No description available.

Uppsatsens syfte är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL strider mot EG-rätten. Vidare undersöks konsekvenserna utav den utvidgade regeln i förhållande till den internationella skatteavtalsrätten. Avsaknad av total harmonisering inom skatteområdet i EU resulterar i att praxis från EGD är vägledande och av stor vikt för medlemsstaterna. Skatteregler i intern rätt får inte utformas på ett sätt att de strider mot någon av de grundläggande rörelsefriheterna i EG-fördraget. Tioårsregeln innebär i grova drag att kapitalvinster som uppstår vid avyttring av tillgångar, skall beskattas i Sverige under de tio nästföljande åren efter utflyttning från Sverige. Tioårsregeln i dess tidigare lydelse har inte fungerat ändamålsenligt. Numera omfattar tioårsregeln utländska andelar och delägarrätter om dessa förvärvades under tiden den skattskyldige var obegränsat skattskyldig i Sverige. Tioårsregelns syfte är att hindra skattskyldiga att undandraga den svenska staten skatteintäkter vid utflyttning. Exitbeskattning är en synonym till utflyttningsbeskattning. Exitskatt avseende kapital innebär att beskattning sker på en orealiserad latent vinst på grund av att den skattskyldige flyttar ut från staten. Tioårsregeln kan sägas vara en typ av exitskatteregel eftersom den grundas på en utsträckt hemvistprincip. Bestämmelser om exitskatter avseende kapitalvinster är generellt sett svåra att rättfärdiga eftersom en mängd krav ställs för att sådana regler skall betraktas förenliga med EG-rätten. EGD har genom praxis stadgat vissa krav avseende utformning av exitskatteregler. Exitskatter i sig har inte ansetts strida mot EG-rätten, vilket kan utläsas från Lasteyrie-domen. I det senare avgjorda N-målet konstaterades att regler om exitskatt i form av uppskovsbeskattning måste anses godkända av EGD, i alla fall då de inte är förenade med alltför hårda krav för den skattskyldige. För att inte strida mot EG-rätten bör värdenedgångar efter utflyttning beaktas samtidigt som krav på säkerhet och dylikt inte får ställas på den skattskyldige. Artikel 13 i OECD:s modellavtal gällande kapitalvinster reglerar inte problematiken kring olika staters bestämmelser om kapitalskatt skall tas ut eller på vilket sätt kapitalvinst skall beskattas. Artikeln reglerar i stället hur skatteanspråket avseende kapitalvinst skall fördelas mellan staterna. Det är inte alltför ovanligt att de svenska skatteavtalen skiljer sig från OECD:s modellavtal i vissa avseenden.  Begränsningarna i Sveriges beskattningsrätt innebär ofta en inskränkning i de antal år som Sverige har rätt att beskatta kapitalvinster och/eller att svenska delägarrätter samt andelar endast omfattas av den svenska beskattningsrätten. Utvidgningen av tioårsregeln är verkningslös eftersom de svenska skatteavtalen är formulerade på ett sätt som leder till att Sverige förhindras att utöva sin beskattningsrätt enligt tioårsregeln, som avtalen föreskriver. Tioårsregeln har inte effektiviserats med hjälp av utvidgningen till att även omfatta utländska andelar på grund av skatteavtalens neutraliserande effekt. Skatteavtalen leder till att tioårsregeln är verkningslös och för att syftet med den utvidgade tioårsregeln skall uppnås måste Sverige omförhandla sina skatteavtal. Om en skattskyldig person vid utflyttning behandlas negativt av tioårsregeln i jämförelse med en skattskyldig person som fortsätter vara bosatt i Sverige, kan regeln fungera hindrande. Eftersom beskattning av kapitalvinst enligt tioårsregeln sker på samma sätt för den utflyttade personen som för den i Sverige kvarvarande personen föreligger ingen negativ särbehandling, vilket innebär att regeln är förenlig med EG-rätten. Tioårsregeln bör ersättas av ett system bestående av exitbeskattning med möjlighet till uppskov, vilket vi betraktar som en mer ändamålsenlig lösning. Vår utredning påvisar att förslaget uppnår samma syfte som tioårsregeln strävar efter samtidigt som det framstår förenligt med EG-rätten. Problematiken avseende skatteflykt och skatteundandragande som tioårsregeln kan medföra är dock inte löst i sin helhet i och med det framställda förslaget. Problematiken med skatteflykt och skatteundandragande vid utflyttningssituationer kvarstår så länge Sveriges skatteavtal inte omförhandlas. / The aim of this thesis is to investigate whether the ten-year-rule in chapter 3 section 19 of