Syftet med denna uppsats är att undersöka vilket arbetssätt som är effektivast av grupparbete och individuellt arbete för andraspråksinlärare (L2-inlärare) vid explicit grammatikinlärning. Uppsatsen består av blandade metoder, en kvantitativ studie som jämför de båda pedagogiska arbetssätten; grupparbete och individuellt arbete bland vuxna andraspråksinlärare som studerar sfi. Den kvalitativa studien består av elevintervjuer som speglar elevernas åsikter om de olika arbetssätten. Bland eleverna gick åsikterna isär, en del ansåg att individuellt arbete var att föredra medan andra tyckte att grupparbete var ett bättre arbetssätt. En tredje åsiktvar att en kombination av de båda arbetssätten var bäst. Det framkom att studietiden spelade roll.De som studerat längst på C-kursen tyckte grupparbeten var den bästa arbetsformen medan de som studerat kortast tid föredrog det individuellaarbetssättet. Den kvantitativa studien visar ingen större resultatskillnad mellan de båda arbetssätten direkt efter explicit undervisning av ett grammatiskt moment. Däremot skiljer sig resultaten tre veckor efter undervisningstillfället. Då de som grupparbetade hade ett bättre resultat än de som arbetade individuellt. Det framkommer också,att inget av de båda arbetssätten självklart fungerar optimalt utan kräver någon typ av inlärning eller utbildning för att vara effektiva. Hur läraren organiserar undervisningen samt agerar i rollen som ledare och handledare har dessutom stor betydelse för elevernas inlärning.

xx

<p>Jag har i detta arbete för avsikt att studera utfallet av undervisning, efter att eleverna har arbetat i grupp eller individuellt. För att kunna göra detta har jag valt att studera fenomenografin och dess syn på kunskap, inlärning etc. Jag tittar även på fenomenografisk forskning om inlärning och utfall av undervisning. I min studie har jag intervjuat eleverna före och efter undervisning. Hälften av dessa elever har under undervisningen arbetat individuellt och andra halvan har arbetat i grupp. Resultatet av detta blev att jag i min undersökning inte kan se någon skillnad i utfall avseende på vilken arbetsform eleverna har arbetat i.</p>

<p>Denna uppsats utgår från tre texter av Torbjörn Tännsjö och tittar på huruvida kollektiv kan sägas vara ansvariga för handlingar som de utför, samt om det ens finns något sådant som kollektiva handlingar.</p>

Föreliggande studie tar sin utgångspunkt i lärstilspedagogisk metodik och är en jämförelse av tre lärstilsanpassade metoder (MIP, CAP och PLS) utarbetade utifrån Dunns lärstilsmodell. Kopplingar görs också till Lpo 94 som bland annat föreskriver individualisering, historisk metodik samt lärandeperspektiv. Undervisningsområdet var klockan för klasser-na 2-4 och studien genomfördes på en skola med lärstilsprofilering. Den kvantitativa studien har en kvasiexperimentell design med beskrivande statistik och syftet var att testa lärstilsmetoderna MIP, CAP och PLS i undervisning av klockan samt ställa dessa lärstilsmetoder mot varandra. Syftet var också att testa elevernas minnesbehållning. Resultaten av föreliggande studie visar att eleverna lär sig klockan på ett lustfyllt sätt med hjälp av metodverktygen och att minnesbehållningen är hög men att mer omfattande studier skulle behövas för få generaliserbara resul-tat.

Jag har i detta arbete för avsikt att studera utfallet av undervisning, efter att eleverna har arbetat i grupp eller individuellt. För att kunna göra detta har jag valt att studera fenomenografin och dess syn på kunskap, inlärning etc. Jag tittar även på fenomenografisk forskning om inlärning och utfall av undervisning. I min studie har jag intervjuat eleverna före och efter undervisning. Hälften av dessa elever har under undervisningen arbetat individuellt och andra halvan har arbetat i grupp. Resultatet av detta blev att jag i min undersökning inte kan se någon skillnad i utfall avseende på vilken arbetsform eleverna har arbetat i.

