Syftet med studien är att kunna förklara hur en oren revisionsberättelse ser ut och förändras inför en företagskonkurs. I teorin redogörs det för olika teoretiska begrepp som studien utgår från, vilka är: konkurs, revisionsberättelse, oren revisionsberättelse, Big 4 och byte av revisor. Teorier som studien grundar sig i presenteras i den teoretiska referensramen och de är: Försäkran, Förbättring, Försäkring samt Förväntningsgap. Studien utgår från ett kvantitativt angreppssätt. En innehållsanalys genomförs där anmärkningar i revisionsberättelser samlas in och granskas. Studien samlar in data genom en longitudinell undersökningsdesign. 555 företag ingår i empirin där totalt 3037 anmärkningar har observerats i revisionsberättelserna. Författarna har i studien kunnat fastställa att det föreligger en generell ökning av anmärkningar inför inledd konkurs. Det kan konstateras att ökningen inte enbart sker för antalet anmärkta företag utan författarna har även kommit fram till att antalet anmärkningar per företag ökar. Studien visar även att ökningen sker successivt inför varje revisionsberättelse.

I spåren av många företagsskandaler har blickarna riktats mot revisorer och hur revisionen ska förbättras för att hålla hög kvalitet. Mot denna bakgrund har en debatt uppstått om vilken effekt revisionsbyråns uppdragstid och storlek har på revisionskvaliteten och om byrårotation skulle lösa problemen som är förknippade med dessa. Vi definierar revisionskvalitet som revisorns förmåga att upptäcka och utfärda en varning för tvivel om fortsatt drift innan företaget går i konkurs. Därigenom är det möjligt att undersöka om och hur revisionsbyråns uppdragstid och storlek påverkar revisionskvaliteten. En granskning av 379 konkursföretags senaste revisionsberättelser visar att revisionsuppdrag på kort och lång uppdragstid har utfärdat lika stor andel varning för tvivel om fortsatt drift. Andelen utfärdade varningar är även lika för stora och små byråer. Resultatet visar att det inte föreligger någon skillnad i revisionskvalitet mellan lång och kort uppdragstid respektive stora och små revisionsbyråer. Slutsatsen är att byrårotation inte leder till förbättrad kvalitet på revisionen.

Skandaler inom revisionsprofessionen har lett till en ökad kritik mot revisorer, eftersom deras förmåga att upplysa om problem med fortsatt drift ifrågasattes. I revisionsberättelsen ska revisorn uttala sig om det föreligger tvivel till fortsatt drift, vilket är ett stort ansvar eftersom det handlar om en bedömning av framtida händelser. Forskning visar att bedömningar av fortsatt drift mellan byråer skiljer sig åt beroende på olika faktorer som kan påverka revisorns bedömning. Detta leder till en nyfikenhet för vilka faktorer som kan påverka revisorns bedömning av fortsatt drift. Syftet med studien är att identifiera revisorer i olika revisionsbyråers tillvägagångssätt vid bedömning av fortsatt drift för att skapa en ökad förståelse för vilka faktorer som kan påverka en revisors bedömning av fortsatt drift. Studiens ansats är abduktiv där teorin utgår ifrån revisorns bedömning av fortsatt drift, men som vidare innehåller teorier som kan förklara och hjälpa till att tolka hur revisorn fattar sitt beslut om fortsatt drift. För att få ytterligare förståelse har semi-strukturerade intervjuer utförs med auktoriserade revisorer på olika revisionsbyråer. Empirin från intervjupersonerna resulterar i nya iakttagelser i form av de berättelser revisorerna ger om sin kunskap och erfarenhet av fortsatt drift. Slutsatsen av denna studie är att de olika faktorer som påverkar revisorns bedömning av fortsatt drift är byråstorlek, klientportfölj, kunskap, erfarenhet, specialistpersonal, beslutsstöd, användning av beslutsstöd, samt lagar och standarder.

