ABSTRACT Syfte: Undersökningen har haft två syften. Dels att pröva ett befintligt frågeinstrument om hälsa på en grupp personer med måttlig intellektuell funktionsnedsättning, dels att jämföra gruppens hälsa med ett nationellt material om hälsan hos personer med olika former av funktionsnedsättning.                                                                                                            Metod: Intervjuer om hälsa genomfördes med 16 vuxna personer med intellektuell funktionsnedsättning. Som frågeinstrument användes Nationella folkhälsoenkäten 2008  från Statens folhälsoinstitut. Samtliga respondenter bodde vid tidpunkten för intervjuerna på olika kommunala s.k. LSS- boenden i Östersund. Vid några av intervjuerna medverkade personal, på respondentens begäran. Respondenterna hade valts ut av enhetschefer för kommunens LSS- boenden. Enhetscheferna fick uppgiften att identifiera 20 personer med måttlig funktionsnedsättning som var villiga att ställa upp på en intervju. Efter bortfall genomfördes intervjuer med 16 personer. Resultaten från intervjuerna har därefter jämförts med resultaten från en nationell undersökning av hälsan hos  personer med funktionsnedsättning från 2008.                                                                                                      Resultat: Frågeinstrumentet fungerade bara delvis på flertalet av respondenterna. Trots metoden att använda intervjuer var flera frågor för svåra att förstå för många av respondenterna. Spridningen i förståelse var relativt stor med någon som kunde svara adekvat på samtliga frågor till flera som hade stora svårigheter med många frågor. I en jämförelse med det nationella materialet om hälsan hos personer med olika former av funktionsnedsättning, visade sig Östersundsgruppen ha en bättre hälsa inom flera områden.                                                                                          Diskussion: Personer med intellektuell funktionsnedsättning är sällan med i olika hälsoundersökningar. För att få reda på hur hälsan ser ut och hur den utvecklas i den här gruppen, måste personerna komma till tals. Det är då helt nödvändigt att använda sig av intervjuformen som alternativ till enkäter som annars är det vanliga. Men för att frågorna ska förstås måste de anpassas genom konkretisering och förenkling. Frågorna i Nationella folkhälsoenkäten är, som de är utformade för närvarande, bara användbara till en begränsad del. Hälsan i gruppen är vid en jämförelse relativt god. Orsaker som framkommer är att många upplever sig ha en meningsfull sysselsättning, trivs med sitt boende samt röker och dricker lite. Fetma, stillasittande fritid, lågt intag av frukt och grönt samt viss otrygghet är däremot något som utmärker gruppen. NYCKELORD: Intellektuell funktiosnedsättning, folkhälsoenkät, gruppbostad, levnadsvanor

För att på bästa sätt tillgodose brukarens behov behöver det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal fungera. Därför är det viktigt att ha kunskap om vilka aspekter som bidrar till ett välfungerande interprofessionellt samarbete samt vilka aspekter som försvårar. Syftet med studien var att belysa arbetsterapeuters erfarenheter och reflektioner över interprofessionellt samarbete med boendepersonal inom LSS-verksamhet. Studien genomfördes med en kvalitativ metod där fyra legitimerade arbetsterapeuter deltog i semistrukturerade individuella intervjuer. Det insamlade materialet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Enligt resultatet upplever arbetsterapeuterna att det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal behöver fungera för att de ska kunna arbeta för brukarens välmående. Resultatet visar arbetsterapeuters erfarenheter av rollskillnader, kunskapsskillnader, kommunikationssätt och relationsskapande samt hur dessa aspekter påverkar det interprofessionella samarbetet mellan arbetsterapeut och boendepersonal. I resultatet framkommer det även reflektioner över förbättringsområden samt brister som behöver åtgärdas för att förbättra det interprofessionella samarbetet. Studien rekommenderar även ytterligare undersökningar för att få fördjupad förståelse av de olika synsätt arbetsterapeuten och boendepersonalen har på arbetets tillvägagångssätt samt hur det interprofessionella samarbetet påverkas av organisationens uppbyggnad.

Gruppbostäder och andra boenden för handikappade är ofta försummade av arkitektoniska värden, rationellt och billigt byggande har varit drivande genom åren. I min gruppbostad handlar det om individen och de aktiviteter denna typ av arkitektur borde främja. Att placera en gruppbostad i en social kontext ökar inte bara kunskapen om olika handikapp i samhället utan ökar också livskvaliteten för de boende.

