Titel: Kunskap – nyckeln för att se och vårda personen bakom suicidförsöket Bakgrund: Suicidförsök är en personlig tragedi inte bara för patienten utan också för de närstående och har likaså en stor inverkan på personalen. Därför är det viktigt att personalen har en positiv attityd till denna patientgrupp för att ge en så trygg och personcentrerad omvårdnad som möjligt. Syfte: Syftet var att undersöka faktorer som påverkar vårdpersonalens attityder till patienter som behöver sjukhusvård till följd av suicidförsök. Metod: En litteraturstudie innehållande 10 kvantitativa artiklar genomfördes. Artiklarna granskades, analyserades och sammanställdes i ett resultat. Resultat: Vårdpersonalens attityder till patienter som gjort suicidförsök var övervägande positiva. Faktorer som bidrog till positiva attityder var bland annat högre utbildningsnivå och längre erfarenhet inom yrket. Faktorer som bidrog till negativa attityder var bland annat liten erfarenhet av patientgruppen och mindre utbildning i att vårda patienter som gjort suicidförsök. Konklusion: Resultatet visar att vårdpersonalens attityder är övervägande positiva men att ytterligare utbildning krävs för att ytterligare förbättra attityderna och skapa en mer personcentrerad och tryggare vårdmiljö för denna patientgrupp. Nyckelord: attityd, patient, sjukhus, suicidförsök, vårdpersonal / Title: Knowledge – the key to see and care for the person behind the suicide attempt Background: Attempted suicide is a personal tragedy not only for the patient but also the family and likewise has a major impact on the health care personnel. Therefore, it is important that the personnel have a positive attitude to this patient group to provide as safe and person-centered care as possible. Aim: The purpose of this study was to investigate the factors that contribute to the attitudes of the health care personnel to the patients who need hospitalised care following a suicide attempt. Methods: A literature study containing 10 quantitative articles was conducted. The articles were examined, analyzed and compiled in a result.  Results: The attitudes of health care personnel to the patients who have made suicide attempt were mainly positive, contributing factors as to why it was satisfactory included higher level of education and longer experience in the profession. Contributing factors to the opposite attitude included little experience of this patient group and less education in caring for patients who have made suicide attempt. Conclusion: The results show that the attitude amongst health care personnel to patients who have made suicide attempt is mainly good but more education in caring for this patient group is essential to create a safer and more person-centered nursing environment. Keywords: attitudes, attempted suicide, health care personnel, hospital, patient

<p>Men abuse women every day. It has become a Health Problem which we affects all of us. Help is available for those women who have the strength to seek it. Health care personnel are often these women’s only contact with the surrounding world. As professionals, health care personnel need the right knowledge and resources in order to help abused women. Our aim with this study was to describe abused women’s experiences when they seek health care, and also to document health care experiences and attitudes towards these women. A literary review of 14 scientific articles was conducted. The result was then divided into two sections: women’s perspectives and health care personnel’s perspectives. Abused women felt a lack of confidence with the health care personnel. They had been violated, and felt that the health care personnel did not listen. The health care personnel felt that they needed more training and resources in order to work with abused women and help them. The lack of health care personnel’s ability to create a safe and confident environment where women feel that they can open up and ask for help is a major social problem. In order to correct these flaws, people need to take a stand in the matter.</p> / <p>Dagligen misshandlas kvinnor av män. Det är ett folkhälsoproblem som alla har ansvar för att lösa. Hjälp finns att få för de kvinnor som har styrkan att söka den. Oftast är vården enda kontakten som kvinnorna har med omvärlden. Vårdpersonal möter dessa kvinnor i sin yrkesroll och de behöver ha den rätta kunskapen och de rätta verktygen för att kunna hjälpa kvinnorna. Syftet med studien var att med aktuell litteratur beskriva hur kvinnor som blivit misshandlade av sin partner upplever mötet med vården, samt vårdpersonalens erfarenheter och inställningar till mötet med misshandlade kvinnor. 14 internationellt vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes sedan i två delar . I den ena fokuseras på kvinnornas perspektiv och i den andra vårdpersonalens. Misshandlade kvinnor upplevde att de hade lågt förtroende för vårdpersonalen. De kände sig kränkta och inte hörda. Vårdpersonalen å sin sida kände att de inte hade adekvat utbildning, resurser och verktyg för att kunna möta misshandlade kvinnor. Det finns brister hos vårdpersonalens kompetens för att skapa en trygg och förtrolig plats där kvinnorna upplever att de kan söka stöd och råd. För att häva dessa brister krävs det att alla människor tar ställning i frågan om kvinnomisshandel.</p>

