<p>Syftet med denna enkätstudie var att kartlägga användningsområdena av friskvårdskortet i en kommun i sydvästra Sverige samt beskriva vilka hinder och anledningar som förelåg för att utnyttja friskvårdskortet. Ett strategiskt urval gjordes på samtliga anställda i kommunen med en svarsfrekvens på 69 %. Returnerade enkäter behandlades i statistikdatorprogrammet SPSS. Respondenternas ålder varierade från 20 till 65 år och bestod till 80 % av kvinnor och 20 % män. Av respondenterna med friskvårdskort klassades 38 % som ”sällananvändare” och 62 % som ”övriga användare”. Det var övervägande kvinnor som tränade inom friskvårdskortet. Simning var den mest populära aktiviteten för ”sällananvändare” medan ”övriga användare” i störst utsträckning hade angett konditionsträning i grupp. ”Sällananvändare” upplevde fler hinder och färre anledningar att vara fysiskt aktiva än ”övriga användare”. Män och yngre upplevde fler hinder än kvinnor och äldre. Det största hindret för både ”sällan-” och ”övriga användare” var ”tidsbrist”. Den främsta anledningen att vara fysiskt aktiv var ”för att må bra/hålla kroppen i trim”. För att öka användningen av friskvårdskortet bör strategier tas fram för att minska de upplevda hindren. Även projekt som inriktar sig på att öka den fysiska aktiviteten kan riktas mot ”sällananvändare” som genom att skaffa friskvårdskortet har visat en önskan att bli mer fysiskt aktiva.</p>

Syftet med denna enkätstudie var att kartlägga användningsområdena av friskvårdskortet i en kommun i sydvästra Sverige samt beskriva vilka hinder och anledningar som förelåg för att utnyttja friskvårdskortet. Ett strategiskt urval gjordes på samtliga anställda i kommunen med en svarsfrekvens på 69 %. Returnerade enkäter behandlades i statistikdatorprogrammet SPSS. Respondenternas ålder varierade från 20 till 65 år och bestod till 80 % av kvinnor och 20 % män. Av respondenterna med friskvårdskort klassades 38 % som ”sällananvändare” och 62 % som ”övriga användare”. Det var övervägande kvinnor som tränade inom friskvårdskortet. Simning var den mest populära aktiviteten för ”sällananvändare” medan ”övriga användare” i störst utsträckning hade angett konditionsträning i grupp. ”Sällananvändare” upplevde fler hinder och färre anledningar att vara fysiskt aktiva än ”övriga användare”. Män och yngre upplevde fler hinder än kvinnor och äldre. Det största hindret för både ”sällan-” och ”övriga användare” var ”tidsbrist”. Den främsta anledningen att vara fysiskt aktiv var ”för att må bra/hålla kroppen i trim”. För att öka användningen av friskvårdskortet bör strategier tas fram för att minska de upplevda hindren. Även projekt som inriktar sig på att öka den fysiska aktiviteten kan riktas mot ”sällananvändare” som genom att skaffa friskvårdskortet har visat en önskan att bli mer fysiskt aktiva.

IKEA Industry Älmhult AB erbjuder en rad förmåner. De arbetar med olika former av friskvård, dels företagshälsovård och arbetsmiljö men även friskvårdsbidrag, massage och olika hälsoundersökningar samt tester. Företagets vision är att ovanstående satsningar ska främja personalens hälsa men menar att de används i liten utsträckning. Syftet med studien var att utifrån ett sociokulturellt perspektiv undersöka de anställdas användande av friskvårdsförmåner vid sin arbetsplats för att synliggöra betydelsen av hälsolitteracitet. Studien genomfördes genom intervjuer med en strukturerad och en semistrukturerad del. Våra data analyserades både kvantitativt och kvalitativt. Resultatet av vår studie visade att 59 % namngav friskvårdsbidrag som en förmån, men endast 28 % använder sig av det. Resultatet visade även att det krävs ytterligare information från företaget och mer lättillgänglig information kring utbud och tillvägagångssätt för att främja användandet av friskvårdsförmåner. Resultatet visade också att eget intresse, kunskap om förmåner samt behov påverkar användandet av förmåner. Vidare såg vi att möjligheten att vara delaktig i beslut gällande förmåner kan motivera anställda att använda dessa. De anställda utbyter information och kunskap genom socialt samspel. De hjälper och stödjer varandra i tolkning av information om friskvårdsförmåner och tillvägagångssätt. De anställda upplever inte att informationen om friskvårdsförmåner är lättillgänglig men vet var de ska söka information om de behöver den, vilket tyder på att de är tillräckligt hälsolitterata. De befinner sig i en arbetskultur som är öppen för lärande genom socialt samspel vilket bidrar till att mycket av informationen och kunskapen sprids kollegor emellan.Våra slutsatser är att bristfällig information, bristande kunskap om förmåner och tillvägagångssätt samt avsaknaden av intresse och behov upplevs som hinder för att använda förmånerna. Vårt förslag till företaget gällande åtgärder rekommenderar vi att sammanställa förmåner i en broschyr, involvera personalen i beslut om förmåner och vara öppna gällande anställdas möjlighet att ställa frågor till kollegor och chefer. I framtida forskning önskar vi studier kring hälsolitteracitet och dess användbarhet i andra kontexter än sjukvården. Vidare önskar vi studier av hur företag kan motivera och inspirera anställda att nyttja friskvårdsförmåner genom att uppmuntra anställda att vara delaktiga i beslut. / IKEA Industry Älmhult AB offer their employees different kind of health promotion privileges, like occupational, massage and health surveys. The company’s vision is that these privileges should work as a health promotion strategy. However, these privileges are used to a low extent. The aim of this study was to examine the use of health privileges by the employees of IKEA Industry in order to highlight the importance of health literacy.  To examine this we used the sociocultural theory. We conducted this study through interviews with structured and semi-structured items. We analysed our data quantitatively and qualitatively. The results showed that it required increased information from the company, more accessible information about the privileges and their approaches. The result also showed that interest, knowledge about health promotion privilege and needs affected the extent use of the privileges. Further, involvement in decisions about the health privilege shared to motivate employees to use them. The employees exchanged information and knowledge by social interaction. They helped and supported each other in the interpretation of the information about the privilege and the approach. The employees did not believe that the information about the health promotion privilege were easily accessible but know where they could search information if they needed it. The knowledge about how to search information indicates that they are health literate. The employees work at the company where the culture encourages learning by social interaction. This means that information and knowledge mediates by colleagues. Our conclusions are that information, lack of knowledge about the privileges and how to use it, absence of interest and needs of the privileges are barriers to use them. Our recommendation to the company is to put together a brochure inclosing all the privileges and how to use them. In addition, we recommend the company to involve the employees in decision-making and encourage them to ask questions to colleagues and managers regarding health promotion privileges. Future research should examine health literacy and it’s usefulness in other contexts then health services. Further, we require studies that focus on how company’s can motivate and inspire employees to use health promotion privilege by letting them be a part of decision-making.