the Income Tax Law is contrary to EC-law. The consequences of the extended rule in connection with international contract law regarding taxation agreement are furthermore investigated. The lack of complete harmonization within tax law in the EU brings case law from the European Court of Justice into a position of great importance since it serves as guidance for the member states. Tax rules in national law may not be constructed in a way that is contrary to the right of free movement in the EC-treaty. A general explanation of the ten-year-rule is that capital gains which arise from disposal of assets shall be subject to Swedish tax during a ten-year period following emigration from Sweden. The former wording of the ten-year-rule has not been working appropriately. The present outline of the ten-year-rule also comprises foreign shares if they were acquired during a period when the taxpayer was liable to unlimited taxation in Sweden. The aim of the ten-year-rule is to hinder taxpayers avoiding paying governmental taxes after emigration. Exit tax is a synonym for emigration tax. Exit tax regarding capital leads to taxation of gains that has not yet been subject to realization due to the taxpayer’s emigration. The ten-year-rule can be regarded as an exit tax since it is based on an extended domicile principle. Rules regarding exit tax of capital gains are generally difficult to justify because of the various requirements to be fulfilled in order to comply with EC-law. ECJ has through case law enacted certain requirements regarding construction of exit tax rules in national law. From the judgment of the Lasteyrie-case it can be understood that exit taxes per se is not contrary to EC-law. The later ruled N-case established that exit tax rules supplemented with a possibility of tax deferral has to be considered approved by ECJ, at least when not combined with far too strict requirements for the taxpayer. In order for exit tax rules in national law not to be contrary to EC-law shall rate decrease be considered after emigration and security requirements cannot be demanded. Article 13 of the OECD's Model Tax Convention regarding capital gains does not regulate if capital gains shall be taxed or in what way capital gains shall be taxed. Instead the article regulates how the tax claim regarding capital gains shall be divided between the contractual parties. It is not uncommon that the Swedish taxation agreements are in some aspects different from the Model Tax Convention. Limitations of the Swedish tax claim often leads to restriction in the time period in which Sweden has the right to confer taxation of capital gains and/or that Swedish shares only are included in the Swedish tax claim. The extension of the ten-year-rule is ineffective since the Swedish taxation agreements are constructed in a way that leads to Sweden being prevented from practicing the tax claim according to the ten-year-rule which the agreement prescribes. The extension to also include foreign shares in the ten-year-rule has not made the rule more efficient due to the neutralizing effect of the taxation agreements. The Swedish taxation agreements affect the ten-year-rule to become inoperative and in order for the extended rule to be effective, Sweden has to renegotiate the agreements.    If an emigrating taxpayer is treated in a less favorable manner in comparison with a taxpayer keeping its residence in Sweden due to the ten-year-rule, the rule can be considered as a hindrance. Since taxation of capital gains in accordance with the ten-year-rule is conducted in the same manner for the emigrating person as for the person remaining in Sweden, no derogatory treatment exists which means that the rule is compatible with EC-law. The ten-year-rule should be replaced by a system consistent of exit tax rules combined with an opportunity for tax deferral, which we consider to be an appropriate solution. Our investigation demonstrates that this solution achieves the same purpose as the ten-year-rule is striving for at the same time as it seems to be in compliance with EC-law. The difficulty regarding tax avoidance and tax evasion that the ten-year-rule might contribute to is however not completely solved by this presented solution. The problem regarding tax avoidance and tax evasion remains as long as Swedish taxation agreements are not renegotiated.