Revisionskvalitet är något som diskuteras flitigt i revisionsbranschen. Historiskt finns det många fall av låg revisionskvalitet som inneburit stora konsekvenser för både revisionsbyrån, men även för intressenter till det reviderade bolaget. Två stora exempel är fallet om Prosolvia samt Enron. Gemensam nämnare i båda dessa fall är att revisionsbyrån blundat för varningsklockor inom det reviderade bolaget som sedan fört med sig stora konsekvenser när dessa händelser inte gått att dölja längre. På grund av detta har mycket av den forskning som existerar idag baserats på revisorers oförmåga att upptäcka felaktigheter som sedan på ett negativt sätt kan drabba det bolagets intressenter. Däremot finns det inte speciellt mycket forskning när det motsatta händer, att revisorer delar ut varningar till bolag som inte har det så dåligt ställt som man kan tro. Även detta kan få stora konsekvenser både för det reviderade bolaget men även dess intressenter som inte längre kan lita på verksamhetens förmåga tillfortlevnad. Därför belyser den här studien problemet med revisorers utfärdande av fortsatt-drift kommentarer som sedan inte leder till en konkurs, även kallat typ-I fel. Syftet med studien var att undersöka revisionskvalitet utifrån två olika aspekter med hjälp av träffsäkerheten i revisorernas fortsatt-drift kommentarer. Först och främst syftade studien tillatt jämföra om förekomsten av typ-I fel varierade mellan olika branscher. Dessutom undersöktes huruvida förekomsten av typ-I fel ökade under Covid-19. Detta genomfördes med hjälp av en kvantitativ metod där alla fortsatt-drift kommentarer från fem givna branscher plockades ut under intervallet 2017–2020. Alltså representerade 2019-2020 Covid-19 och 2017-2018 åren innan pandemin. Datan sammanställdes genom att plocka ut information från revisionsberättelsen där det framgår om det reviderade bolaget har fått en fortsatt-drift kommentar eller inte. Vidare undersöktes om bolaget i fråga inlett en konkurs eller företagsrekonstruktion inom både 12 och 24 månader från bokslutsdagen för att kunna mäta träffsäkerheten från olika perspektiv. Resultatet visar på ett signifikant samband mellan revisionskvaliteten och bransch vad gäller träffsäkerheten för fortsatt-drift kommentarer. Däremot gick det inte att finna något samband mellan att revisionskvaliteten försämrades under Covid-19. Dock kan vi se att den totala träffsäkerheten var lägre under pandemin för de fem utvalda branscherna. Innan pandemin uppgick träffsäkerheten till 8,17% respektive 13,23% för 12 respektive 24 månader. Under pandemin uppgick siffrorna istället till 5,57% och 10,38% vilket fortfarande indikerar på att bedömningen var svårare att göra under Covid-19 kontra innan. Dessa siffror är fortfarande väldigt låga i sammanhanget och indikerar på att ökad forskning inom området är nödvändigt för att höja revisionskvaliteten överlag samt för att göra bedömningen om ett bolags förmåga till fortsatt drift mer träffsäkra och verklighetstrogna.

För att erhålla en rättvisande redovisning måste utgångspunkten vara att ett företag skall fortleva. I en revisors uppgifter ingår att granska huruvida ett företag kan tillämpa principen om fortsatt drift enligt RS 570. Eftersom denna princip är väsentlig för redovisningens struktur medför detta vissa krav på att revisorn gör en korrekt bedömning av företagets fortlevnad. Att yttra sig om den fortsatta driften kan emellertid få svåra konsekvenser för företaget eftersom intressenterna baserar sina beslut på det som står i årsredovisningen och revisionsberättelsen. Vissa författare menar till och med att ett negativt yttrande om den fortsatta driften kan leda till en självuppfyllande profetia. Vi har således funnit det intressant att utreda huruvida revisorerna upplever några svårigheter i samband med bedömningen av ett företags fortsatta drift. Vidare ämnar vi ta reda på hur vanligt det är att revisorer anmärker på den fortsatta driften samt huruvida mer praxis och vägledning behövs i RS 570. Syftet med uppsatsen är att skapa en diskussion och en förståelse för de problem som kan omgärda bedömningen av fortsatt drift. Vår studie har föregåtts av både ett kvantitativt och ett kvalitativt angreppssätt, då vi utförde dels en webbenkät och dels personliga semi-strukturerade intervjuer. Efter genomförd empiri visar studien att de flesta revisorer som ingått i våra undersökningar upplever svårigheter vid bedömningen av fortsatt drift. Anledning till detta är att bedömningen involverar förutsägelser om framtiden samt att risken finns för att bedömningen i sig blir självuppfyllande. Vidare har vi konstaterat att åsikterna går isär huruvida mer praxis kring RS 570 är nödvändigt. De flesta anser emellertid att RS 570 innehåller tillräcklig vägledning vid bedömningen av fortsatt drift. Slutligen har vi kommit fram till att det är relativt ovanligt att revisorerna i vår undersökning anmärker på den fortsatta driften i revisionsberättelsen, troligen på grund av de svårigheter som omgärdar bedömningen.

