Säkringsredovisning används vid redovisning av finansiella instrument som innehas i säkringssyfte. Det är svårt att tillämpa nuvarande regler för säkringsredovisning på makro-säkringar, särskilt när portföljer hanteras dynamiskt. På grund av begränsningarna i nuvarande säkringsredovisning har många företag svårt att tillförlitligt presentera resultatet av dynamisk riskhantering i de finansiella rapporterna. Effekten blir att vissa företag undviker att använda säkringsredovisning medan andra endast tillämpar säkringsredovisning till viss del. En del företag använder istället andra säkringstekniker som inte fullständigt återspeglar den dynamiska riskhanteringen. IASB har publicerat ett diskussionsunderlag (DP) som presenterar en redovisningsmetod för dynamisk riskhantering. Målet med den nya metoden Portfolio Revaluation Approach (PRA) är att uppnå en tillförlitlig presentation samt reducera den nuvarande operativa komplexiteten.Syftet med studien är att undersöka och jämföra IASB:s intressenters attityder till redovisning av dynamisk riskhantering och identifiera deras attityder till den föreslagna redovisnings-metoden PRA. Studien syftar dessutom till att kartlägga intressenternas attityder till hur en framtida metod bör utformas. I studien genomförs en kvalitativ innehållsanalys för att skapa en uppfattning av intressenternas attityder. Studien baseras på 30 remissvar som inkommit från intressenter som svar på IASB:s utgivna DP om makrosäkring. Intressentgrupperna som studien baseras på är normgivare, revisionsbolag och företag.Studien visar att intressenterna anser att det uppstår problem när nuvarande regler tillämpas på dynamiskt hanterade portföljer. IASB bör därför utveckla regler som återspeglar och blir tillämpbara på dynamisk riskhantering. Remissvaren visar dock att åsikterna om makro-säkringsprojektets omfattning och vad dynamisk riskhantering bör innefatta skiljer sig åt. IASB har frångått det initiala målet med projektet och utökat omfattningen. Intressenterna kräver därför att IASB tydliggör målet innan ett utkast (ED) utvecklas.Studien påvisar att åsikterna om PRA är skilda. Intressenterna har dock identifierat fler nackdelar än fördelar med PRA. Enligt intressenterna bör en framtida redovisningsmetod för dynamisk riskhantering endast tillämpas när riskerna har minimerats genom säkring och inte vid all dynamisk riskhantering. Intressenterna anser att en tillämpning på alla dynamiska riskhanteringsaktiviteter skulle öka resultatvolatiliteten och inte resultera i användbar information. Studien visar att en framtida redovisningsmetod för dynamisk riskhantering bör vara frivillig att tillämpa. Intressenterna anser att metoden bör utformas för att kunna tillämpas på alla risker, inte enbart ränterisker. Enligt intressenterna bör IASB inte utveckla en helt ny metod utan istället utforma en metod som bygger på befintliga regler i IFRS 9 Finansiella instrument och IAS 39 Finansiella instrument: Redovisning och värdering. IASB bör dessutom utforma principbaserade regler eftersom att den dynamiska riskhanteringen är föränderlig. IASB måste säkerställa att metoden är praktisk genomförbar. Vår slutsats är att intressenterna förvisso uppmuntrar IASB:s makrosäkringsprojekt men få är tillfredsställda med det som presenteras i DP. / Hedge accounting is used when accounting for financial instruments held for hedging purposes. There are difficulties associated with applying existing hedge accounting requirements to macro hedges particularly when portfolios are managed dynamically. Because of the limitations of existing hedge accounting many entities find it difficult to faithfully present the results of dynamic risk management in the financial statements. As a result, some entities do not apply hedge accounting at all while others only apply parts of hedge accounting. Some entities apply other hedging techniques which do not correctly reflect the dynamic risk management. The IASB has published a Discussion Paper (DP) featuring an accounting method for dynamic risk management. The objective of the new method Portfolio Revaluation Approach (PRA) is to achieve a faithful presentation of dynamic risk management and reduce the existing operational complexity.The purpose of the study is to examine and compare the attitudes of the IASB’s stakeholders towards accounting for dynamic risk management and identify their opinion on the proposed accounting method PRA. The study also aims to identify stakeholders’ views on how a future method should be designed. To obtain an understanding of stakeholders’ views a qualitative content analysis were used. The study is based on 30 comment letters