<p>Uppsatsens syfte är att utreda huruvida tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL strider mot EG-rätten. Vidare undersöks konsekvenserna utav den utvidgade regeln i förhållande till den internationella skatteavtalsrätten.</p><p>Avsaknad av total harmonisering inom skatteområdet i EU resulterar i att praxis från EGD är vägledande och av stor vikt för medlemsstaterna. Skatteregler i intern rätt får inte utformas på ett sätt att de strider mot någon av de grundläggande rörelsefriheterna i EG-fördraget.</p><p>Tioårsregeln innebär i grova drag att kapitalvinster som uppstår vid avyttring av tillgångar, skall beskattas i Sverige under de tio nästföljande åren efter utflyttning från Sverige. Tioårsregeln i dess tidigare lydelse har inte fungerat ändamålsenligt. Numera omfattar tioårsregeln utländska andelar och delägarrätter om dessa förvärvades under tiden den skattskyldige var obegränsat skattskyldig i Sverige. Tioårsregelns syfte är att hindra skattskyldiga att undandraga den svenska staten skatteintäkter vid utflyttning.</p><p><em>Exitbeskattning</em> är en synonym till <em>utflyttningsbeskattning</em>. Exitskatt avseende kapital innebär att beskattning sker på en orealiserad latent vinst på grund av att den skattskyldige flyttar ut från staten. Tioårsregeln kan sägas vara en typ av exitskatteregel eftersom den grundas på en utsträckt hemvistprincip.</p><p>Bestämmelser om exitskatter avseende kapitalvinster är generellt sett svåra att rättfärdiga eftersom en mängd krav ställs för att sådana regler skall betraktas förenliga med EG-rätten. EGD har genom praxis stadgat vissa krav avseende utformning av exitskatteregler. Exitskatter i sig har inte ansetts strida mot EG-rätten, vilket kan utläsas från <em>Lasteyrie</em>-domen. I det senare avgjorda <em>N</em>-målet konstaterades att regler om exitskatt i form av uppskovsbeskattning måste anses godkända av EGD, i alla fall då de inte är förenade med alltför hårda krav för den skattskyldige. För att inte strida mot EG-rätten bör värdenedgångar efter utflyttning beaktas samtidigt som krav på säkerhet och dylikt inte får ställas på den skattskyldige.</p><p>Artikel 13 i OECD:s modellavtal gällande kapitalvinster reglerar inte problematiken kring olika staters bestämmelser <em>om </em>kapitalskatt skall tas ut eller på vilket <em>sätt</em> kapitalvinst skall beskattas. Artikeln reglerar i stället <em>hur</em> skatteanspråket avseende kapitalvinst skall fördelas mellan staterna. Det är inte alltför ovanligt att de svenska skatteavtalen skiljer sig från OECD:s modellavtal i vissa avseenden.  Begränsningarna i Sveriges beskattningsrätt innebär ofta en inskränkning i de antal år som Sverige har rätt att beskatta kapitalvinster och/eller att svenska delägarrätter samt andelar endast omfattas av den svenska beskattningsrätten.</p><p>Utvidgningen av tioårsregeln är verkningslös eftersom de svenska skatteavtalen är formulerade på ett sätt som leder till att Sverige förhindras att utöva sin beskattningsrätt enligt tioårsregeln, som avtalen föreskriver. Tioårsregeln har inte effektiviserats med hjälp av utvidgningen till att även omfatta utländska andelar på grund av skatteavtalens neutraliserande effekt. Skatteavtalen leder till att tioårsregeln är verkningslös och för att syftet med den utvidgade tioårsregeln skall uppnås måste Sverige omförhandla sina skatteavtal.</p><p>Om en skattskyldig person vid utflyttning behandlas negativt av tioårsregeln i jämförelse med en skattskyldig person som fortsätter vara bosatt i Sverige, kan regeln fungera hindrande. Eftersom beskattning av kapitalvinst enligt tioårsregeln sker på samma sätt för den utflyttade personen som för den i Sverige kvarvarande personen föreligger ingen negativ särbehandling, vilket innebär att regeln är förenlig med EG-rätten.</p><p>Tioårsregeln bör ersättas av ett system bestående av exitbeskattning med möjlighet till uppskov, vilket vi betraktar som en mer ändamålsenlig lösning. Vår utredning påvisar att förslaget uppnår samma syfte som tioårsregeln strävar efter samtidigt som det framstår förenligt med EG-rätten. Problematiken avseende skatteflykt och skatteundandragande som tioårsregeln kan medföra är dock inte löst i sin helhet i och med det framställda förslaget. Problematiken med skatteflykt och skatteundandragande vid utflyttningssituationer kvarstår så länge Sveriges skatteavtal inte omförhandlas.</p> / <p>The aim of this thesis is to investigate whether the ten-year-rule in chapter 3 section 19 of the Income Tax Law is contrary to EC-law. The consequences of the extended rule in connection with international contract law regarding taxation agreement are furthermore investigated.