In 1996 Primus launched their expedition stove Multifuel, the first stove that could run on liquified petroleum gas (LPG), white gas, kerosene and aviation fuel. The multi-fuel stoves are part of the Primus expedition range of equipment. The line was designed and built to perform in extreme conditions. The expedition stoves have been roughly the same since then. Therefore Primus wanted to investigate what the future looks like for these stoves. The expedition segment is very important to the company as it reflects their heritage. Primus had an internal goal of updating the expedition line within the next few years, which was the main reason why this master thesis project arose. The purpose of the project was to investigate the usability of expedition line stoves and understand the user needs to find a direction for the next generation of expedition stoves. The goal was to deliver product development guidelines that Primus can make use of in the continued work as well a well-motivated concept and recommendations for future development based on these guidelines. The work has been carried out applying an adapted lead user approach, meaning some chosen users have been involved throughout the whole development process. Extensive research was made including interviews and user studies. The qualitative data was analysed with inspiration from the Gioia framework and resulted in product development guidelines including insights from the analysis, a user-centered re-segmentation of Primus’ expedition stove line and identification of whitespace. It became evident that an expedition gas stove should be included in the segment as professional users show great will to use gas and the need for multi-fuel is low. Based on the guidelines and user involvement a validated product concept was brought forth. The Primus Altitude Ti is an expedition gas stove in titanium with a flame spreading laminar flow burner providing silent and fuel efficient cooking. The stove has a regulated valve at the burner and an ON/OFF valve at the canister allowing to run the stove in liquid feed mode which is beneficial in cold conditions. / År 1996 lanserade Primus sitt expeditionskök Multifuel, vilket var det första köket som kunde användas med gasol, kemiskt ren bensin, fotogen och flygbränsle. Multifuel och ytterligare två flerbränslekök är idag en del av företagets expeditionssegment, som designades för att prestera under extrema förhållanden. Expeditionsköken har inte förändrats avsevärt sedan de togs fram, vilket ledde till att Primus ville undersöka hur framtiden för dessa kök ser ut. Eftersom expeditionsköken symboliserar företagets arv är det ett viktigt segment för dem. Primus satte upp ett internt mål att uppdatera expeditionssegmentet inom de närmsta åren, vilket var huvudorsaken till att detta examensarbete utfördes. Syftet med projektet var att undersöka användarvänligheten hos expeditionsköken och förstå användarnas behov för att på så sätt besluta om en riktning för nästa generations expeditionskök. Målet med arbetet var att leverera både riktlinjer för kommande produktutveckling och ett välmotiverat produktkoncept som är baserat på de framtagna riktlinjerna. Under arbetets gång har en anpassad variant av lead user-metoden använts, vilket betyder att ett antal utvalda användare med värdefulla egenskaper har involverats genom arbetsprocessen. Omfattande undersökningar har gjorts genom bland annat intervjuer och användarstudier. Den kvalitativa datan analyserades med inspiration av Gioia-metodologin och resulterade i en överlämning med riktlinjer för produktutveckling. Detta innefattar insikter från analysen, en användarcentrerad omsegmentering av Primus expeditionssegment samt en identifiering av luckor på marknaden. Det blev tydligt att ett expeditionsgaskök borde inkluderas i segmentet eftersom professionella användare visade stor vilja att använda gas och behovet för flerbränslekök var litet. Baserat på riktlinjerna togs ett produktkoncept fram. Primus Altitude Ti är ett expeditionsgaskök mestadels bestående av titan med en bred brännare som använder sig av tekniken för ett laminärt flöde, vilket ger en tyst och bränsleeffektiv användning. Köket har en steglös ventil vid brännaren samt en ventil med två lägen, på och av, vid gasbehållaren som tillåter drift av köket med gasbehållaren uppochned vilket är fördelaktigt vid kalla förhållanden.