received from stakeholders in response to the issued DP on macro hedging. The stakeholders where categorized into three groups: standard setting bodies, accounting firms and corporations.The study shows that stakeholders consider that problems arise when the current rules is applied to dynamically managed portfolios. The IASB should develop rules that will be applicable and reflect dynamic risk management. The comment letters shows different opinions about the scale of the project and what dynamic risk management should cover. The IASB has modified the initial objective of the project and expanded the scope. Stakeholders therefore require that the IASB clarifies the objective before they develop an Exposure Draft (ED).The study found that opinions on PRA are diverse. Stakeholders have, however, identified more disadvantages than advantages with PRA. According to stakeholders, a future accounting method for dynamic risk management should be applied only when risk mitigation has been undertaken by hedging and not applied on all dynamic risk management. Stakeholders believe that an application on all dynamic risk management activities would increase volatility in profit or loss and not result in useful information. Furthermore, the study shows that a method should be optional to apply. A future accounting method should be designed to be applicable to all risks, not only interest rate risks. Judging by the commentIIletters from the stakeholders, the IASB should not develop a new method but instead design a method based on the existing rules in IFRS 9 Financial instruments and IAS 39 Financial Instruments: Recognition and Measurement. Moreover, the IASB should develop principle-based rules because of the character of dynamic risk management. The IASB must ensure that the method is practicable. Our conclusion is that even though the stakeholders encourage the macro hedging project, few are satisfied with the proposal submitted.(This paper is written in Swedish)

Instrumentos financeiros ativos estão diretamente expostos ao risco de inadimplência - nesse cenário, as instituições financeiras, a fim de manterem sua solvência, são obrigadas a estimarem certo montante capaz de suprir as perdas de crédito esperadas. Na crise financeira mundial de 2007-2008 os incumprimentos dos contratos imobiliários geraram grandes perdas de crédito - o tardio reconhecimento dessas perdas creditícias criou um cenário de insegurança e o questionamento por parte das instituições financeiras, que passaram a cobrar dos reguladores e emitentes das normas contábeis uma forma de provisionamento que melhor se adequasse ao mercado de crédito e que, de certa forma, proporcionasse melhores condições de preparação para as instituições financeiras, minimizando as perdas em épocas de crise. Nesse contexto, ocorre a emissão da norma internacional Financial Instruments do International Financial Reporting Standards (IFRS 9) que passa a vigorar, com adoção obrigatória a partir de 1º de janeiro de 2018. Esta norma prevê um provisionamento desde o início do contrato, ponderado pelo risco de crédito associado e uma revisão desse montante durante toda a vida do contrato, quando necessário. Essa nova dinâmica de cálculo requer tratamentos estatísticos específicos para que sejam corretamente tratadas as probabilidades de default, bem como os valores expostos passíveis de perda e suas variações no tempo. Dessa forma, tendo em mente os objetivos propostos, indica-se que: a) este trabalho abordou a nova dinâmica citada com o intuito de entender a relação da norma com os parâmetros de risco necessários para o cálculo do montante a ser provisionado, b) visando satisfazer a abordagem forward-looking e a incorporação de informações macroeconômicas, a partir da aplicação em dados simulados e através do tratamento estatístico da Análise de Sobrevivência e de modelos de stress testing, ofereceu tratamento para os parâmetros EAD e PD, respectivamente e c) como resultado dessas aplicações, observou-se que as estimações das perdas sob a IFRS9 são mais tempestivas quando comparadas à norma vigente, no sentido de que minimizam as perdas em épocas de crise dada a sua característica oportuna. Além disso, a abordagem sugerida através da Análise de Sobrevivência vai ao encontro do conceito de estágios pelo qual a nova norma é caracterizada. Para as análises realizadas foram utilizados dados simulados a partir de distribuições teóricas conhecidas dos parâmetros envolvidos no cálculo, a partir dos quais foram obtidos resultados que fornecem uma prévia do que se pode esperar na aplicação prática da IFRS9. / Active financial instruments are directly