Patienter med övervikt och fetma löper en ökad risk att drabbas av följdsjukdomar såsom hypertoni, hjärt-/kärlsjukdom eller diabetes typ-2. Förakt, skuldbeläggning och stigmatisering är något patienter med övervikt och fetma utsätts för i det vardagliga livet, så även inom hälso- och sjukvården. Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur vuxna patienter med övervikt och fetma upplever mötet med hälso- och sjukvården, för att skapa förståelse och ökad kunskap som på sikt kan leda till bättre bemötande av denna patientgrupp. Litteraturstudien utgjordes av kvalitativa och kvantitativa forskningsartiklar i form av primärkällor. I resultatet presenteras tre kategorier; att känna sig stigmatiserad, betydelsen av vårdmötet och samtalets inflytande. Kategorierna har totalt sju underkategorier; att känna sig annorlunda, konsekvenser av att känna sig annorlunda, att inte känna sig bekräftad, att inte känna sig betrodd, att känna sig förminskad, terminologins betydelse och känslighet i samtalet. Det framkom att flertal patienter upplever och erfar stigmatisering, förakt och skuldbeläggning på grund av sin höga vikt. Att känna sig reducerad till en stereotyp är också något som förekommer. Erfarenheter av förakt och skuldbeläggning påverkar upplevelsen av hälsa och synen på sig själv negativt. Sjuksköterskor och övrig hälso- och sjukvårdspersonal har därför en viktig roll i att bemöta patienter med lyhördhet och respekt för att främja hälsa och lindra lidandet. Ökad kunskap och förståelse inom ämnet anses väsentligt för att uppnå en förbättrad och mer jämlik vård för alla, oavsett vikt.

Bakgrund: De flesta rökare behöver någon form av stöd för att framgångsrikt uppnå ett rökstopp. Denna litteraturöversikt undersöker metoder som används för rökavvänjning inom hälso- och sjukvården samt hur effektiva dessa metoder var. Ett individanpassat stöd från hälso- och sjukvården samt insikt i hur både sociala och kulturella faktorer påverkar patientens motivation, är viktigt att förstå för att effektivt assistera patienter med deras rökavvänjning. Syfte: Syftet var att undersöka effektiviteten av använda rökavvänjningsmetoder inom hälso- och sjukvård. Metod: Metoden som använts är en litteraturöversikt där befintlig forskning har sammanställts med hjälp av tio artiklar i resultatet. Resultat: Resultatet visade på att framgångsrik rökavvänjning är beroende av en kombination av faktorer. Dessa faktorer består av motivation och varierande former av terapi, nikotinläkemedel samt teknologiska hjälpmedel. Kulturella och sociala faktorer visade sig även ha en betydande roll för att öka chanserna att framgångsrikt uppnå ett rökstopp. Sammanfattning: En personanpassad kombination av terapi i samverkan med nikotinläkemedel ökar patientens chanser att lyckas med ett rökstopp. Tekniska hjälpmedel som metod kan vara en effektiv hjälp vid rökavvänjning. Det behövs dock ytterligare vetenskaplig evidens för att fastslå deras effekt. Anpassningar av vården behövs för att tillgodose de varierande behoven hos olika sociodemografiska grupper.

Att arbeta som undersköterska är fysisk, psykiskt och socialt krävande. Du behöver besitta stor kunskap om det arbete och om de brukare och patienter du dagligen tar hand om. Det är känt att undersköterskornas arbetsmiljö är allt annat än hälsofrämjande. Långa arbetspass, låg bemanning och stress är några problem som undersköterskan möter dagligen. För att klara av sitt arbete och sitt arbetspass krävs hälsofrämjande strategier hos den enskilda medarbetaren. Syftet med denna studie är att beskriva strategier som den enskilda medarbetaren använder sig av för att skapa en hälsofrämjande arbetsvardag. I studien inkluderas undersköterskor inom hälso- och sjukvården samt inom den kommunala vård- och omsorgen. En kvalitativ forskningsintervju valdes som metod. Deltagarna telefonintervjuades och samtalet spelades in. Deltagarna var verksamma som undersköterskor i södra och norra delen av Sverige. Resultatet visade att deltagarna upplevde liknande arbetsmiljörelaterade problem samt att de använde sig av olika strategier för att klara av sina arbetspass. De strategier som användes för att klara av arbetsdagen var: ta varje chans till återhämtning, arbeta snabbt och effektivt, röra på sig och vila regelbundet.