Due to global warming, sea levels will irreversibly continue to rise around the world throughout this century. Therefore, coastal urban communities will need to adapt to new environmental challenges, such as more frequent and intense flood events. The participation of the public in climate change adaptation planning has been widely recognized as beneficial, but the roles and tangible value of citizens in planning processes remains a contested and insufficiently researched topic. In the city of Venice, Italy, a technologically advanced mobile barrier system designed for flood prevention serves as the centerpiece of the city’s climate change adaptation plans. This study sought to uncover how the level of citizen participation in the development of this system has influenced its construction and how it is currently being perceived by the city’s residents. In this context, the potential roles and outcomes of citizen participation in sea level rise adaptation are explored, resulting in numerous findings that build on the growing body of research that exists within this domain. Limited citizen participation in sea level rise adaptation planning was evident in the case of Venice—the findings from this study indicate that tolerance, transparency and corruption were significant factors in determining the outcome of the construction of the mobile barrier system and how it has been perceived by citizens. The findings allude to citizen participation in public climate change adaptation projects being both directly and indirectly beneficial to both citizen satisfaction and project development, but it should be noted that there are intricate links that exist between the level of public participation in an adaptation project and citizen perspectives on it. Therefore, the study posits that public participation is not absolutely positive nor negative in the context of public climate change adaptation planning, and thus more research needs to be conducted on how citizens can participate in relevant planning processes in more meaningful and productive ways. / Enligt FN:s mellanstatliga klimatpanel (IPCC) stiger det globala medelvattenståndet i en ökande takt på grund av den globala uppvärmningen. Följaktligen kommer kustnära urbana områden behöva anpassa sig till stigande hav och relaterade problem, såsom mer frekventa och intensiva översvämningar. För att kunna hantera dessa utmaningar krävs holistiska lösningar som tar hänsyn till de gemensamma värderingar och behov hos människor som bor i utsatta kustområden. I mycket av den befintliga vetenskapliga litteraturen inom klimatanpassning betraktas deltagande från invånare i planeringen av offentliga klimatanpassningsprojekt som något som är genomgående gynnsamt för utvecklingen av sådana projekt. Det finns dock en tydlig brist på forskning kring vilka specifika fördelar medborgardeltagande faktiskt bidrar med till dessa projekt i praktiken. I staden Venedig i Italien blev skadorna som orsakas av översvämningar uppenbara för nästan sjuttio år sedan, i november 1966, när staden drabbades av den största dokumenterade översvämningen i sin moderna historia. Sedan dess har höga tidvatten i Venedigs kustområde ansetts vara ett nationellt problem som den italienska regeringen har varit djupt engagerad i. År 1973 inledde den italienska regeringen en långsiktig satsning för att rusta upp Venedig inför framtida miljöhot. En av de avgörande delarna i denna satsning var ett system av mobila barriärer som strategiskt placerades vid de tre inloppen mellan den venetianska lagunen och Adriatiska havet. Syftet med systemet var att skydda staden från översvämningar när tidvattnet översteg en viss gräns. Under åren har detta projekt—som kallas MOSE (en akronym för experimentell elektromekanisk modul på italienska)—varit föremål för kontroverser och har lett till delade åsikter bland de inblandade parterna. Projektet har ännu inte slutförts, konstruktionen av barriärerna har hittills kostat över fyra miljarder euro mer än förväntat och dessutom har projektet missat flera förväntade slutdatum. Det är viktigt att notera att planeringen av projektet har genomförts av offentliga parter utan betydande medborgardeltagande. Mot denna bakgrund kan det vara värdefullt att analysera fallet MOSE i Venedig och hur utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt påverkas av medborgarnas deltagande. Syftet med denna studie är att identifiera hur bristen på medborgarengagemang i planeringen av MOSE har påverkat invånarnas syn på projektet, samt hur denna brist kan ha påverkat konstruktionen av MOSE-systemet. Denna studie använde Gioia-metoden för att bevara och betona invånarnas röster genom hela analysen av insamlad data. Datainsamlingen i denna studie bestod av en översyn av tillgängliga och relevanta sekundärkällor relaterade till MOSE, samt femton informella, semi-strukturerade intervjuer med invånare i Venedig som genomfördes i mars 2023. Dataanalysen ledde till identifieringen av tre olika grupper av perspektiv på MOSE som var särskilt framträdande bland Venedigs invånare: tolerans av icke-deltagande, varaktig frustration och grundat ogillande. Dessutom framkom några inflytelserika faktorer som påverkade invånarnas attityder till projektet under dess konstruktion: systemisk korruption, bristfällig planering och betydande händelser kopplade till projektet. Därtill kan samtliga dessa faktorer kopplas antingen direkt eller indirekt till bristen på medborgardeltagande i planering av MOSE med stöd av vetenskaplig litteratur. Den analyserade datan visar att tolerans, transparens och korruption har varit viktiga faktorer som påverkat utvecklingen av MOSE under dess konstruktion och invånarnas inställning till projektet. Resultaten från denna studie tyder på att medborgardeltagande i utvecklingen av offentliga klimatanpassningsprojekt inte nödvändigtvis är positivt. Mer forskning behövs inom detta område för att identifiera på vilka specifika sätt invånare kan spela en mer betydelsefull och gynnsam roll i beslutsfattandet kring framtida projekt som syftar till att anpassa tätbefolkade områden till de nya förhållanden som klimatförändringar skapar.