exposed to the risk of default - in this scenario, financial institutions, in order to maintain their solvency, are obliged to estimate a certain amount capable of supplying the expected credit losses. In the global financial crisis of 2007-2008, defaults on real estate contracts generated large losses of credit - the late recognition of these credit losses created a scenario of insecurity and the questioning of financial institutions, which started to charge regulators and issuers of accounting standards a form of provision that best suited the credit market and that, to a certain extent, provide better preparedness for financial institutions, minimizing losses in times of crisis. In this context, the Financial Instruments International Financial Reporting Standards (IFRS 9) will be issued, which will become effective, with mandatory adoption as of January 1, 2018. This provision provides for a provisioning from the beginning of the contract, weighted by the associated credit risk and a revision of that amount over the life of the contract, when necessary. This new dynamics of calculation requires specific statistical treatments so that the probability of default, as well as the exposed values of loss and its variations in time, are correctly treated. In this way, considering the proposed objectives, it is indicated that: a) this work addressed the new dynamics mentioned in order to understand the relation of the standard with the necessary risk parameters for the calculation of the amount to be provisioned, b) aiming to satisfy the forward-looking approach and the incorporation of macroeconomic information, from the application in simulated data and through the statistical treatment of Survival Analysis and stress testing models, offered treatment for the parameters EAD and PD, respectively, and c) as a result of these applications, it was observed that the estimates of the losses under IFRS9 are more timely when compared to the current norm as they minimize losses in times of crisis given its characteristics of anticipating losses. In addition, the approach suggested through Survival Analysis meets the concept of stages by which the new standard is characterized. For analyzes, simulated data from known theoretical distributions (of the parameters involved in the calculation) were used - the obtained results provides a preview of what can be expected in the practical application of IFRS9.

IASB påbörjade utvecklingsarbetet av en ny standard efter den globala finanskrisen då den nuvarande standarden IAS 39 kritiserats hårt från flera håll för att vara för komplicerad och bristande i sin redovisning av finansiella tillgångar. IASB:s arbete resulterade i färdigställandet av IFRS 9 år 2016 med syfte att ersätta IAS 39 gällande finansiella instrument. Tillämpningen av IFRS 9 kan påverka ett företags finansiella tillgångar annorlunda gällande klassificering, omklassificering, redovisning och värdering samt nedskrivning. Det är möjligt att värdera finansiella tillgångar till verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde. Problemet inom de olika metoderna är den subjektivitet i redovisningen av finansiella tillgångar.Studien är en komparativ analys med en förutsägande karaktär utifrån typfall för att utreda hur en övergång från IAS 39 till IFRS 9 påverkar ett företags finansiella tillgångar. Typfallen i studien ämnar belysa väsentliga skillnader inom klassificering, omklassificering, redovisning och värdering samt nedskrivning och hur dessa skillnader påverkar de kvalitativa egenskaperna sett ur ett intressentperspektiv.Den redovisningstekniska analysen belyser de mest väsentliga skillnaderna som påverkar ett företags finansiella tillgångar. Den redovisningstekniska skillnaden analyseras därefter utifrån aktieägares och Finansinspektionens perspektiv för att undersöka hur IASB:s kvalitativa egenskaper påverkas. Aktieägare efterfrågar information som påverkar deras ekonomiska beslutsfattande och utvärdering. Finansinspektionen efterfrågar information som bidrar till en ökad finansiell stabilitet hos företagen.Syftet med studien är således att belysa de mest väsentliga skillnader mellan IAS 39 och IFRS 9 samt hur standardövergången påverkar aktieägare och Finansinspektionen utifrån IASB:s kvalitativa egenskaper. Studien illustrerar skillnaderna för klassificering, omklassificering, redovisning och värdering samt nedskrivning separat för att förtydliga väsentliga förändringar som uppstår vid en övergång från IAS 39 till IFRS 9. Studien redogör för de olika klassificeringsmöjligheterna med egna begrepp för lättare läsförståelse och en modifierad intressentmodell för analys