This study attempted to determine if a low-cost, minimally time consuming intervention could increase document completion – specifically end of shift reports. Using a concurrent multiple baseline design, automated phone calls reminded staff to complete their end of shift reports. Participants were the staff members at 16 group homes. All participants were trained Direct Support Professionals. The dependent variable was completion of end of shift reports as a percent of opportunities. There was a measurable response to the intervention. Overall, the percent of completion increased from 4% in baseline to 22% during intervention. The agency desired a much higher response level so a future research opportunity could address the limitations of this study by exploring the motivating operations impacting document completion and identifying individual staff rather than using aggregate data.

I denna studie undersöks hur intresseorganisationer och en myndighetsorganisation idag förhåller sig till 50-tals iden om att för funktionsnedsatta normalisera livet och göra det likt ett normalt liv. Svenska Socialstyrelsen (då medicinalstyrelsen) och de ideella intresseorganisationerna, var de dri-vande parter som gick i bräschen för och gjorde en stor omvandling av vården möjlig i och med nor-malisering. Skandinavien i allmänhet och Sverige i synnerhet var den plats i världen som genom nor-malisering banade väg för stora förändringar i hela västvärlden och även andra icke-västländer för vården/omsorgen om funktionsnedsatta. I studien undersöks hur dessa båda organisationstyper idag förhåller sig till och arbetar med den hi-storiska innebörden av normaliseringen, d.v.s. förbättringar av levnadsförhållanden, vanliga bostäder istället för institution och medborgerliga rättigheter. Syftet med studien är dels att få en uppfattning om hur organisationerna idag resonerar, arbetar och förhåller sig till normalisering men också om det kan finnas frön eller tecken på någon social förändring inom dessa organisationer. Det analyserade materialet består av elektroniska dokument hämtade från Socialstyrelsens, och in-tresseorganisationerna FUBs (riksförbundet för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna) samt Autism- och Aspergerförbundet´s hemsidor. Som teoretisk utgångspunkt i uppsatsen används socialkonstruktivism och som metod i analysar-betet används Laclau & Moeffe´s variant av diskursanalys. Dessa utgångspunkter används dels för att kunna uttala sig vilka diskurser som råder i varje organisation idag, dels för att kunna diskutera, pro-blematisera och ge perspektiv på den kunskap och den expertis som vid en första anblick kan se själv-klar och objektiv ut. I resultatdelen, delas materialet in i tre nivåer av normalisering: politisk, kollektiv och individuell. Resultatet visar bl.a. att vissa delar av den normalisering inom området som tog fart på 1950- och 1960-talet fortfarande idag utgör själva grundfundamentet i handikappolitiken. Detta gäller exempel-vis arbetet runt levnadsförhållanden som pågår idag. Resultatet visar också på att de olika organisat-ionerna är ense om mycket, men att de ser på normalisering från olika utgångspunkter. Intresseorgani-sationerna argumenterar ensidigt till förbättringar för funktionsnedsatta genom att utgå från individen och lagen. Myndigheten utgår från politiska målsättningar och kollektivet. I analysen/diskussionen diskuteras bland annat om vad diskurserna kan ha för påverkan för den sociala praktiken samt om det finns frön till social förändring som kan utläses i materialet. Resultatet skall tolkas med försiktighet, då de undersökta diskurserna inte nödvändigtvis represen-terar en fullständig bild av vad organisationerna anser, eller hur de bedriver sitt arbete, men de doku-ment som analyserats är ändå ett slags "ansikte utåt", en genomgång av vad organisationernas offici-ella hemsidor förmedlar.