Men abuse women every day. It has become a Health Problem which we affects all of us. Help is available for those women who have the strength to seek it. Health care personnel are often these women’s only contact with the surrounding world. As professionals, health care personnel need the right knowledge and resources in order to help abused women. Our aim with this study was to describe abused women’s experiences when they seek health care, and also to document health care experiences and attitudes towards these women. A literary review of 14 scientific articles was conducted. The result was then divided into two sections: women’s perspectives and health care personnel’s perspectives. Abused women felt a lack of confidence with the health care personnel. They had been violated, and felt that the health care personnel did not listen. The health care personnel felt that they needed more training and resources in order to work with abused women and help them. The lack of health care personnel’s ability to create a safe and confident environment where women feel that they can open up and ask for help is a major social problem. In order to correct these flaws, people need to take a stand in the matter. / Dagligen misshandlas kvinnor av män. Det är ett folkhälsoproblem som alla har ansvar för att lösa. Hjälp finns att få för de kvinnor som har styrkan att söka den. Oftast är vården enda kontakten som kvinnorna har med omvärlden. Vårdpersonal möter dessa kvinnor i sin yrkesroll och de behöver ha den rätta kunskapen och de rätta verktygen för att kunna hjälpa kvinnorna. Syftet med studien var att med aktuell litteratur beskriva hur kvinnor som blivit misshandlade av sin partner upplever mötet med vården, samt vårdpersonalens erfarenheter och inställningar till mötet med misshandlade kvinnor. 14 internationellt vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes sedan i två delar . I den ena fokuseras på kvinnornas perspektiv och i den andra vårdpersonalens. Misshandlade kvinnor upplevde att de hade lågt förtroende för vårdpersonalen. De kände sig kränkta och inte hörda. Vårdpersonalen å sin sida kände att de inte hade adekvat utbildning, resurser och verktyg för att kunna möta misshandlade kvinnor. Det finns brister hos vårdpersonalens kompetens för att skapa en trygg och förtrolig plats där kvinnorna upplever att de kan söka stöd och råd. För att häva dessa brister krävs det att alla människor tar ställning i frågan om kvinnomisshandel.

No description available.

Utförandet av munvård hos äldre är en omvårdnadsåtgärd som har betydelse för människan och dess helhet, trots vetskap om detta har munvård kommit att vara den del inom vården som ofta bortprioriteras. Därför är det av stor vikt att uppmärksamma vårdpersonalens upplevelser av att utföra munvård för att förstå varför munvård negligeras. Syftet med litteraturstudien var att beskriva vårdpersonalens upplevelser av att utföra munvård hos äldre. En litteraturstudie genomfördes där resultatet grundas på 11 vetenskapliga artiklar som svarar mot syftet. Resultatet beskrivs i fem olika teman: Upplevelser av rädsla och känslor av obehag, komplex omvårdnadsåtgärd som väcker etiska dilemman, upplevelser av rutiner och ansvarsområden, en lågt prioriterad omvårdnadsåtgärd och vårdpersonalens behov av kunskap. Resultatet visar vårdpersonalens upplevelser av att utföra munvård i sammanhang som färgas av vårdmiljö, kompetens och attityder. Resultatet belyser bland annat vårdpersonalens egen tandvårdsrädsla som påverkar munvården de erbjuder. Utförandet av munvård ansågs som en komplex uppgift, så vida att omvårdnadsåtgärder som involverade inkontinensskydd föredrogs. Om vårdpersonal erhåller mer tid och kunskap kring utförandet av munvård kan upplevelsen av omvårdnadsåtgärden förändras. Därför bör ytterligare forskning kring upplevelser och utbildning appliceras inom vårdområdet. / The execution of oral care amongst seniors is a care action which carries great importance for the person and its being. Despite aforementioned knowledge, oral care is often neglected within the health sector. Therefore it is of utmost importance to highlight the experiences of health care professionals conducting oral care, in order to further discern the nature of its neglect. The literature review attempts to explain the prevailing experiences of health care professionals in regards to oral care. The literature review was conducted on the basis of 11 articles of scientific nature interpreting the formulated question. The outcome formed five categories: the experience of fear or discomfort, complex care that provokes ethical dilemmas, responsibilities and routines, an overlooked care act, knowledge requirements. The result illustrates health care personnel and their experience of oral care in the context of care environment, competence and attitudes. Furthermore, it exposes dental phobia as a factor affecting the available and recommended care. The execution of oral care proves to be a complex task, to the extent that aid for incontinence was preferred. If health care personnel had further training of oral care execution the experience of providing this type of care could change. There is a discrepancy between theory and practice when it comes to providing oral care. Consequently, additional research of experiences and education ought to be conducted within this field of health care.