av IASB:s kvalitativa egenskaper. Resultatet i studien indikerar att tillämpningen av IFRS 9 är främst av redovisningsteknisk karaktär i hur den finansiella informationen presenteras. Den yttersta skillnaden mellan IAS 39 och IFRS 9 avser nedskrivningsförfarandet av de finansiella tillgångarna.Aktieägarna påverkas positivt vid en standardövergång eftersom IFRS 9 i större utsträckning stärker IASB:s kvalitativa egenskaper. Finansinspektionen påverkas inte i samma grad som aktieägare. Den däremot mest signifikanta och möjligtvis mest positiva effekten vid en standardövergång för tillsynsorganet är att företagens finansiella stabilitet ökar. / IASB began the process of developing a new accounting standard after the global financial crisis. The current standard IAS 39 received criticism of being too complicated and lacking in its financial accounting of financial assets following the financial crisis. IASB’s process resulted in the completion of IFRS 9 which purpose is to replace the current standard IAS 39 concerning financial instruments. The implementation of IFRS 9 may affect a company’s financial assets differently concerning classification, reclassification, recognition, measurement and impairment. Financial assets can be measured at either fair value or amortized cost. The problem regarding these methods is the subjectivity of valuation of the financial assets.This paper applies a comparative analysis with the purpose of predicting the effects a transition from IAS 39 to IFRS 9 will have on a typical company’s financial assets. The hypothetical cases purpose is to highlight the most distinct differences between standards regarding classification, reclassification, recognition, measurement and impairment. The distinct differences are then analysed from an accounting perspective and a modified stakeholder theory.The technical analysis highlights the differences regarding the accounting treatment of a company’s financial assets. The analysis continues with an analysis on how IASB’s qualitative characteristics of accounting diverge between the standards for shareholders and Finansinspektionen. Shareholders request information which may influence their economic decision and assessment. Finansinspektionen request information and effects which will have a positive impact on a company’s financial stability.The purpose of this paper is thus to highlight the most distinct differences between IAS 39 and IFRS 9 as well as examining how the transition might affect shareholders and Finansinspektionen based on IASB’s qualitative characteristics. This paper illustrates the accounting treatment of classification, reclassification, measurement and impairment separately to elucidate the impact from a transition from IAS 39 to IFRS 9. This paper describes the different options for classification with additional terms to increase readability and a modified stakeholder theory to analyse IASB’s qualitative characteristics. The results of this paper indicate that the implementation of IFRS 9 led to changes mostly of technical nature in how to present the financial information. The most substantial difference between IAS 39 and IFRS 9 regards to the impairment treatment of financial assets.The shareholders are positively affected after a transition to IFRS 9 because the change strengthens IASB’s qualitative characteristics in a greater extent. Finansinspektionen is not affected to the same degree as shareholders. Although the most significant and positive effect for the regulatory institution with a transition may lead to increased financial stability.This paper is hereinafter written in Swedish.

1 januari 2018 infördes en ny redovisningsstandard för reglering av finansiella instrument, IFRS 9, som ersatte föregångaren IAS 39. Finansiella instrument är ett område som varit diskuterat under många års tid och blev ännu mer i fokus efter finanskrisen 2008. IAS 39 var länge kritiserad för att vara komplex, innefatta flera problem och ett av de mestomdiskuterade områden var bland annat hur kreditförluster redovisades. Införandet av den nya standarden medförde skillnader i hur finansiella instrument klassificeras, värderas och hur nedskrivning tillämpas. Alla svenska börsnoterade bolag ska använda IFRS vid upprättande av sin koncernredovisning, men de som främst kom att påverkas av standardbytet var dockfinansiella bolag. Införandet av IFRS 9 kom att leda till förändringar i bolagens finansiella rapportering och då standarden endast varit i kraft under ett års tid fanns få studier om vilka effekter standardbytet faktiskt har haft. Med grund i detta avser denna studie att bidra tillforskningen genom att