Examensarbete - Civilekonomprogrammet. Ekonomihögskolan vid Linnéuniversitetet. Författare: Josefin Pettersson & Robert Håkansson Handledare:  Professor Sven-Olof Yrjö Collin Examinator:  Christopher von Koch Titel: Vad förklarar revisionskvalitet? – En studie om revisorns benägenhet att ge en going concern-varning. Bakgrund och problemdiskussion: Revisionskvalitet har under senare år fått ökat fokus till följd av revisorsskandaler. Kvalitén kan betraktas som låg då ett bolag som gått i konkurs inte fått en varning om fortsatt drift i föregående revisionsberättelse. Det leder till att intressenter kan lida skada till följd av att revisorn medvetet eller på grund av osäkerhet eller svårigheter inte uttryckt en varning. Revisionskvalitén kan påverkas av olika dimensioner när en bedömning av ett företags fortsatta drift ska göras. Dessa har en koppling mot klienten, revisionsbyrån, revisorn, intressenter, relationer och det geografiska läget. Syfte: Uppsatsens syfte är att förklara vad som påverkar revisionskvalitén genom att undersöka revisorernas benägenhet att avge en going concern-varning. Metod: Studien har utgått från tidigare forskning och därmed tillämpat en deduktiv ansats där hypoteser empiriskt har undersökts. Intervjuer har genomförts med fyra revisorer vilka bidrog till en praktisk förståelse för problemområdet. Vidare har en kvantitativ metod använts för att samla in data från svenska konkursbolags årsredovisningar. Data har sedan analyserats med hjälp av statistiska verktyg. Resultat och slutsatser: Revisionskvalitén kan betraktas som låg i Sverige jämfört med andra länder. Vi har funnit att revisorerna i endast 18,9 procent av fallen signalerar en going concern-varning till ett konkursdrabbat företag. Vi fann att revisionskvalitet föreligger när revisionsarvodet och andelen leverantörsskulder är höga då de visar positiva samband gentemot going concern-varningar. Revisionskvalitet föreligger också om klienten är verksam inom informations- och kommunikationsbranschen samt handels- och försäljningsbranschen. Studien tyder på att det finns ett negativt samband mellan styrelsens storlek och going concern-varningar.

No description available.

Bedömningen av företagets fortsatta drift, eller ”going concern” är en av revisorernasuppgifter. För att underlätta denna bedömning har en förhållandevis ny revisionsstandardkommit fram i Sverige, RS 570. Denna standard fungerar som en vägledning för hur enrevisor skall agera när väsentliga osäkerhetsfaktorer kring fortlevnaden är för handen. Dennastandard tar varken hänsyn till de olika förhållanden som karaktäriserar varje bransch ellerföretagens storlek, utan gäller på ett generellt plan. Vår studie syftar till att beskriva ochanalysera revisorernas träffsäkerhet vid bedömningen av ”going concern” för aktiebolag somgått i konkurs i Sverige. Vidare kommer vi att kartlägga och beskriva om det finns någonskillnad i träffsäkerheten och bedömningen av ”going concern” i förhållande till företagensbranschtillhörighet och storlek. Vi har även jämfört dessa mot anmärkning på förbrukat egetkapital och revisionsberättelsens utfall (ren eller oren) då de har en nära koppling till ”goingconcern”. Vi har gjort både en kvantitativ och kvalitativ studie utifrån material från ettforskningsprojekt på Mittuniversitetet i Sundsvall. Den data som vi fick ta del av bestod av801 företag som gick i konkurs under januari och februari 2009. Med hjälp av detta materialhar vi därefter gjort statistiska undersökningar och kommit fram till att den generellaträffsäkerheten ligger på cirka 12 procent. När det gäller företagens branschtillhörighet fannvi ingen skillnad vid ”going concern” bedömningar, anmärkning på förbrukat eget kapitaleller ren/oren revisionsberättelse. Vi fann heller ingen skillnad när det gäller ”going concern”bedömningar i förhållande till företagens storlek. Däremot fann vi en signifikant skillnad vidanmärkningar på förbrukat eget kapital respektive revisionsberättelsens utfall, där små företagär mer benägna att få en anmärkning på förbrukat eget kapital respektive orenrevisionsberättelse än stora företag. Vår slutsats är att träffsäkerheten är oacceptabelt lågvilket gör att vi ställer oss frågande till om revisorerna skall ha till uppgift att bedömaföretagens fortsatta drift. En alternativ lösning är att förändra arbetsprocessen för att höjaträffsäkerheten till en acceptabel nivå. Detta kan ske i form av branschspecialisering, vilkettorde öka den allmänna revisionskvaliteten och även träffsäkerheten i ”going concern”bedömningar. / The assessment of the company's continued operation, or "going concern" is one of theauditors' duties. To facilitate this assessment, a relatively new auditing standard has emergedin Sweden, RS 570. This standard serves as a guide for how an auditor should act whensignificant uncertainties’ surrounding the survival is at hand. This standard does not take thedifferent circumstances that characterize each industry or company size into account, butappears in a general plan. Our study aims to describe and analyze the auditors' accuracy inassessing the "going concern" for companies that went bankrupt in Sweden. Furthermore, wewill identify and describe if there is any difference in accuracy and assessment of "goingconcern" in relation to business size and industry affiliation. We also compared these to thedepleted equity and audit report outcomes (clean or qualified) as they have close links to the"going concern". We have made both a quantitative and qualitative study based on materialfrom a research project at Mid Sweden University in Sundsvall. The data that we receivedconsisted of 801 companies that went bankrupt in January and February 2009. Using thismaterial, we have subsequently done surveys and found that the overall accuracy is around 12percent. We found no difference in "going concern" assessments, observation of depletedequity or clean / qualified audit report between industries. We also found no difference interms of "going concern" assessments in relation to their size. On the other hand, we found asignificant difference in the remarks on the depleted equity and audit report outcomes, wheresmall firms are more likely to get a comment on the depleted equity and qualified opinionthan large companies. We conclude that the accuracy is unacceptably low, which makes uscritical whether the auditors should have the task of assessing companies’ continued operationat all. An alternative solution is to change the work process to increase accuracy to anacceptable level. This change may be done through an industry specialization, which shouldincrease the overall audit quality as well as accuracy in “going concern” judgements.