Bakgrund: Suicid är den vanligaste yttre dödsorsaken i Sverige. Årligen avlider ca 1100 personer i Sverige och ca 800 000 personer över hela världen på grund av suicid. De största riskfaktorerna för suicid är cancerbesked, tidigare suicidförsök, traumatisk huvudskada, epilepsi, kronisk sjukdom eller smärta samt vissa psykiska sjukdomar och tillstånd. Patienter med suicidproblematik beskriver att relationen med vårdpersonal har betydelse och skamkänslor inför vårdpersonal förekommer. Syfte: Syftet med föreliggande litteraturstudie var att beskriva vårdpersonals upplevelser av och attityder till att vårda patienter med suicidproblematik i sjukhusmiljö. Syftet har även varit att granska de datainsamlingsmetoder som använts i de inkluderade artiklarna. Metod: Litteraturstudie med deskriptiv design grundad på tio vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats. PubMed och Cinahl har använts vid databassökningarna. Artiklarna har lästs i sin helhet av båda författarna med fokus på resultat och metod. Huvudresultat: Litteraturstudien visar att vårdpersonalens känslomässiga upplevelser var likartade. Vårdpersonal som inte har utbildning inom psykiatri kan ha sämre attityder mot patienter än vårdpersonal med utbildning inom psykiatri. Eventuella skillnader i attityder kan finnas hos personal med annan trosuppfattning. Vårdpersonalen har behov av att prata om samt förstå situationen när en patient har suiciderat. Dokumentation ses som en belastning då det tar upp tid som kan läggas på patienten. Slutsatser: Majoriteten upplevde en känslomässig belastning vid vårdandet av patienter med suicidproblematik. Vårdpersonal som saknar utbildning inom psykiatrin visar skillnader i attityder gentemot patienter jämfört med vårdpersonal som har utbildning i psykiatri. Detta bör uppmärksammas för att tydliggöra utvecklingsområden inom vården av patienter med suicidproblematik. / Background: The most common external cause of death in Sweden is suicide. Approximately 1100 people in Sweden and 800 000 worldwide annually commits suicide. The main risk factors for suicide is cancer diagnosis, previous suicide attempts, traumatic head injury, epilepsy, chronic disease or pain, as well as certain mental illnesses and conditions. Patients with suicidal problems describe that the relationship with healthcare professionals is important and that there is a sense of shame in front of them. Aim: The aim of this study was to describe experiences and attitudes of health care personnel towards working with suicidal patients in a hospital setting as well as examine the data-collection methods used in the included articles. Method: Literature review with descriptive design based on ten scientific articles with qualitative approach. The databases PubMed and Cinahl has been used to gather the articles included in this study. The articles has been read in their entirety by both authors with focus on the result and method to determine the eligibility för this study. Main Result: The literature study shows that the emotional experiences of healthcare professionals were similar. Healthcare professionals who do not have education in psychiatry may have lesser attitudes towards patients than healthcare professionals with psychiatric education. Some differences in attitudes can be found in staff with different beliefs. Healthcare staff need to talk about and understand the situation when a patient has committed a suicide act. Documentation is seen as a load since it takes a lot of time from nursing work with the patient. Conclusion: The majority of the population experienced an emotional endeavor while caring for suicidal patients. Healthcare professionals who lacks education in psychiatry shows disparities in attitudes towards patients compared to healthcare professionals who have an education in psychiatry.

