Bakgrund: Långvarig smärta är ett vanligt symtom bland befolkningen och ett folkhälsoproblem. Kvinnor drabbas i större utsträckning än män av diagnoser kopplade till långvarig smärta. Rapporter visar att vården inte är jämställd på flera sätt, exempelvis föreligger könsskillnader i vårdtillgång gällande väntetider samt åtgärder och vårdkvalitet mellan kvinnor och män. Fysioterapeuter inom primärvård och slutenvård möter ofta patienter med långvariga smärttillstånd. Att behandla patienten utifrån vad som är bäst för patienten och inte diskriminera utifrån till exempel kön är en del av de etiska regler som fysioterapeuter ska förhålla sig till. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka fem fysioterapeuters erfarenheter och upplevelser av jämställdhet i vården av patienter med långvariga smärttillstånd.  Metod: En kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer tillämpades. Fem fysioterapeuter verksamma inom slutenvård och primärvård rekryterades till studien genom ett strategiskt urval. Data från intervjuerna bearbetades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade sex kategorier och fjorton underkategorier. De sex kategorierna bestod av Fysioterapeuters syn på jämställdhet varierar, Fysioterapeuter strävar efter jämställd vård, Jämställdhet – Två sidor av ett mynt, Strukturella orättvisor i sjukvård och hos myndigheter, Förändring krävs inom sjukvården för jämställd vård och Vården ojämlik idag även på grund av andra faktorer än kön.  Slutsats: Fysioterapeuterna ansåg att smärtvården idag är inte jämställd och kvinnor missgynnas. Sjukvården bör fortsätta arbeta med strukturella problem och vårdgivarens eget ansvar bör understrykas. / Background: Long-term pain is a common symptom among the population. Women are affected to a greater extent than men by diagnoses linked to long-term pain. Reports show that healthcare is not equal in several ways, such as the gender difference in the availability of care and the quality of care between women and men. Physiotherapists in primary care and inpatient care often meet patients with long-term pain conditions. Treating the patient based on what is best for the patient and not discriminate based on gender are parts of the ethical rules that physiotherapists must relate to.  Aim: The aim of this study was to examine five physiotherapists' experiences of gender equality in the care of patients with long-term pain conditions. Method: A qualitative design with semi-structured interviews was applied. Five physiotherapists active in inpatient and primary care were recruited to the study through a strategic selection. A qualitative content analysis was used to process the data. Results: The analysis generated six categories and fourteen subcategories. The six categories consisted of Physiotherapists' views on gender equality vary, Physiotherapists strive for gender equal healthcare, Gender equality - Two sides of a coin, Structural injustices in healthcare and with authorities, Change is required in healthcare for gender equality and Healthcare is unequal today due to other factors than gender. Conclusion: The physiotherapists considered that healthcare today is not equal, and women are in a disadvantaged. Healthcare should continue to work with structural problems and the caregiver's own responsibility should be emphasized.

Osteoporosis, a classical age-related disease and known to be more common in women than in men, has been reported increasingly often in men during the past few years. Although men at all ages after puberty have larger bones than women, resulting in greater bending strength, mortality after a hip fracture, one of the major complications of osteoporosis, is more common in men than in women. Sex hormone deficiency is associated with unrestrained osteoclast activity and bone loss. Even though estrogen deficiency is more pronounced in women, it appears to be a major factor in the pathogenesis of osteoporosis in both genders. In contrast to osteoporosis in postmenopausal women, the treatment of osteoporosis in men has been scarcely reported. Nevertheless, some drugs commonly used for the treatment of osteoporosis in women also appear to be effective in men. The aim of this study is to review primary osteoporosis in the elderly with particular emphasis on gender-related aspects. / Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich.

Osteoporosis, a classical age-related disease and known to be more common in women than in men, has been reported increasingly often in men during the past few years. Although men at all ages after puberty have larger bones than women, resulting in greater bending strength, mortality after a hip fracture, one of the major complications of osteoporosis, is more common in men than in women. Sex hormone deficiency is associated with unrestrained osteoclast activity and bone loss. Even though estrogen deficiency is more pronounced in women, it appears to be a major factor in the pathogenesis of osteoporosis in both genders. In contrast to osteoporosis in postmenopausal women, the treatment of osteoporosis in men has been scarcely reported. Nevertheless, some drugs commonly used for the treatment of osteoporosis in women also appear to be effective in men. The aim of this study is to review primary osteoporosis in the elderly with particular emphasis on gender-related aspects. / Dieser Beitrag ist mit Zustimmung des Rechteinhabers aufgrund einer (DFG-geförderten) Allianz- bzw. Nationallizenz frei zugänglich.

Gender Medizin ist eine Disziplin der Humanmedizin, die den Einfluss von biologischem (Sex) und psychosozialem Geschlecht (Gender) gemäß dem bio-psycho-sozialen Modell von Gesundheit und Krankheit berücksichtigt. Ziel ist es, die Lebensqualität über die gesamte Lebensspanne zu erhalten und eine optimale medizinische Versorgung aller Geschlechter zu ermöglichen. Geschichtliche Grundlagen waren die Frauenbewegung der 1960er Jahre und die daraus entstandene Frauen- und Männergesundheitsforschung.

Gender Medizin ist eine Disziplin der Humanmedizin, die den Einfluss von biologischem (Sex) und psychosozialem Geschlecht (Gender) gemäß dem bio-psycho-sozialen Modell von Gesundheit und Krankheit berücksichtigt. Ziel ist es, die Lebensqualität über die gesamte Lebensspanne zu erhalten und eine optimale medizinische Versorgung aller Geschlechter zu ermöglichen. Geschichtliche Grundlagen waren die Frauenbewegung der 1960er Jahre und die daraus entstandene Frauen- und Männergesundheitsforschung.