Aktiebolag ska enligt lag upprätta finansiella rapporter enligt rådande redovisningsstandards, vilka sedan ska granskas av en revisor. Revisorn avger sedan ett yttrande om företagets finansiella ställning, där ett företags förmåga att fortleva som en going concern, med normalt en tidshorisont på tolv månader framåt i tiden, ska tas i beaktande. Om revisorn bedömer ett företags förmåga att fortleva som en going concern som osäker, ska det återges i revisionsberättelsen. Tidigare studier har påvisat att en majoritet av de företag som tilldelas en Going Concern-varning, tenderar att avvika från att upphöra sin existens och således, fortleva. Anledningen till att företag som tilldelas en GC-varning inte upphör sin existens, har vidare förklarats av att det föreligger låg kvalitet i revisorernas granskningar. Aktuell studie tar en annan utgångspunkt och fokuserar på företagen i fråga och inkluderar ett företags kapacitet som en förklaring till att en GC-varning utfaller differentierat. Studien omfattar ett urval av 149 stycken företag som år 2008 har tilldelats en GC-varning. Aktuell studie har kunnat påvisa att det finns indikationer för att en förklaring till att en GC-varning utfaller differentierat är på grund av att revisorer inte tar hänsyn till subjektiva aspekter, det vill säga ett företags kapacitet, utan utgår från objektivt synbara företeelser i företagens finansiella ställning. Kapacitet har i aktuell studie visat sig bidra med en bra förklaring till varför vissa företag tenderar att fortleva, medan andra upphör att existera. Det går med hänsyn till det att diskutera tidigare forskning som talar i termer av revisionskvalitet och snarare förklara differentierade utfall av en GC-varning med att företag har varierad företagskvalitet.

<p>För att erhålla en rättvisande redovisning måste utgångspunkten vara att ett företag skall fortleva. I en revisors uppgifter ingår att granska huruvida ett företag kan tillämpa principen om fortsatt drift enligt RS 570. Eftersom denna princip är väsentlig för redovisningens struktur medför detta vissa krav på att revisorn gör en korrekt bedömning av företagets fortlevnad. Att yttra sig om den fortsatta driften kan emellertid få svåra konsekvenser för företaget eftersom intressenterna baserar sina beslut på det som står i årsredovisningen och revisionsberättelsen. Vissa författare menar till och med att ett negativt yttrande om den fortsatta driften kan leda till en självuppfyllande profetia. Vi har således funnit det intressant att utreda huruvida revisorerna upplever några svårigheter i samband med bedömningen av ett företags fortsatta drift. Vidare ämnar vi ta reda på hur vanligt det är att revisorer anmärker på den fortsatta driften samt huruvida mer praxis och vägledning behövs i RS 570. Syftet med uppsatsen är att skapa en diskussion och en förståelse för de problem som kan omgärda bedömningen av fortsatt drift. Vår studie har föregåtts av både ett kvantitativt och ett kvalitativt angreppssätt, då vi utförde dels en webbenkät och dels personliga semi-strukturerade intervjuer. Efter genomförd empiri visar studien att de flesta revisorer som ingått i våra undersökningar upplever svårigheter vid bedömningen av fortsatt drift. Anledning till detta är att bedömningen involverar förutsägelser om framtiden samt att risken finns för att bedömningen i sig blir självuppfyllande. Vidare har vi konstaterat att åsikterna går isär huruvida mer praxis kring RS 570 är nödvändigt. De flesta anser emellertid att RS 570 innehåller tillräcklig vägledning vid bedömningen av fortsatt drift. Slutligen har vi kommit fram till att det är relativt ovanligt att revisorerna i vår undersökning anmärker på den fortsatta driften i revisionsberättelsen, troligen på grund av de svårigheter som omgärdar bedömningen.</p>