Lorsqu’il a été introduit pour la première fois sur le marché mondial au milieu du XXe siècle, le plastique était considéré comme un matériel utopique, prometteur d’un avenir meilleur. Des décennies plus tard, la vérité sur les programmes de recyclage, la menace « invisible » des microplastiques présents dans les aliments que nous consommons et les images de plages couvertes de déchets de plastique font de plus en plus partie de notre discussion collective du matériel. Ce projet pose la question suivante : Comment, le cas échéant, les représentations visuelles des déchets de plastiques contribuent-elles à façonner le sujet environnemental? // When first introduced on the global market at the mid 20th century, plastic was understood as a utopian material, promising better futures. Decades later, the truth about failed recycled programs, the threats of microplastics found in the food that we consume, and images of previously pristine beaches covered in plastic waste are increasingly part of our collective discussion about plastics. This project fundamentally asks: How, if at all, do visual representations of plastic waste contribute to shaping the environmental subject? It takes as an object of study an iconic series of photographs (Midway: Message from the Gyre) and film (Albatross) by American artist and environmental activist Chris Jordan. Drawing on Michel Foucault’s theory of governmentality, a qualitative content analysis of online commentary of the imagery is conducted. The framing of imagery and the messages conveyed by the artist run the risk of “greening” action. Broader systemic critique that addresses the plastic crisis as one rooted in production is necessary to break from a suggested pattern of response of blame, preaching and despair.

Doping har varit en del av idrott och en del av den tävlande människans liv lika länge som dessa har existerat, och även innan. Från början användes det som ett sätt att ge förbättrade fysiska förmågor i olika stridssammanhang, och ibland använde man det i rituella syften. Sedan idrottens födelse såsom vi känner den idag, ända sedan de antika grekerna, har olika metoder som liknar det vi idag kallar doping använts. Under de antika Olympiska spelen gjorde folk öppet vad som helst som de trodde kunde öka deras chanser att vinna. Det fanns inga regler mot det, och det betraktades inte på något sätt som fusk eller på något annat sätt som ett brott mot reglerna. Dessa uppfattningar om doping förblev mer eller mindre oförändrade fram till mitten av 1900-talet. Från detta kan vi härleda en logik som reglerar förekomsten av doping och dess metoder. Under 1900-talet utvecklades dopingdiskursen till följd av utvecklingar i samhället och en professionalisering av idrottsvärlden vilket ledde till att logiken sakteligen förändrades. Syfte med denna studie är att problematisera fenomenet doping inom idrott, att undersöka de villkor som möjliggjort dess uppkomst, krafterna som reglerar och ordnar det och genom vilka det normaliseras. Detta åstadkoms genom en diskursiv analys av doping som huvudsakligen vilar på Foucaults tankar om genealogi och arkeologi samt diskursiva formationsregler. Det empiriska materialet utgörs till största del av olika historiska översikter och redogörelser av dopingens och idrottens historia.Resultatet från diskursanalysen visar en tydlig utveckling som diskursen om doping haft under åren. Särskilda nyckelmoment i dopingens historia såsom dödsfall och diskontinuiteter i diskursen som haft speciellt stor bärighet på den riktning som utvecklingen av människors mentaliteter angående ämnet har tagit lyfts fram och diskuteras. Det är uppenbart att dopingens diskurs och sättet på vilket vi betraktar fenomenet idag endast är ett resultat av det komplexa system av samverkande idéer och diskurser som producerat den verklighet till vilken vi alla nu tillhör och lever efter. Det tycks vara någonting som, under andra omständigheter, mycket väl hade kunnat uppfattas annorlunda än vad det gör idag. / Doping has been a part of sports and the life of the competing man for as long as they have existed, and even before that. It began as a means to improve physical prowess in combat-oriented situations and sometimes it was used for ritual purposes. Since the dawn of sports as we know them, dating back to the ancient Greeks, different methods akin to what we today would describe as doping were used. In the Olympic games people would openly do whatever they could think of to increase their chances of winning. There were no regulations against it, and it was not considered in any way to be cheating or in any other way a violation of the rules. These ideas remained more or less unchanged until the middle of the twentieth century.From this we can derive a logic that governs the use of doping supplements and its methods. During the twentieth century the discourse on doping underwent substantial developments following the development of society and the professionalization of sports, and thus the logic changed.The aim of this study is to problematize the phenomena of doping in sports, to examine its conditions of emergence, the forces that regulate it and through which it becomes normalized. This is accomplished through the use of a discourse analysis inspired primarily by Foucault and his concepts and thoughts surrounding genealogy, archaeology and the discursive formation of discourses. The empirical data constitutes various historical overviews and accounts of the history of doping and that of sports. The result of the discourse analysis shows a clear path across which the discourse of doping has evolved over the years. Certain key moments in the history of doping such as fatalities and discontinuities in the discourse that contributed to the development of the minds of people surrounding the subject are highlighted and discussed. It is clear that the discourse on doping and the way we view the phenomena today are merely the result of a complex interaction of ideas and discourses that have produced the reality to which we all now subscribe. It appears to be something that, given different circumstances, could very well have been perceived quite differently today.

