This thesis explores the experiences of applicants for Refugee Status in the United Kingdom who had, at the time of the research, waited for between two and nine years for the conclusion of the asylum process. Despite extensive lamentation of the delays endured by asylum applicants in having their claims assessed, little social scientific scholarship has substantively and critically engaged with this phenomenon, or even with waiting as a universal condition. The present study fills this gap in knowledge, conceptualising waiting as an informative, consequential phase in the quest for protection, hope and security. The study is based on twelve months of participant observation among asylum seekers living in Glasgow under the dispersal regime. Narratives and tacit aspects of everyday life are presented to both draw a multi-dimensional ethnographic picture and acknowledge the asylum seekers’ agency. Their waiting entails a focus on negative and positive, concrete and symbolic objects, which are located in the future. However, their inability to affect or predict the arrival of these objects produces uncertainty and passivity. Asylum seekers narrate overwhelmingly negative experiences of asylum policies, such as dishonouring encounters with immigration authorities; social dislocation; enforced poverty; interrupted life cycles; and an inability to settle and belong in the UK. Yet despite the mutually reinforcing effects of UK policy and of waiting, asylum seekers have benefited from formal support structures provided under Scottish policy. Individuals have been able to re-construct social ties; pursue educational opportunities; enhance personal security; gain greater control over their ‘cases’; and undertake selective socio-cultural adaptation. They have also utilised a discourse of ‘integration’ circulating in Scotland to garner public support for their struggles for recognition and the right to remain. The thesis concludes by reflecting on changes occurring after a form of Leave to Remain was granted, and assesses the extent to which people were able to realise the ‘normal lives’ for which they had been waiting.

Research in Canada and Turkey suggests that LGBTQ asylum seekers are particularly vulnerable among an already marginalized group, the refugee community, where different forms of structural violence manifest itself in particular ways towards gay refugees.Given that few studies exist in the Swedish context, the aim is to gain a preliminaryunderstanding of LGBTQ refugee’s experiences of structural violence in Sweden, legally,socially and economically.The material is based on interviews of four male gay refugees from different countries all living in Malmö.Using a thematic analysis by categorizing the material into patterns of meaning, two mainthemes have been identified: structural violence in the asylum system and structural violence in social life. The intersectionality theory will be applied in order to understand how oppression expresses itself in particular ways towards these individuals, because of their intersecting identity as gay and as refugee.The results indicate that LGBTQ refugees experience structural violence through economic marginalization and the re-telling of traumatic experiences in the asylum process. However, structural violence expressed via social marginalization they cannot be sufficiently understood through the intersectionality theory, urging future studies to further explore and expand the topic and scope of the thesis.