undersöka vilka övergångseffekter IFRS 9 har haft på svenska bankersfinansiella redovisning. Studien genomförs med hjälp av en dokumentanalys med komparativa inslag av tre svenskabankers finansiella rapporter. Empirin sammanställs i tabeller och text för att sedan mynna ut i ett konsoliderat undersökningsresultat. Därefter analyseras empirin för att belysa skillnader som uppkommit i hur bankerna tillämpar redovisning av sina finansiella tillgångar efterinförandet av IFRS 9. Utöver detta syftar studien även till att analysera förändringen ur ett intressentperspektiv. De största skillnaderna som IFRS 9 medfört ligger i hur de finansiella tillgångarna klassificeras och hur nedskrivning tillämpas. Den nya nedskrivningsmodellen utgår frånförväntade kreditförluster till skillnad från föregångaren i IAS 39 där en tillgång endast skrevsned till följd av en faktisk förlusthändelse. Studien visar att de nya klassificeringskategorierna under IFRS 9 lett till en minskning i tillgångarnas redovisade värde till följd av omklassificering och nedskrivning i alla studerade fall. Den nya nedskrivningsmodellen har resulterat i en markant ökning av bankernas kreditförlustreserver och de förändradeklassificeringarna och nedskrivningen har lett till en minskning i bankernas egna kapital. IFRS 9 har fått en positiv inverkan på bankernas finansiella rapporter sett ur ett intressentperspektiv. Detta eftersom standardbytet haft en positiv effekt på flera av de kvalitativa egenskaperna i redovisningen. Studien visar på övergångseffekter som bytet från IAS 39 till IFRS 9 har inneburit. Vid studiens genomförande befinner sig ekonomin i en högkonjunktur vilket kan ha påverkat utfallet, vid övergången till en lågkonjunktur kan ytterligare väsentliga effekter uppkomma. / On January 1, 2018, a new accounting standard became effective for the regulation of financial instruments, IFRS 9, which replaced the predecessor IAS 39. Financial instruments are a subject that has been discussed frequently for many years and became even more in focus after the financial crisis in 2008. IAS 39 have been criticized for being complex, include several problems and one of the most controversial areas was how credit losses were reported. The introduction of the new standard resulted in differences in how financial instruments are classified, valued and how impairment is applied. All public companies in Sweden must use IFRS when preparing their consolidated financial statements, but those that primarily was affected by the standard replacement was financial companies. The introduction of IFRS 9 led to changes in the financial reporting and since the standard only has been effective for a year, few studies have been made on what effects the standard change has brought. Based on this, the study aims to contribute to the research area by examining which transition effects IFRS 9has implied to the financial statements of Swedish banks. This study is using a document analysis with comparative elements on the financial reports of three Swedish banks. The empirical data is compiled in tables and text, and then a consolidated result is made. Subsequently, the empirical data is analyzed to illustrate differences that have arisen in the accounting of financial assets after the introduction of IFRS9. In addition, this study aims to investigate how stakeholders’ perception of the financial reports is affected by the new standard, this is done with regard to their decision making. The main differences that IFRS 9 entails is how the financial assets are classified and how impairment is applied. The new impairment model is based on expected credit losses, unlike the predecessor in IAS 39, where impairment only were applied as a result of an actual loss event. This study shows that the new classification categories under IFRS 9 led to a decrease in the reported value of the assets as a result of reclassification and impairment. The new impairment model has resulted in an increase in the reserve for expected credit losses and the result of the new classification categories and the impairments was a decrease in equity. IFRS9 has had a positive impact on the stakeholders' perception of the financial reports and opportunities to make decisions. This is because the standard change had a positive effect on several of the qualitative characteristics of accounting. This study shows the transition effects that the change from IAS 39 to IFRS 9 has entailed. During this study, the economy is in a boom, which may have affected the outcome. When the economy transitions to a recession, further significant effects can arise. This paper is written in Swedish.

