Background Today's healthcare administrators have a broad professional role with several tasks and with education spread throughout the country to be able to meet the increased need for administrative expertise in healthcare and the profession has changed markedly since the 1920s. Purpose The purpose of the study is to investigate the importance of care administrators in health careand how other treating care professions perceive care administrators as an asset in their daily work, but also whether there are similarities and differences in the perception of care administration among different treating care professions. Method We used both quantitative and qualitative methods in the data collection, in the form of questionnaires and interviews. The interviews were then compiled in a text analysis where we extracted the important keywords to analyze the results. Conclusion After compiling the information we have collected during our work on our thesis, we have concluded that the care administrator is a well-liked, appreciated and necessary professional role for the entire workflow in healthcare. The integrity of their work and the trust that their colleagues give them are of a very high standard. Healthcare administrators bring both administrative expertise and an information hub where other treating healthcare professionals finds a sense of comfort and security when it comes to information and where to find it. The care administrators also increase the security of patients in terms of minimizing errors that may occur in medical records and lowering the waiting time when the need to visit the hospital arises / <p>Examen i vårdadministration, YH-utbildning: 20 Yh-poäng</p>

Bakgrund: Psykisk ohälsa ökar hos äldre och detta visar sig genom bland annat att allt fler äldre tar eller försöker ta sitt liv. Det är svårt att upptäcka psykisk ohälsa hos äldre, då symtomen kan uttrycka sig som fysiska besvär eller ses som en naturlig del av åldrandet. Många äldre med psykisk ohälsa är i behov av insatser från hälso-och sjukvården. En sjuksköterska som möter äldre med psykisk ohälsa måste utveckla strategier för att kunna hantera den äldres mående. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att möta äldre med psykisk ohälsa inom hälso- och sjukvården. Metod: En litteraturstudie baserade på tio kvalitativa artiklar identifierades genom systematiska sökningar i Cinahl, Pubmed och PsycINFO. Artiklarna granskades i HKR:s granskningsmall för kvalitativa artiklar, analysfasen följde Kristensson (2014) sex steg. Resultat: Två kategorier i relation till syftet; Vikten av att vara närvarande och ge den äldre med psykisk ohälsa tid för att kunna skapa relation: Det är av vikt att sjuksköterskan tar sig tid för den äldre med psykisk ohälsa för att kunna skapa en relation och Vikten av kunskap och stöd i mötet med äldre personer med psykisk ohälsa: Beroende på kunskap, stöd och erfarenheter som sjuksköterskorna hade påverkade det mötet med den äldre både positivt och negativt. Slutsats: Genom utbildning och kontinuerlig uppdatering av psykisk ohälsa kan osäkerhet kring ämnet minska och detta skulle påverka vården positivt, där den äldre kan få den vård som hen har behov av och rätt till.

Background: Racism is a structural system based on an ideology of inferiority, in which certain groups of people are considered less valuable than others. Ethnic discrimination means being discriminated because of your ethnicity. The nurses’ ethical code prescribes that patients should be treated with respect and empathy. According to Swedish law, no person should be treated unfairly in healthcare. Despite this, racism and ethnic discrimination occur in healthcare in Europe and can lead to ill health among those affected. Aim: The aim of this study was to explore patients' experiences of racism and ethnic discrimination in health care in Europe. Method: A literature review based on qualitative research. Ten articles were included, and the quality was deemed as high or moderate. These were retrieved through a database search in PubMed. Results: The results of this study showed that racism and ethnic discrimination occur in European health care. The results generated six different categories regarding how the experiences of racism and ethnic discrimination were experienced in healthcare. These were; language barriers, prejudices and generalization, downgrading, discrimination, not being taken seriously and mistrust of the system. Conclusion: Racism and ethnic discrimination in healthcare does not only lead to negative feelings among those affected but can also have devastating consequences for society and individuals. More studies are essential for understanding the problem. More training and information at work are required to help the healthcare workers to learn how to communicate and treat people in need of care equally. Keywords: Racism, ethnic discrimination, healthcare, experiences, Europe