This study employs a Gioia analysis to investigate the AI services offered within three distinct professional service sectors in Sweden: IT consulting, marketing, and legal services. Utilizing a list of companies from a prior KTH project and publicly accessible information, we applied a cross-sectoral Gioia analysis to systematically categorize, compare, and understand the types of AI services provided and how these offerings differ between sectors. The objective of this scholarly pursuit is twofold. Firstly, it seeks to develop a cohesive and comprehensive taxonomy that clarifies the AI utilization within the selected domains, providing a clearer perspective on the diverse AI services offered and their respective implications. Secondly, it aims to discern the notable commonalities and distinctions in AI services across the said sectors, highlighting the specific ways in which AI integration manifests within each domain in Sweden. Our research reveals several shared trends, including AI-driven data analysis and management, automation, real-time monitoring, and personalization. Despite these commonalities, each sector leverages AI in a unique way, emphasizing aspects like cybersecurity in IT consulting, ad optimization in marketing, and legal document scrutiny in legal services. We further discuss practical implications, such as elevated operational efficiency, potential shifts in professional focus, and the emergence of AI service providers as indispensable intermediaries. While the adoption of AI presents numerous opportunities, it also introduces challenges, such as the democratization of specialized knowledge, which could disrupt traditional professional-client relationships. Future research avenues and study limitations are also addressed. Our findings serve as a cornerstone for both academic discourse and practical application, illuminating the nuanced impacts of AI across different business domains. / Denna studie verkställer en Gioia-analys för att undersöka de AI-tjänster som erbjuds inom tre distinkta professionella tjänstesektorer I Sverige: IT-rådgivning, marknadsföring och juridiska tjänster. Genom att använda en datauppsättning från ett tidigare KTH-projekt och allmänt tillgänglig information tillämpade vi en tvärsektoriell Gioia-analys för att systematiskt kategorisera, jämföra och förstå vilka typer av AI-tjänster som erbjuds och hur dessa tjänsteerbjudanden skiljer sig mellan sektorer. Målet med denna studie är tvåfaldig. Först och främst syftar den till att utveckla en sammanhängande och omfattande taxonomi som klargör AI-användningen inom de valda sektorerna, vilket ger en tydligare översikt över de olika AI-tjänsterna som erbjuds och deras respektive implikationer. För det andra strävar studien efter att urskilja de märkbara gemensamheterna och skillnaderna i AI-tjänster mellan de nämnda sektorerna, vilket framhäver de specifika sätten på vilka AI-integration manifesterar sig inom varje domän i Sverige. Vår studie avslöjar flera gemensamma trender, inklusive AI-driven dataanalys och hantering, automatisering, realtidsövervakning och personalisering. Trots dessa gemensamma drag utnyttjar varje sektor AI på ett unikt sätt. Aspekter som cybersäkerhet inom IT-rådgivning, annonsoptimering inom marknadsföring och granskning av juridiska dokument inom juridiska tjänster betonas. Vidare diskuterar vi praktiska implikationer, såsom ökad operativ effektivitet, potentiella förändringar i professionellt fokus och framväxten av AI-tjänsteleverantörer som oumbärliga mellanhänder. Även om införandet av AI erbjuder många möjligheter introducerar det också utmaningar, såsom demokratisering av specialiserad kunskap, vilket kan störa traditionella verksamhet-kundrelationer. Framtida forskningsvägar och studiebegränsningar diskuteras också. Våra resultat agerar som en hörnsten för både akademisk diskurs och praktisk tillämpning samt belyser de nyanserade effekterna av AI över olika affärsdomäner.