During the recent years, numerous so-called Buy Now, Pay Later companies have emerged. A type of financial institution offering short term consumer credit contracts. As these institutions have gained popularity, their undertaken credit risk has increased vastly. Simultaneously, the IFRS 9 regulatory requirements must be complied with. Specifically, the Probability of Default (PD) for the entire lifetime of such a contract must be estimated. The collection of incremental PDs over the entire course of the contract is called the PD term structure. Accurate estimates of the PD term structures are desirable since they aid in steering business decisions based on a given risk appetite, while staying compliant with current regulations. In this thesis, the efficiency of Machine Learning within PD term structure modeling is examined. Two categories of Machine Learning algorithms, in five variations each, are evaluated; (1) Deep Neural Networks; and (2) Gradient Boosted Trees. The Machine Learning models are benchmarked against a traditional Markov Chain model. The performance of the models is measured by a set of calibration and discrimination metrics, evaluated at each time point of the contract as well as aggregated over the entire time horizon. The results show that Machine Learning can be used efficiently within PD term structure modeling. The Deep Neural Networks outperform the Markov Chain model in all performance metrics, whereas the Gradient Boosted Trees are better in all except one metric. For short-term predictions, the Machine Learning models barely outperform the Markov Chain model. For long-term predictions, however, the Machine Learning models are superior. / Flertalet s.k. Köp nu, betala senare-företag har växt fram under de senaste åren. En sorts finansiell institution som erbjuder kortsiktiga konsumentkreditskontrakt. I samband med att dessa företag har blivit alltmer populära, har deras åtagna kreditrisk ökat drastiskt. Samtidigt måste de regulatoriska kraven ställda av IFRS 9 efterlevas. Specifikt måste fallisemangsrisken för hela livslängden av ett sådant kontrakt estimeras. Samlingen av inkrementell fallisemangsrisk under hela kontraktets förlopp kallas fallisemangsriskens terminsstruktur. Precisa estimat av fallisemangsriskens terminsstruktur är önskvärda eftersom de understödjer verksamhetsbeslut baserat på en given riskaptit, samtidigt som de nuvarande regulatoriska kraven efterlevs. I denna uppsats undersöks effektiviteten av Maskininlärning för modellering av fallisemangsriskens terminsstruktur. Två kategorier av Maskinlärningsalgoritmer, i fem variationer vardera, utvärderas; (1) Djupa neuronnät; och (2) Gradient boosted trees. Maskininlärningsmodellerna jämförs mot en traditionell Markovkedjemodell. Modellernas prestanda mäts via en uppsättning kalibrerings- och diskrimineringsmått, utvärderade i varje tidssteg av kontraktet samt aggregerade över hela tidshorisonten. Resultaten visar att Maskininlärning är effektivt för modellering av fallisemangsriskens terminsstruktur. De djupa neuronnäten överträffar Markovkedjemodellen i samtliga prestandamått, medan Gradient boosted trees är bättre i alla utom ett mått. För kortsiktiga prediktioner är Maskininlärningsmodellerna knappt bättre än Markovkedjemodellen. För långsiktiga prediktioner, däremot, är Maskininlärningsmodellerna överlägsna.

Dagens företag är exponerade för många olika typer av risker, några av dessa är valuta, ränta och råvarupriser. För att skydda sig mot sådana risker kan företag som tillämpar regelverken IFRS alternativt K3 välja att använda sig av säkringsinstrument vilket exempelvis kan vara en valutatermin. Säkringsinstrumentets värde förväntas röra sig i motsatt riktning som den säkrade posten. För att minska eventuella fluktuationer som kan uppstå till följd av säkringar kan företagen även frivilligt tillämpa säkringsredovisning, vilket innebär en matchning mellan den säkrade posten och säkringsinstrumentet. Den första januari 2018 ersattes den gamla standarden IAS 39 av IFRS 9 efter att ha blivit hårt kritiserad för att den varit allt för komplex, vilket i sin tur ledde till att företag avstod från att tillämpa säkringsredovisning. Därmed tillämpar företag som redovisar enligt IFRS den nya standarden IFRS 9. Företag som tillämpar K3 kapitel 12 däremot får indirekt tillämpa den gamla standarden IAS 39 då K3kapitel 12 baseras på IAS 39.Syftet med studien är att undersöka hur investerare och borgenärer påverkas av att företag tillämpar den nya standarden IFRS 