Handskanvändning inom omvårdnadsarbetet är en central del av de basala hygienrutinerna. Handskar är en effektiv skyddsbarriär mot virus och bakterier för såväl hälso- och sjukvårdspersonal som patienter. Sjukhusrelaterade infektioner kostar varje år det svenska samhället flera miljarder kronor och är även en direkt dödsorsak i nästan en procent av alla dödsfall i Sverige. Dålig följsamhet med handskar leder också till en ökad risk att smittas av hepatit eller HIV. Syftet var att undersöka kunskaper om, attityder till och följsamhet med att använda handskar bland hälso- och sjukvårdspersonal i omvårdnadsarbetet. Studien genomfördes som en litteraturstudie och tretton vetenskapliga artiklar granskades. Resultatet visade att det fanns brister i kunskaper, attityder och följsamhet till handskanvändning. Sjuksköterskor och undersköterskor hade i de flesta fall bättre kunskap och följsamhet till handskanvändning än läkare. Vidare presenterades hur studenter till stor del påverkades av handledares beteende, vilket trots kunskap kunde leda till dålig följsamhet med hygienrutiner. Slutsatserna från studien var att det fanns brister i kunskaper och bristande attityder och följsamhet till handskanvändning. Ytterligare och bättre utbildning, samt mer forskning, krävs för att utveckla ett mer hållbart säkerhetsklimat.

This thesis is concerned with social stratification of psychosocial factors and social position measurement in population samples collected in mid-Sweden 2000-2006. Traditional resource-based measures of social position (occupation, education) and so far less explored prestige-based measures (subjective status, status incongruence) are tested with respect to their associations with psychosocial factors, emotions, and selfrated health. Three papers in this thesis are based on data from the Life Conditions, Stress, and Health (LSH) study, using a randomly selected population sample. Data for the fourth paper is a regional sample drawn from the health-related survey “Liv och Hälsa 2000”. Statistical methods range from correlation analysis to logistic regression and repeated measures analyses. Results from studies I and IV show that psychosocial factors are unequally distributed within the population in a linear manner, so that the lower the socioeconomic position (SEP), the more unfavourable levels. This is independent of whether we study this in a highly unequal setting such as Russia, or in a more egalitarian society such as Sweden. The stability of psychometric instruments over two years tend to be lower for all instruments among low SEP groups, and differ significantly for self-esteem and perceived control among groups with high and low education, and for cynicism among groups with high and low occupational status. Results from studies II and III point to the relevance of individuals’ own thoughts about themselves, and the potential impact on the self by normative judgements of social position in a certain hierarchical setting. In paper II, the prestige-based measure of subjective status was influenced by resource-based measures, such as self-rated economy and education, but also by life satisfaction and psychosocial factors. The importance of self-evaluation was especially obvious from the study on status incongruence (study III) where the traditionally protective effecs of a high education seem to disappear when combined with a lowstatus occupation. Shaming experiences may play an important role here for our understanding of self-perception.

Given the increasing pressures on health care budgets, economic evaluation is used in many countries to assist decision-making regarding the optimal use of competing health care technologies. Although the standard methods of estimating cost-effectiveness underpinning these decisions have gained widespread acceptance, concerns have been raised that many technologies would not be considered for funding, due to scarcity of evidence. However, as long as the amount and quality of evidence used for the analysis are properly characterized, scarce evidence per se should not be seen as a hindrance to perform cost-effectiveness analyses. Characterizing uncertainty appropriately, though, may pose a challenge even when there is a large body of evidence available, and even more so when evidence is scarce. The aims of this thesis are to apply a methodological framework of cost-effectiveness analysis and explore methods for characterising uncertainty when evidence is scarce. Three case studies associated with limited evidence provide economic evaluations on current decision problems, investigate the feasibility of using the framework, and explore methods for characterizing uncertainty when evidence is scarce. The results of the case studies showed that, given current information, providing transfemoral amputees with C-Leg and Airsonett Airshower to patients with perennial allergic asthma could be considered cost-effective whereas screening for hyperthrophic cardiomyopathy among young athletes is unlikely to be cost-effective. In the cases of C-Leg and Airsonett Airshower conducting further research is likely to be cost-effective. The case studies indicate that it is feasible to apply methods of cost-effectiveness in health care for technologies not commonly evaluated due to lack of evidence. The analysis showed that failing to account for individual experts’ might have a substantial effect on the interpretation of the results of cost-effectiveness analysis. Formal expert elicitation is a promising method of characterizing uncertainty when evidence is missing, and thus enable cost-effectiveness and value of further research to be appropriately estimated in such situations. In conclusion, this thesis shows that scarcity of evidence should not preclude the use of cost-effectiveness analysis. On the contrary, in such cases it is probably more important than ever to use a framework that enable us to define key parameters for a decision problem and identify available evidence in order to determine cost-effectiveness given current information and provide guidance on further data collection. / In the list of included articles in the Ph.D. thesis the title of manuscript IV is "Cost-effectiveness of screening for hypertrophic cardiomyopathy in young athletes" but the title of the included article in the Ph.D. thesis is "Screening for hypertrophic cardiomyopathy in young athletes: A cost-effectiveness analysis".