</p><p>The lack of complete harmonization within tax law in the EU brings case law from the European Court of Justice into a position of great importance since it serves as guidance for the member states. Tax rules in national law may not be constructed in a way that is contrary to the right of free movement in the EC-treaty.</p><p>A general explanation of the ten-year-rule is that capital gains which arise from disposal of assets shall be subject to Swedish tax during a ten-year period following emigration from Sweden. The former wording of the ten-year-rule has not been working appropriately. The present outline of the ten-year-rule also comprises foreign shares if they were acquired during a period when the taxpayer was liable to unlimited taxation in Sweden. The aim of the ten-year-rule is to hinder taxpayers avoiding paying governmental taxes after emigration.</p><p>Exit tax is a synonym for emigration tax. Exit tax regarding capital leads to taxation of gains that has not yet been subject to realization due to the taxpayer’s emigration. The ten-year-rule can be regarded as an exit tax since it is based on an extended domicile principle.</p><p>Rules regarding exit tax of capital gains are generally difficult to justify because of the various requirements to be fulfilled in order to comply with EC-law. ECJ has through case law enacted certain requirements regarding construction of exit tax rules in national law. From the judgment of the <em>Lasteyrie</em>-case it can be understood that exit taxes per se is not contrary to EC-law. The later ruled <em>N</em>-case established that exit tax rules supplemented with a possibility of tax deferral has to be considered approved by ECJ, at least when not combined with far too strict requirements for the taxpayer. In order for exit tax rules in national law not to be contrary to EC-law shall rate decrease be considered after emigration and security requirements cannot be demanded.</p><p>Article 13 of the OECD's Model Tax Convention regarding capital gains does not regulate <em>if</em> capital gains shall be taxed or in <em>what way</em> capital gains shall be taxed. Instead the article regulates <em>how</em> the tax claim regarding capital gains shall be divided between the contractual parties. It is not uncommon that the Swedish taxation agreements are in some aspects different from the Model Tax Convention. Limitations of the Swedish tax claim often leads to restriction in the time period in which Sweden has the right to confer taxation of capital gains and/or that Swedish shares only are included in the Swedish tax claim.</p><p>The extension of the ten-year-rule is ineffective since the Swedish taxation agreements are constructed in a way that leads to Sweden being prevented from practicing the tax claim according to the ten-year-rule which the agreement prescribes. The extension to also include foreign shares in the ten-year-rule has not made the rule more efficient due to the neutralizing effect of the taxation agreements. The Swedish taxation agreements affect the ten-year-rule to become inoperative and in order for the extended rule to be effective, Sweden has to renegotiate the agreements.   </p><p>If an emigrating taxpayer is treated in a less favorable manner in comparison with a taxpayer keeping its residence in Sweden due to the ten-year-rule, the rule can be considered as a hindrance. Since taxation of capital gains in accordance with the ten-year-rule is conducted in the same manner for the emigrating person as for the person remaining in Sweden, no derogatory treatment exists which means that the rule is compatible with EC-law.</p><p>The ten-year-rule should be replaced by a system consistent of exit tax rules combined with an opportunity for tax deferral, which we consider to be an appropriate solution. Our investigation demonstrates that this solution achieves the same purpose as the ten-year-rule is striving for at the same time as it seems to be in compliance with EC-law. The difficulty regarding tax avoidance and tax evasion that the ten-year-rule might contribute to is however not completely solved by this presented solution. The problem regarding tax avoidance and tax evasion remains as long as Swedish taxation agreements are not renegotiated.</p>

EU har under lång tid sökt lösa de problem som finns på den inre marknaden avseende direkt beskattning. En rad riktade åtgärder har förverkligats genom praxis. Jämte riktade åtgärder har även kommissionen arbetat med en långsiktig lösning där bolag ska ges möjlighet att använda sig av en gemensam bolagsskattebas för hela unionen. Den 16 mars 2011 presenterade kommissionen slutligen ett förslag till direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas.