Bakgrund Vård- och omsorgspersonal är den yrkesgrupp som står för den högsta sjukfrånvaron på arbetsmarknaden. Psykisk ohälsa är den största orsaken till sjukfrånvaro. Sjukfrånvaron skiljer sig dock mellan män och kvinnor samt mellan yrken och verksamheter. Syfte Syftet med studien var att studera vad som kännetecknar arbetsgrupper inom kommunal vård- och omsorg med låg sjukfrånvaro. Metod Denna studie var baserad på en kvalitativ enkätstundersökning i en kommun där arbetsgrupper inom vård- och omsorg hade en sjukfrånvaro lägre än 6,8%. Enkätsvaren analyserades med innehållsanalys för att hitta kategorier. 35 personer utav 75 svarade på den öppna enkäten och svarsfrekvensen var 47%. Resultat Resultatet visade sex kategorier av friskfaktorer som kännetecknar arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro. Resultatet visade också att arbetsgrupperna upplevde få svårigheter och motgångar samt använder handledning och kompetensutveckling för att hantera dem. Slutsats Slutsatsen från denna studie är att ytterligare forskning är nödvändig i arbetsgrupper med låg sjukfrånvaro för att finna faktorer, strategier och hållbara arbetssätt för att minska den höga sjukfrånvaron inom vård- och omsorgsyrken framöver. / <p>Betyg i Ladok 2020-12-15.</p>

Bakgrund: Endometrios är en kronisk, gynekologisk sjukdom som drabbar var tionde kvinna i fertil ålder. Sjukdomen innebär att livmoderslemhinna finns lokaliserad på andra ställen än i livmodern vilket medför symtom såsom bland annat starka smärtor och infertilitetsproblematik. Enligt tidigare forskning finns det brister i dagens endometriosvård där otillräcklig kunskap och förståelse samt normalisering av symtom kan leda till att drabbade kvinnor inte får rätt behandling och bemötande i mötet med hälso- och sjukvården. Syfte: Syftet var att undersöka hur kvinnor med diagnosen endometrios upplever mötet med hälso- och sjukvården.  Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design baserad på tio kvalitativa originalartiklar från databaserna PubMed och CINAHL. Resultat: Resultatet presenteras som fyra teman och nio kategorier. Kvinnor med endometrios upplever att det finns brister i information och kommunikation i mötet med vårdpersonal. Normalisering och trivialisering av symtom var ett problem som rapporterades av kvinnorna. Attityder hos vårdpersonal påverkar möjligheten till rätt diagnos och hur stödet upplevs. En stor anledning till negativa upplevelser, sett till information, kommunikation, stöd och attityder, i mötet med hälso- och sjukvården rapporteras vara bristande kunskaper om endometrios hos vårdpersonal.  Slutsats: Kunskapsbrist, brist på förståelse för och normalisering av symtom är vanligt förekommande i mötet med hälso- och sjukvården. För att i framtiden kunna ge drabbade kvinnor en jämlik vård och ett gott bemötande med rätt stöd och behandling krävs utvecklad kunskap och förståelse för sjukdomen, såväl inom primärvården som inom specialistvården.

Bakgrund: Varje år dör tusentals personer i suicid i Sverige. Efterlevande anhöriga som drabbats av en sådan förlust utgör i förlängning själva en riskgrupp för psykisk ohälsa. Stöd till efterlevande anhöriga från hälso- och sjukvården är idag inte en självklarhet. Syfte: Syftet var att beskriva efterlevande anhörigas erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid.  Metod: Allmän litteraturöversikt baserad på åtta kvalitativa, vetenskapliga studier från databaserna Cinahl Complete, Pubmed och PsycINFO. Studierna är granskade med hjälp av en granskningsmall för kvalitativa studier. Tematisk analysmetod tillämpades vilket resulterade i tre teman och två subteman.  Resultat: Deltagarna i studierna beskrev erfarenheter av stöd från hälso- och sjukvårdspersonal efter suicid som Stöd och professionellt bemötande med tillhörande subteman; positiva erfarenheter och negativa erfarenheter. Hinder i att söka stöd samt Proaktivt stöd.  Diskussion: Metoden diskuterades utifrån trovärdighetsbegreppen tillförlitlighet, verifierbarhet, pålitlighet och överförbarhet. Resultatet diskuterades med förankring i personcentrerad vård samt Kris- och utvecklings-teori.