Seeking asylum is a human right, which means that all states in the world that have signed the UN Refugee Convention are responsible for ensuring that refugees in need of protection can get it. Sweden has signed the UN Refugee Convention as early as in 1954. Thus, a legally secure asylum process is to be sought. The Swedish Migration Agency has a central role in this, as the reception of refugees is the primary responsibility of the Agency. The Migration Agency's case management must therefore comply with the requirements regarding ensuring the protection of people who are forced to flee, in Swedish, European and international law. A basic principle of asylum cases is that it is the applicant who has the burden of proof to make his protection needs plausible. On the other hand, the Migration Agency has an extended investigative responsibility, as there is a strong protection interest in investigations of asylum cases. The so-called officialprincipen places a demand on the Migration Agency to investigate a case to the extend its nature requires. If the work of Migrations Agency does not meet these requirements, the result may be that deficiencies in the investigation are put on the applicant and that the application gets rejected. Deficiency in case management by the Migration Agency, apart from that it is affecting individuals, and can destroy a life, can also, in the long run, have devastating consequences for the entire Swedish legal system. It also means more work for the courts, double work for the Migration Agency and increased costs for the judiciary system.     The change of the instance procedure in 2005 has greatly improved the asylum process. The case law in the area has meant that the courts can check the Migration Agency's investigations and give references to the Migration Agency about what needs to be done in order for the administrative process to be more legally secure. My conclusion is that the Swedish legal order in this area is changing as more demands are made by the EU and due to the EU's increased competence in the area. When it comes to the actual design of the provision for the officialprincipen, it is rather vaguely designed. The frameworks for what is covered by the Migration Agency’s investigative duty appear relatively diffuse for the Agency. Hopefully, the provision in the new Administration Act, and a more solid case law in the area, will result in a more uniform and predictable enforcement of the officialprincipen at the Migration Agency. / Att söka asyl är en mänsklig rättighet vilket innebär att alla stater i världen som har skrivit under FN:s flyktingkonvention är ansvariga att se till att flyktingar som behöver skydd kan få det. Sverige har undertecknat FN:s flyktingkonvention redan 1954. En rättssäker asylprocess är således att eftersträva. Migrationsverkets har en central roll i detta, eftersom flyktingmottagande är verkets primära ansvar. Migrationsverkets ärendehandläggning måste alltså leva upp till de krav gällande säkerställande av skydd för människor på flykt som finns i den svenska rätten, europarätten och folkrätten. En grundläggande princip i asylärendena är att det är den sökande som har bevisbördan för att göra sitt skyddsbehov sannolik. Å andra sidan har migrationsverket ett utvidgat utredningsansvar eftersom det föreligger ett starkt skyddsintresse vad gäller utredningar av asylärenden. Den s.k. officialprincipen ställer krav på Migrationsverket att utreda ett ärende som dess beskaffenhet kräver. Om verket inte lever upp till dessa krav kan resultatet bli att brister i utredningen läggs den sökande till last och att den sökande får avslag. Bristande handläggning av ärenden hos Migrationsverket, förutom att den drabbar enskilda människor, och kan förstöra ett liv, kan även i förlängningen få förödande konsekvenser för hela det svenska rättssystemet. Det innebär även mer arbete för domstolarna, dubbelarbete för verket och ökade kostnader för domstolsväsendet.     Den under 2005 förändrade instansordningen har förbättrat asylprocessen en hel del. Prejudikatbildningen på området har medfört att domstolarna kan kontrollera Migrationsverkets utredningar och ge hänvisningar till Migrationsverket om vad som måste göras för att handläggningsprocessen ska bli mer rättssäker. Jag har kunnat konstatera att den svenska rättsordningen på området förändrats i takt med att det ställs större krav från EU:s sida och på grund av att EU får en ökad kompetens på området. När det kommer till själva utformningen av bestämmelsen för officialrincipen, är den tämligen vagt utformad. Ramarna för vad som omfattas av Migrationsverkets utredningsskyldighet framstår som relativt diffusa för verket. Förhoppningsvis kommer bestämmelsen i den nya förvaltningslagen, och en mer solid prejudikatbildning på området, medföra att en mera enhetlig och förutsägbar tillämpning av officialprincipen växer  fram hos Migrationsverket.

<p><strong><em>Sammanfattning</em></strong><strong></strong></p><p>De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är att företräda barnet i asylprocessen.</p><p>Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen.</p><p>Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man, inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter. </p><p>Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess</p><p><strong><p> </p></strong></p> / <p><strong><em>Abstract </em></strong></p><p>The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process.</p><p>Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation, where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations, for example: "save the children" in Sweden.</p><p>During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X, housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities, which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the responsibility to pay attention to the children's rights, economy, and legal aspects.</p><p>Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process</p><p> </p>

Sammanfattning De ensamkommande barnen som kommer till Sverige befinner sig i en utsatt situation. Efter den förste juli 2006 lades ansvaret för barnens boende och omvårdnad på kommunerna efter överenskommelse med migrationsverket. De ensamkommande barnen blir tilldelade en god man, som får ansvaret för barnen i föräldrarnas frånvaro. En av de gode männens uppgift är att företräda barnet i asylprocessen. Tidigare forskning som belyser hur mottagningen i en kommun kan se ut, eller hur de vuxna som arbetar med barnen upplever sin situation var svårt att finna. Idag finns främst rapporter från ideella organisationer som exempelvis Rädda Barnen. Under hösten 2008 gjordes intervjuer med ansvarig tjänsteman på kommun X, boende personal på ett PUT- boende för ensamkommande barn, samt gode män. Detta för att få en förståelse för hur barnens situation kan se ut i en kommun och hur ansvaret är fördelat mellan berörda parter. Utifrån intervjuerna visade det sig att det saknades klara direktiv och regler mellan de olika instanserna, vilket kan leda till en ostrukturerad tillvaro för de ensamkommande barnen. Vidare framkom att inga formella krav fanns för att bli god man, inte heller någon specifik utbildning innan de går in som vårdnadshavare för de ensamkommande barnen. Detta placerar barnen i ännu en utsatt situation, då de gode männen har tilldelats ansvaret att beakta barnens rättigheter, ekonomi, samt juridiska aspekter.  Nyckelord: ensamkommande barn, kommunens ansvar, god man, asylprocess / Abstract The unaccompanied children who come to Sweden are in an exposed position. After the first of July 2006 the responsibility for the children's housing and caring lays on the local authority after agreement with immigration authorities. The unaccompanied child gets an allocated good man, which gets the responsibility for the children in the parents' absence. One of the good men's responsibilities is to represent the child in the asylum process. Earlier research that elucidates how the reception can looks like in a local authority where difficult to find. How the adult who works with these children experience their situation, where also difficult to find. Today, there are principally reports from non-profit organizations, for example: "save the children" in Sweden. During the autumn 2008 interviews were done with a responsible official in local authority X, housing personnel on PUT- living for unaccompanied children, and good men. To be able to get an understanding for how the children's situation can look like in a local authority and how the responsibility is distributed between concerned parties. On the basis of the interviews, it showed clear directives and rules were missing between the different authorities, which can lead to an unstructured life for the unaccompanied children. Furthermore, no formal requirements or other specific education is necessary in order to become a good man and there by make a commitment to get custody for the unaccompanied children. This puts the children in another exposed situation, since the good men have been allocated the responsibility to pay attention to the children's rights, economy, and legal aspects. Keywords: unaccompanied children, the local authority, good man, asylum process