BEPS är ett projekt påkallat av G20 som bedrivs i OECD:s regi. Projektet syftar till att förhindra erosion av nationers skattebaser, på grund av upplägg där vinster genom koncerninterna transaktioner flyttas till länder med låg beskattning. Denna uppsats behandlar specifikt BEPS action 8, vilken rör interprissättning av immateriella tillgångar. Syftet med uppsatsen är att utreda om OECD:s rapport angående BEPS action 8 ger förutsättningarna för att uppfylla, de i rapporten angivna målen, samt vilka problem som kan påverka måluppfyllelsen. Målet med BEPS action 8 är att se till att internprissättning av immateriella tillgångar, inte används för att separera beskattningsbara inkomster från värdeskapande aktiviteter. Därmed fokuserar BEPS action 8 på att se till att utförande av funktioner, användande av tillgångar och risktagande kompenseras på ett korrekt sätt, då detta anses bidra till värdeskapande. Därmed ska BEPS action 8 se till att bolag inte kompenseras endast på grund av att de är den legala ägaren av immateriella tillgångar. Transaktioner innehållande immateriella tillgångar ska prissättas med den metod som ger det mest tillförlitliga priset. Vid sidan av de traditionella prissättningsmetoderna medger OECD i rapporten, användandet av alternativa prissättningsmetoder baserade på exempelvis ekonomiska beräkningar. Uppsatsförfattarna anser att det trots uttalade problem finns förutsättningar att uppnå uppsatta mål. Detta på grund av ökade möjligheter till vinstallokeringar baserade på bidragande till värdeskapande. Den kritik som uppsatsförfattarna presenterar baseras på en risk för en ökad börda och osäkerhet för koncerner då bedömningarna vad som krävs för att skapa värde, är subjektiv och även på grund av den osäkerhet som uppstår vid tillämpningen av alternativa prissättningsmetoder. / BEPS is an OECD project, initiated by G20. The purpose of the project is to prevent base erosion and profit shifting through tax structures where profits are shifted to low tax jurisdiction. More specifically this thesis addresses BEPS action 8 and its work on transfer pricing aspects of intangibles. The purpose of this thesis is to investigate if the prerequisites exist to achieve the stated goals within action 8 and also to investigate problems that can affect the achievements. The goals of OECD with action 8 are ensure that transfer pricing of intangibles is not used to separate taxable income from the value creation activities. To achieve this OECD wants to ensure that the performance of functions, the use of assets and risk-taking is compensated since this is deemed to create value. Therefore OECD sets out to ensure that companies are not compensated only because of the fact that they are the legal owner of an intangible asset. Transactions with intangible assets shall be priced with the transfer pricing method that results in the most reliable arm’s length price. In addition to the traditional transfer pricing methods OECD states that alternative methods can be used if they result in the most reliable arm’s length price. The authors of this thesis consider that prerequisites exist to achieve the stated goals within BEPS action 8. This is primarily based on increased possibilities to ensure that profit allocations are made based on value creation. The criticism that the authors presents is based on the risk of increased burdens and an increased insecurity for MNEs since the assessments regarding what MNEs need to create value is subjective. Criticism is also based on the insecurity that arises when the alternative transfer pricing methods are used.

Member States' rules on the taxation of the foreign business income of companies, whether they are based on the fiscal principle of territoriality or on the principle of worldwide taxation, raise complex issues of compatibility with the law of the European Union. Areas of conflict include particularly the taxation of foreign profits, the deduction of foreign losses, the elimination of international double taxation, and the attribution of profits to permanent establishments. The dissertation analyses these conflicts on the basis of a study of the case law of the European Court of Justice. Although this analysis provides some guidance for the taxation of companies when they carry out business activities throughout the European Union, it is concluded that the Court cannot, by itself: solve the conflict between the taxation of business income in a cross-border context and the objective of achievement of the internal market. / Diss. Stockholm : Handelshögskolan i Stockholm, 2011