No description available.

Syfte: Syftet med studien var att studera erfarenheter, inställning och önskemål inför arbete med förskrivning av fysik aktivitet på recept, FaR, på vårdcentraler i Stockholms innerstad. Ytterligare ett syfte var att ge förslag på modeller för hur vårdcentralerna kan arbeta med FaR, bland annat gällande samordningsfunktionen mellan olika aktörer. Metod: En enkätstudie genomfördes på totalt 13 vårdcentraler på Kungsholmen, Norrmalm, Vasastaden, City, Östermalm, Hjorthagen och Gärdet. Totalt 119 enkäter besvarades av läkare, sjuksköterskor och undersköterskor. En intervju genomfördes med en person anställd på Beställarkontor Vård, Stockholms läns landsting för att ta reda på hur de ser på hinder, möjligheter och genomförbarhet av FaR och FYSS inom SLL. Resultat: Från enkätundersökningen framkom bland annat att en klar majoritet svarande ställde sig positiva till att arbeta med fysisk aktivitet på recept både i preventivt och behandlande syfte. Mer information och utbildning efterfrågades av många. Ungefär hälften av personalen på vårdcentralerna angav att de kände till FYSS respektive FaR. 104 av de svarande uppgav att de idag rekommenderar fysisk aktivitet muntligt. Endast 14 gav en skriftlig rekommendation. En övervägande andel av de tillfrågade var positiva till arbetsformer såsom skriftlig rekommendation, motiverande samtal, arbeta med en koordinatorfunktion samt tillämpning av hälsotest. Från enkätundersökningen framkom vidare att det finns en oklarhet kring metoderna för att hjälpa patienten till lämplig aktivitet samt för motivation och uppföljning av patienten. Hela 82 tillfrågade upplevde inte att det fanns några hinder för att arbeta med FaR. De vanligaste hindren i arbetet med FaR uppgavs vara osäkerhet om vart man kan skicka patienten med receptet, osäkerhet kring förskrivningen av FaR samt tidsbrist. Slutsats: I enkätundersökningen framkom således att det fanns ett stort intresse för att arbeta med FaR i Stockholms innerstad. I dag saknas dock utarbetade metoder för arbetsprocessen med FaR samt friskvårdsaktörer att skicka patienterna till. Från tidigare studier har framkommit att för ett lyckat arbete med FaR krävs utbildning i FaR och FYSS hos vårdpersonalen, motiverande samtal med patienten, en koordinator med kontakt till friskvårdsaktörer samt uppföljning av patienten med receptet. / Aim: The aim of this study was to look at the experience, attitude and needs in the primary care in the city of Stockholm in order to work with FaR (physical activity by prescription) and the book FYSS (Physical activity in health prevention and medical treatment). Another purpose was to make a suggestion for a model of how the primary care may work with FaR, for example with a co-ordinator function. Method: A questionnaire was handed out to 13 healthcare centres at Kungsholmen, Norrmalm, Vasastaden, City, Östermalm, Hjorthagen and Gärdet. 119 questionnaires were answered and handed in. The people participating in the study were doctors and nurses. One person at BKV, SLL, (BKV decides what the healthcare in Stockholm should focus on and not) was interviewed, to find out how they look upon obstacles, possibilities and if and how FaR and FYSS is an alternative in SLL. Results: The study showed that the big majority were in favour of working with FaR an FYSS both in health prevention and health care. Many of those who participated in the study wanted more information and education. About half of the respondents knew what FYSS respectively FaR were. 104 answered that they gave an oral recommendation to their patients. Only 14 prescribed written recommendations. A majority were in favour of working with written recommendations, motivating conversations, working with a co-ordinator and applying some kind of health test. Another result from the study was that there are a lot of questionmarks when it comes to helping the patient to start with a suitable activity, motivation and evaluation. Interestingly 82 of the respondents did not see any obstacles working with FaR. The most frequent obstacles suggested were insecurity of where to send the patient, insecurity of how to work with the process of prescription and the lack of time. Conclusion: In this study it was concluded that there is a big interest in working with FaR. Today there is a lack of effective working methods and activities to send the patients to. Earlier studies have shown that for FaR to work successfully it requires education in FaR and FYSS for the health care staff, motivating conversations with the patients, a co-ordinator with contacts with the prophylaxis and a follow up

Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats var att utifrån intervjuer med representanter för olika företag belysa och problematisera hur den särskilda sjukförsäkringsavgiften kommer att påverka företagens personalpolitik. Frågeställningar var: - Hur påverkar den särskilda sjukförsäkringsavgiften företag? - Vad är företags åtgärder för att möta den särskilda sjukförsäkringsavgiften? - Hur långt ska företagens ansvar för individens hälsa sträcka sig? Metod Utifrån ovan nämnda syfte valdes en kvalitativ undersökning. Sex representanter från olika företag intervjuades varpå innehållet i det material som erhölls tolkades och problematiserades; eventuella motsägelser i respondenternas tankebanor lyftes fram likväl som orsak- och verkansamband mellan olika aspekter belystes. Dessa aspekter knöts sedan an till relevant teori eller litteratur för att avslutningsvis diskuteras i ett större perspektiv. Resultat Den särskilda sjukförsäkringsavgiften kommer för de intervjuade företagen att innebära en ökad kostnad som många gånger upplevs som orättvis och en följd av införandet kan bli att företagen i framtiden blir försiktigare vid nyrekryteringar. Företagens strategi för att bemöta sjukpenningsreformen är i första hand en ökad fokusering på rehabilitering. Ansvaret för individens hälsa anser företagen vara gemensamt, deras huvudsakliga uppgift är dock att skapa goda förutsättningar för medarbetarna under arbetstimmarna. Slutsatser Det faktum att rehabilitering är den åtgärd som företagen huvudsakligen fokuserar på i dagsläget kan tolkas som att det på de intervjuade företagen råder ett sjukdomssynsätt. Detta innebär att hälsa är detsamma som frånvaro av sjukdom och ett hälsoarbete innebär då att man behandlar och förebygger sjukdom. Man tar således inte bort orsaken till problemet vilket kan liknas vid att när ett badkar svämmar över, endast torka upp vattnet på golvet istället för att stänga av kranen. / Aim The aim of this essay was, based on interviews with representatives from different corporations, to enlighten and problemize how the co-financing reform will affect the corporate policies regarding human resources. The questions were: - How will the co-financing reform affect corporations? - What is the corporate measures to co-financing reform? - How far does the corporations´ responsibility for the employees´ health reach? Method Based on the aim a qualitative research was chosen. Six representatives from various corporations were interviewed whereas the content of the material given was interpreted and problemized; contradictions in the respondents thoughts were high lightened as well as cause- and effect between different aspects were enlightened. These aspects were then connected to relevant theory and literature and finally discussed in a larger perspective. Results The co-financing reform will, for the interviewed corporations, lead to an increase in cost that may seem unjust and a result of the introduction can lead to the corporations being more cautious when employing. The corporate strategy to answer to the co-financing reform is primarily an increase in focus on rehabilitation. The responsibility for the individuals´ health is in the mind of the corporation shared; their prime task is though to create possibilities for the employees during work hours. Conclusions The fact that rehabilitation is the measure the corporations are primarily focusing on today can be interpreted as that there is a view of illness. This means that health equals lack of illness and health work in this sense means treating illness, rather than eliminate the cause of the problem.