Studien belyser uttagningsprocessen och mottagandet av kvotflyktingar ur de arbetandes perspektiv samt studerar samverkan mellan olika aktörer som arbetar med frågan. Studien är uppdelad i fyra delar där första delen tar upp processen och samverkan mellan aktörer. Andra delen belyser problematik och konsekvenser kring samverkan samt olika aktörers synsätt. Granskning av likheter och skillnader mellan kvotflyktingar och andra flyktinggrupper belyses i tredje delen och sista delen tar upp hur lagstiftning och kriterier inverkar i processen.

Denna kvalitativa studies syfte är att undersöka, kartlägga och analysera sociala interaktionsmönster kring beslutsprocessen på Migrationsverkets asylprövning utifrån asylbeslutsfattares perspektiv. Genom att luta sig mot teori om beslut inom ramen för administrativt beteende samt teori om ansvarfördelning analyseras empirisk data insamlat med hjälp av semistrukturerade intervjuer med beslutsfattare från olika asylprövningsenheter.Studiens resultat visar att det finns invecklade sociala interaktionsmönster i asylbeslutsfattandet samt att tre kommunikationstyper kunde identifieras; informella, formella och semiformella. Beslutsfattare växlar mellan dessa typer i beslutsprocessens olika steg. Med hjälp av utvecklade sociala kommunikationsmönster, omsätts en tidspressad beslutsplan i handling. Sammantaget påvisar studien den administrativa människans begränsade rationalitet. På grund av ringa sociologiska forskning inom området är studien ett bidrag till disciplinen. / This qualitative study aims to investigate, identify and analyze social interaction patterns regarding the decision-making process at the Migration board’s asylum processing unit from the perspective of the asylum officer. Empirical data, which is collected through semi-structured interviews with asylum officers from different Migration board entities, is analyzed by employing different theories on decision-making in the context of administrative behavior and diffusion of responsibility. The outcome of the study shows that there is an intricate social interaction pattern in the asylum decision process and three communication types have been identified: informal, formal and semi-formal. The asylum officer switches between these types in the various stages of the decision-making process. Through developed social communication patterns, a time-pressured decision-making plan is put in action. Generally, the study demonstrates the bounded rationality of the administrative person. Due to lack of sociological research in this area, this study is a contribution to the field.

Syftet med denna studie är att undersöka hur boendepersonal på Hvb-hem (hem för vård och boende) arbetar för att integrera ensamkommande barn i samhället. För att få information till studien har vi intervjuat sju personer som arbetar på olika Hvb-hem. Vi har ställt frågor kring integrationsprocessen, hur de arbetar, vad de ser som hinder och möjligheter och vilka effekterna är av den långa asylprocessen. Informanterna definierar integration ganska liknande, de belyser framförallt vikten av integration på samhällsnivå. Vårt resultat visade att barnens mående blir negativt påverkat av den långa asylprocessen. Deras dåliga mående påverkar deras motivation till att integreras, de går inte till exempel inte till skolan, vilket alla informanter anser är en viktig faktor i deras integrationsprocess. Det är inte enbart barnen som påverkas, även boendepersonalen och deras arbete. De kan inte arbeta med integrationsprocessen då de måste ta hänsyn till barnens mående, deras fokus i arbetet ändras. Nu handlar arbetet istället om att ta hand om och motivera barnen. / The aim of this study is to examine how the staff accommodation at Hvb-homes (home for care and accommodation) work to integrate unaccompanied children in the society. To get the information to the study we have interviewed seven people that work at different Hvb-homes. We asked them questions concerning the integration process, how they work with it, what they see as difficulties and possibilities and the effects of the long asylum process. The informers defined integration quite similar, they illuminated the importance of integration at societal level. We found that the children's well-being is negatively affected by the long asylum process. Their bad well-being affect their motivation to integrate, they do not go to school for example, which all informers consider an important factor in their integration process. It is not only the children that are affected, also the staff accommodation and their work is. They can no longer work with the integration process, they have to respect the children's well-being, and their focus in their work have to change. Now it is all about taking care and motivate the children.