Vissa utländska forskare som kom till Sverige kunde från och med 1984 erbjudas skattelättnader genom en speciell lag om beskattning av utländska forskare. Syftet med lagstiftningen var att locka kompetent personal med spetskunskaper till anställningar i Sverige. Under slutet av 1990-talet uppkom frågan om det behövdes en reformering av lagstiftningen eftersom detta skett i andra nordiska länder. De reformerade expertbeskattningsreglerna infördes 2001. Lagstiftningen erbjuder sedan dess förutom forskare även experter, specialister, personer med företagsledande uppgifter och andra nyckelpersoner en möjlighet att få del av skattelättnader. De som uppfyller lagens krav kan undanta 25 procent av lön, arvode eller liknande ersättning från beskattning. Vidare beskattas ej ersättningar för utgifter som den utländske personen har haft för flyttning till eller från Sverige, två resor per år per familjemedlem mellan hemlandet och Sverige samt avgifter för barns skolgång i grundskola och gymnasieskola eller liknande. I förarbetena ges ingen utförlig beskrivning för exakt vilka personalkategorier eller yrken som ska ha möjligheten att ta del av skattelättnaderna i egenskap av expert. En individuell bedömning får göras i varje enskilt fall, men kompetensnivån hos den sökande ska vara hög och det ska vara svårt att rekrytera någon med liknande kunskaper inom Sverige för att skattelättnaderna ska kunna komma ifråga. Det anges i propositionen att de tilltänkta personerna ska vara verksamma inom tekniskt avancerade och kunskapsintensiva verksamheter där Sverige har ett intresse av att kunna konkurrera om internationellarbetskraft.I praxis har det funnits en tendens att fokus vid bedömningen av vem som kan ses som expert hamnar på just det tekniska området även om andra branscher inte utesluts av ordalydelsen i förarbetena och inte heller i lagtextens utformning. Det är inom det tekniska området som de flesta beviljade expertbeskattningsansökningar har förekommit. Bedömningen av vem som kan omfattas av expertbegreppet har således varit sträng. Det finns dock undantag. Kammarrätten beviljade under 2008 en chefsdirigent skattelättnader eftersom denne kunde anses vara expert i en kunskapsintensiv bransch. Det går således inte att fastslå generellt vem som omfattas av expertbegreppet i lagens mening och inte heller generellt bestämma inom vilka yrken eller personalkategorier experter kan förekomma. Det verkar som att expertbegreppet genom den senaste tidens utveckling i praxis i framtiden kan få en ny vidare innebörd där andra yrkeskategorier än de mer klassiska inom industrin och högteknologiska branscher kan komma att omfattas av expertbegreppet.

Den svenska CFC-lagstiftningens förenlighet med internationella åtaganden i form av skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal har varit ett omdiskuterat ämne inom svensk lagstiftning under mer än ett decennium. Tvistigheten kring CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal förekommer också i andra medlemsstater av OECD. Den svenska CFC-lagstiftningen tillämpas sedan 1 januari 2004. Rättsföljden av lagstiftningen framgår av 39 a kap. 13 § IL. Syftet med CFC-lagstiftningen är att förhindra en erosion av den svenska skattebasen. Utan CFC-lagstiftning skulle en skattebetalare kunna etablera företag i lågbeskattde jurisdiktioner enbart i syfte att minska den totala skattebördan. Genom att tillämpa CFC-lagstiftningen beskattas en delägare löpande för sitt innehav i den utländska juridiska personen. Enligt förarbeten är CFC-lagstiftningen förenlig med de svenska skatteavtalen. Lagstiftaren lägger stor vikt vid ordalydelsen i kommentarerna till OECD:s modellavtal. OECD rekommenderar medlemsstaterna att tillämpa lagstiftningen. Uppsatsen visar att CFC-lagstiftningen är förenlig med skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal. Syftet med skatteavtal är att förhindra juridisk dubbelbeskattning. CFC-lagstiftningen ger upphov till ekonomisk dubbelbeskattning. Diskussionen gällande CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal beror på kommentarernas rättsliga verkan samt därtill framställda anmärkningar. / The Swedish CFC legislation and its compatibility with international commitments in form of tax treaties based on OECD Model have been disputed in the Swedish legislation for more than a decade. Whether CFC legislation is compatible with tax treaties is also disputed in many other Member States of the OECD. The Swedish controlled foreign company legislation entered into force on 1 January 2004. The legal effect of the legislation is covered in chapter 39 a, section 10 of the Swedish Income Tax Act. The basic purpose of CFC legislation is to prevent an erosion of the Swedish tax basis. Without CFC regulations a taxpayer would be free to establish companies in low-tax jurisdictions for the sole purpose of reducing the overall tax burden. By applying the legislation a Swedish resident shareholder will be taxed on all the income that is attributed from a foreign subsidiary, regardless of when the income is distributed. In the preparatory works the government argues that the CFC legislation is compatible with Sweden’s tax treaties, based on OECD Model. The government’s opinion is mostly based on the statement in the Commentary to the OECD Model. The legislation is recommended by the OECD. This thesis concludes that the CFC legislation is compatible with tax treaties based on the OECD Model. The purpose with tax treaties is to avoid juridical double taxation. The CFC-legislation gives rise to economic double taxation. Therefore the legislation can be justified. The discussion of the CFC legislation compatible with tax treaties depends of the relevance of the Commentary but also on observations given to the Commentaries.

