Instudering med självtestning leder till bättre retention, jämfört med återupprepad läsning (testeffekten). Studiens syfte var att (i) replikera testeffekten i en ekologiskt valid miljö (ii) jämföra tyst outtryckt självtestning mot uttryckt vid instudering med en veckas retentionsintervall (iii) undersöka om fokus och engagemang påverkar retentionen av det inlärda materialet. Sjuttiotre elever fick studera en text och sedan göra ett sluttest efter 1-2 minuter och igen efter en vecka. En grupp fick enbart återupprepat läsa materialet i fem faser, en annan läste och fick därefter testa sig skriftligt medan en tredje läste och testade sig tyst för sitt inre. En signifikant skillnad erhölls mellan testning vid instudering mot återupprepad läsning vid de båda sluttesten. Fokus och engagemang var signifikant korrelerat med minnesprestationen vid återupprepad läsning. Testeffekten påvisas som robust fenomen med både uttryckt- och outtryckt stödd återgivning. Fokus och engagemang tycks inte vara kritiskt vid artikulerad testning, däremot vid återupprepad läsning.

Uppsatsen undersöker konstverket Yolocaust som retoriskt projekt i formandet av det kollektiva minnet som omger Förintelsen. Det provokativa konstverket aktualiserar kulturella förhållningssätt till Förintelsemonumentet i Berlin och minnesplatser i allmänhet, exempelvis vilka beteenden som är gångbara och hur man framställer sig själv. Bland annat diskuteras ämnen som selfiekultur, självframställning och heliga minnen. Begrepp som används för att tolka konstverket är skammande, sakralisering, heterotopi, intertextualitet, parodi, remediering och hypermediacy.

I takt med att världens befolkning åldras ökar också gruppen av äldre användare. För denna användargrupp är ensamhet ett samhälleligt problem som riskerar att förvärras i och med ökande digitalisering. Ensamhet har identifierats som en orsak till flera psykiska och fysiska hälsoproblem. Åtgärder för att minska ensamhet bör fokusera på att stärka användares redan existerande sociala kopplingar; ett sätt att stärka den sociala sammankopplingen för äldre användare är genom hågkomst och berättande i ett intergenerationellt perspektiv. Denna studie undersöker just hur ett digitalt verktyg skulle kunna utformas i syfte att stimulera äldre till intergenerationellt berättande. För detta ändamål skapades en prototyp (“Minnesvandring”) av en möjlig mobilapplikation för intergenerationellt berättande. Denna prototyp undersöktes sedan med hjälp av fyra respondenter (74 - 92 år) i en kvalitativ ansats genom semistrukturerade intervjuer. Det empiriska materialet analyserades sedan med den Stegvis-deduktiva induktiva metoden. Undersökningens viktigaste slutsatser är: minnesberättande är en process; triggers bör utformas med tanke på både de yngre och de äldre; trygghet och kontroll är viktiga; att få respons är motiverande för de äldre. Dessa slutsatser kan tjäna som hjälpmedel för en designer vid design av en tjänst avsedd att stödja äldre i deras minnesberättande. / The world's population is ageing and the number of elderly technology users increases. For this user group loneliness has become a public health concern which is likely to continue growing along with the rising digitalisation. Worsened mental and physical health in elderly users has also been attributed to loneliness. Measures aiming to reduce loneliness should focus on strengthening users’ existing social bonds; one way to achieve this is through intergenerational storytelling and reminiscing. This paper evaluates how a digital artefact could be designed for intergenerational storytelling, with a focus on the elderly users’ engagement. To fulfil this research objective, we created a prototype of a mobile application for intergenerational storytelling. The prototype was tested together with four elderly (74 – 92 years) users in a qualitative study of semi-structured interviews. The stepwise deductive-inductive approach was used to analyse the empirical data.   The most important findings of this study indicate that: storytelling of memories is a process; triggers should be designed together with both the elderly users and their audience; security and control are important; receiving an answer is motivating to the elderly users.  These conclusions can be used as a guide for design of digital services that aim to support elderly users in their intergenerational storytelling.