Participation of people in all ages is one of the main goals in Swedish disability policy. Despite this, ageing and becoming old with intellectual disability has been given very little attention in policy documents and guidelines regarding support and service provided for this group. This thesis aims to explore ageing and participation among older people with intellectual disabilities who live in a group homes in accordance to the Swedish Disability Act. The focus has been on the group of people who were born before or around 1960. This group belongs to a generation that share unique experiences. They have lived a long life with disability, and they have experienced first-hand the development of the Swedish disability policy that started in the 1960s and resulted in today’s disability policy. These experiences carried through life course are likely to influence this group’s opportunities to participate as they age and reach later life. The thesis has a multiple methodological approach. Participant observations were executed and combined with individual semi-structured interviews with older people with intellectual disabilities as well as group home staff. The results of this thesis show that there is a discrepancy between how older people with intellectual disabilities experience ageing and later life and how these in turn are described by the staff. The thesis also reveals how aging and becoming old is not given particular attention to in everyday discussions in the group home, and that aging is understood mainly as a physical phenomenon. The results show that the formal organizational culture of the group home is weak in relation to ageing and becoming old with intellectual disability. This is because the staff perceives a lack of preparation, discussion and working methods on how to support participation among older residents. The results also show, however, that the residents’ age does play an important role for the staff’s perceptions and attitudes regarding participation of the older residents. The concept of participation is described and  operationalized as a social contextual doing, and as an aspiration to create a sense of coherence or experience of meaning and security at home. Finally, this thesis underlines that the life course unique to persons growing old with intellectual disabilities may influence the opportunities for and the experience of participation in the group home. / Delaktighet i alla åldrar är ett av funktionshinderspolitikens centrala mål. Trots detta har att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning inte uppmärksammats i politiska dokument och riktlinjer kring hur stöd och service ska ges till denna grupp. Denna avhandling syftar till att belysa och problematisera åldrande och delaktighet bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor i gruppbostad enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I fokus står personer som är födda före eller omkring 1960. De tillhör en generation som delar unika erfarenheter. Dels har de levt ett långt liv med funktionsnedsättning, dels har de varit en del av den funktionshinderspolitiska resa som startade i Sverige under 1960-talet och som har lett fram till dagens funktionshinderspolitik. Detta är erfarenheter som de har burit med sig genom livsloppet och som kan antas påverka möjligheten till delaktighet när de åldras och blir äldre. Denna avhandling har ett multipelt metodologiskt angreppssätt i form av deltagande observation kombinerat med individuella semistrukturerade intervjuer med äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras personal. Avhandlingen visar att det finns skillnader mellan hur äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning själva erfar att vara och bli äldre och hur detta fenomen beskrivs av gruppbostadens personal. Avhandlingen visar också att åldrande och att vara äldre inte ges utrymme i gruppbostadens vardagliga diskussioner där åldrandet främst betraktas som ett fysiskt fenomen. Avhandlingens studier belyser även att gruppbostadens formella organisationskultur är svag i förhållande till att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Detta då personalen upplever att det saknas förberedelse, diskussion och arbetsmetoder kring hur stöd för delaktighet ska erbjudas äldre boende. Resultatet visar emellertid att de boendes ålder har betydelse för personalens föreställningar och förhållningssätt gällande delaktighet bland äldre boende. Denna delaktighet beskrivs och operationaliseras dels som ett socialt kontextuellt görande, dels som en strävan efter att skapa en känsla av sammanhang och trygghet i hemmet. I tillägg till detta framkommer att den studerade generationens unika erfarenheter av att ha levt ett långt liv med intellektuell funktionsnedsättning, är betydelsefulla för hur delaktigheten ser ut i gruppbostaden och hur den beskrivs av både boende och personal.

Bakgrund: Individer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är en relativt ny målgrupp, vilket gör det angeläget att undersöka hur de bäst får stöd. Gruppboende och boendestöd är två vanliga stödformer för denna målgrupp. I de lagstiftningar vilka stödformerna befinner sig, kan delaktighet skönjas som ett betydelsefullt begrepp. Att påbörja någon form av stöd kan innebära en stor förändring, det är därför viktigt att uppmärksamma hur detta kan göras på ett bra sätt. Syfte: Studiens syfte har varit att med utgångspunkt hos personal, undersöka och analysera hur insatsen planeras och genomförs i praktiken när en individ med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd. Vidare att undersöka och analysera personals medvetenhet om att skapa förutsättningar för dessa individers delaktighet i insatsens inledande skede, samt vilka utmaningar som finns i det arbetet. Metod: Studien har haft en kvalitativ ansats. Datainsamlingen har skett genom fokusgruppsintervjuer, med tre personalgrupper som arbetar med boendestöd eller på gruppboende. Materialet har analyserats dels genom en empirikopplad analys. Dels genom en teorikopplad analys, där en teori om begreppet delaktighet har använts. Resultat: Resultatet visar att processen när målgruppen flyttar till gruppboende eller påbörjar boendestöd i de flesta fall utgår ifrån en planering. Där den relation som byggs upp mellan individen och personalen är avgörande för hur stödet ska bli. Resultatet visar också att begreppet delaktighet är en betydande del i personalgruppernas arbete med målgruppen. Delaktighet framträder genom analysen på flera olika sätt, men främst genom att individernas självbestämmande betonas. Det är av stor vikt att starten och planeringen av insatsen utgår ifrån vad individen själv vill. Vidare syns också att personalen genom sitt agerande kan ge olika förutsättningar för delaktighet. Utmaningar i det delaktighetsfrämjande arbetet i insatsernas inledande skede kan skönjas främst genom hinder omgivningen skapar för delaktighet men också genom hinder i organisationen.