<p>Den svenska CFC-lagstiftningens förenlighet med internationella åtaganden i form av skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal har varit ett omdiskuterat ämne inom svensk lagstiftning under mer än ett decennium. Tvistigheten kring CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal förekommer också i andra medlemsstater av OECD.</p><p>Den svenska CFC-lagstiftningen tillämpas sedan 1 januari 2004. Rättsföljden av lagstiftningen framgår av 39 a kap. 13 § IL. Syftet med CFC-lagstiftningen är att förhindra en erosion av den svenska skattebasen. Utan CFC-lagstiftning skulle en skattebetalare kunna etablera företag i lågbeskattde jurisdiktioner enbart i syfte att minska den totala skattebördan. Genom att tillämpa CFC-lagstiftningen beskattas en delägare löpande för sitt innehav i den utländska juridiska personen.</p><p>Enligt förarbeten är CFC-lagstiftningen förenlig med de svenska skatteavtalen. Lagstiftaren lägger stor vikt vid ordalydelsen i kommentarerna till OECD:s modellavtal. OECD rekommenderar medlemsstaterna att tillämpa lagstiftningen.</p><p>Uppsatsen visar att CFC-lagstiftningen är förenlig med skatteavtal baserade på OECD:s modellavtal. Syftet med skatteavtal är att förhindra juridisk dubbelbeskattning. CFC-lagstiftningen ger upphov till ekonomisk dubbelbeskattning. Diskussionen gällande CFC-lagstiftningens förenlighet med skatteavtal beror på kommentarernas rättsliga verkan samt därtill framställda anmärkningar.</p> / <p>The Swedish CFC legislation and its compatibility with international commitments in form of tax treaties based on OECD Model have been disputed in the Swedish legislation for more than a decade. Whether CFC legislation is compatible with tax treaties is also disputed in many other Member States of the OECD.</p><p>The Swedish controlled foreign company legislation entered into force on 1 January 2004. The legal effect of the legislation is covered in chapter 39 a, section 10 of the Swedish Income Tax Act. The basic purpose of CFC legislation is to prevent an erosion of the Swedish tax basis. Without CFC regulations a taxpayer would be free to establish companies in low-tax jurisdictions for the sole purpose of reducing the overall tax burden. By applying the legislation a Swedish resident shareholder will be taxed on all the income that is attributed from a foreign subsidiary, regardless of when the income is distributed.</p><p>In the preparatory works the government argues that the CFC legislation is compatible with Sweden’s tax treaties, based on OECD Model. The government’s opinion is mostly based on the statement in the Commentary to the OECD Model. The legislation is recommended by the OECD.</p><p>This thesis concludes that the CFC legislation is compatible with tax treaties based on the OECD Model. The purpose with tax treaties is to avoid juridical double taxation. The CFC-legislation gives rise to economic double taxation. Therefore the legislation can be justified. The discussion of the CFC legislation compatible with tax treaties depends of the relevance of the Commentary but also on observations given to the Commentaries.</p>

Den ständigt ökande internationaliseringen leder till framkomsten av allt fler multinationella företag med verksamheter inom flera länder. En konsekvens av den ökade globaliseringen är att den internationella skatteflykten allt jämt ökat, då internationella koncerner väljer att flytta delar av vinsten till länder med mer förmånliga skattesatser. Ett sätt för de multinationella företagen att minimera den världsomfattande skatten är genom internprissättning. Internprissättning är det pris som koncernen sätter på sina interna transaktioner mellan koncernbolagen. Som en reaktion på den ökade skatteflykten utformade Organization for Economic Co-operation and Development (OECD) riktlinjer för att vägleda regleringen av internprissättning. Syftet med riktlinjerna är att främja en harmonisering bland medlemsländerna för att minska antal konflikter mellan nationella lagstiftningar ur ett internationellt perspektiv och för att minska uppkomsten av dubbelbeskattning. Den grundprincip riktlinjerna utgår ifrån kallas för armlängdsprincipen. Armlängdsprincipen innebär att det koncerninterna priset ska motsvara det pris två oberoende företag hade fått betala för motsvarande transaktion. För att uppnå en ökad transparens och likformighet, anför även OECD:s riktlinjer hur de interna transaktionerna ska dokumenteras. Ett sätt att dokumentera transaktionerna på är genom att upprätta en land-för-land-rapport, vars syfte är att tillhandahålla skattemyndigheter viktig information och underlag för bedömning av koncerners prissättningar. Syftet med studien är att jämföra reglerna kring internprissättning i Sverige, Japan och Ryssland. I studien jämför vi skattelagstiftningarna för att undersöka vilka skillnader det finns inom de tre länderna med hänseende till internprissättning. Studien syftar även till att utreda om och i så fall varför ländernas skattelagstiftningar skiljer sig åt. För att uppfylla studiens syfte genomförde vi en komparativ analys, med ett kvalitativt förhållningssätt, där vi jämförde och analyserade studiens