Denna studie syftar till att analysera hur skolans värdegrund har förändrats i grundskolans läroplaner mellan 1994–2022 samt hur värdegrunden överensstämmer med examensordningen för grundlärare under samma tidsperiod. Studien utgår från följande frågeställningar: ”Vilka normer och värden innehåller skolans värdegrund i grundskolans läroplaner Lpo 94, Lgr 11 och Lgr 22?”, ”Hur överensstämmer skolans värdegrund med examensordningen för grundlärare mellan 1994–2022?” samt ”Hur har skolans värdegrund och överensstämmelsen med examensordningen för grundlärare förändrats över tid?”. I bakgrunden redogörs för hur värdegrund växte fram som ett nytt begrepp. Där redogörs också för läroplansreformer och lärarutbildningen som föremål för politisk makt, samt hur förändringar i skolans styrdokument sker till följd av samhälleliga förändringar. Som teoretisk utgångspunkt används läroplansteori, värdegrundsbegreppet som innefattar normer och värden samt Biestas teori som bygger på att utbildning har tre nyckelfunktioner: kvalificering, socialisering samt subjektifiering. Materialet som analyseras är läroplanerna Lpo 94, Lgr 11, Lgr 22 och de examensordningar för grundlärare som gällde 1994, 2011 samt 2022. Analysmetoden som används för att analysera materialet är en tematisk textanalys. Studiens resultat visar att det i Lpo 94 finns normer och värden rörande demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap och objektivitet. I Lgr 11 finns normer och värden som rör demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap, objektivitet och drivkraft. I Lgr 22 finns, slutligen, normer och värden som rör demokrati, medmänsklighet, individ, ansvar, gemenskap, objektivitet och drivkraft. Alla tre studerade läroplaner uttrycker liknande värden och det har inte skett några radikala förändringar över tid. I Lgr 11 uttrycks nya normer och värden kopplade till de entreprenöriella förmågorna medan det i Lgr 22 uttrycks nya normer och värden kopplade till maktstrukturer och samtycke mellan individer. Överensstämmelsen mellan värdegrund och examensordning har gått från svag överensstämmelse år 1994 till relativt stark överensstämmelse år 2011 och sedan förblivit i princip oförändrad år 2022.

Denna studie syftar till att analysera hur framställningen av genus har förändrats över tid i läroböcker för svenska i lågstadiet. Studien använder sig av ett genusperspektiv och utgår från följande forskningsfrågor: Hur framställs flickor/kvinnor och pojkar/män i ett urval läroböcker mellan 1964–2018? samt Hur ser förändringen av genus ut i läroböckerna över tid? För att behandla forskningsfrågorna används en kvalitativ textanalys på ett urval läroböcker från olika decennier eftersom det ger möjlighet att undersöka den historiska förändringen av genus. Decennierna som valts ut är från 1960-talet och framåt, med anledning av grundskolans införande 1962. De läroböcker som analyseras är utgivna 1964, 1970, 1985, 1996, 2006 och 2018. Textanalysen utgår från fem analysfrågor som behandlar framställningen av flickors/kvinnors och pojkars/mäns utseende, egenskaper, handlingar, vilka miljöer de vistas i samt vilken typ av gruppkonstellation de ingår i. Resultatet av analysen visar att flickor och pojkar framställs på olika sätt i förhållande till varandra och under de olika tidsperioderna. Genus är föränderligt och går i vågor, från 1960-talets märkbara distinktion mellan manligt och kvinnligt till 2010-talets mycket mer neutrala framställning av genus i läroböckerna. Däremellan har distinktionen mellan manligt och kvinnligt skiftat. Det som i ett årtionde ses som manligt kan i ett annat årtionde ses som kvinnligt och vice versa. I läroböckerna är egenskaper den aspekt av genus som genomgår störst förändring och handlingar är den aspekt som till största del består. Trots förändring finns det inget exempel från läroböckerna där kvinnan är norm. Genus anpassas på olika sätt i läroböckerna. I de tidigare läroböckerna är det oftare kvinnan som anpassas för att passa in i mannens normer, medan det i de senare läroböckerna förekommer både kvinnor och män som är normbrytande eller könsneutrala.