SAMMANFATTNING Bakgrund: I Sverige uppskattas att 2–6 procent av befolkningen identifierar sig som homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner (HBTQI). HBTQI-personer som upplevt kränkande bemötande eller diskriminering i hälso- och sjukvården avstår från att söka vård. Erfarenheter av diskriminering kan leda till psykisk och fysisk ohälsa. Det är ett stort problem då hälso- och sjukvården är en plats där alla ska känna sig respekterade och rättvist behandlade.  Syfte: Att undersöka HBTQI-personers erfarenheter och önskemål av bemötande från hälso- och sjukvårdspersonal. Metod: Litteraturöversikt med beskrivande design och analys av kvalitativa studier. Studiens resultat baseras på 12 kvalitativa studier från databaserna PubMed, CINAHL och PsycInfo. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU:s) mall.  Resultat: Två kategorier och sju underkategorier identifierades. En kategori var Erfarenheter med följande underkategorier: Diskriminering, Heteronormativitet, Kunskapsbrist hos vårdpersonal och Bekräftelse. Den andra kategorin var Önskemål som innefattade följande underkategorier: Behandlad med respekt, Inkludering och Personcentrerad vård. Slutsats: Diskriminering av HBTQI-personer är vanligt förekommande inom vården. Det är ett allvarligt problem som leder till att HBTQI-personers förtroende för vården minskar samt att de undviker att söka vård trots att behov finns. Därmed belyses behovet av ökad kunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal kring HBTQI-personers rättigheter. / ABSTRACT Background: In Sweden, it is estimated that 2-6 percent of the population identify themselves as lesbian, gay, bisexual, trans, queer or intersexpersons (LGBTQI). LGBTQI persons who have experienced abusive treatment or discrimination in health care refrain from seeking care. Experiences of discrimination can lead to mental and psyical ill-health. This is a major problem as health care is a place where everyone should feel respected and treated fairly.  Aim: To examine LGBTQI individuals' experiences and desires of encounters with health care professionals. Method: Qualitative descriptive design. The results of the study are based on 12 qualitative studies from the databases PubMed, CINAHL and PsycInfo. The articles were quality audited according to the Swedish Agency for Health Technology Assessment and Assessment of Social Services (SBU's) checklist. Result: Two main categories and seven subcategories were identified. The first category was Experiences, with the following subcategories: Discrimination, Heteronormativity, Lack of knowledge among healthcare professionals and Affirmation. The second category was Desire which included the following subcategories: Treated with respect, Inclusion and Person-centered care.  Conclusion: Discrimination against LGBTQI people is common in healthcare. This is a severe problem that leads to LGBTQI people's trust in care decreasing and that they avoid seeking care despite experienced need. This highlights the need for increased knowledge among health care professionals about the rights of LGBTQI persons.

I bakgrunden belyses att ledarskap är en viktig aspekt i sjuksköterskans profession och i kommunal hälso-och sjukvård kommer den kompetensen vara av betydelse. Ledarskapet för sjuksköterskan grundar sig i teamarbetet kring patientens omvårdnad och patientsäkerheten. Med vårdvetenskapligt utgångsläge skapar möjlighet till vägledning för omvårdnad utifrån patientens helhet. Syftet är att belysa betydelsen av sjuksköterskans ledarskap för patientens omvårdnad inom kommunal hälso-och sjukvård. Metoden som använts för denna studie är en litteraturöversikt, med både kvalitativa och kvantitativa studier, för att skapa en överblick. Resultatet beskrivs utifrån de åtta artiklar om sjuksköterskans ledarskap, där tre huvudteman presenteras. Den första belyser teamarbetet för omvårdnaden. Sjuksköterskans roll att leda teamarbetet och samtidigt vara en förebild i gruppen. Den andra belyser patientens upplevelse av omvårdnaden. Hur patienterna upplever när sjuksköterskan leder omvårdnadspersonalen. Slutligen belyser den sista, vilka utmaningar det finns som sjuksköterska inom kommunal hälso-och sjukvård och vilka faktorer som styr utmaningen. I resultatdiskussionen kontras sjuksköterskans ledarskap med bakgrunden och resultat. Ihop med artiklarnas resultat upptäcktes att beskrivningen kring ledarskap behövs utvecklas. Metoddiskussionen beskriver författarnas upplevelser av utförandet.

