Det här är ett examensarbete som undersöker skillnader i verbala interaktionsmönster mellan ett sfi-klassrum och ett diskussionsforum i en kommun i södra Sverige. Med avstamp i resultatet och analysen av undersökningen förs också en diskussion kring hur den språkutvecklande potentialen i informella lärandemiljöer kan tillvaratas inom den formella undervisningssituationens ram. Interaktionsmönstren har kartlagts genom kvantitativa observationsstudier med avseende på lärar-/ledaryttranden, inläraryttranden, lärar-/ledarinitiativ, inlärarinitiativ, språkstöttning mellan lärare/ledare och inlärare samt språkstöttning inlärare emellan. Det finns även en kvalitativ aspekt på undersökningen där interaktionsturer som är representativa för de olika aktiviteterna redogörs för och tolkas. Resultatet analyseras utifrån ett sociokulturellt perspektiv, med förankring i Vygotskijs teori, framför allt rörande interaktionens betydelse för språkutveckling. Resultatet visar att det fanns skillnader i interaktionsmönster mellan sfi-klassrummet och diskussionsträffarna på alla undersökta punkter. Sfi-klassrummet präglades generellt av stark lärardominans med få inläraryttranden som överskred fyra ord, få möjligheter till inlärarinitiativ och att språkstöttningen oftast ankom på läraren. Denna språkstöttning gick oftast ut på att läraren tog till kodväxling eller egna förklaringar till grammatiska regler, uttal eller ordförståelse istället för att låta inlärarna själva värdera sin egen språkliga förmåga eller med hjälp av scaffolding, en speciell sorts språkstöttning, stötta inlärarna. Diskussionsträffarna däremot präglades till stor del av inlärardominans där många inläraryttranden överskred fyra ord, där inlärarna fick många möjligheter att ta språkliga initiativ och där språkstöttningen ofta byggde på scaffolding vare sig det rörde sig om att ledaren ställde klargörande frågor eller om dessa frågor ställdes inlärarna emellan. Diskussionen tar upp att interaktionsmönster som återfinns under diskussionsträffarna med fördel kan appliceras på den mer formella undervisningssituation som ett sfi-klassrum utgörs av. Detta med särskilt avseende på interaktion kring ett autentiskt innehåll, scaffolding samt att läraren ger inlärarna den tid, den uppmärksamhet och det utrymme som krävs för att inlärarna själva ska kunna hypotisera kring sitt eget språkliga uttryck och sina egna språkliga färdigheter.

Kunskapen om undervisning för nyanlända ungdomar är viktig inför mitt kommande arbete som lärare. Därför var studiens syfte att undersöka muntlig interaktion i undervisning i svenska som andraspråk (sva) på språkintroduktionsprogrammet (SI). Deltagarna bestod av 19 sva-elever i tre grupper på grundläggande, fortsättnings- respektive avslutande nivå, samt tre lärare i sva. Sex interaktionsutsnitt från tre observerade lektioner analyserades utifrån litteracitetspraktiker, interaktionsmönster, och semantisk gravitation (SG) och semantisk densitet (SD). Analysmetoderna svarade mot studiens forskningsfrågor: vilka litteracitetspraktiker eleverna fick praktisera; hur elever inkluderades i muntlig kommunikation; hur elevers och lärares uttryck om betydelse varierade mellan vardagsspråk och kunskapsspråk. Resultaten visade att betydelseskapande och textanalytiska litteracitetspraktiker användes i alla grupper, medan kodknäckande litteracitetspraktiker användes på grundläggande nivå och textanvändande litteracitetspraktiker användes på avslutande nivå. Interaktionsmönstren varierade mellan att vara auktoritativa och dialogiska i alla grupper, men mönstren var mindre auktoritativa i gruppen på avslutande nivå. I alla grupper var graderna av SG ofta starkare medan SD varierade mellan alla grader, vilket innebar att elevers och lärares vardagsspråk och kunskapsspråk inte skilde sig nämnvärt mellan grupperna. Slutsatser som drogs var att det fanns ett samband mellan elevernas språkliga nivå och vilka litteracitetspraktiker som användes samt hur elever inkluderades i den muntliga interaktionen. Hur variationen mellan vardagsspråk och kunskapsspråk såg ut påverkades av textinnehållet som interaktionerna byggde på, och hur begrepp packades upp och packades ihop.

Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka, kartlägga och analysera sociala interaktionsmönster kring beslutsprocessen på Migrationsverkets asylprövning utifrån asylbeslutsfattares perspektiv. Genom att luta sig mot teori om beslut inom ramen för administrativt beteende samt teori om ansvarfördelning analyseras empirisk data insamlat med hjälp av semistrukturerade intervjuer med beslutsfattare från olika asylprövningsenheter.Studiens resultat visar att det finns invecklade sociala interaktionsmönster i asylbeslutsfattandet samt att tre kommunikationstyper kunde identifieras; informella, formella och semiformella. Beslutsfattare växlar mellan dessa typer i beslutsprocessens olika steg. Med hjälp av utvecklade sociala kommunikationsmönster, omsätts en tidspressad beslutsplan i handling. Sammantaget påvisar studien den administrativa människans begränsade rationalitet. På grund av ringa sociologiska forskning inom området är studien ett bidrag till disciplinen. / This qualitative study aims to investigate, identify and analyze social interaction patterns regarding the decision-making process at the Migration board’s asylum processing unit from the perspective of the asylum officer. Empirical data, which is collected through semi-structured interviews with asylum officers from different Migration board entities, is analyzed by employing different theories on decision-making in the context of administrative behavior and diffusion of responsibility. The outcome of the study shows that there is an intricate social interaction pattern in the asylum decision process and three communication types have been identified: informal, formal and semi-formal. The asylum officer switches between these types in the various stages of the decision-making process. Through developed social communication patterns, a time-pressured decision-making plan is put in action. Generally, the study demonstrates the bounded rationality of the administrative person. Due to lack of sociological research in this area, this study is a contribution to the field.

Kinect är en spelkontroll för rörelse- och gestbaserade spel. Genom specifika interaktionsmönster interagerar en spelare med en spelapplikation. I denna studie utvecklades en spelapplikation där spelaren ska boxa till måltavlor som dyker upp på en spelplan. I studien undersöktes hur man kan gå tillväga för att utveckla en slagbaserad spelapplikation för Kinect. Olika typer av visuell återkoppling samt olika sätt att styra spelplanen implementerades och testades. Metoderna analyserades utifrån hur de påverkade spelupplevelsen. Studien visar att den visuella återkopplingen från en spelapplikation är viktig eftersom den påverkar spelupplevelsen.