The Rathwa of Kadipani village are adivasi (original inhabitants, tribe) residing in a rural part of Gujarat State, India. Primarily farmers, the Rathwa live in an area where development-related projects, such as mineral mining and damming on the Narmada River, are increasingly impacting their livelihood, health status, and quality of life. The local economy is impacted by uncertainty regarding access to water from the Narmada River, concerns related to the extraction of minerals from a mine in Kadipani, and economic issues that arise when the primary wage earner of the household becomes ill. This dissertation addresses Rathwa health care practices, relying primarily on social constructivism and a political economy framework. I also discuss feminist theory when I analyze women, health care, and spirituality, and modernization theory when I consider the impact of development on health. This study examines the intersection of ethnomedical health care practices (e.g., indigenous/folk medicine/faith healing, Ayurveda and homeopathy) with biomedical/allopathic health care practices. The pluralistic health care system available to the Rathwa in both Kadipani and Kawant villages offers services from private and public sectors, resulting in individuals and families in search of treatment frequently accessing multiple health care providers of both the ethnomedical and/or biomedical categories simultaneously. Treatments for illness may include a visit to a Bhoua (faith healer), a public clinic provided by the government, and home remedies prepared from locally available medicinal plants. This junction of ethnomedical and biomedical health care practices impacts family health care seeking behavior and decision making in a number of ways. With a variety of health care providers available, people will go from one provider to the next until they receive the treatment they are requesting (e.g., antibiotics, injections, etc.), or their symptoms dissipate and they are healed. This practice may result in conflict with certain aspects of Rathwa history, tradition, and cultural practices, such as forgoing a visit to the indigenous healer, a practice which is considered part of Rathwa tradition, and going straight to the public clinic for prescription medications, or giving birth in the public hospital instead of using a traditional birth attendant at home.

"Age of Scripture" charts the first-millennium emergence of new bodies of scripture within three major South Asian religious communities and considers intellectual responses to their rapid proliferation. This period witnessed an explosion in the production of textualized teachings attributed to the Buddha, Śiva, and Viṣṇu. These new corpora resemble one another in important ways, and their rise to prominence contributed to a shared sense of what it meant for a text to be "scripture." This study examines how these texts were conceptualized and analyzes them with reference to the actual practices employed in their production. In other words, it considers what it meant for these communities to attribute a definite text to a divine or awakened figure — whether the Buddha, Śiva, or Viṣṇu — and seeks to uncover how the notion of divine authorship, broadly defined, relates to the ways in which human beings actually produced and transmitted sacred texts. It shows that a similar set of presuppositions governed the creation of divine words across different communities, enabling comparable outcomes among Buddhists, Śaivas, and Vaiṣṇavas. After setting out the text-historical shape of this period, "Age of Scripture" considers the intellectual-historical reaction to these corpora. It analyzes, first of all, Mīmāṃsā attempts to deny the validity of these new texts through an anti-pluralistic philosophy that establishes, at least in theory, the Veda as the sole source of scriptural authority. And, second, it reviews various attempts to contend with Mīmāṃsā’s challenge, especially through rationalized defenses of pluralism.

The aim of this study is to contribute to the research about the role of rituals in the construction of social identity of women in Newar society. By studying the Kumari tradition, I explore how religious traditions play a role in maintaining social values and gender roles. Following this, I analyze how this role contributes to the continuation of the practice in the face of calls for its abolition in recent years. Of central importance is the controversy surrounding the Kumari tradition fueled by criticism from the UN and western media alleging that the religious practice of Kumari worship is a violation of children’s rights. This study also discusses changes in the Kumari tradition between 1996-2008, resulting in greater acknowledgement of the child’s social needs, both during and after her rule. The issue of the ‘anomalous’ position of former Kumari and how Nepalese society attempts to deal with it is also brought to light.

