<p>Då Lpf 94 ersatte Lgy 70 förändrades gymnasieskolan genom att alla program blev treåriga. Kärnämnenas införande innebar att alla utöver karaktärsämnena läste gemensamma ämnen med gemensamma kursplaner. För yrkeslinjerna innebar detta att undervisningen teoretiserades i högre grad än tidigare, eftersom kärnämnena till största delen är teoretiska. Tidigare forskning visar att elever på yrkesprogram oftare är negativt inställda till kärnämnena. Vårt syfte i detta arbete har varit att undersöka några fordonselevers förutsättningar i en gymnasieskola, för att problematisera betydelsen av det de möter i sin vardag. Undersökningen bygger på gruppintervjuer.</p><p>Vårt arbete visar att elever på studieförberedande program har ett försprång gentemot elever på praktiska program. Detta påverkade också den allmänna uppfattningen om fordonsprogrammet, som i våra intervjuer stod längst ned hierarkiskt. Mötet med lärare i kärnämnen påverkades av fordonselevernas negativa syn på teoretiska kunskaper och det framkom att det fanns lärare som ogärna hade fordonsklasser i exempelvis svenska. Detta förstärkte fordonselevernas negativa syn på svenskan. Också skolans utformning var en nackdel för fordonseleverna eftersom de fick lämna sina egna lokaler för kärnämnesundervisning bland de teoretiska programmen. Detta synliggjorde skillnader mellan programmen som annars inte blivit så framträdande.</p><p>En viktig slutsats vi drar av detta arbete är att eleverna genom gymnasieutbildningen inte bara blir placerade i en outtalad hierarki som är uppbyggd utifrån teoretiska kunskaper, utan att de genom utbildningen också socialiseras in i en framtida samhällsklass. Fordonselevernas programval är styrt av det sätt de bäst tillägnar sig kunskap, det praktiska. I gymnasieskolan är dock teoretiska kunskaperna mer värda. Detta påverkar fordonselevernas syn på sig själva, och den negativa kärnämnessynen förstärks genom att de tvingas att som grupp hävda sig mot den teoretiska fokuseringen. Citatet ”händerna är mina verktyg hjärnan är bara ett hjälpmedel” visar att även fordonseleverna till slut kopplar tänkande till en teoretisk aktivitet. Vi hävdar att detta förringande synsätt på den egna kapaciteten är skolans verk.</p>

Då Lpf 94 ersatte Lgy 70 förändrades gymnasieskolan genom att alla program blev treåriga. Kärnämnenas införande innebar att alla utöver karaktärsämnena läste gemensamma ämnen med gemensamma kursplaner. För yrkeslinjerna innebar detta att undervisningen teoretiserades i högre grad än tidigare, eftersom kärnämnena till största delen är teoretiska. Tidigare forskning visar att elever på yrkesprogram oftare är negativt inställda till kärnämnena. Vårt syfte i detta arbete har varit att undersöka några fordonselevers förutsättningar i en gymnasieskola, för att problematisera betydelsen av det de möter i sin vardag. Undersökningen bygger på gruppintervjuer. Vårt arbete visar att elever på studieförberedande program har ett försprång gentemot elever på praktiska program. Detta påverkade också den allmänna uppfattningen om fordonsprogrammet, som i våra intervjuer stod längst ned hierarkiskt. Mötet med lärare i kärnämnen påverkades av fordonselevernas negativa syn på teoretiska kunskaper och det framkom att det fanns lärare som ogärna hade fordonsklasser i exempelvis svenska. Detta förstärkte fordonselevernas negativa syn på svenskan. Också skolans utformning var en nackdel för fordonseleverna eftersom de fick lämna sina egna lokaler för kärnämnesundervisning bland de teoretiska programmen. Detta synliggjorde skillnader mellan programmen som annars inte blivit så framträdande. En viktig slutsats vi drar av detta arbete är att eleverna genom gymnasieutbildningen inte bara blir placerade i en outtalad hierarki som är uppbyggd utifrån teoretiska kunskaper, utan att de genom utbildningen också socialiseras in i en framtida samhällsklass. Fordonselevernas programval är styrt av det sätt de bäst tillägnar sig kunskap, det praktiska. I gymnasieskolan är dock teoretiska kunskaperna mer värda. Detta påverkar fordonselevernas syn på sig själva, och den negativa kärnämnessynen förstärks genom att de tvingas att som grupp hävda sig mot den teoretiska fokuseringen. Citatet ”händerna är mina verktyg hjärnan är bara ett hjälpmedel” visar att även fordonseleverna till slut kopplar tänkande till en teoretisk aktivitet. Vi hävdar att detta förringande synsätt på den egna kapaciteten är skolans verk.