Syftet med denna C-uppsats har varit att undersöka hur personalen i två olika gruppbostäder upplever ramarna för delaktighet och självbestämmande i vardagliga sysslor för personer med utvecklingsstörningar. Utifrån studiens upplägg formulerades följande frågor: Vilka möjligheter och hinder fanns det för brukarens delaktighet och självbestämmande i gruppbostaden. Vilka faktorer kunde öka möjligheten till delaktighet och självbestämmande för brukaren i gruppbostad. Denna studie bygger på en kvalitativ metod och forskningsmaterialet har samlats genom intervjuer med personal på respektive gruppbostad. Författarna till studien har i sin kvalitativa analys inspirerats av Grounded Theory vilket innebär att arbeta induktivt från data till teori. Vid analysarbetet har forskningsmaterialet kopplats till empowermentteorin. Vid analys av forskningsmaterialet framkom att fasta rutiner, brist på resurser, personalens olika kvalité i arbetet, brukarnas funktionsnedsättning och kommunikationssvårigheter kan utgöra hinder för delaktighet och självbestämmande. Detta tolkas inte som personalens maktutövning utan ses som personalens välvilja gentemot brukarna. I denna studie framkom att personalen var medvetna om brukarnas rätt till självbestämmande och delaktighet och försökte förverkliga dessa rättigheter genom att låta brukarna bestämma utifrån sina förmågor. Sammanfattningsvis tyder resultatet i denna studie på att i båda gruppbostäder hade brukarna inskränkningar till självbestämmande och delaktighet. Men i vissa anseende hade brukarna dessa rättigheter i det mån de kunde. Skillnaden mellan de två gruppbostäder var att i den ena gruppbostaden kunde brukarna utnyttja sina rättigheter i högre utsträckning i jämförelse med den andra gruppbostaden. Detta kan förklaras med att ju mindre funktionsnedsättning individen har desto mer inflytande har den enskilde.

Studiens syfte är att utforska och identifiera kognitivt och pedagogiskt stöd i gruppbostad genom att undersöka fysisk miljö och arbetsmetoder. Avsikten var att identifiera kognitivt stöd i form av anpassningar, visuellt stöd och hjälpmedel samt pedagogiskt stöd. För detta ändamål utfördes enkla observationer av fysisk miljö i gemensamhetsutrymmen i tre gruppbostäder tillsammans med intervjuer. Totalt genomfördes fyra intervjuer varav tre med enhetschefer och en med rehabiliteringspersonal. Vidare har studien en kvalitativ ansats där de salutogena och specialpedagogiska perspektiven kompletterar varandra. Studiens resultat tyder på avsaknad av anpassningar, hjälpmedel och visuellt stöd liksom av pedagogiskt stöd. Studiens viktigaste slutsats är att det finns ett stort behov av ökad pedagogisk kompetens i gruppbostäder.

Syfte med denna uppsats är att undersöka hur personalen på två gruppbostäder, enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, utformar stöd gentemot de boende på gruppbostäderna. Avgränsningen är dragen till att undersöka matsituationen där denna är uppdelad i de fyra delarna: planering, inhandling, matlagning och måltiden som social konstruktion. Det empiriska materialet har samlats in genom kvalitativa intervjuer med personal från gruppbostäderna och fokus är att undersöka huruvida de boende får vara delaktiga och självbestämmande i matsituationen. Det framkommer i undersökningen att förhållandet mellan boende och personal är komplext och att personalen påverkar de boende på explicita såväl som implicita sätt. Då stödet som erbjuds till stor del grundar sig i en normalisering så påverkas de boende bland annat till att tillaga varierad kost samt att äta nyttig mat. Resultatet avslöjar även vissa aspekter av hur de boende kan motverka personalens påverkan. De boende kan exempelvis undvika att äta upp grönsaker som personal lagt upp på tallriken. Även om personalen belyser de boendes självbestämmanderätt som något självklart framgår en annan tolkning utifrån deras beskrivningar av hur stödet utformas. En diskussion förs bland annat om ett paternalistiskt förhållningssätt där personalen, som expert, beslutar eller påverkar till önskvärda beslut. Slutsatsen är att personalen explicit påtalar de boendes självbestämmanderätt och delaktighet men att det i beskrivningar av hur stödet utformas ofta framkommer paternalistisk omsorg där personalen till stor del påverkar och bestämmer. / The purpose of this study is to examine how the personnel, who are the caregivers, create a support plan for disabled people in a special type of group housing. To be exact, the examination focuses on four different activities related to food. These are projection, purchasing, cooking and eating. The empirical material was gathered by doing qualitative interviews with the personnel and, apart from the activities related to food, focus was also given to the disabled people’s participation and right to make decisions by themselves. The result of the study was that the relationship between the disabled people and the personnel is complex because their right to make decisions by themselves is not always compatible with good care. The personnel express different ways of influencing the disabled people to eat healthier and to try a variety of dishes. The result also reveals some ways that the disabled people can escape the influences of the personnel, for example by refusing to eat the vegetables that the personnel put on their plate. The conclusion of the study shows that the personnel often talk about the disabled people’s right to decide for themselves. But descriptions of how the help is formed shows that it is the personnel that often decides and influence the disabled persons to make certain choices.

