En ohållbar resursanvändning har lett till att resurser länge lagts i osorterade deponier, vilket leder till att farliga ämnen lakas ur och förorenar sjöar och vattendrag. Klimatförändringar som förväntas leda till stigande havsnivåer gör att deponier i närheten till hav, sjöar och vattendrag kan komma att sprida föroreningar i större utsträckning än de gör idag. För att bidra till ytterligare kunskap kring ämnet har metallhalten i två gamla deponier intill Mälaren undersökts. Studien baseras på en fältundersökning där mark och grundvattenprover samlats in, analyserats och kategoriserats enligt MIFOs principer: farlighet, föroreningsnivå och spridningsrisk. Utgångspunkten är att skyddsvärdet är stort då området angränsar till Mälaren. Det undersökta området omfattas av två deponier (Ekudden och Uddhagen) i anslutning till varandra och undersöks därför samtidigt. Studiens syfte är att identifiera områden med punktkällor där åtgärder bör vidtas för att minimera risken för en kontaminering av Mälarens vatten nu och i framtiden. Studien visade att samtliga provpunkter överskred halter för KM (känslig markanvändning) för en eller flera metaller. Genom en visualisering kunde sex områden identifieras där en eller flera provpunkter visade på halter där minst tre ämnen överskrider halten för MKM (mindre känslig markanvändning), eller där en eller flera ämnen överskrider halten för FA (farligt avfall). Då områdets avgränsning inte var tillräckligt tydlig kunde inte alla provpunkterna ses som punktkällor. Två områden anses ha två eller fler punktkällor som sprider föroreningar. Punktkällorna är belägna på en kampingplats där halter för KM inte bör överskridas. Fyra områden anses ha delområden som utgörs av provpunkterna där halterna är högre än övriga provpunkter. Fyra punkter anses även ligga så pass nära strandkanten att en höjning av Mälaren skulle kunna leda till en översvämning av provpunkterna vilket kan innebära en ökad risk för kontaminering av ytvattnet. En åtgärd som föreslås för att minimera risken för fortsatt urlakning är en välplanerad bioremediering i kombination med fytoremediering då stora delar idag används i rekreationella syften. Structor miljöteknik AB på uppdrag av Kungsörs kommun / The unsustainableuse of resources has resulted inresiduesbeing put into unsorted landfills for a long time, this practice has ledto hazardous substances being leached out and polluting lakes and watercourses. Climate changeis leadingto rising sea levels, whichmay result inthat landfills in vicinity of seas, lakes and watercourses may spread pollution to a greater extent than they do today. To contribute to further knowledge about thissubject, the metal content in two old landfills next to Lake Mälaren has been investigated. The study is based on a field survey where soil and groundwater samples were collected, analyzed and categorized according to MIFO's principles: hazard, pollution level and risk of spreading. The starting point is that the protection value is large as the area borders Lake Mälaren. The investigated area is covered by two landfills (Ekudden and Uddhagen) adjacent to each other and because of that the areas areinvestigated at the same time. The purpose of the study was to identify hotspots of pollutants,where measures should be taken to minimize the risk of contamination of the lakenow and in the future. The study showed that all test points exceeded levels for KM (sensitive land use) for one or more metals. Through a visualization, six areas could be identified where one or more test points showed levels where at least three substances exceed the level for MKM (less sensitive land use), or where one or more substances exceed the level for FA (hazardous waste). As the demarcation of the area was not clear enough, not all test points could countas hotspots.Two areas are considered to have two or morehotspotsthat spread pollutants. The hotspot-areasare located on a campsite where levels for KM should not be exceeded. Four areas are considered assub-areas, these sub-areasconsist of the test points where pollutantsare high, but the demarcation of the area is uncertain.Four areasare also considered to be at risk if lake Mälaren shouldincrease which could lead to a flood of the test pointsandmay entail an increased risk of contamination of the surface water. One measure that is proposed to minimize the risk of continued leaching is a well-planned bioremediation in combination with phytoremediation as large parts of the investigated area iscurrently used for recreational purposes