Jag har valt att skriva en didaktisk uppsats med inriktning mot religion och elever på fordonsprogrammet. Ämnet låg nära till hands eftersom jag arbetar i skolan med företrädesvis elever på fordonsprogrammet. Majoriteten av dessa elever är pojkar. Jag saknar religionsdidaktiskt material, speciellt sådant som rör de yrkesförberedande programmen på gymnasieskolan. Att undervisa elever i ett ämne som de själva har svårt att förstå ”nyttan av”. I kombination med att de kanske har bristande förkunskaper gör att det blir en didaktisk utmaning, både för lärare och för elever. Jag anser att struktur och tydlighet är viktiga delar i didaktiken. Jag tror vidare att dessa delar blir ännu viktigare om du möter en omotiverad grupp med dåliga förkunskaper i religionsämnet. Min analys kommer främst att behandla religionsämnets didaktiska problem och möjligheter. Min avsikt är inte att komma med någon patentlösning utan endast att diskutera ett arbetssätt som enligt mina erfarenheter brukar fungera. Min huvudfrågeställning är: religionskunskap på fordonsprogrammet, problem eller möjlighet. För att nå mitt syfte så kommer jag att diskutera och analysera följande frågeställningar: Hur ser gymnasieskolan ut idag? Vilken är bakgrunden till att gymnasieskolan ser ut som den gör? Hur ser gymnasieskolans uppdrag ut? Vilka hinder finns för religionsämnet? Skall man lära om eller av religion?

SammanfattningJag arbetar på gymnasieskolan, Fordonsprogrammet – Transportteknik där jag medverkar i utbildningen av elever till yrkesförare på tung lastbil och även buss. Min enkätundersökning är avgränsad till enbart lastbilschaufförer. Jag upplever att det saknas relevant återkoppling från yrkesförare där det framgår om yrkesförare följer de regler och föreskrifter som ingår i deras yrkesutövning. Denna undersökning belyser i vilken utsträckning yrkesföraren i arbetslivet följer gällande regler och föreskrifter. Den belyser vilka brister som finns, inom vilka område och i vilka sammanhang dessa är. Detta kan i mitt arbete leda fram till om något i utbildningen behöver förändras eller om det framkommer något område som vi skulle behöva fokusera mer på i vår utbildning av yrkesförare på tung lastbil.Syftet är att se om det behövs ett omvärderande av utbildningen som utvisar var eller på vad som mer fokus i utbildningen behövs. Hur vi kan förbättra utbildningen av yrkesförare och därmed också öka trafiksäkerheten.Min undersökning är av empirisk och kvantitativ karaktär. Tidsåtgång är en termin med halvfarts studerande. Jag har använt mig av enkätunderlag från yrkesförare som varit verksamma olika lång tid, samt tagit del av redan befintlig fakta.Områdena som undersökningen behandlar genom enkätfrågorna är lastsäkring, trafikregler, kör- och vilotider, lagar- såsom exempelvis överlast och smuggling, kompetens, behörighet, fortbildning och hälsa.Min frågeställning var om yrkesföraren följer de regler och föreskrifter som ingår i dennes yrkesutövning? Och svaret måste på det stora hela bli, - ja. Sen finns det områden som vi kan förbättra, och det var ju mitt syfte att försöka få fram om det behövs ett omvärderande av utbildningen som utvisar var eller på vad som mer fokus i utbildningen behövs.Genom min undersökning har jag kommit fram till att vi i utbildningen av yrkesförare behöver lägga ännu mer tid, och som jag ser det, ännu mer praktisk användning av färdskrivare och kör- och vilotidsbestämmelser. Jag har också kommit till en slutsats att vi behöver lägga ännu mera fokus på lastberäkningar och godshantering.Min undersökning visar även på att en yrkesförare idag faktiskt har en omfattande utbildning och oftast med specialinriktning för just det ändamålet de utför. Detta tycker jag känns tryggt och det bidrar till statushöjande av yrket och förhoppningsvis en yrkesstolthet hos chauffören. / SummaryI work at upper secondary school, Vehicles The program - Transport Technology where I participates in the education of pupils to the professional drivers on the heavy lorry and even bus. Min questionnaire survey are delimited to the solely truck drivers. I experience that there missing relevant feedback from professional drivers where there is clear if professional drivers follows the they rules and regulations as included in their professional business. This survey illuminates to what extent vocational the driver in working life follows the applicable rules and regulations. It illuminates the what shortcomings that are available, within what area and in which contexts these are. This can in my work lead up to if something in education needs to change or if there front comes something area that we would need focus more on in our training of professional drivers on the heavy truck.The purpose is to see if it needed one omvärderande of the training which shows where or on what is more focus in education needed. How we can improve the training of professional drivers and thereby also increase road safety.My investigation is of empirical and quantitative character. Time required is a semester with halvfarts students.I have used Me of questionnaire substrate from professional drivers who been active various long time, and taken note of already existing facts.The areas who the survey treats through survey questions are load fuse, traffic rules, driving and rest times, laws-such as for instance overload and smuggling, competence, Jurisdiction, continuing education and health.Min question at issue was if vocational driver follows the regulations and rules which fall within his professional practice? And the answer must on the large the entire become, - yes.Sen, there are areas as we can improve, and it was course my purpose to try to get front if needed one omvärderande of the training which shows where or on what is more focus in education needed.Through my investigation have I come to the conclusion that we in the education of professional drivers need to add even more time, and as I see it, even more practical use of tachographs and driving and rest provisions.I have also come to a conclusion that we need add still more focus on load calculations and goods handling.My investigation shows even on that a professional drivers today actually have a extensive training and usually with special concentration for just that purpose they perform. This I think feels safe and it contributes to status-enhancing of the profession and hopefully one professional pride of chauffeur.