Aim The aim with this essay was to find out what the personal in the primary care of Värmdö have for attitude to work with physical activity in prevention and treatment of diseases, how they work with the method today and how they think about working with the method in the future. Following questions were in focus of the study: How are they working in the primary care of Värmdö today with physical activity in prevention and treatment of diseases? What is the attitude to work with physical activity in prevention and treatment of diseases? And how do they want to work with physical activity in prevention and treatment of diseases in the future? Method The study includes all doctors, nurses and physiotherapists in Gustavsberg and Djurö primary care in Värmdö. To get answers on the question of issue was a questionnaire handed out. 82 % answered, which means that 45 of totally 55 employed in both primary care units answered the questinnaire. Results 44 of 45 asked reported that they give verbal advice about physical activity to their patients today. 10 doctors and nurses answered that they sometimes complete the verbal advice with a written prescription on physical activity. 42 of 45 were very positive adjusted to work with physical activity in prevention of diseases. 40 of 45 were very positive adjusted to work with physical activity as a treatment of diseases. Discussion The study showed that almost all asked were positive adjusted to work with physical activity in prevention and treatment of diseases and that almost all are given verbal advice about physical activity today. It is however few that gives prescription on physical activity. The results indicate a lack of structure in both primary care units about how you should work with the moments that is included in a prescription on physical activity. It was few that saw any obstacle to work with physical activity on prescription and almost all was positive to work with physical activity on prescription including those methods that could lead to a more structure work with physical activity in this primary care units. / Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att ta reda på vad personalen på vårdcentralerna i Värmdö har för inställning till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling, hur de arbetar med metoden idag samt hur de kan tänka sig arbeta med den i framtiden. Frågeställningarna var: Hur arbetar man på vårdcentralerna i Värmdö med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling idag? Vad har man för inställning till att arbeta med fysisk aktivitet i sjukdomspreventivt syfte och som sjukdomsbehandling? Hur vill man arbeta med fysisk aktivitet som prevention och behandling i framtiden? Metod Studien innefattade samtliga läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och arbetsterapeuter på Gustavsberg och Djurö vårdcentral i Värmdö. För att få svar på studiens frågeställningar utformades ett enkätformulär. Svarsfrekvensen uppgick till 82 % vilket innebär att 45 av totalt 55 anställda personer på de båda vårdcentralerna har svarat på enkäten. Resultat 44 av 45 tillfrågade uppgav att de idag ger muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet som sjukdomsprevention eller sjukdomsbehandling till sina patienter. 10 läkare och sjuksköterskor uppgav att de ibland kompletterar den muntliga rekommendationen med ett recept på fysisk aktivitet. 42 av 45 tillfrågade var mycket positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet i sjukdomspreventivt syfte. 40 av 45 tillfrågade var mycket positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsbehandling. Diskussion Studien visade att i stort sett alla tillfrågade var positivt inställda till att arbeta med fysisk aktivitet som sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling och att de flesta idag ger muntliga rekommendationer om fysisk aktivitet. Det är dock få som kompletterar den muntliga rekommendationen med en skriftlig ordination. Resultaten indikerar att det saknas en tydlig struktur på vårdcentralen för hur man ska arbeta med de moment som en ordination av fysisk aktivitet på recept innefattar. Det var få som såg hinder för att arbeta med ordination av fysisk aktivitet i primärvården och de allra flesta var positivt inställda till att arbeta med de metoder som skulle kunna leda till ett mer strukturerat arbete kring skriftliga ordinationer av fysisk aktivitet.