Idag talas det ofta i media om lärares utsatta yrke. Nedskärningar och stram budget för kommunerna innebär stora förändringar i lärarnas arbetsmiljö i kombination med skolreformen 1990, nya läroplaner och New Public Management (NPM). Denna studie syftar därmed till att bidra med kunskap om hur läraruppdraget framträder i den rådande debatten, den stora Diskursen, om lärares arbetsmiljö. De frågeställningar som ställts ämnar att belysa den lilla diskursen och besvara hur det talas om lärarens uppdrag, vad som konstitueras som sanning i talet om arbetsbelastning samt vilken plats lärarnas röster får i den stora samhällsdiskursen. Studien är kvalitativ där diskursanalys valts som metodansats. Det empiriska materialet samlades in genom en kvalitativ enkät som besvarades av nio legitimerade lärare och/eller speciallärare och specialpedagoger från olika grundskolor (F-9) i Sverige. Med hjälp av en foucauldiansk diskursanalytisk teori- och metodansats har materialet analyserats. Centralt inom diskursanalysen är belysa hur talet framställs inom en viss kontext vilket ger en förståelse för människans sätt att tala om och agera. Resultatet i studien synliggör en konfliktdiskurs där lärarnas tal om sitt uppdrag, i relation till arbetsbelastning, konstituerar den lilla diskursen. Lärarnas tal om stora elevgrupper och administrativt arbete visar bilden av en rådande konflikt mellan dessa arbetsuppgifter och vad lärarna målar upp som deras kärnuppdrag, undervisningen. Undervisningen framhävs som lärarnas primära uppdrag och blir utmärkande i lärarnas tal om arbetsbelastning. Vi vill med denna studie lyfta fram en mindre grupp lärares röster som i den lilla diskursen kompletterar och vidmakthåller den stora Diskurs som råder i samhället idag.

Note:p. 43 missing.

No description available.

No description available.

Sandahl, Sture och Sjödin, Anna. (2005). Den odefinierade specialpedagogiken. (The undefined special education.) Skolutveckling och ledarskap, Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning, Lärarutbildningen, Malmö högskola.Syftet med följande arbete är att kartlägga de föreställningar rektorer har om elever i behov av särskilt stöd och specialpedagogisk kompetens när de fattar beslut som berör det specialpedagogiska verksamhetsområdet. I arbetet ges läsaren en teoretisk genomgång om bland annat specialpedagogik, kategoriskt och relationellt perspektiv, ledarskap och skolutveckling samt en teori baserad på Foucaults tankar om avvikelse – normalitet och maktstrukturer, som ligger till grund för bearbetandet av våra slutsatser. Metoden för vår undersökning är delvis strukturerade intervjuer med samtliga tio grundskolerektorer i en kommun. Arbetet ingår i projektet PROSPEC vid Malmö högskola.Sammanfattningsvis tyder resultaten på att de intervjuade rektorerna hade god kännedom om den specialpedagogiska examensordningen, samtidigt som det rådde oklarheter angående hur specialpedagogernas tjänster skulle utformas. Nyckelord: Foucault, ledarskap, skolutveckling, specialpedagogik. / The undefined special education.

No description available.