Soil contamination is one of the main threats affecting food and water safety and ecosystem services on a global scale. Contamination of toxic inorganic and organic pollutants in soils and its remediation is closely related to the implementation of Sustainable Development Goals. With phytoremediation as a method and biochar as a tool, we used a common plant type Lupin Mexicanus  to remediate soil from arsenic contamination further,  we wanted to study how biochar affects the phytoremediation of contaminants. The combination of biochar made from reeds and L. mexicanus was in this study tested for its suitability for phytoremediation of arsenic (As) in soil. Seeds from L. mexicanus was grown in 18 different pots spiked with As (80 mg kg-1, dry weight) and different percentage of biochar amendment (0, 1, 2, 3, 4,5%). Two additional pots were planted with seeds but completely without any arsenic or biochar. The plants were grown for 5 weeks. The highest concentration in roots was 3094 mg kg-1 found in the pots with 2% biochar. The highest concentration of arsenic in the aerial parts was at a level of 168 mg kg-1 and found in the pots with 5 % biochar. L.mexicanus showed a potential of bioaccumulating arsenic from soil with a bioconcentration factor of 40,6 (2%) and 29,4 (5%), the concentration in leaves was 1-2 times higher compared to that in the soil. The results showed that biochar affected the translocation ratio and uptake of As in L. mexicanus, However, the biochar amended soil did not show anything major to the pH-value at these proportions (5% of biochar or less). This study was limited in explaining the mechanisms responsible for the increase in As uptake but shows a promising application for potential remediation of soils contaminated with high As levels. / Markföroreningar och föroreningar har visat sig vara ett av de största hoten som påverkar mark- och ekosystemtjänster på global nivå. Arbetet med förebyggande av föroreningar i marken och reningsarbeten, såsom marksanering har en stark koppling till nästan alla mål för hållbar utveckling. Med fytoremediering som metod och biokol som medel använde vi växter för att extrahera arsenikförorening från jord. I ett försök att minska kunskapsklyftan  kring hur biokol påverkar fytoremidering av föroreningar kombinerades dessa  två. Kombinationen  av biokol tillverkad av vass och  L.mexicanus testades  i denna studie  för dess lämplighet  för  fytoremediering av  As  i  jord. Frön  från  L.mexicanus odlades  i 18 olika  krukor spetsade med  As (80 mg kg-1  torrsubstans) och i en variation av andelen biokol ändring  (0,1,2,3,4,5%). Två ytterligare krukor planterades med frön men helt utan arsenik  eller  biokol. Dessa krukor fungerade  som  kontroll för att  säkerställa grobarheten hos   fröerna  eller de förhållanden som  växterna  odlades  i. Efter 5 veckor skördades växterna och den högsta koncentrationen av arsenik i rötter var på 3094 mg kg-1  och fanns i krukorna som hade 2% biokol. Den högsta koncentrationen av arsenik i plantdelar ovanjord var på 168 mg kg-1  och var i krukorna med 5% biokol. L. mexicanus visade sig kunna bioackumulera, och resultatet visade att bioconcentrations faktorn uppmätte 40,6 (2%) och 29,4 (5%), varav koncentrationen i löv och skälk var 1-2 gånger högre än vad som återfanns i jorden. Resultaten  visade även att biokol påverkade   translokeringsförhållandet  och  upptaget av arsenik i L. mexicanus, tillsättningen av biokol i  jord gav inga stora förändringar i pH-värdet med tillsatt koncentration  (5%  av biokol  eller mindre). Studien  var begränsad  i  att förklara  de mekanismer som är ansvarig  för  ökningen  av As  upptag men visar en lovande  applikationspotential i arbetet med  sanering av jordar från As.