9 respektive K3 kapitel 12. Genom en jämförande studie ämnar vi att finna skillnader och likheter vid tillämpning utifrån IFRS 9 och K3. Studien är baserad på en kvalitativ forskningsmetod och består av tre typfall för att visa de skillnader och likheter som uppstår då företag tillämpar respektive regelverk samt hur dessa påverkarinvesterare och borgenärer. Studien visar att det inte finns stora skillnader mellan de två standarderna redovisningsmässigt men att det däremot finns stora skillnader kring kraven avseende vem som fårsäkringsredovisa. Detta är främst på grund av det omfattande effektivitetstestet som krävs iK3 kapitel 12 men inte i IFRS 9. Vi finner den enklare effektivitetsbedömningen som finns iIFRS 9 bättre än effektivitetstestet som går att finna i K3 kapitel 12, eftersom det förenklar och skapar fler möjligheter att tillämpa säkringsredovisning. Studien visar även att det enligtK3 är tillåtet att frivilligt avbryta säkringsredovisning, vilket det inte är enligt IFRS 9.Dessutom finner vi att dessa skillnader kan påverka investerare och borgenärer på flertalet sätt, främst genom säkringsredovisningens påverkan på de finansiella rapporterna samt mängden information de får ta del av då ett företag tillämpar säkringsredovisning. Studien visar därmed att säkringsredovisning har en övergripande positiv inverkan på investerare och borgenärer. Vår slutsats är att den nya standarden IFRS 9 och dess skillnader från dess föregångare ger en påtagligt positiv effekt för investerare och borgenärer. Detta eftersom de får tillgång till merinformation som de annars inte hade fått samt att fler företag kan tillämpasäkringsredovisning. Av den anledningen anser vi att K3 kapitel 12 bör uppdateras så att den baseras på IFRS 9 istället för IAS 39. / Today's companies are exposed to many different types of risk, some of them are currency,interest rates and commodity prices. In order to protect against such risks, the companyapplying the IFRS or K3 regulations may choose to use a hedging instrument which may use,for example, a forward contract. The value of the hedging instrument is expected to move inthe opposite direction as the hedged item. In order to reduce any fluctuations that may occurfrom hedges, companies can also voluntarily apply hedge accounting, which means a matchbetween the hedged item and the hedging instrument. On January 1 2018, the old standardIAS 39 was replaced by IFRS 9 after being criticized for being overly complex, which in turnled to the company refraining from applying hedge accounting. Thus, companies that reportaccording to IFRS apply the new standard IFRS 9. Companies that apply K3 Chapter 12 mayindirectly apply the old standard IAS 39, because K3 Chapter 12 are based on IAS 39.The purpose of the study is to investigate how investors and creditors are affected whencompanies apply the new standard IFRS 9 or K3. Through a comparative study, we can finddifferences and similarities in hedge accounting based on IFRS 9 and K3. The studies arebased on a qualitative research method and consist of three case studies, to show differencesand similarities that arise when companies apply their respective regulations and how theyaffect investors and creditors.The study shows that there are not any big differences between the two accounting standardswhen it comes to accounting, but there are great differences around the requirementsregarding who gets to apply hedge accounting. This is mainly because of the efficiency testrequired in K3 Chapter 12 that isn't used in IFRS 9. We find the simpler efficiency assessmentfound in IFRS 9 better than the efficiency test that can be found in K3 Chapter 12. The studyalso shows that according to K3 it's permissible to voluntarily cancel hedge accounting, whichit isn't according to IFRS 9. In addition, we find that this can affect investors and creditors inmany ways, mainly through the hedge accounting's effect on the financial reports andinformation that they can get from a company that applies hedge accounting. The study thusshows that hedge accounting has an overall positive impact on investors and creditors.Our conclusion is that the new standard IFRS 9 have a significantly positive effect oninvestors and creditors, compared to the old standard. This because investors and creditorsaccess to more information and more companies can apply hedge accounting. For this reason,we believe that K3 Chapter 12 should be updated to be based on IFRS 9 instead of IAS 39.This study is hereafter written in Swedish.

