervjuerna. Resultatet från undersökningen påvisar att fastighetsvärdering enligt IAS 40 inte är ett helt lätt område. Det framkommer att räntekostnaderna utgör en betydande kostnadspost för fastighetsbolagen och att finansieringens fördelning har betydelse för hur stor påverkan en förändring av räntan har på räntekostnaden. Vidare påvisas att ränterisken utgör en stor risk för bolagen och resultatet kan försämras avsevärt om det inträffar en räntehöjning, trots att ränterisken till viss del hanteras genom olika derivatinstrument. Av avgörande betydelse för det beräknade fastighetsvärdet är avkastningskravet och antagandet om den framtida reala tillväxten. Det har således stor betydelse vilka antaganden som ligger bakom den tillämpade värderingsmodellens ingående variabler. Det framkommer också att det finns ett samband mellan ränteläget och fastighetsbeståndets värde. På lång sikt ger en lägre ränta ett högre värde på fastigheterna. En redovisning som baseras på verkliga värden ger en mer korrekt bild av företagens tillgångar. Det verkliga värdet måste anses bidra till att informationen blir mer relevant eftersom det är ett aktuellt värde som redovisas. Därmed kan det bättre användas som beslutsunderlag.

Från och med år 2005 tillämpar svenska noterade bolag IAS 40 i sin koncernredovisning. Genom tillämpning av IAS 40 tillåts företag att värdera förvaltningsfastigheter till endera anskaffningsvärde eller verkligt värde, där verkligt värde som regel är det samma som marknadsvärde. I juridiska bolag tillåts i dagsläget endast värdering till anskaffningsvärde. Syftet med denna uppsats är att jämföra och beskriva skillnaderna mellan värderingsmetoderna av förvaltningsfastigheter när värdering sker till anskaffningsvärde respektive verkligt värde, utifrån ÅRL:s definition av rättvisande bild. För att uppfylla vårt syfte har vi studerat hur tre fastighetsbolag tillämpar och resonerar kring de olika värderingsmetoderna. Detta har åstadkommits genom intervjuer med personer företagen själva ansåg vara mest lämpade. Vi har valt att studera ett noterat moderbolag, ett dotterbolag till ett noterat moderbolag samt ett onoterat bolag, då dessa har möjlighet att tillämpa olika redovisningsrekommendationer. Den teoretiska referensramen grundas i huvudsak på rekommendationer från IAS/IFRS, RR och BFN som behandlar redovisning av förvaltningsfastigheter samt värderingsmetoder rörande sådana fastigheter. Vi presenterar även redovisningens kvalitativa egenskaper samt begreppet rättvisande bild. Den empiriska undersökningen analyseras utifrån uppsatsens teoretiska referensram. Genom denna undersökning kom vi bland annat fram till att våra respondenter ser både för- och nackdelar med respektive redovisningsmetod. När verkligt värde används är det viktigt att beakta de osäkra faktorer som kan uppkomma vid värdering för att en rättvisande bild skall kunna upprätthållas. Vilken avskrivningsmetod som tillämpas påverkar den rättvisande bilden då fastighetens värde bestäms utifrån anskaffningsvärde.