Neuropsykiatriska funktionshinder är ett ständigt aktuellt ämne i både media och inom skolans värld. I Sverige har det förts en konfliktfylld debatt kring neuropsykiatriska diagnoser, vilket har utvecklats till en professionernas kamp. I skolans verksamhet är rektorn den aktör som har det övergripande ansvaret för beslut som omfattar elever med neuropsykiatriska funktionshinder.  Utifrån detta var syftet med arbetet att undersöka vilket synsätt, individuellt eller socialt, som framträder i rektorernas syn på elever med neuropsykiatriska funktionshinder och dess betydelse i skolans värld. Rektorernas uppfattningar ställs i arbetet mot två olika sätt att se på problematiken, det individuella och det sociala synsättet. För att avgränsa undersökningen har enbart kategorierna orsak, diagnos, konsekvenser och stödåtgärder/behandling lyfts fram. Studien är kvantitativ och har genomförts i form av en enkätundersökning, där sju rektorer i en kommun i södra Sverige deltagit. För att analysera datan som samlats in via enkätundersökningen har en kvalitativ metod använts. Slutsatsen från studien är att de rektorer som deltagit i enkätundersökningen, till övervägande del gav uttryck för svar kopplade till det individuella synsättet. Ingen rektor svarade dock genomgående på ett sätt som gör det möjligt att knyta honom eller henne enbart till det ena eller andra synsättet. Därav kan slutsatsen dras att samtliga rektorer som deltagit i undersökningen, i varierande grad, gav uttryck för både ett individuellt och ett socialt synsätt.

Den svenska skolan är ett av få områden som rör hela landets medborgare på ett påtagligt sätt. Pisaundersökningarna som gjordes 2006-2012 signalerade att allt inte stod rätt till med den svenska skolan. De visade på en för elevernas del negativ trend i ämnena matematik, språk och naturvetenskap. Under samma tidsperiod kom en mängd olika reformer som alla syftade till att öka den svenska skolans kvalitet beträffande kunskap och kompensatorisk förmåga. Studien skall undersöka hur skolans kompensatoriska uppdrag kommer till uttryck i två av de reformer som lanserades under denna tid. De reformer som undersöks är: det individuella valet och lärlingsprogrammet. Den metod som använts är kvalitativ textanalys som sedan har belysts utifrån Pierre Bourdieus teori om hur social, kulturellt, ekonomiskt kapital påverkas av det habitus som individen har erhållit. Studien har använt Pisaundersöknar som gjordes mellan 2006-2012 som bakgrund. Studien har därefter undersökt de två reformerna. En av studiens viktigaste slutsatser var att de undersökta reformerna har haft svårt att leva upp till skollagens mål; att skolan skall vara en institution som kompenserar eleven för skillnader i barnens/ungdomarnas behov för att tillgodogöra sig en likvärdig utbildning, det som brukar kalls det kompensatoriska uppdraget. Studien tyder även på att det kulturella och sociala kapitalet ärvs i den mening att det till övervägande del är barn till lågutbildade som inte klarar av att erhålla examina från någon av de undersökta reformerna.

Syftet med denna uppsats är att bidra med kunskap om vilka förutsättningar för lärande som användningen av gamification skapar inom ett utvecklingsprogram. Forskningsfrågorna har varit: Hur upplever de chefer som deltog i steg 1 sitt lärande i programmet och gamet? Hur upplever de chefer som deltog i steg 2 sitt lärande i programmet och gamet? Vilka skillnader och likheter i uppfattningar finns mellan cheferna som deltagit i olika steg i programmet? Uppsatsens undersökning har genomförts i form av en kvalitativ fallstudie i ett utvecklingsprogram bestående av tre steg, som avser att förbättra en organisations kundnöjdhet. För att uppnå detta användas bland annat en plattform baserad på gamification då den innehåller poäng, resultattavlor och feedback. Syftet med att använda gamification i programmet är att öka erfarenhetsutbytet mellan chefer och medarbetare genom att skapa en feedbackkultur som ett naturligt lärande. För att besvara forskningsfrågorna har det genomförts kvalitativa intervjuer med åtta chefer, varav fyra deltar i programmets första steg och fyra i dess andra steg. Resultatet visar att utvecklingsprogrammet i sig genererat goda förutsättningar för såväl individuellt som organisatoriskt lärande genom att det funnits en relevant och gemensam målsättning och ett upplevt handlings - och beslutsutrymme. Lärprocessen har kännetecknats av diskussion, erfarenhetsutbyte, reflektion, eget skapande och beslutsfattande vilket i sig bidragit till att utveckla ledarskap och samarbete. Resultatet visar dock även att gamification haft en liten betydelse som redskap i detta sammanhang. Slutsatser av uppsatsen är att om gamification ska skapa goda förutsättningar för lärande krävs det ett relevant syfte, en fungerande teknik samt en behovsanpassning för användarlogik och lärandenivå. Därutöver tycks personligt intresse för att tävla liksom deltagarnas syn på spel i förhållande till sitt yrke ha betydelse för lärande och utveckling.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2007.