Studien handlar om förklaringar av förändring hos några av de forskare med historiematerialistiska inslag som hade en framträdande roll på 1970- och 1980-talen. Övergången från feodalism till kapitalism och industriarbetarens roll i arbetsprocessen var två fält som var på tapeten under denna period, som kan härledas ur den radikala 68-rörelsen. Med sociologen Piotr Sztompkas systemmodell som teoretisk ram undersöktes Christer Winbergs, Maths Isacsons, Anders Floréns, Lars Olssons och Lars Ekdahls avhandlingar samt ett verk av Alf Johansson. Syftet var att utforska de teoretiska utgångspunkterna och slutsatserna i alstren. Svar söktes på vilka drivkrafter författarna anger till förändringarna i sitt material; var i systemet på mikro-, meso- eller makronivå dessa förändringar inträffar; och vad förändringarna leder till. Metoden kan kallas idéanalytisk. Feodalismen och kapitalismen transformeras (övergår till ett annat system, eller med Marx ord: socio-ekonomisk formation) respektive reproduceras extensivt i källmaterialet. Detta utifrån Sztompka. Drivkrafter till förändringarna anges vara överskottsproduktion, ökad efterfrågan på marknader, strävan efter kapitalackumulation (på grund av konkurrens på just marknaden), statliga angelägenheter, geografin och arbetarnas försörjningsbehov. Förändringarna äger rum i systemets sammansättning (såsom folkökningar, rekrytering av okvalificerad arbetskraft och uppkomsten av "halvlärda" arbetare), struktur (i form av differentiering av producenter och hierarkisk arbetsdelning), funktioner (främst gruppers eller klassers förhållande till produktionsmedlen och arbetarnas roll i arbetsprocessen) och gränser (såsom nya yrkestitlar, hopsättningen av nya ekonomiska grupper och igen de "halvlärda" arbetarnas uppkomst), i relationerna mellan eventuella subsystem (till exempel mellan såg och brädgård, sätteri och tryckeri eller kontors- och produktionsavdelningar) och i omgivningen utanför systemet (såsom årstidernas växling, nyodling och, åtminstone om mikroperspektiv gäller, ökad efterfrågan på marknader och arbetares försörjningsbehov). Den övergripande slutsatsen är att systemmodellen kan organisera förklaringar av historisk förändring schematiskt även när utgångspunkterna är något heterogena. Operationaliseringen kräver dock ytterligare arbete. Att använda Sztompka som styrmedel på ett otryckt källmaterial är ingen omöjlighet. Uppsatsen är en ingång till historiografin ämnad att bygga vidare på. / I sammanfattningen på sidan 34, rad 13–15, fattas ett steg i en slutledning. Meningen om Floréns studie av Jäders bruk är därför struken i abstractet ovan.

Studien handlar om förklaringar av förändring hos några av de forskare med historiematerialistiska inslag som hade en framträdande roll på 1970- och 1980-talen. Övergången från feodalism till kapitalism och industriarbetarens roll i arbetsprocessen var två fält som var på tapeten under denna period, som kan härledas ur den radikala 68-rörelsen. Med sociologen Piotr Sztompkas systemmodell som teoretisk ram undersöktes Christer Winbergs, Maths Isacsons, Anders Floréns, Lars Olssons och Lars Ekdahls avhandlingar samt ett verk av Alf Johansson. Syftet var att utforska de teoretiska utgångspunkterna och slutsatserna i alstren. Svar söktes på vilka drivkrafter författarna anger till förändringarna i sitt material; var i systemet på mikro-, meso- eller makronivå dessa förändringar inträffar; och vad förändringarna leder till. Metoden kan kallas idéanalytisk. Feodalismen och kapitalismen transformeras (övergår till ett annat system, eller med Marx ord: socio-ekonomisk formation) respektive reproduceras extensivt i källmaterialet. Detta utifrån Sztompka. Drivkrafter till förändringarna anges vara överskottsproduktion, ökad efterfrågan på marknader, strävan efter kapitalackumulation (på grund av konkurrens på just marknaden), statliga angelägenheter, geografin och arbetarnas försörjningsbehov. Förändringarna äger rum i systemets sammansättning (såsom folkökningar, rekrytering av okvalificerad arbetskraft och uppkomsten av "halvlärda" arbetare), struktur (i form av differentiering av producenter och hierarkisk arbetsdelning), funktioner (främst gruppers eller klassers förhållande till produktionsmedlen och arbetarnas roll i arbetsprocessen) och gränser (såsom nya yrkestitlar, hopsättningen av nya ekonomiska grupper och igen de "halvlärda" arbetarnas uppkomst), i relationerna mellan eventuella subsystem (till exempel mellan såg och brädgård, sätteri och tryckeri eller kontors- och produktionsavdelningar) och i omgivningen utanför systemet (såsom årstidernas växling, nyodling och, åtminstone om mikroperspektiv gäller, ökad efterfrågan på marknader och arbetares försörjningsbehov). Den övergripande slutsatsen är att systemmodellen kan organisera förklaringar av historisk förändring schematiskt även när utgångspunkterna är något heterogena. Operationaliseringen kräver dock ytterligare arbete. Att använda Sztompka som styrmedel på ett otryckt källmaterial är ingen omöjlighet. Uppsatsen är en ingång till historiografin ämnad att bygga vidare på.