Vägtransportsektorn står för en betydande del av de totala utsläppen av miljöfarliga ämnen. Av koldioxidutsläppen är andelen cirka 30 procent. Fordonstillverkningen utvecklas för varje år med förbättrade motorer som släpper ut mindre andel avgaser. Men antalet transporter på vägarna ökar. Det finns därför ett behov av att utbilda chaufförer till att köra mer miljövänligt, inte låta motorerna gå på tomgång mm. I dag ställs krav på chaufförerna av buss och lastbil att de ska ha ett yrkeskompetensbevis (YKB) för att kunna fortsätta inom sitt yrke. Detta är ett steg i rätt riktning för en bättre miljö på vägarna. Bra utbildade chaufförer innebär dessutom lägre bränsle- och däckkostnader för åkeriet. Men förutom en direkt styrning från myndigheterna behöver chaufförerna även se ett ökat pengaflöde i börsen för att en förändring ska kunna ske. De bör få ta del av besparingarna för åkeriet. Jag är intresserad av vad åkare och chaufförer anser om denna extra yrkesförarutbildning.Speciellt intressant är det delmål som handlar om sparsam körning. Genom intervjuer med ägare till tunga fordon vill jag få fram en bild av vad branschen anser.Av resultatet framgår att YKB är accepterad. Ingen av de intervjuade önskade att utbildningen skulle försvinna som krav för yrkeschaufförer. Fem av sex håller speciellt fram avsnittet om sparsam körning som mycket bra. Eftersom YKB-utbildningen är ny krävs det fortlöpande undersökningar för att se om chaufförerna och åkeriägarna fortsätter att ha ett positivt synsätt.

The following study was conducted at an upper secondary school in Sweden and attempts to explore the question of what influences male pupils’ reading habits. Many quantitative international studies, including PISA, PIRLS and IEA Reading Literacy, have sought to answer this question, but only partially succeeded due to the limitations of their methods. Therefore, this study seeks to explore this question in more depth using qualitative methods, including interviews and classroom observations, but also minor tests. Two facts which the previously mentioned international studies have found is that boys and particularly immigrant boys tend to have worse reading results than their counterparts. It is therefore the aim of this study to study four male students in upper secondary school; of which two are native Swedes and the other two are unaccompanied refugee children; one from Afghanistan and the other from Morocco. The findings of this study are as follows. Firstly, necessity was found to be the single most important factor for the reading habits of these four pupils; especially the two refugees. Both refugees learnt to read under harsh circumstances in madrassas in their respective home countries. Moreover, the Moroccan pupil learnt to speak and read Spanish fluently during his seven years as a homeless child. Furthermore, in the absence of necessity, interest was found to be decisive in determining the pupils’ reading habits. In addition to this, the study theorizes that an interest in reading generally arises before the ability to read and not vice versa. However, teachers can in fact affect their pupils’ reading habits even in upper secondary school.