Denna studie syftar till att undersöka hur personer som sökt asyl tillsammans med sina familjer har upplevt sin livssituation i väntan på uppehållstillstånd, där fokuset läggs på barnfamiljer. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod och resultatet analyseras med hjälp av en innehållsanalys. Empirin är framtagen genom semistrukturerade intervjuer med män och kvinnor som sökte asyl i Sverige under den så kallade flyktingkrisen. Studiens teoretiska ramverk utgörs av teorin om känsla av sammanhang samt utgår från teoretiska begreppen liminalitet och resiliens. Resultatet visar att personer som söker asyl tillsammans med barn i familjen kan stå inför en rad olika påfrestningar under vänteperioden; nämligen ekonomiska svårigheter, otrygga boendeförhållanden, ovisshet inför framtiden och en dubbel orosbörda. Den ovissa framtiden gör det svårare att uppleva nuet som begripligt och hanterbart när man inte vet om man kommer få stanna i landet eller inte. Oron om barnets framtid och tankar om hur ett avslag kan påverka barnets liv präglar tillvaron i väntan. Men samtidigt är det barnen och familjen som ökar motivationen att fortsätta hålla ut. Studien lyfter också på vilket sätt det var möjligt för asylsökande att hantera sin situation. Resultatet visar att intervjupersoner har använt sig av olika resiliensstrategier och resurser för att känna sammanhang i sin tillvaro. Studien kommer slutligen fram till att en lång asylprocess påverkar asylsökande barnfamiljer på flera olika plan och för att individer i dessa familjer ska känna sig kunna hantera sin situation bör man satsa på att förstärka deras känsla av sammanhang.

Abstrakt De senaste decennierna har antalet ensamkommande barn som söker asyl i Europa ökat. Ensamkommande barn beskrivs ofta som en utsatt grupp som kan ha erfarenheter av fruktansvärda händelser med sig. De flesta har varit med om traumatiserande händelser i hemlandet och/eller på vägen till Europa, och de möter ytterligare svårigheter när de anländer i destinationslandet i Europa och söker asyl, vilka kan påverka deras psykiska mående. Det finns studier som visar att effekten av tidigare traumatiserande händelser och utmaningar under asylprocessen i värdlandet ökar risken för utvecklingen av PTSD hos denna målgrupp. Syftet med denna studie är att genom en systematisk litteraturöversikt identifiera faktorer som påverkar ensamkommande barns psykiska ohälsa i form av PTSD under asylprocessen. Data och material samlades från 15 vetenskapliga artiklar baserade på primärkällor där målgruppens problematik illustrerades utifrån ett ensamkommande barns perspektiv. Resultatet visar att effekten av tidigare traumatiserande händelser innan migration och ytterligare svårigheter i destinationslandet bland annat, asylprocess, åldersbedömning, kvalitet på boende, socialt stöd, vård och dagliga stressfaktorer har en markant effekt på ensamkommande barns psykiska ohälsa och ökar risken för utvecklingen av PTSD. / Abstract In recent decades, the incidence of unaccompanied minors seeking asylum in Europe has increased. Often characterized as a vulnerable group, these unaccompanied children are likely to carry the burden of horrendous experiences. The majority have endured traumatic events in their countries of origin and/or during their journey to Europe, and they face additional adversities upon arrival in their destination countries in Europe while seeking asylum. These challenges can significantly impact their mental health. Research indicates that the cumulative effect of prior traumatic experiences and hurdles faced during the asylum process in the host countries heightens the risk of developing PTSD among this demographic. The objective of this study is to identify, through a systematic literature review, the factors influencing the mental health of unaccompanied minors, specifically regarding PTSD, during the asylum process. Data and materials were compiled from 15 scholarly articles based on primary sources that depict the challenges faced by this group from the perspective of unaccompanied children. The findings reveal that the impact of previous traumatic events prior to migration and additional difficulties in the destination countries, such as the asylum process, age assessment procedures, quality of accommodation, social support, healthcare, and daily stressors, significantly affect the mental well-being of unaccompanied minors and increase the risk of developing PTSD.