Intro Mitt projekt spänner över många skalor, och sträcker sig från stadsplan till byggnadsdetalj. Det hela utspelar sig på ett lokstalls- och vagnverkstadsområde, som kallas SJ-området och ligger precis utanför Bollnäs stadskärna. Området började utvecklas på 1880-talet och har varit en av de huvudsakliga anledningarna till att Bollnäs har blivit en stad. Idag är SJ-området en isolerad och inaktiv del av staden, som mest känns som en barriär som bidrar till det rådande bilberoendet bland stadens invånare. Min utgångspunkt för projektet var att undersöka hur området kan integreras i staden som en ny stadsdel, och samtidigt bli till en motor för staden att vända avfolkningstrenden, genom att bli en destination för turister. En turistdestination baserad på upplevelse och atmosfär tror jag kan vara ett sätt att ta tillvara områdets kulturhistoriska kvalitéer, samtidigt som den kan stimulera tillväxt och arbetstillfällen, utan att uppmuntra till ökad konsumtion. Under processens gång har jag valt en av byggnaderna på området, att använda som exempel på hur de övriga byggnaderna kan hanteras arkitektoniskt vid en anpassning till de nya funktionerna.   SJ-området När jag har jobbat med stadsplanen har jag utgått ifrån befintliga mönster i strukturen och försökt att förtydliga dem, samtidigt som de barriärer som finns överbryggs; till exempel topografin, stora parkeringsytor och järnvägen. Jag har också jobbat med att koppla samman olika omkringliggande målpunkter med varandra, huvudsakligen med gång- och cykelvägar, och på så sätt mer naturligt koppla SJ-området bättre till sin omgivning. Utifrån de huvudstråk jag har funnit, och de befintliga byggnaderna, har jag skapat kvartersmark. Min strategi är att de vackra befintliga byggnaderna tas i bruk först med program som stärker området som turistupplevelse, som kultur, hantverk, rekreation, sport och mat. Beroende på hur området utvecklas kan de nya tomterna därefter bebyggas efterhand, med program som handel, kontor och bostäder.   Den renande parken Området där spåren går vill jag att inte ska bebyggas, utan att spåren och även stolparna ska få vara kvar. Marken där är också förorenad, så därför har jag planerat en park längs hela det stråket, med växter som renar marken. Den här metoden är inte så beprövad i Sverige, men har visat bra resultat i andra länder som Tyskland och USA. Den går till så att speciella växter, som har bevisad effekt på de olika föroreningarna, planteras i marken som är förorenad. Tungmetallerna tas då upp av växten, som man sedan kan skörda och bränna, därefter separerar man tungmetallerna från askan. Olja och kreosot däremot bryts faktiskt ned i rotsystemet på de speciella växterna. Metoden har visat ge effekt redan efter ett år, men det är svårt att säga hur lång tid det kan ta att få marken helt ren. Jag tänker att det här området kan vara en slags experimentpark för den här metoden, där man kan se vilka resultat de olika växterna ger.   Parken börjar vid tåg- och busstationen, där jag tänker att de flesta turister kommer ifrån, och sveper igenom SJ-området mot älven Ljusnan. När man rör sig i parken går man på spåren som har belagts med trätrall på huvudstråken och ibland vidgas gångytan med grus ovanpå den befintliga marken. Man befinner sig alltså alltid lite upphöjd från den befintliga marken, där växterna växer i fält. Hela promenaden ramas också in av de befintliga stolparna som har hållit upp elledningarna till loken. När man kommer fram till det östra lokstallet möts man av en cirkelformad plats som till hälften är en park och till hälften ett torg med bland annat torghandel. Runt platsen står befintliga belysningsstolpar som jag har flyttat på och spänt vajrar med belysning emellan. Även ett växthus och en nedsänkt scen med gradänger ramar in platsen.   Östra lokstallet Jag bestämde mig för att använda det östra lokstallet som exempelbyggnad, för att det är en vacker byggnad och för att den kändes viktig i den första delen av utvecklingen av området. Ursprungligen användes byggnaden som lokstall, alltså garage och verkstad för loken, med tillhörande personallokaler som omklädningsrum och övernattningsrum för lokförarna. Spåren, loken och dess rörelser har gjort att volymen är en starkt geometrisk form, som utgår ifrån det radiala och cirkulära. Lokstallet har också byggts ut under omgångar från 1917 och framåt, och har till följd av det fått ett ganska komplext tak, och på vissa ställen en mörk interiör.   Lager på lager Jag ser min design och nya användning av byggnaden som ett led i den tidigare och fortsatta utvecklingen av området, där byggnader och utbyggnader hela tiden tillkommer och tas bort. Det mönster som jag har hittat i de här processerna är att teglet är den mest beständiga konstruktionen på platsen, medan strukturer i trä och metall är mer flyktiga och föränderliga. Detta har jag tagit hänsyn till i mina förändringar och tillägg, av kulturhistoriska anledningar, men också för att det är logiskt med tanke på materialens egenskaper gällande återbruk, återvinning och förnyelsebarhet.   