Participation of people in all ages is one of the main goals in Swedish disability policy. Despite this, ageing and becoming old with intellectual disability has been given very little attention in policy documents and guidelines regarding support and service provided for this group. This thesis aims to explore ageing and participation among older people with intellectual disabilities who live in a group homes in accordance to the Swedish Disability Act. The focus has been on the group of people who were born before or around 1960. This group belongs to a generation that share unique experiences. They have lived a long life with disability, and they have experienced first-hand the development of the Swedish disability policy that started in the 1960s and resulted in today’s disability policy. These experiences carried through life course are likely to influence this group’s opportunities to participate as they age and reach later life. The thesis has a multiple methodological approach. Participant observations were executed and combined with individual semi-structured interviews with older people with intellectual disabilities as well as group home staff. The results of this thesis show that there is a discrepancy between how older people with intellectual disabilities experience ageing and later life and how these in turn are described by the staff. The thesis also reveals how aging and becoming old is not given particular attention to in everyday discussions in the group home, and that aging is understood mainly as a physical phenomenon. The results show that the formal organizational culture of the group home is weak in relation to ageing and becoming old with intellectual disability. This is because the staff perceives a lack of preparation, discussion and working methods on how to support participation among older residents. The results also show, however, that the residents’ age does play an important role for the staff’s perceptions and attitudes regarding participation of the older residents. The concept of participation is described and  operationalized as a social contextual doing, and as an aspiration to create a sense of coherence or experience of meaning and security at home. Finally, this thesis underlines that the life course unique to persons growing old with intellectual disabilities may influence the opportunities for and the experience of participation in the group home. / Delaktighet i alla åldrar är ett av funktionshinderspolitikens centrala mål. Trots detta har att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning inte uppmärksammats i politiska dokument och riktlinjer kring hur stöd och service ska ges till denna grupp. Denna avhandling syftar till att belysa och problematisera åldrande och delaktighet bland äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor i gruppbostad enligt Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. I fokus står personer som är födda före eller omkring 1960. De tillhör en generation som delar unika erfarenheter. Dels har de levt ett långt liv med funktionsnedsättning, dels har de varit en del av den funktionshinderspolitiska resa som startade i Sverige under 1960-talet och som har lett fram till dagens funktionshinderspolitik. Detta är erfarenheter som de har burit med sig genom livsloppet och som kan antas påverka möjligheten till delaktighet när de åldras och blir äldre. Denna avhandling har ett multipelt metodologiskt angreppssätt i form av deltagande observation kombinerat med individuella semistrukturerade intervjuer med äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning och deras personal. Avhandlingen visar att det finns skillnader mellan hur äldre personer med intellektuell funktionsnedsättning själva erfar att vara och bli äldre och hur detta fenomen beskrivs av gruppbostadens personal. Avhandlingen visar också att åldrande och att vara äldre inte ges utrymme i gruppbostadens vardagliga diskussioner där åldrandet främst betraktas som ett fysiskt fenomen. Avhandlingens studier belyser även att gruppbostadens formella organisationskultur är svag i förhållande till att åldras och vara äldre med intellektuell funktionsnedsättning. Detta då personalen upplever att det saknas förberedelse, diskussion och arbetsmetoder kring hur stöd för delaktighet ska erbjudas äldre boende. Resultatet visar emellertid att de boendes ålder har betydelse för personalens föreställningar och förhållningssätt gällande delaktighet bland äldre boende. Denna delaktighet beskrivs och operationaliseras dels som ett socialt kontextuellt görande, dels som en strävan efter att skapa en känsla av sammanhang och trygghet i hemmet. I tillägg till detta framkommer att den studerade generationens unika erfarenheter av att ha levt ett långt liv med intellektuell funktionsnedsättning, är betydelsefulla för hur delaktigheten ser ut i gruppbostaden och hur den beskrivs av både boende och personal.

