The subject of this dissertation is the introduction and reception of science fiction literature in Sweden 1950–1968. Apart from considerations on science fiction as a genre and market category, and a brief survey of science fiction published in Sweden before the year 1950, the dissertation scrutinizes the Swedish publishers’ attempts at introducing both domestic and translated science fiction, the reception of the genre in Swedish literary criticism, the magazines Häpna! (1954–1966) and Galaxy (1958–1960), and the foundation of a Swedish science fiction fan culture. Science fiction was established as a category on the Swedish book market in the early 1950s, with several attempts to launch single works or whole series of mainly translated fiction. Between 1952 and 1968, roughly 30 publishing firms published over 160 books marketed as science fiction, with an apex in the late 1950s. Few publishers were successful, however, and most of the series were discontinued within just a few years of their inception. Meanwhile, in Swedish literary criticism, science fiction was increasingly perceived as a deficient form of commercial entertainment. A few of the exceptions were Harry Martinson (1904–1978), with his space epic Aniara (1956), and the translated author Ray Bradbury (b. 1920), who came to be considered as surpassing the boundaries of the genre. With the magazine Häpna!, a Swedish science fiction fan culture was contrived, with fans forming clubs, arranging conventions, disseminating fanzines, and, eventually, starting their own publishing firms and magazines. In the Swedish literary system, science fiction became a semi-separate literary circuit of production, distribution and consumption, and, concurrently, a growing autonomous subfield of cultural production, with its own forms of specific symbolic capital, doxa, and instances of consecration.

Modernitet och intermedialitet is the first major study of the Swedish modernist writer Erik Asklund (1908-1980) and his works. The thesis consists of an introductory chapter and three close readings of Asklund’s early novels Kvinnan är stor (The Woman is Great, 1931), Lilla land (A Small Country, 1933), and Fanfar med fem trumpeter (A Fanfare with Five Trumpets, 1934). In these novels, Asklund depicts modernity in Sweden in the 1930’s. Exploring the modernity of the 1930’s in Asklund’s novels, especially the contemporary media situation turns out to be one of the most important aspects. Asklund wrote stories about film, music and various forms of visual culture, (photography, for instance). These different forms of art and media play an important role for Asklund’s writings, not only thematically, but also narationally. In my analyses, I put forward different theoretical aspects of intermediality. In this context, the ideas of Werner Wolf have been especially useful to my examinations of the intermedial aspects in Asklund’s works. In the novel Kvinnan är stor, Asklund tells the story about the young woman Lydia, who moves from the countryside to the big city of Stockholm. She then learns to decode the modern urban society, and becomes a modern woman. In Kvinnan är stor, intermediality is expressed mainly through various connections to film and photography. The modernization of Sweden in the early 20th century was much a question of the countryside becoming modern. In Lilla land, Asklund depicts this process. The novel is one of the first works ever focusing the forming of the Swedish welfare state project. The story is told in a cinematic or filmical way. The third novel to be analysed in the thesis is Fanfar med fem trumpeter. This is one of the first Swedish jazz novels. Asklund tells the story about five young unemployed men in Stockholm who form a jazz orchestra, and make a career. The novels characters experience everyday life as “medialized”; they compare reality with music, film, and photography. These novels, as well as all Asklund’s writings from the 1930’s, are important contributions to the “story about Sweden becoming a modern country”. This “story” consists of the novels, short stories and poems written in the early decades of the 20th century in Sweden.

Detta arbete har strävat efter att undersöka vilka funktioner resultaten av en litteraturvetenskaplig analys av Harry Martinsons Aniara kan utgöra för att bemöta Wolfgang Klafkis fem didaktiska frågor. Frågeställningar i arbetet är formulerade utifrån Skolverkets beskrivning av lärarens dubbla uppdrag. Primära teorier som tillämpats i undersökningen har utgjorts av C. G. Jungs arketypteori med Skuggan i förgrunden samt Theodor W. Adornos idébildning om den dialektiska relationen mellan ekonomiska förutsättningar samt mänskliga handlingar och den ideologiska prägel det har på litteraturen. Ansatsen har varit hermeneutisk i främst Hans-Georg Gadamers anda, med inslag av Paul Ricoeurs tankeschema. Tillvägagångssättet har varit av litterärt tolkande slag innebärande att material som relevant forskning inom det didaktiska fältet samt den skönlitterära analysens underlag lästs och begrundats. Undersökningen har visat en relevans för kritisk-konstruktiv didaktik inom litteraturundervisningen.

Uppsatsen syftar till att undersöka om en nära läsning av Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd med fokus på de manliga karaktärerna förmår öppna texten för tolkning på något nytt sätt, huvudsakligen i ett självbiografiskt perspektiv. Även den omtvistade frågan om Kvinnor och äppelträds strukturella uppbyggnad behandlas i uppsatsen.       Skildringarna av männen - Förskinnsbonden, Gamlingen, Liter-Olle med sin hund och Videbonden – visar sig leda mot en undertext, som inte frilagts i tidigare analyser. Martinsons sorg efter sina två drunknade söner tränger oupphörligt fram. Hennes kamp för att komma undan sina minnen och gå vidare avspeglas i romanen. Den svåra och kvardröjande sorgen och andra traumatiska, undanträngda händelser från det första äktenskapet kan vara en anledning till att Martinson ständigt återkom till självbiografiska skildringar i sitt författarskap. Inte mindre än nio av hennes romaner är självbiografiska.      En jämförelse av hur mor Sofi och Sally i boken behandlar de män som kommer till deras innersta rum visar sig kasta ljus över diskussionen om romanens struktur - om denna är litterärt, medvetet uppbyggd eller om de ingående berättelserna är sammanfogade mindre planmässigt, mer fristående gentemot varandra. Den figura som Ebba Witt-Brattström ser som en bekräftelse på romanens stränga, medvetna uppbyggnad, att mor Sofi förebådar sin ättling Sallys öde genom sin moderlighet ställd mot Sallys revolutionära inställning, vänds i uppsatsens perspektiv till sin motsats. Mor Sofi och hennes väninna Fredrika vänder upproriskt upp och ner på hela världen då Förskinnsbonden vågar sig fram till badstugans dörr. I motsvarande situation kapitulerar Sally och gifter sig med inkräktaren, Videbonden. Innebörden är rimligen att Witt-Brattströms tolkning av figuran faller och därmed inte kan användas som argument för något planerat samband mellan det inledande kapitlet om Sofi och de senare berättelserna om Ellen och Sally.