Depuis la première révolution industrielle, « l'innovation » a été mentionnée à de nombreuses reprises. Ce terme a souvent été associé à « l'innovation technologique ». Récemment, un nouveau type d’innovation, l’innovation managériale, ainsi que son processus d’adoption sont au coeur de l’attention. Dans de nombreuses études sur les innovations organisationnelles, l'innovation technologique reste un sujet dominant et il convient de sortir des limites des études d'innovation technologique. Récemment, des thèmes diversifiés sur les innovations managériales ont été étudiés, montrant l’attrait particulier des innovations managériales pour les chercheurs dans ce domaine. Les chercheurs dans ce domaine ont exploré avec soin les processus de l'innovation managériale, en particulier la génération, la diffusion et l'adoption (avec ou sans adaptation) de l'innovation managériale. Cependant, les études sur l'adoption de l'innovation managériale semblent être négligées. En outre, l'adaptation mutuelle entre les innovations managériale et les organisations adoptantes doit également être étudiée. De manière plus concrète, il est essentiel d’étudier la tension qui peut apparaître lors de l’introduction d’une innovation managériale dans une organisation ainsi que de la pression mutuelle entre l’innovation managériale et l’organisation lors du processus d’adoption. Néanmoins, les études empiriques sur cette question restent encore insuffisantes. Par conséquent, nous nous concentrons sur les processus d'adoption d'une innovation managériale et les tensions entre cette innovation managériale et son organisation d'accueil pendant le processus d'adoption. Chaque innovation managériale comprend une philosophie de gestion alors que chaque organisation concerne certaines représentations. Par conséquent, les tensions potentielles pendant le processus d'adoption peuvent être considérées comme l'harmonie imparfaite entre la philosophie de l'innovation managériale et les représentations dominantes au sein de l'organisation « hôte ». À partir de cela, trois sous-questions importantes se dégagent : (1) comment identifier la philosophie d'innovation managériale et les représentations organisationnelles, (2) comment expliquer leurs accords / désaccords de valeurs pendant le processus d'adoption et (3) comment éviter les désaccords potentiels qui pourraient interrompre ce processus. / Since the first industrial revolution, “innovation” has been mentioned in numerous occasions. This term has often been associated with "technological innovation". Recently, a new type of innovation, management innovation, and its adoption process have been at the heart of attention. In numerous studies on organizational innovations, technological innovation is still a dominant subject and there is a need to go outside the limit of technological innovation studies. Diversified topics on management innovations have been studied, showing a particular attraction of this subject for scholars in this field. Management innovation processes have carefully been explored, in particular the generation, diffusion and adoption processes (with or without adaptation). However, the studies on management innovation adoption seem to be neglected. In addition, the mutual adaptation between management innovations and adopting organizations also need to be studied. In a more concrete way, it is essential to study the tension that can appear when introducing a management innovation into an organization as well as the mutual pressure between them during the adoption process. Nonetheless, the empirical studies on this issue still remain deficient. Consequently, we focus on the adoption processes of a management innovation and the tensions between this management innovation and its adopting organization during the adoption process. Every management innovation comprises a management philosophy while every organization pertains to certain representations. Consequently, the potential tensions during the adoption process can be viewed as the imperfect harmony between the management innovation philosophy and the dominant representations within the “host” organization. Hence, three important sub-questions emerge: (1) how to identify the management innovation philosophy and the organizational representations, (2) how to explain their agreements/disagreements of values during the adoption process and (3) how to avoid potential disagreements that can interrupt this process.

Résumé : Musicienne et traductrice de formation et de métier, je présente ici des traductions de poèmes contemporains qui s’annoncent, par leur titre ou leur forme, comme des fugues. Comme hypothèse de départ, je pose la possibilité du transfert des éléments de fugue musicale à ceux de la fugue littéraire. Ma démarche se décline en deux parties. Dans un premier temps, j’analyse les poèmes en suivant pas à pas la méthode de critique des traductions littéraires d’Antoine Berman. La méthode est adaptée à la traduction intersémiotique et rend compte des éléments de fugue contenus dans chacun des poèmes à l’étude. Dans un second temps, une fois le « projet de traduction » bien établi, je propose une traduction française des fugues-poèmes. Dans l’esprit de ce que Barbara Folkart nomme des « traductions d’auteur », dans le rendu proposé, je m’éloigne des approches dénotatives, tentant de réactualiser en français la démarche compositionnelle des poètes. Que retiendront les poètes pour leur projet de fugue-poème? Une confusion est-elle possible avec d’autres formes répétitives, comme le canon, le thème et variations, le ground, la chaconne, la passacaille, voire des formes de musique minimaliste? Malgré les appréhensions d’un