Syftet med studien var att genomföra och undersöka effekten av ett Fysiskt, Mentalt och Socialt friskvårdskoncept på patienter i primärvården i Botkyrka kommun. Konceptet bestod av hälsoundersökning med enkäter, motiverande samtal och fysiologiska tester, före och efter en sju veckors period, med ledarledd fysisk aktivitet förskrivet på recept (FaR) och teoretiska pass om hälsa. Metod: Sammanlagt 12 patienter från två vårdcentraler i Botkyrka kommun erhöll varsitt FaR-recept. Alla recept var identiskt formulerade. Undersöknings- och kontrollgrupp utgjordes av sex personer vardera. För undersökningsgruppen användes ”FMS Personalprofil” innefattandes enkätundersökningar om livsstilsvanor och KASAM (känsla av sammanhang), fysiologiska tester och motiverande samtal. Kontrollgruppens individer, som skulle bedriva fysisk aktivitet i egen regi, svarade på utvalda livsstilsfrågor och en reducerad grupp genomförde fysiologiska tester. För undersökningsgruppen bedrevs gemensam gruppträning två dagar i veckan under en sju veckors period. Även ett eget träningspass skulle bedrivas per vecka som skulle registreras i en träningsdagbok. Utöver träningen hölls fem teoripass vilka behandlade motion, kost, hjärta och puls, stress och återhämtning samt beteendeförändring. Under projekttiden fick deltagarna även besöka en naprapat för behandling och rådgivning. Resultat: Efter studien upplevde fyra av sex personer i undersökningsgruppen en bättre hälsa och samtliga hade ökat sin fysiska aktivitetsnivå. Försökspersonernas KASAM-värde var i stort sett oförändrat efter projektet. Alla deltagare, undantaget en, förbättrades i benstyrketestet, där den mest markanta styrkeökningen noterades generellt för gruppen. De mest framträdande förbättringarna vid rörlighetstesterna sågs i rygg och höftled. Samtliga deltagare förbättrade sitt balanstest. Ingen nämnvärd förändring av undersökningsgruppens kondition före och efter träningsperioden noterades. En majoritet av kontrollgruppens individer visade under projekttiden en oförändrad eller försämrad upplevd hälsa. Inte heller sågs under projekttiden några generella förändringar av de fysiologiska testerna för kontrollgruppen som helhet som endast i detta avseende var reducerad. Slutsats: Våra resultat visar på att enbart ett recept med fysisk aktivitet inte leder till några nämnvärda förbättringar av livsstilsvanor eller fysiologiska test. Efter genomfört friskvårdskoncept syntes, trots den relativt korta perioden, förbättringar inom livsstilsvanor såsom fysisk aktivitetsnivå, upplevd hälsa samt kostvanor. Även vissa fysiologiska förbättringar kunde ses inom framförallt rörlighet, styrka och balans. Det hade varit önskvärt att undersöka om fler betydelsefulla hälsoförbättringar kunde ha uppnåtts om konceptet fått fortskrida över en längre period. / Aim: To implement and evaluate the effectiveness of a Physical, Mental and Social healthcare concept on primary care patients in the municipality of Botkyrka. This included a medical examination with questionnaires, motivational interviewing and a physical examination before and after a seven week period with physical activity on prescription led by an instructor and theoretical sessions about health. Method: All together twelve patients from two health centres in municipality Botkyrka received physical activity on prescription. All the prescriptions were identically formulated. Both the intervention group and control group consisted of six patients each. For the intervention group a “FMS Personal profile” was used which comprised of questionnaires based on behavioural habits and KASAM, a physical examination and motivational interviewing. The control group, which had to carry out the physical activity on its own, answered predetermined questions about their behavioural habits and a reduced group carried out physical examination. Physical activity in a group was carried out for the intervention group twice a week during a seven week period. Another training session was to take place weekly single-handed and was to be recorded in a journal. As well as physical activity, five theoretical sessions were held which consisted of exercise, nutrition, heart and pulse, stress and recuperation and behavioural changing. During the project the participants were also able to visit a dr. of naparapathy for treatment and consultation. Results: After the project, four out of six participants in the intervention group experienced a better health and all had increased their level of physical activity. The participants’ level of KASAM was overall unchanged after the project. All the subjects except for one increased their leg strength which was the most appreciable strength gain noted generally for the intervention group. The most significant improvement within the movability tests was seen in the back and hip-joint tests. All participants improved their balance. No significant change was seen on the cardiac output test within the intervention group after the training period. The majority of the participants in the control group showed an unchanged or a deteriorated evaluated health during the time of the project. Neither was any considerable change to be seen generally on the physical examination within the reduced control group. Conclusions: Our results show that one single prescription with physical activity does not lead to any improvements worth mentioning within behavioural habits or physical status. After participating in the healthcare concept, in spite of the relatively short period, improvements were to be seen within behaviour habits such as level of physical activity, experienced health and nutrition habits. Also some physical status improvements were to be seen with regard to movability, strength and balance. We should have liked our research to continue further on to find out if more important health gains could have been achieved over a longer period of time.

En studie av resursutnyttjande, målstyrning och motstånd inom området Rehabilitering och kliniken Reumatologen på Universitetsjukhuset Örebro.Respondenter på fyra olika organisatoriska nivåer intervjuades.

Patients with heart failure have a high mortality and often readmits to hospital care, due to a lack of compliance in the treatment plan. Patient education on self-care provided by nurses is important in improving patient and clinical outcomes.The aim of this study was to describe effects of nurse led interventions of patient education for elderly patients with heart failure. Literature study based on nine quantitative scientific articles. The results shows that different nurse led interventions of patient education with patients with heart failure had positive effects on self-care management, quality of life, health related quality of life and hospital care. E-mail reminder to community nurses and telephone education shows to be the most effective patient education interventions. Socialstyrelsen claims that a Swedish patient with heart failure offers good education from heart failure clinics. Our question is if there is a need for further augmented education? It would be of interest to study which method of patient education that have the best effect on self-care management for younger patients with heart failure.