Bakgrund: Delegering från sjuksköterska till övrig omvårdnadspersonal utgör en stor del av det dagliga arbetet och är en komplex uppgift som potentiellt kan komma att utgöra en patientsäkerhetsrisk. Tidigare studier visar att sjuksköterskor upplever delegering som en belastande del av sitt arbete, utmaningarna ligger främst i att säkerställa god vård när mycket av omvårdnaden måste delegeras. Sjuksköterskor beskriver vidare att de hade önskat mer utbildning i delegering under sin grundutbildning. De ser det som en utmaning att “kontrollera” andras arbete, och känner sig inte bekväma i den arbetsledande rollen. Syfte: Att genom en litteraturstudie sammanställa och återge uppfattningar och erfarenheter som beskrivs kring risker som kan uppkomma i samband med delegering av omvårdnadsuppgifter från sjuksköterska till övrig omvårdnadspersonal. Metod: Allmän litteraturstudie baserad på tio studier med kvalitativ ansats genomfördes efter databassökning i PubMed och CINAHL. Granskningen genomfördes med Statens beredning för medicinsk och social utvärderings (SBU) Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik (2014). Studierna analyserades med Fribergs analyssteg, samtliga studier föll under huvudkategorin patientsäker delegering och data med liknande innehåll delades in i två underkategorier. Resultat: Resultatanalysen identifierade en huvudkategori följt av två underkategorier; samverkan och kommunikation som vidare delades in i sju rubriker. Konklusion: Delegeringsprocessen är komplex och förutsätter god kommunikation och samverkan för att undvika risker för patientsäkerheten. Vidare måste sjuksköterskan ha god förståelse för vilka omvårdnadsuppgifter som är lämpliga att delegera, samt ta ansvar för uppföljning och säkerställande i syfte att värna patientsäkerheten. / Background: Delegation from a nurse to other nursing staff constitutes a large part of the daily work and is a complexed task that could potentially constitute a patient safety risk. Previous studies show that nurses experience delegation as a burdensome part of their work, the challenges lie mainly in ensuring good care when much of the nursing must be delegated. Nurses further describe that they would have liked more training in delegation during their undergraduate education. They see it as a challenge to have to “control” the work of others, and do not feel comfortable in the managerial role. Aim:To compile and reproduce perceptions and experiences that are described about the risks that may arise in connection with the delegation of nursing tasks from a nurse to other nursing staff through a literature study. Method: General literature study based onten studies with a qualitative approach was conducted after database search in PubMed and CINAHL. Review was conducted with the Swedish Agency of Medical and Social Evaluation (SBU) template for quality review of studies with qualitative research methodology (2014). The studies were analysed with Friberg’s analysis steps, all studies fell under the main category patient-safe delegation and data with similar content were the divided into two subcategories. Results: The results analysis identified a main category followed by two subcategories; collaboration and communication which was further divided into seven headings. Conclusion: The delegation process is complex and requires good communication and teamwork to avoid risks to patient safety. Furthermore, the nurse must have a good understanding of which nursing tasks are suitable to delegate and take responsibility for follow-up and ensuring in order to safeguard patient safety.