Detta examensarbete är en manual om tillgänglighet och användbarhet i gruppbostad för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Arbetet är gjort för Arkitektgruppen GKAK och skall användas som hjälpmedel vid projekteringen. Meningen med manualen är att den ska minska risken för att viktiga krav och regler förbises. Arbetet ger först en teoribakgrund om olika handikappgruppers behov. Därefter är varje kapitel i manualen indelad i regler, råd och rekommendationer. Manualen börjar utomhus med miljön kring boendet. Därefter in i byggnaden, där den allmänt behandlar ytskikt, färgsättning och belysning. Därefter går den genom gemensamma utrymmen, kommunikationsutrymmen och den egna lägenheten. Sist behandlas detaljer som dörrar och handtag. Resultatet av arbetet är en manual med en bra grund för företaget att komplettera och arbeta vidare på. Rapporten kommer att användas som hjälpmedel i mitt arbete på företaget.

<p>Detta examensarbete är en manual om tillgänglighet och användbarhet i gruppbostad för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga. Arbetet är gjort för Arkitektgruppen GKAK och skall användas som hjälpmedel vid projekteringen. Meningen med manualen är att den ska minska risken för att viktiga krav och regler förbises. </p><p>Arbetet ger först en teoribakgrund om olika handikappgruppers behov. Därefter är varje kapitel i manualen indelad i regler, råd och rekommendationer. Manualen börjar utomhus med miljön kring boendet. Därefter in i byggnaden, där den allmänt behandlar ytskikt, färgsättning och belysning. Därefter går den genom gemensamma utrymmen, kommunikationsutrymmen och den egna lägenheten. Sist behandlas detaljer som dörrar och handtag. </p><p>Resultatet av arbetet är en manual med en bra grund för företaget att komplettera och arbeta vidare på. Rapporten kommer att användas som hjälpmedel i mitt arbete på företaget.</p>

Bakgrund: Självbestämmande och inflytande är något som ska prägla det sociala arbetet med människor med funktionsnedsättning. Människors olika förutsättningar att kunna fatta beslut kan påverka möjligheten till medverkan i det dagliga livet. Syfte: Syftet med denna studie är att analysera och beskriva hur personer med intellektuell funktionsnedsättning, som är berättigade LSS-insatsen bostad med särskild service, förstår och skapar mening kring inflytande och självbestämmande. Metod: Studien har en socialkonstruktivistisk ansats och datamaterialet har samlats in genom tio semistrukturerade intervjuer med personer med intellektuell funktionsnedsättning som bor på gruppbostad enligt LSS. I analysarbetet har en analysmetod med fokus på meningsskapande använts. Resultat: Resultatet visar att självbestämmande över vardagen konstrueras som något positivt och som gynnar välbefinnandet. Meningsskapande kring inflytande och självbestämmande sker utifrån att bli vuxen samt att få bestämma över fritid och det egna hemmet. Personer med intellektuell funktionsnedsättning konstruerar sig själva som självständiga individer vars valmöjligheter sker inom vissa ramar. Slutsatser: De slutsatser som kan dras av studien är att självbestämmandet handlar om vuxenblivande och som beskrivs utifrån ett mönster av att jämföra det aktuella vardagslivets nu med vardagslivet förr. Det handlar även om att självbestämmandet begränsas. Här framträder paradoxer där socialarbetarnas stöd och gruppbostaden både kan verka främjande för självbestämmande och hindrande av den samma. Implikationer för socialt arbete: Studiens kunskapsbidrag om meningsskapande av självbestämmande kan användas i det sociala arbetets praktik genom att stödja och motivera till självbestämmande. Att verka för och främja möjligheterna till medverkan i det dagliga livet för personer med intellektuell funktionsnedsättning blir därför extra viktigt då denna möjlighet kan begränsas.