Syftet med denna studie är att studera religiösa och kulturella inslag inom anime-serien Avatar. The Last Airbender med en hermeneutisk metod. Uppsatsen börjar med en övergripande genomgång av de buddhistiska, hinduiska samt andra österländska aspekter som hittades i materialet. Här får läsaren en inblick i de delar av religionen som senare kopplas till materialet. Författaren utgår från sina förkunskaper kring religionerna för att utvinna de religiösa fenomen som förekommer i den populärkulturella tv-serien. Slutsatsen av denna uppsats påvisar att det fanns många aspekter av religionerna representerade i anime-serien. Författaren anser att seriens skapare har vävt in de religiösa och kulturella aspekterna bra i serien och med stor sannolikhet så har de religiösa perspektiven tagits med för att på något sätt fostra de unga personer som tittat på serien.

Läromedel i religionskunskap på gymnasiet kan vara problematiska att använda. Religionerna hinduism och buddhism framställs ofta som österländska religioner som avviker från den västerländska religiösa normen. Likaså brister många läromedel i genus- och jämställdhetsperspektiv. Detta examensarbete har som syfte att analysera hur hinduism och buddhism framställs i tre läromedel i religionskunskap på gymnasiet i både text- och bildmaterial. Undersökningen utgår från postkolonial teoribildning och ett genus- och jämställdhetsperspektiv. Jag analyserar om det finns orientalistiska tendenser i framställningarna om hinduism och buddhism och om kvinnor och män får lika stort utrymme samt hur respektive kön framställs. Resultatet visar att hinduism och buddhism framställs utifrån ett eurocentrisk och kristocentrisk perspektiv. Båda religionerna är utsatta för exotifiering och romantisering. Det finns även ett tydligt vi- och dem-perspektiv i framställningarna av religionerna. Resultatet visar också att läromedlen i kapitlen om hinduism och buddhism inte ger män och kvinnor lika stort utrymme och att mannen ofta framställs som normen som kvinnan mäts gentemot. Berättelsen om kvinnan blir en tilläggskategori då hon inte ingår i den generella beskrivningen av religionen. Män porträtteras också i högre utsträckning i bildmaterial och skildrar ett helighetsideal medan kvinnor i större utsträckning utför vardagssysslor. Slutsatsen är att samtliga tre läromedel i någon grad innehåller orientalistiska tendenser och att de brister i genus- och jämställdhetsperspektiv.

The aim of this study is to analyze how buddhism and hinduism has been portrayed in textbooks for high school in the subject of religious studies. The textbooks are scrutinized with a content analysis. I will therefore scrutinized and compare the contents of three different textbooks from 1968, 1997 and 2015 with each other. The study of how Hinduism and Buddhism has been presented takes place from a perspective that makes a difference between "us" and "them". Furthermore, I use Edward Said's postcolonial theory of orientalism. This theory is used as an approach to investigate the extent to which orientalism occurs in the textbooks. The analysis shows that orientalist tendencies can be found in all books. It’s common to make a difference between "we" and "them" in different respects. As one might have previously thought, some changes has taken place over the years, but no drastic change has been made. Orientalism still occurs, albeit to a lesser extent.

Den här studien undersöker hur hinduism och buddhism essentialiseras i religionsläroböcker för gymnasiet med hjälp av en korpusassisterad kritisk diskursanalys. Materialet består av kapitel ur åtta religionsläroböcker som handlar om hinduism eller buddhism. Utifrån ett kritiskt perspektiv används följande analysbegrepp för att tolka materialet: a) överskuggning av intern mångfald i jämförelser mellan världsreligioner och b) hierarkisering av olika religionsuttryck som mer eller mindre autentiska. Resultatet visar att hinduism och buddhism essentialiseras i olika textframställningar genom att de förutsätts vara homogena enheter med en given tro eller avgränsade normativa livsmål. Vidare visar studiens resultat att vissa uttryck inom buddhism framställs som mer renodlade än till exempel folkliga uttryck och att en uppfattad kärna eller grundtanke finns i de tidigaste religiösa texterna för hinduism och buddhism. Ett ytterligare fynd som visar på essentialistiska framställningar är att båda religionerna skildras ha en inneboende agens. Studien argumenterar för att essentialistiska framställningar bör undvikas i en sekulär religionsundervisning som ska framhålla religioners interna mångfald och diskuterar hur korpuslingvistik är användbart för att kritiskt granska diskurser som framkommer i religionsläroböcker.

No description available.

No description available.

No description available.