Syftet med denna studie var att undersöka ensamkommande pojkars erfarenhet av att leva och flytta från ett HVB i en svensk kommun. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem personer som tidigare har varit placerade på HVB. Resultaten visade att genom placering på HVB gavs respondenterna möjlighet att träffa andra ensamkommande som befinner sig i en liknande situation, vilket skapade en känsla av trygghet. Studien visade vidare att stöttning av personal på boendet under place-ringen och i förberedelserna för att flytta från HVB och bli självständiga vuxna, var mycket betydelsefullt. Studien visar att respondenterna i stort haft en positiv upple-velse av att ha varit placerade på HVB. / The purpose of this qualitative study was to investigate unaccompanied minors ex-perience of living and moving from a group home in a Swedish municipality. Semi-structured individual interviews were conducted with five individuals who previ-ously have been placed in a group home. The results showed that through placement in the group home the respondents had an opportunity to meet other unaccompanied minors and share a similar situation, which created a sense of security. The results showed further that received support from the staff, during the placement and in preparations to move from the group home and become independent, was of vital importance. The results indicate that the respondents experienced the time they spent in the group home in a positive way.

The problem of this study was to specify personality changes of children during their first five months of residence in an institutional home and school, as measured by the California Test of Personality.

Treatment integrity has recently received increased attention in behavior analytic research. As more individuals with intellectual disabilities live in integrated, community group home settings, it is increasingly important that direct support staff are well trained to implement behavioral interventions, including skill acquisition programs. However, given the typically low supervisor-staff ratios and lack of prior training for most residential staff, providing the adequate intensity of training to teach sophisticated behavior skills is challenging. These studies investigated the effects of watching a video model and completing a brief quiz on staff’s ability to implement Phases I (study 1) and II (study 2) of the Picture Exchange Communication System (PECS) in group homes for adults with intellectual disabilities. Moreover, the effects of this staff training on clients’ correct use of PECS was also evaluated. Each study used a nonconcurrent multiplebaseline design across participants to evaluate the effects of the intervention procedures. In study 1, all four primary staff participants increased the percentage of correctly implemented Phase I steps after viewing the video model and completing the quiz. In addition, one of the primary staff participants generalized the skills to a second client participant. Likewise, secondary staff participants also demonstrated improvement after the intervention and clients demonstrated an increase in correct picture exchanges. In study 2, all three staff participants increased the percentage of correctly implemented Phase II steps after viewing the video model and taking the quiz and these effects maintained over time.

The aim of this essay is to problematize the role of living support in a group home and to examine staff reflections about the users' opportunities for and possibly limits to self determination and, in addition to this, how they work towards supporting this right. The study is conducted through seven semi-structured qualitative interviews. The theoretical points of departure are theories of empowerment and paternalism. We have analysed the study results from the vantage point of these theories. The results are consistent with earlier research showing lack of guidance for supporters and also a lack of common approach towards users.

Bullying is a continuing problem for adults with intellectual disabilities who live in group homes and attend adult day training settings together. Many different intervention approaches have been reviewed. Most research in this area focuses on bullying in schools with typically developing children, and therefore, a need for effective behavioral interventions for adults with intellectual disabilities still remains. Previous research has found success in teaching safety skills to a variety of populations using behavioral skills training (BST) and achieving generalization of these skills using in situ training (IST). This study evaluated BST to teach a response to bullying (RtB) to the victims of bullying, with added IST for participants whose skills did not generalize to the natural environment. This study attempted to remove the hypothesized reinforcer of social attention from the perpetrator of bullying. In situ assessments (ISA) were conducted in the natural setting after BST sessions had already occurred. When BST was not sufficient in evoking the correct response during ISA, IST was added for 2 participants and an incentive was added for 1 participant to increase motivation when responding still did not meet completion criteria. However, BST alone was successful in teaching the RtB to two participants, evident by their responses during ISA. The results of this study are consistent with previous BST and IST research.

Physical inactivity is the fourth leading risk factor related to death (World Health Organization, 2016a). Thus, the World Health Organization (2016a) suggests engaging in at least 150 min of physical activity (PA) throughout the week. Many individuals with intellectual disabilities (ID) engage in sedentary lifestyles that raise concern about their long-term health. The purpose of this study was to evaluate the effects of exergaming on PA and intensity when implemented with adults with ID. Four adult males diagnosed with ID were recruited. During the scheduled phase, percent occurrence of PA was variable across both conditions for each participant. During the choice phase, all participants chose the exergaming condition. All ratings of intensity were attainable across both conditions for all participants. Results varied across participants. Participants reported high acceptability for exergaming.