Bakgrund  Sexuellt våld är ett utbrett samhällsproblem med kort- och långsiktiga effekter på både den fysiska och psykiska hälsan. Hälsokonsekvenserna är många men innefattar bland annat depression, trauma, oönskad graviditet och sexuellt överförbara infektioner. Sjukvårdspersonal har en betydande roll, dock är ofta kunskap och erfarenhet för att identifiera och bemöta sexuellt utsatta kvinnor bristfälliga.  Syfte  Syftet var att beskriva hur den sexuellt våldsutsatta kvinnan upplever vårdmötet med vårdpersonal samt vad hon har för vårdbehov efter övergrepp.  Metod  I denna icke-systematiska litteraturöversikt ingår 19 vetenskapliga originalartiklar av både kvantitiv och kvalitativ design. De har hämtats från databaserna PubMed och CINAHL, genom ett flertal sökordskombinationer. Artiklarna har kvalitetsgranskas utifrån Sophiahemmets Högskolas bedömningsunderlag. De har sedan analyserats med stöd av en integrerad analys.  Resultat  Viktiga aspekter i vårdpersonalens bemötande med sexuellt våldsutsatta kvinnor, för att främja läkning, är respekt, integritet, bekräftelse och att värna kvinnans självbestämmande. Sexuellt våldsutsatta kvinnor sårbarhet i vården relaterar till normer och lagar, samt hur hon förhåller sig till förövaren. Det finns behov av specialiserad vård. Resultatet är indelat i tre huvudkategorier, nämligen Upplevelsen av att söka och få vård, Den sexuellt drabbade kvinnans sårbarhet i vården och Behov att bli tagen på allvar.  Slutsats  Resultatet visar att vårdpersonal har en betydande roll för att främja läkning när de möter sexuellt våldsutsatta i vården. Positiva upplevelser kan lägga ett fundament till återhämtning samtidigt som negativa upplevelser istället kan leda till återupplevelse av trauma samt fördröjd eller utebliven vård. Bemötandet i vården kräver närvaro och känslighet för att vården ska upplevas respektfull och medkännande. Resultatet visar också att sexuellt våldsutsatta kvinnor efterfrågar, och har övervägande positiva upplever av, specialiserad vård. / Background  Sexual violence is a common problem in today’s society followed by physical and psychological health effects both short- and long term. The health consequences are many but include depression, trauma, unwanted pregnancy and sexually transmitted infections. Healthcare professionals play a significant role, however, they often lack the knowledge and experience to identify and respond to sexually vulnerable women.  Aim  The purpose of this study was to describe how the sexually abused woman experiences the encounter with health professionals and her care needs following abuse.  Method  This non-systematic literature review includes 19 original scientific articles of both quantitative and qualitative design. These have been retrieved from the databases PubMed and CINAHL, by several keyword combinations. All articles have been quality reviewed on the basis of Sophiahemmet University's assessment data. They have been analyzed with an integrated analysis.  Result  Important aspects of the care staff's interaction with sexually abused women, in order for it to increase healing, are respect, integrity, confirmation and safeguarding the woman's self- determination. Sexually abused women are particularly vulnerable because of aspects regarding norms and lawsystems, as well as how she relates to the perpetrator. There is a need for specialized care. The results are divided into three main categories, namely The experience of seeking and receiving care, The sexually abused woman's vulnerability in health care and The need to be taken seriously.  Conclusion  The results show that healthcare professionals have a significant role in facilitating healing when encountering sexually abused people in healthcare. Positive experiences can lay a foundation for recovery at the same time as negative experiences can lead to revictimization as well as delayed or absent care. The interaction requires presence and sensitivity for the care to be experienced as respectful and compassionate. The results also show that sexually abused women demand, and have positive experiences of, specialized care.

Bakgrund Substansbrukssyndrom [SBS] är ett globalt och nationellt folkhälsoproblem, detta till trots är studier med fokus på att förmedla de erfarenheter personer som lever med SBS har av bemötande från vårdpersonal få till antalet. Då nästan sju procent av den vuxna befolkningen i Sverige har ett SBS är sannolikheten stor att en sjuksköterska, oberoende verksamhetsområde, någon gång kommer att ha omvårdnadsansvar för en person med SBS. Genom att belysa deras erfarenheter önskar författarna bidra till en bättre förståelse för det positiva förhållningssätt som redan finns och hur det kan säkras, men även att belysa förbättringsmöjligheter i bemötande och omvårdnad. Syfte Syftet var att beskriva hur personer med substansbrukssyndrom upplever bemötandet av vårdpersonal inom hälso- och sjukvården. Metod En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes och resultatet bygger på 17 vetenskapliga artiklar. Dessa inhämtades genom sökning i databaserna PubMed, CINAHL, PsycInfo samt genom manuell sökning. Alla inkluderade artiklar granskades utifrån det av Sophiahemmets Högskolas bestämda bedömningsunderlag gällande kvalitetsgranskning. En integrerad analys användes för att bearbeta resultatet och detta resulterade i huvudkategorier och subkategorier. Resultat