Bakgrund: Droganvändningen i Sverige ökar och drogmissbruk ses idag som ett folkhälsoproblem. Ofta behöver personer med ett drogmissbruk söka somatisk vård för sjukdomar eller skador som uppstått på grund av sitt drogmissbruk. Hälso- och sjukvårdspersonal kan därför stöta på dessa personer oberoende av vilket område de arbetar inom. Sjuksköterskan är ansvarig för omvårdnaden och ska även bidra till att vården är personcentrerad. För att personer med ett drogmissbruk ska få en personcentrerad vård behövs kunskap om dessa personers upplevelser och behov.      Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur personer med drogmissbruk upplever hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande inom den somatiska vården.  Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ design. Studien baserades på sju vetenskapliga artiklar. Som analysmetod användes Fribergs (2017) beskrivning.  Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier och sex underkategorier som beskriver hur personer med drogmissbruk upplever bemötandet från hälso- och sjukvårdspersonalen. De två huvudkategorierna blev upplevelser av positivt bemötande och upplevelser av negativt bemötande. Underkategorierna blev inte lika mycket värd, känslan av misstro, brist på respekt, brist på kunskap samt hjälpsamhet. I resultatet framkom det att personer med ett drogmissbruk upplever att de inte blir bemötta på samma sätt som övriga patienter. De kände sig misstrodda av hälso- och sjukvårdspersonalen och bemötandet var väldigt respektlöst flertal gånger. Trots övervägande negativa upplevelser fanns det även en del positiva upplevelser.  Slutsats: De flesta upplever ett negativt bemötande från hälso- och sjukvårdspersonalen vilket också stämmer överens med forskningen ur ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. Brist på kunskap skulle kunna vara en möjlig orsak till detta. Genom ökad kunskap och utbildning kan detta förebyggas.

Bakgrund: Studier visar att regnbågsfamiljer ibland upplever sig bemötta med heteronormativa värderingar inom barn- och mödrahälsovården. Antaganden görs att föräldrapar ska vara olikkönade istället för samkönade. Transföräldrar upplever att de behövt utbilda vårdpersonal. Hur specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården erfar möten med regnbågsföräldrar är dock sparsamt studerat.   Syfte: Syftet i föreliggande examensarbete är att studera specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att bemöta regnbågsföräldrar, när de söker vård för sitt barn.   Metod: Studien är en kvalitativ intervjustudie med deskriptiv design där nio specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården deltog. Individuella intervjuer genomfördes, spelades in, transkriberades ordagrant och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Innehållsanalysen av specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter inom barnhälsovården av att bemöta regnbågsfamiljer resulterade i fem kategorier: Regnbågsfamiljer är mer sårbara; Ett otydligt journalsystem och attityder från regnbågsföräldrar skapar osäkerhet; Bemötande av regnbågsfamiljer kräver kompetens; Det sker en ökad acceptans och tolerans gentemot regnbågsfamiljer; Det sker en ökad medvetenhet om värdet av inkluderande vårdmiljö inom barnhälsovården. Specialistutbildande sjuksköterskor inom barnhälsovården upplever att de bemöter regnbågsföräldrar likadant som andra föräldrar men att det ändå förekommer skillnader som kan skapa osäkerhet, exempelvis vid dokumentation. Slutsats: Specialistutbildade sjuksköterskor inom barnhälsovården förmedlade att möten med regnbågsfamiljer i grunden inte skiljer sig gentemot möten med andra familjer. Dock framkom att det används strategier för att få familjerna att känna sig mer välkomna, exempelvis genom att visa viss extra omsorg. / Background: Lesbian, gay, bisexual and transgender (LGBT) parents sometimes experience heteronormative values within the child- and maternal health care. Assumptions are made that parental couples will be of different sex instead of same sex. Transgender parents experience that they have to educate health personnel. Still, how specialist trained nurses within child health care experience meeting with LGBT-families is understudied.    Aim: The aim of this study it to explore the experiences among specialist trained nurses within the child health care when it comes to meeting LGBT-parents seeking heath care for their children.   Method: This was a qualitative interview study with a descriptive design including nine specialist trained nurses within the child health care. Individual interviews were conducted, recorded, transcribed verbatim and analyzed through a qualitative content analysis.   Result: The content analysis of the study generated five categories: LGBT-families are more vulnerable; Un unclear documentation-system and attitudes from LGBT-parents create insecurity; Approach of LGBT-families requires competence; There has been an increased acceptance and tolerance to LGBT-families; There has been an increased awareness about the value of an including health environment within child health care. Specialist trained nurses in child health care experience that they approach LGBT-parents in the same way as other parents, but that it can be differences that can create insecurity, for example about documentation.   Conclusion: Specialist trained nurses within the child health care expressed that there are no differences in the meeting with LGBT-families and other families. Still, strategies to make the families feel more welcomed, for example by showing extra care, were used.