Macroeconomic conditions can impact the payment capacity of individual mortgage holders' household loans. If the clients of a bank's retail credit portfolio experience deteriorating paymentcapacity it will reflect on the probability of default of the overall portfolio. With IFRS 9, banks are expected to sophisticate their calculations of expected credit loss, demanding forward-looking estimates of probability of default by incorporation of macroeconomic forecasts. Finding what macroeconomic factors have a statistical significant relationship to the actual default frequency of a portfolio can aid banks in estimating probability of default with reference to current and forecasted macroeconomic conditions. This study aims to explore the relationship between macroeconomic factors and the default frequency in a Swedish retail credit portfolio. The research is based on quantitative data analysis of historical default data, complemented by implications of the macroeconomic condition on the payment capacity of households from a theoretical perspective. Macroeconomic factors studied are the Swedish gross domestic product, house price index, reporate and unemployment rate. The supporting data consists of default data from Nordea's Swedishretail credit portfolio. The time period covers 2008-2015 and provides basis for analysis of a timeperiod with different conditions in the macroeconomy, including effects of the 2008 financial crisis. A multiple linear regression model is used as a method to suggest the relationship between themacroeconomic factors and the default frequency. The model coefficients are estimated with calculations of Ordinary Least Squares and the significance supported by statistical test. Results show that gross domestic product and repo rate are statistically significant macroeconomic variables in explaining changes in the default frequency and thus probability of default of a Swedish retail credit portfolio. / Makroekonomiska omständigheter kan påverka hushållens betalningsförmåga och i sin tur återbetalningsförmågan hos bolånetagare. Om flertalet låntagare inom en banks retailportfölj upplever en försämrad betalningsförmåga kommer det att avspeglas på sannolikheten för fallissemang (probability of default) i den totala portföljen. Med IFRS 9 förväntas banker förfina sina beräkningar av förväntade kreditförluster, vilket kräver framåtblickande beräkningar av probability of default med makroekonomiska prognoser i åtanke. Genom att identifiera vilka makroekonomiska faktorer som har statistisk signifikans för förändringar i historisk fallissemangsfrekvens i en portfölj förväntas banker kunna integrera dessa i, och därmed förbättra, sina beräkningar av probability of default. Denna studie syftar till att utreda sambandet mellan makroekonomiska faktorer och fallissemangsfrekvensen i en svensk retailportfölj. Den kvantitativa analysen av data över historiska fallissemang och makroekonomiska faktorer kompletteras med teoretiska implikationer av makroekonomiska omständigheter för hushållens betalningsförmåga. De makroekonomiska faktorer som studeras är svensk BNP, Boprisindex, Reporänta och Arbetslöshet. Fallissemangsfrekvensen baseras på data från Nordeas svenska retailportfölj som täcker åren 2008-2015 och därmed inkluderar följdeffekter av finanskrisen 2008. En multipel linjär regressionsmodell används för att förklara relationen mellan de makroekonomiska faktorerna och fallissemangsfrekvensen. Regressionskoefficienterna estimeras med hjälp av minstakvadratmetoden och kompletteras med diagnostiska test. Resultaten visar att BNP och Reporäntan är statistiskt signifikanta makroekonomiska faktorer för påvisandet av förändringar i fallissemangsfrekvensen och följaktligen Probability of Default i en svensk retailkreditportfölj.

Den första januari 2018 ersattes den kritiserade redovisningsstandarden IAS 39 av IFRS 9.Regelverksändringen medförde förändringar i hur kreditförluster ska redovisas och hanterasmed reservposter i balansräkningen. Syftet med denna studie är att studera omregelverksändringen har medfört en ökad värderelevans för faktiska kreditförluster ochavsättningar för kreditförluster. Studien undersöker värderelevansen under IAS 39 och IFRS9 genom att tillämpa regressionsmodeller. Studiens urval består av 97 banker medskatterättslig hemvist i Europa som rapporterat enligt både IAS 39 och IFRS 9. Studienresulterade i att värderelevansen avseende avsättningar för kreditförluster och faktiskakreditförluster ökat efter införandet av IFRS 9. Det innebär att redovisningsinformationenunder IFRS 9 har en bättre förmåga att förklara förändringar i aktiepris jämfört med IAS 39.Däremot kan studien behöva en längre tidshorisont för att fullt ut kunna utvärdera omvärderelevansen faktiskt har ökat i och med införandet av IFRS 9.

This final thesis deals with the reporting and measurement of financial assets under IAS 39 and IFRS 9. Besides the basic characteristics of financial instruments, there is a comparison of the two standards and the reasons which prompted the IASB to create a new standard. All work is supplemented by practical examples mainly on revaluation of financial assets.

No description available.