empiriska material. Det empiriska materialet består av ländernas nationella skattelagstiftning gällande internprissättning. I studiens analytiska skeende belyste vi de olikheter men även likheter vi kunde se vid jämförelsen. Dessa likheter och olikheter kopplade vi till den teoretiska referensram som vi i studien tagit fram för att på ett kvalitativt sätt kunna ge en förståelse för varför det finns skillnader, men även likheter, mellan de tre länderna. Slutsatsen som kan dras från studien är att det råder en frivillig harmonisering kring regleringen av internprissättning utifrån OECD:s riktlinjer inom de tre studerade länderna då vi funnit ytterst få skillnader mellan skattelagstiftningarna. Detta trots att OECD:s riktlinjer inte är tvingande på något sätt och trots att Ryssland inte är ett medlemsland i OECD, något som däremot både Sverige och Japan är. De skillnader som vi har kunnat se i den komparativa analysen har vi kunnat förklara genom att se till Hofstedes kulturella dimensioner och ländernas index inom respektive dimension. Skillnaderna har även kunnat förklaras genom att kopplas till ländernas kontinentala samt kommunistiska tradition. De likheter vi sett har vi däremot gett förståelse för genom att studera dem ur ett mimetiskt perspektiv av isomorfa processer, exempelvis utifrån Rysslands tillämpning av OECD:s riktlinjer. Studien bidrar med en fördjupad förståelse för OECD:s harmoniseringsarbete gällande internprissättning, samt en förståelse för hur regleringen ser ut inom de tre länderna och vilka skillnader det finns mellan dem. / The ever increasing internationalization leads to the emergence of increasingly multinational companies with operations in several countries. One consequence of the increased globalization is that international tax evasion has increased ever since international groups choose to move parts of profits to countries with more favorable tax rates. One way for the multinational companies to minimize the worldwide tax is through transfer pricing. Transfer pricing is the price which multinational companies uses for its internal transactions between its subsidiaries. As a response to the increased tax evasion, the Organization for Economic Co-operation and Development (OECD) designed guidelines to guide the regulation of transfer pricing. The aim of the guidelines is to promote harmonization among member states in order to reduce the number of conflicts between national laws from an international perspective and to reduce the occurrence of double taxation. The basic principle of the guidelines is called the arm's length principle. The arm's length principle states that the intra-group price should correspond to the price that two independent companies has to pay for the corresponding transaction. In order to achieve increased transparency and uniformity, the OECD guidelines also cite how internal transactions are to be documented. One way of documenting the transactions is by establishing a country-by-country report, whose purpose is to provide tax authorities with important information and basis for assessing transfer prices. The aim of the study is to compare the rules for transfer pricing in Sweden, Japan, and Russia. In the study, we compare tax laws to investigate the differences between the three countries in terms of transfer pricing. The study also aims at investigating why the tax laws of the countries differ. In order to fulfill the purpose of the study we conducted a comparative analysis, with a qualitative approach, where we compared and analyzed the empirical material of the study. The empirical material consists of the countries' national tax laws concerning transfer pricing. In the analytical stages of the study we highlighted the differences, but also the similarities, we could see in comparison. These similarities and differences were linked to the theoretical framework that we developed in the study to qualitatively provide an understanding of why there are differences, but also similarities, between the three countries. The conclusion that can be derived from the study is that there is a non-compulsory harmonization regarding the regulation of transfer pricing based on OECD's guidelines in the three studied countries where we found very few differences between the tax laws. This despite the fact that the OECD's Guidelines are not compelling in any way. Also so, even though Russia is not a member state in the OECD, which, on the other hand, both Sweden and Japan is. We have been able to explain the differences we have seen in the comparative analysis by looking at Hofstede’s cultural dimensions and the countries' cultural dimension indices. The differences have also been explained by the continental and communistic tradition of the countries. However, the similarities we have seen have been understood by studying them from a mimetic perspective of isomorphic processes, for example Russia's application of the OECD guidelines. The study contributes to a deeper understanding of OECD's work towards harmonization of transfer pricing, as well as a sense of how the three countries regulate transfer pricing and what differences there are between them.