certain nombre de critiques, qui taxent de « vaines » toute expérience intersémiotique ou toute tentative pour en démontrer les correspondances, on trouve quelques exemples probants de fugues littéraires. Bien entendu, la musique ne peut se traduire directement en mots. En s’attardant aux phénomènes perceptuels et créatifs, on accède à un degré correct de pertinence. Je me suis donné pour méthodologie le modèle de critique des traductions littéraires d’Antoine Berman, dont j’ai fait l’ossature des chapitres et auquel j’ai greffé des grilles d’analyse paradigmatique et rythmique. J’ai aussi eu recours à un pense-bête des principaux éléments fugaux (constituants de la fugue musicale, définitions de « fugue » dans la langue courante et critères psychiatriques de la « fugue dissociative »). Un questionnaire maison a été le point de départ de mon travail de collaboration avec les poètes. Dans le cas de Paul Celan (1920-1970), j’ai utilisé le même questionnaire, que j’ai rempli au gré de l’analyse et du dépouillement d’autres recherches. J’explore dans les six premiers chapitres les poèmes « Todesfuge » (1945) de Paul Celan, « Night Thoughts on Clauzewitz’s On War » (1986) d’E. D. Blodgett, « Lives of the Great Composers » (1983) de Dana Gioia, « Domestic Fugues » (2009) de Richard Newman, « Art of Fugue » (2011) de Jan Zwicky » et « Arugula fugues » (2001) d’Adeena Karasick. Dans la conclusion, je discute les résultats de recherche, les choix méthodologiques et le processus de traduction. Un tableau-synthèse des correspondances fugales est aussi présenté et commenté. Le chapitre intitulé « Stretto » vient élargir le corpus des fugues-poèmes analysées et traduites. J’y présente les fugues-poèmes suivantes : « Fugue » et « Round » de Weldon Kees, « Fugue in Cold and Rain » et « Little Fugue of Love and Death » de Richard Newman, « The Praying Mantis » d’Annie Charlotte Dalton Armitage, « The Ballad of the Pink-Brown Fence » de Milton Acorn, « The Children are Laughing » de Gwendolyn MacEwen, « And the Season Advances » d’Herménégilde Chiasson (dans une traduction de Jo-Anne Elder et de Fred Cogswell), « Fugue » de Robyn Sarah, « Fugue » du Kaddish d’Allen Ginsberg, « Fugue » de Neville Dawes, « Seaside Canon » de Julia Galef et « Stretto » de Don MacKay. // Abstract : As a professional musician and translator, I am presenting my translations of contemporary poems that are, either through their titles or their forms, fugue-poems. It is my hypothesis that elements present in a musical fugue can be transferred to a literary fugue. There are two parts to my research. First, I analyze the poems in strict accordance with Antoine Berman’s critical method for literary translation. I adapted the method in order to work with inter-semiotic translation, as well as the fugal elements contained in each of the poems studied. Next, with the “translation project” well established, I propose a French translation of the fugue-poems. Based on Barbara Folkart’s notion of “writerly translations,” I will attempt to capture the essence of the poems and recreate true works of literary art in French, rather than using purely denotative translation methods. Which elements do poets employ in their fugue-poems? Is there a possibility of confusing fugal elements with other repetitive forms, such as a canon, a theme and variations, a ground bass, a chaconne, a passacaglia or even certain forms of minimalist music? Despite the apprehension of some critics, who believe that inter-semiotic work or even the attempt to reveal any form of relationship is in vain, there are a number of clear examples of literary fugues. Naturally, music cannot translate directly into words. However, a study of the perceptual and creative phenomena allows us to make the connection. My research methodology is based on Antoine Berman’s model meant for critics of literary translations, which provides the backbone for the chapters in this presentation, and to which I have added a paradigmatic and rhythmic analysis grid. I also used a memory aid of the principal fugal elements (components of a musical fugue, definitions of a “fugue” in common usage, and the characteristics of the psychiatric disorder referred to as “dissociative fugue”). I designed a questionnaire, which I used as the basis for my collaboration with the poets. In the case of Paul Celan (1920-1970), I used the same questionnaire, which I filled out based on my analysis of his work, as well as analyses put forth by other researchers. In the first six chapters, I explore the following poems: “Todesfuge” (1945) by Paul Celan, “Night Thoughts on Clauzewitz’s On War” (1986) by E. D. Blodgett, “Lives of the Great Composers” (1983) by Dana Gioia, “Domestic Fugues” (2009) by Richard Newman, “Art of Fugue” (2011) by Jan Zwicky and “Arugula fugues” (2001) by Adeena Karasick. In the conclusion, I discuss the research results, the methodological choices and the translation process. I have also included a summary table (with comments) of the corresponding fugal elements. The chapter entitled “Stretto” concludes the corpus of analyzed and translated fugue-poems. It includes: “Fugue ” and “Round” by Weldon Kees, “Fugue in Cold and Rain” and “Little Fugue of Love and Death” by Richard Newman, “The Praying Mantis” by Annie Charlotte Dalton Armitage, “The Ballad of the Pink- Brown Fence” by Milton Acorn, “The Children are Laughing” by Gwendolyn MacEwen, “And the Season Advances” by Herménégilde Chiasson (translation by Jo-Anne Elder and Fred Cogswell), “Fugue” by Robyn Sarah, “Fugue” from Kaddish by Allen Ginsberg, “Fugue” by Neville Dawes, “Seaside Canon” by Julia Galef and “Stretto” by Don MacKay.

No description available.