Resultaten presenterades i två huvudkategorier som sedan delades upp i fyra underkategorier: nedprioriterad och misstänkliggjord, misstro och skepsis, skuldbeläggande och förakt samt partnerskap och medmänsklighet. Vårdpersonalens attityder gentemot patienterna med SBS verkade utgöra ett hinder för ett professionellt och empatiskt bemötande, något alla patienter upplevt åtminstone en gång. Resultaten var dock inte entydigt negativa då många patienter även upplevt bemötande från vårdpersonal som uppfattades som positivt och professionellt. Slutsats Studiens resultat visade att det finns kunskapsluckor gällande de levda erfarenheter personer med SBS har. Vidare visade resultatet att ytterligare forskning och utbildning krävs för att klarlägga varför hinder föreligger för omvårdnad i relationen mellan patient och sjuksköterska samt vad som kan göras för att förhindra stigmatisering och ytterligare lidande för personer med SBS. / Background Substance use disorder [SUD] is a global and national public health issue. However, there are few testimonies that focus on the experience of people living with SUD in their encounters with health-care personnel. As nearly seven percent of Sweden’s adult population has a SUD, there is a high probability that a nurse, regardless of field of practice, at some point, will have nursing responsibility for a person with a SUD. By highlighting the experience of the persons living with SUD the authors’ hope to contribute to a better understanding of positive attitudes and behaviour from health-care personnel that needs reinforcement but also what can be done to improve approach and nursing care. Aim The aim of this study was to describe how people with substance use disorder experience the attitudes of the staff in the health care system. Method A non-systematic literature review was conducted, based on 17 scientific articles of both qualitative and quantitative study design. The database searches were performed in PubMed, CINAHL and PsycInfo using appropriate keywords. The chosen articles were subjected to a quality assessment using an assessment basis provided by Sophiahemmet University. The content was then analysed and subsequently grouped into main categories and subcategories. Results The findings were divided into two main categories and subsequently into four subcategories: demoted and suspected, distrust and scepticism, blame and contempt, partnership and compassion. The attitudes of health care personnel were perceived as a barrier to professional and compassionate care, which all of the patients had experienced at least once. However, the results were not unequivocally negative as many patients had also experienced encounters with health-care personnel that were perceived as positive and professional. Conclusions The literature review revealed that there are still knowledge gaps in the lived experience perspective of people with SUD. Furthermore, the literature review showed that extended research and education is needed to elucidate why there are barriers for a caring nurse- patient relationship and what can be done to prevent stigmatization and further suffering for people with SUD.

Bakgrund: Våld mot kvinnor är ett globalt problem och i Sverige är våld i nära relation ett stort samhällsproblem. Då sjukvården ofta träffar våldsutsatta kvinnor i det akuta skedet är det av största vikt att de har kunskap om våld i nära relationer och vet hur de ska agera. Syfte: Syftet med studien var att belysa kvinnors erfarenheter av mötet med vårdpersonal efter att ha blivit utsatta för våld i nära relation. Metod: En litteraturstudie baserad på nio kvalitativa studier. Databassökning genomfördes i PubMed, Cinahl och PsycInfo. Analysen genomfördes med Fribergs femstegsmodell. Resultat: Analysen resulterade i två kategorier och fem underkategorier. Kategorierna var “Inte tas på allvar” och “Bemötas med respekt”. Konklusion: Kvinnor utsatta för våld i nära relation hade ofta negativa erfarenheter av möten med vårdpersonal. De kände sig ignorerade, skuldbelagda och upplevde att vårdpersonalen inte tog sig tid för dem. Vidare forskning behövs om kvinnor utsatt för våld i nära relationers upplevelser av vårdmötet för att synliggöra bristerna. / Background: Violence against women is a global issue and in Sweden is intimate partner violence a major social problem. Healthcare personnel often meet women exposed to violence in the acute stage, therefore it is important that they have knowledge of intimate partner violence and know how to act. Aim: The aim of this study was to illuminate women's experiences of encounters with health care personnel after being exposed to intimate partner violence. Methods: A literature study based on nine qualitative studies. Database searches were conducted in PubMed, Cinahl and PsycInfo. The analysis was conducted using Fribergs five-step model. Results: The analysis resulted in two categories and five subcategories. The categories were “Not taken seriously” and “Treated with respect”. Conclusion: Women exposed to intimate partner violence often had negative experiences in encounters with healthcare personnel. They felt ignored, burdened with guilt and felt that the healthcare personnel did not take time for them. Further research is needed on the experiences of the encounters with healthcare personnel among women exposed to intimate partner violence to expose the shortcomings.