Transpersoner har historiskt varit men är även idag en utsatt grupp såväl i samhället som inom hälso- och sjukvården. De omfattas av bland annat hälso- och sjukvårdslagen och diskrimineringslagen. Syftet med litteraturstudien är att belysa transpersoners erfarenheter i kontakt med hälso- och sjukvård. I en litteraturöversikt har åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskats. Ett resultat formades bestående av tre Teman: Sårbarhet, Kunskapsbrist och Bemötande och nio underteman. Resultatet belyser en stor kunskapsbrist hos vårdpersonal vilket resulterar i att transpersoner känner sig orättvist bemötta och undviker kontakt med vården. Andra faktorer som försvårar vården för transpersoner är föråldrade journalsystem där alla personnummer inte kan hanteras. Slutsatsen är att vårdpersonal behöver mer kunskap och utbildning för att kunna bemöta transpersoner på ett tillfredställande sätt.

Bakgrund: Våld i nära relationer är ett hälsoproblem världen över som kan drabba vem som helst och är ofta en kombination av fysiska, psykiska och sexuella våldshandlingar. Statistik visar på att fler än en femtedel av kvinnor och män blir utsatta för våld av en före detta partner eller nuvarande partner under sin livstid. Trots detta faktum är det en låg andel av all hälsooch sjukvårdspersonal som frågar om våld rutinmässigt. Syfte: Studiens syfte var att undersöka vilka hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation. Metod: En allmän litteraturstudie som var baserad på resultatet av 10 vetenskapliga originalartiklar med kvalitativ eller kvantitativ ansats. Databaserna PubMed och CINAHL användes vid datainsamlingen och artiklarna kvalitetgranskades med granskningsmallen av Forsberg &amp; Wengström (2015). Resultat: Tre kategorier som kunde göra att sjuksköterskor avstår från att fråga identifierades. Kategorierna var Upplevelser, Uppfattningar och Yttre faktorer och innefattar rädslor, skam, stereotyper samt att screening var någon annans uppgift. Det inkluderade också hinder som tidsbrist, brist på kunskap, utbildning, rutiner, hjälpmedel och resurser, vilket gjorde att frågan uteblev. Slutsats: Litteraturstudien såg att de hinder som gör att sjuksköterskor avstår från att ställa frågan om våld i nära relation, påverkas både av deras egna uppfattningar, kontexten och resurser. För att underlätta för sjuksköterskan att fråga patienter om våld i nära relation krävs utbildning, stöd från arbetsplatsen och rutiner.

Patientlagen (2014:821) finns för att främja patientens integritet, självbestämmande och delaktighet. Lagen är behjälplig för att lyfta fram patientens möjligheter att medverka och vara aktiv i den egna vården. Detta fördjupningsarbete belyser samverkan mellan Landstingets beroendeenhet och kommuns arbete för de klienter/patienter som är utskrivningsklara från en akut avgiftning och som oftast är behov av fortsatt hjälp och stöd från kommunen. Metodvalet för fördjupningsarbetet har varit kvalitativa intervjuer med två sjuksköterskor på två olika beroendecenter. Den teoretiska utgångspunkten har varit länsöverenskommelsen om samverkan inom missbruks- och beroendeområdet 2019 i Gävleborgs län samt dess implementering. Resultatet visade att de intervjuade deltagarna upplever att samverkan mellan landsting och kommun fungerar bra men framhåller faktorer som skulle kunna underlätta samt försvåra samverkan. Underlättande faktorer till samverkan är kommunikation och klienten/patientens vilja till förändring. Faktorer som försvårar samverkan är oklarheter gällande ansvarsområde och sekretess.