Este trabajo de tesis doctoral comienza con una sistematización del pensamiento de Nietzsche. En la Primera Parte, subdividida en tres capítulos, presento un esquema binario separando una dimensión crítica o “negativa” relacionada con el diagnóstico del nihilismo europeo, y una dimensión propositiva o “positiva” que incluye las nociones claves de devenir, voluntad de poder, eterno retorno y ultrahombre. Finalizo con una análisis de la transvaloración, e indico brevemente las derivaciones que ha tenido el pensamiento de Nietzsche en la filosofía de Foucault. La Segunda Parte indaga, en el capítulo IV, el camino nietzscheano de crítica a los orígenes del lenguaje, su carácter convencional y arbitrario, su utilidad para la supervivencia. Luego, a partir de la comprensión del lenguaje como metáfora y como convención en el pensamiento nietzscheano, haré referencia al análisis de Foucault de las condiciones de posibilidad de la emergencia de los discursos, tal como lo encara en sus primeras obras. A continuación, ahondaré en las concepciones de verdad y de conocimiento en ambos autores (capítulos V y VI). El análisis foucaultiano hace hincapié en la noción de invención y la sitúa en el ámbito de la acción-creación del hombre, en el marco de las prácticas sociales epocales que dan lugar a nuevos procesos de subjetivación. Será una constante a lo largo de este trabajo la referencia a los procesos de subjetivación en el marco de la fluctuación de las relaciones de poder. Finalmente (capítulo VII), el análisis retorna a las prácticas discursivas de las ciencias y su configuración epocal, para mostrar en qué medida las ciencias encuentran sus condiciones de posibilidad de enunciación, de emergencia o de existencia en un régimen del saber enmarcado en racionalidades específicas que anulan la pretensión de unidad de la Razón. La pregunta que direcciona esta tesis es: ¿cuál es la relación entre conocimiento y verdad en el pensamiento de Foucault? La respuesta − la tesis que aquí se despliega − es una descripción de la concepción del lenguaje, la verdad y el conocimiento en la filosofía foucaultiana, que implícita o explícitamente remite al pensamiento de Nietzsche. El desarrollo de la tesis se limita temática y bibliográficamente al período que va desde las primeras obras foucaultianas en la década de 1960 hasta el primer volumen de Histoire de la sexualité (1976), es decir, sus etapas denominadas “arqueológica” y “genealógica”. A partir de 1980 − sobre todo con los volúmenes II y III de Historia de la sexualidad, pero también en sus cursos − Foucault desplaza el eje a los modos de subjetivación, que aparecían en sus obras anteriores de modo secundario respecto de las configuraciones de poder y las formas de emergencia de los saberes; sobre esto haré algunas consideraciones en la Segunda Parte. / This doctoral thesis begins with a systematization of Nietzsche's thought. In Part One, divided into three chapters, I present a binary scheme separating a critical dimension or "negative" diagnosis related European nihilism and a propositional dimension or "positive" that includes the key notions of Become, Will to power, Eternal return and Übermensch. Ending with a revaluation analysis, and indicated briefly the leads had Nietzsche's thought in the philosophy of Foucault. Part Two explores, in Chapter IV, the path Nietzschean critique of the origins of language, his conventional and arbitrary character, its usefulness for survival. Then, from the understanding of language as a metaphor and convention in Nietzsche's thought, I refer to Foucault's analysis of the conditions of possibility of the emergence of the discourse, as faced in his early works. Then, I delve into the concepts of truth and knowledge in both authors (Chapters V and VI). Foucauldian analysis emphasizes the notion of invention and places it in the realm of action-creation of man, in the context of epochal social practices that give rise to new processes of subjectivation. It will be a constant throughout this work the reference to the processes of subjectivity in the context of fluctuating power relations. Finally (Chapter VII), the analysis returns to the discursive practices of science and its epochal configuration, to show to what extent the sciences are its possibilities of enunciation, emergency or existence in a regime of knowledge framed in specific rationalities that nullify the claim of unity of Reason. The question that direct this thesis is: what is the relationship between knowledge and truth in Foucault's thought? The answer - the thesis unfolds here - is a description of the concept of language, truth and knowledge in Foucault's philosophy, which implicitly or explicitly refers to the thinking of Nietzsche. The development of the thesis topic and bibliographically limited to the period from the early work Foucault in the 1960s to the first volume of Histoire de la sexualité (1976), that is, his stages called "archaeological" and "genealogical". From 1980 - especially with the volumes II and III of Histoire de la sexualité, but also in their courses - Foucault moves the focus of analysis to the modes of subjectivation, which appeared in his earlier works so secondary to the power settings and emergency forms of knowledge; I will make some considerations about this in Part Two.

Syftet med det här arbetet är att belysa de maktuttryck som kan skönjas i formuleringar rörande individens ansvar, rättigheter och skyldigheter i läroplaner samt kursplaner för ämnet samhällskunskap för åren 1980, 1994, 2011 och 2022. Utifrån Foucaults definition av makt som processer där individer formas utifrån det handlingsutrymme de erbjuds vill jag bidra med förståelse för den maktutövning som sker genom implementering av styrdokumentens direktiv. Enligt Foucault råder under skilda samhällsepoker olika uppfattning om vad som är sant och rätt och genom valet av diskurser fastställs vad som är värdefullt när det kommer till utbildning. Med stöd av läroplansteoretisk forskning vill jag försöka ge en bild av vilka ambitioner som funnits för elevernas subjektskapande vid olika tidpunkter. Det undervisade kunskapsstoffet och de sociala strukturer som eleverna möter i skolan bildar tillsammans den sfär inom vilken de kan skapa en förståelse för sin omvärld och sin plats i densamma. Sett ur denna synvinkel innehar styrdokumenten en dubbel maktposition, då de både förmedlar tydliga riktlinjer för elevernas fostran och samtidigt bestämmer kursen för deras kunskapsutveckling.