I alla år har det funnits personer som överskrider det heteronormativa förhållningssätt som råder i dagens samhälle. Litteraturöversikten riktar sig in på transpersoner då de aldrig fått lika mycket plats i samhället som resterande befolkning. Transpersoner har blivit påhoppade, trakasserade och förolämpade av såväl familj som hälso- och sjukvård, på grund av hur de väljer att uttrycka sin könsidentitet. Vi valde att göra en litteraturstudie med syftet att ur ett patientperspektiv få kännedom kring hur transpersoner upplever mötet med hälso- och sjukvård. Resultatet av litteraturöversikten delades in i tre huvudteman: Bemötande, Utbildning och Utsatthet. Dessa huvudteman har totalt åtta underteman. Resultatet belyser att transpersoner upplever att de inte blir rättvist bemötta och att de många gånger själva får undervisa vårdgivare, vilket många beskriver som påfrestande. Resultatet visar även hur transpersoner blir placerade i fack, för att de förväntas vara någon de inte är av hälso- och sjukvården. Slutsatsen är att hälso- och sjukvård har stora brister när det kommer till kunskap om transpersoner och hur de bör bemötas i en vårdande kontext samt att det behövs mer utbildning och forskning inom området.

Sammanfattning Bakgrund: Många barn i världen far illa. Barnkonventionen arbetar för att världens barn ska få en trygg uppväxt och lagar finns som förbjuder barnaga. Av världens 195 länder har 62 infört förbud mot barnaga. Barnmisshandel är både fysisk och psykisk och barnen utsätts oftast av den person som barnet litar mest på, den som tar hand om barnet i vardagen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka hälso- och sjukvårdspersonals uppfattningar av att göra eller inte göra en orosanmälan vid misstanke om barn som far illa i primärvården och skolan. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes med databassökningar i Medline via PubMed med söktermerna barnmisshandel och obligatorisk rapportering. Tio vetenskapliga artiklar av kvantitativ (n=4), kvalitativ (n=4) och mixad ansats (n=2) ingick i litteraturstudiens resultat. Huvudresultat: Det framkom att hälso- och sjukvårdspersonal önskade mera utbildning och kunskap om barnmisshandel. Bristande information om hur rapporteringen gick till gjorde att hälso- och sjukvårdspersonalen inte orosanmälde och många uttryckte att ett färdigt rapporteringsformulär skulle öka rapporteringsfrekvensen. Slutsats: Utbildning inom barnmisshandel och rapportering av orosanmälan var det som deltagarna i många studier efterfrågade. Om hälso- och sjukvårdspersonalen skulle få utbildning kontinuerligt så kanske rapporteringen av orosanmälningarna ökade och barnen få en bättre vardag. Nyckelord: Barnmisshandel, hälso- och sjukvårdspersonal och obligatorisk rapportering.