I slutet av 1950-talet lades alltmer uppmärksamhet på ämnet empati inom hälso- och sjukvård. Synvinkeln på patienten ändrades och förståelse för samband mellan sociala, psykiska och fysiologiska faktorer blev viktigare inom omvårdnaden.  Empati innebär en humanistisk hållning som styr en mellanmänsklig relation. Empati som en viktig del av dessa färdigheter blev i mycket stor utsträckning tema för omvårdnadsforskning. Idag blir empatins vikt inom vården alltmer tydligt. Empatins inflytande är omfattande och påverkar många områden inom omvårdnaden. Medvetenhet och kunskap om empatisk förmåga och hur empatin påverkar sjuksköterskor, patienter och vårdkvalitet verkar vara liten. Empati har genom sin vidsträckta inflytande en central ställning inom vården. Därför är det viktigt att belysa empatins komplexa betydelse inom hälso- och sjukvården.  Syftet var att belysa betydelsen av empati och empatitrötthet inom hälso- och sjukvården.  Som metod för att besvara studiens syfte valdes en icke-systematisk litteraturöversikt. Vetenskapliga artiklar söktes i databaserna PubMed och Cinahl och femton vetenskapliga originalartiklar som besvarade syftet inkluderades i resultatet. Artiklarna var peer-reviewed, hade etiskt tillstånd och var publicerade mellan 2007-2018. Artiklarnas kvalitet bedömdes och sammanställdes i en matris.  Empati var grundläggande för personcentrerad vård av god kvalitet. Detta grundade sig på patient-sjuksköterska relation, vilken var avgörande för att kunna bygga upp förståelse för patientens behov och resurser. Empatiskt bemötande ledde till större patienttillfredsställelse, delaktighet och påverkade patienters tillfrisknande positivt. Empati hade även betydelse för sjuksköterskors välbefinnande. Empatisk förmåga var ett skydd mot empatitrötthet och låg arbetstillfredsställelse. Resultat visade att en låg empatisk förmåga var relaterad till empatitrötthet och utbrändhet och tvärtom, vilket var avgörande för den professionella livskvaliteten. Empatisk förmåga som professionell färdighet var en viktig del av det professionella förhållningssättet. Empati gagnade sjuksköterskors och patienters hälsa och välbefinnande och därmed vårdkvaliteten.  Empati leder till större patienttillfredsställelse och påverkar deras hälsoresultat positivt. Empatisk förmåga kan utgöra ett professionellt verktyg för att bygga upp relationer, upprätthålla och främja sjuksköterskors och patienters hälsa och välbefinnande och därmed vårdkvalitet. Empati anses som en färdighet vilken kan tillägnas via utbildning och praktisk träning.. Empatiska förmågan är därmed en viktig kunskap som bör ingår i utbildningen och tränas under hela yrkesliv.  Nyckelord: empati, empatitrötthet, hälso- och sjukvård, omvårdnad, sjuksköterska- patientrelation

Bakgrund Forskning visar att homosexuella, bisexuella, trans- och queerpersoner har sämre hälsa i jämförelse med den övriga befolkningen. Orsaken till ohälsan är att de i större utsträckning än andra utsätts för fördomar, diskriminering och våld. Personer som avviker från den rådande heteronormen, löper en större risk att utsättas för olika stressfaktorer som diskriminering och negativt bemötande vilka har visat sig förekomma inom hälso- och sjukvård. Hälso- och sjukvården riskerar därmed att hindra HBTQ-personer från att få rätt vård och bidrar till en försämrad hälsa hos denna grupp. Syfte Syftet var att beskriva HBTQ-personers upplevelse av mötet med hälso- och sjukvårds- personal. Metod Litteraturöversikt där 15 vetenskapliga artiklar från databaserna Cinahl Complete och Pubmed granskats och analyserats utifrån litteraturöversiktens syfte samt presenterats i en matris. Resultat Resultatet visade att mötet med hälso- och sjukvårdspersonal kan upplevas både positivt och negativt vilket representeras genom de fyra övergripande teman som identifierades: heteronormativitet, kunskap, diskriminering och fördomar, samt interaktion. Slutsats Majoriteten upplever positiva möten med hälso- och sjukvårdspersonalen. Det förekom negativa möten som kan anses bero på den rådande heteronormativiteten som resulterar i okunskap och diskriminering. Detta kan i sin tur orsaka ökad ohälsa hos denna redan utsatta grupp.