Materialen som jag har valt att jobba med i tilläggen i byggnaden är plywood, limträ, durkplåt, gallerdurk, zinkplåt och en starkt orange plåt. Exteriört använder jag mig av orange plåt för att jag tycker att den samspelar bra med teglet, samtidigt som det är en mer samtida kulör som avviker och sticker ut mot det befintliga. Interiört är teglets kulör inte lika dominant eftersom det är kalkputsat i en ljusgrå nyans. Jag valde därför nakna, industriella och ljusa material som plywood och gallerdurk, som fortsätter på samma tema men ändå skiljer sig ifrån det befintliga och är tydligt samtida.   Jag har också försökt att förstärka byggnadens karaktär av att vara i ständig förändring, genom att jobba med lager på lager och fragment av befintligt, återskapat och nytt. För varje del som jag har tagit bort har jag alltid lämnat ett spår av att den en gång har funnits, eller ersatt den med en modernare variant av samma byggnadselement. De övriga tillägg som jag har gjort är antingen fristående från eller skär igenom den befintliga strukturen, eller så bryter de stark emot det befintliga i material och formspråk.   En annan metod jag har använt mig av för att överlagra olika tidsaspekter är att ta objekt som utformats för en väldigt specifik funktion och sedan använda det på ett nytt sätt. Till exempel använder jag den ena traversen för att hänga installationer i konsthallen, och en smörjgrop blir en nedsänkt vinkyl som har ett litet entresolplan ovanpå.   House of food Jag har valt att nästan hela byggnaden ska inrymma program som handlar om mat; restaurang, barer och caféer, saluhall, produktion, matbutik, workshops för matkurser, kompletterat med odling i växthuset. Jag valde mat för att det är en väldigt stor del av vår miljöpåverkan, och jag vill att den här byggnaden ska vara en motor för att ge kunskap och vilja att förändra våra livsstilar, genom att man kan komma närmare de som producerar och säljer råvarorna. Som komplement har jag valt att göra en konsthall, flexibla rum för utställning, workshops och hörsal, och ett vandrarhem i de gamla övernattningsrummen. I val av program har jag också tagit hänsyn till vad som skulle kunna passa de befintliga rummen och inte sänka deras arkitektoniska värden.   De olika programmen som handlar om mat vill jag att ska vara tätt sammanflätade och glida in i varandra, därför har jag förstärkt den bågformade hallen som ett öppet rum som bara avdelas med mindre fristående volymer. Formen på den stora hallens tak har jag förstärkt med en sluten, fristående volym som följer bågens form, och innehåller kök, serviceutrymmen och lager. På volymen bildas ett entresolplan, där jag har placerat kök för matlagningskurser, med god överblickbarhet av hallens aktiviteter. Mot det öppna rummet i den stora hallen har jag placerat chark, produktion av till exempel ostkaka och öppna kök, där besökarna kan sitta vid bardisken och se på när kockarna lagar maten.

Det här arbetet ger en orientering i växters olika förmågor att rehabilitera miljöskador och belyser möjligheten att använda växternas essentiella och varierande förmågor i miljöarbetet. De ämnen som har skadlig inverkan på miljön kallas för miljögifter. Både globalt och i Sverige har omloppet av många miljögifter ökat markant de senaste århundradet. Växter kan användas för att rena förorenad mark. De olika processerna när växter renar mark, vatten och luft från föroreningar samlas under begreppet fytoremediering. Det finns olika metoder och reningsprocesser inom fytoremediering. Växter kan dels ta upp och lagra föroreningar, bryta ned dem till ofarliga beståndsdelar samt förhindra så att de inte sprider sig ut i ekosystemet. I det här examensarbetet har föroreningssituation vid järnvägsstationen i Ockelbo använts som exempel för att konkretisera fytoremediering till en specifik plats. En beskrivning av de till platsen relaterade föroreningarna arsenik, bly, kadmium, kvicksilver, koppar, zink, PAH (polycykliska aromatiska kolväten) och olja presenteras tillsammans med aktuella fytoremedieringsmetoder och grödor för respektive förorening. Som slutsats bedöms fytoremediering vara möjligt för järnvägsstationen i Ockelbo. Fördelar och nackdelar med fytoremediering på stationen lyfts fram och möjliga parallella användningsområden medan fytoremedieringen pågår diskuteras. Vidare diskussion förs kring fytoremediering, miljöfrågor och rådande regelverk och logistik i Sverige. Arbetet innefattar ett förslag till utformning av fytoremediering på stationsområdet. Förslaget inkluderar ett växtval av olika fytoremedieringsgrödor lämpliga för platsen.