The construction industry is one of theindustrieswithmostinjuredinSweden. There is reason to believe that there are deficienciesinhow the work environment iscommunicatedbetweendifferent parties. Interest in theworkenvironment has increasedin recent years,whichmakes problems and shortcomingsin this subject highlighted to a greater extent. There are severalways to workwithwork related health on the building sites. The Work Environment Plan isa tool that earlyin the planning of the project call attention to the risks and as far as possible prevents them.   The purpose of this report is to improve how the workenvironmentreaches the production and how it is applied in everyday work. To reach this purpose, a goal for the report hasbeen established. The goal is to identifydeficienciesandsuggest actions forhow communication can be improved tothe work environmentmanagementand how it reaches the production ina more satisfactory way. The goal isanswered by three questions adapted to the subject.   In order to retrieve the data needed to meet the purpose, eightinterviews at two companies in the area of Jönköping whereconducted.A study inliterature and analysis of documents on the topic wereusedfor this purpose.   The interviews carried through presented an up-to-date picture of how the work environment is communicated in the construction industry in the current situation, and in particular in how the message of the work environment plan is communicated. The interviewsindicate that the builders believe that the working plan contains toomany papers and that it serve no directfunctionin their dailywork.Italso appears that the experience isnot being utilizedsufficiently and that carelessnesswith the use of safety equipmentoccurs.   The proposed improvements, which has been discussedis to introduceeducation on the topic work environment. This to increase understanding of and commit- ment to thework environment. Even suggestions on makingchanges in the work environment plan arrangements has been discussedandwellreceivedby those interviewed. Examples of these changes are to divide the working plan into smaller parts that are relevantfor the occasion, and hangup those partsin the shed. / Byggbranschen är en av de mest skadedrabbade industriernaiSverige.Detfinns anledning atttroattdet finns brister i hur arbetsmiljöarbetet kommunicerasmellan olika parter. Intresset för arbetsmiljöarbete har ökat desenaste åren, vilket gör att problem och brister på området belyses i större utsträckning. Det finns flerasättatt arbeta med arbetsmiljön på byggarbetsplatser. Arbetsmiljöplanen är ett verktygförattredani projekteringen uppmärksamma risker och så långtsommöjligt förebygga dem.   Syftet med arbetet var attförbättra sättet hur arbetsmiljöarbetetnår ut till produktionen och hur det tillämpas idetvardagliga arbetet. Föratt nå syftet utarbetades ettmål. Målet var attidentifiera brister och ge förslag på åtgärder för hur kommunikationen kunde förbättras föratt arbetsmiljöarbetet skullenå ut till produktionen på ett mer tillfredställande sätt. Målet besvarades med hjälp av tre frågeställningar på ämnet.   För attsamlaindetmaterialsom behövdes för att uppfylla syftetgenomfördes åtta intervjuer på två företag i Jönköpingsområdet. Även litteraturstudie och dokumentanalys användes fördettaändamål.   De intervjuersomgenomfördes gav en aktuell bild av hur arbetsmiljöarbetet förmedlasi byggbranschen i dagsläget, och i synnerhet hur arbetsmiljöplanens budskap kommuniceras. Av intervjuerna framgick att byggnadsarbetarna tyckte att arbetsmiljöplanen innehåller för många papper och att den inte fyller någon direkt funktion iderasdagliga arbete. Detframgick också att erfarenheter inte tas till vara i tillräckligt stor utsträckning ochatt slarv med användandet av säkerhets- utrustning förekommer.   De förslag på förbättringarsomhardiskuterats var att införa utbildning på ämnet arbetsmiljö. Detta för att öka förståelsen och engagemanget för arbetet med arbetsmiljö. Förslag på att göra förändringar i arbetsmiljöplanens upplägg har diskuterats och mottogs positivt av deintervjuade. Exempel på dessa förändringar var att delaupp arbetsmiljöplanen imindredelar som var aktuellaför tillfället, och hänga uppdeaktuelladelarnai boden.

Syftet med studien är att undersöka hur förskollärare uppfattar att de kan stödja barn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan. Frågeställningen är följande: hur uppfattar förskollärare att de kan stödja förskolebarn med ett utagerande eller inagerande beteende i deras sociala samspel med andra barn och vuxna i förskolan? Fem intervjuer med förskollärare från olika områden med varierande socioekonomisk status i en stor stad genomfördes. Den teoretiska utgångspunkten i arbetet är Nilholms tre perspektiv på specialpedagogik. Resultaten visar att alla förskollärarna utgår ifrån både det kompensatoriska och kritiska perspektivet när de beskriver sina uppfattningar av orsaker till ett inagerande eller utagerande beteende, vad som kännetecknar dessa barn och hur de kan stödjas. Det är däremot bara vissa som anser att ett dilemmaperspektiv existerar. Olika kategorier i de intervjuades svar urskiljs som placeras in i de olika perspektiven.    Kategorier som överensstämmer med ett kompensatoriskt perspektiv där barns inre brister betonas är en positiv syn på diagnoser och olika segregerande undervisningssätt. Dessa är att pedagogerna är nära barnet utan att undvika stämpling och att det inagerande eller utagerande barnet samspelar eller leker ensam med den vuxne i förskolan. Förskollärarna framhäver i det kritiska perspektivet istället att miljön ska anpassas till barnen, exempelvis genom att ha mindre grupper, bildstöd och rollspel i förskolan. Diskussionen och mina slutsatser visar att det finns både likheter och skillnader med tidigare forskning. De flesta intervjuade är samtidigt både positiva och negativa till diagnoser av inagerande och utagerande barn och vissa anser att diagnoser bara är bra i allvarliga fall.

Anledningen till att författarna valt att skriva om området är huvudsakligen att det gjorts relativt lite forskning inom det. En hel del forskning beskriver diagnosen AST/Aspergers men inte hur individer med diagnosen har hanterat sina sysselsättningsval. I detta arbete presenteras en inblick i hur fem individer har hanterat sina val av sysselsättning. Varje individ har sina unika förutsättningar och sin unika problematik, baserat både i sociala och personliga omständigheter. Fyra av informanterna har diagnosen och den femte är under utredning. De kvalitativa intervjuerna och analysen är grundade i beskrivningar av Anne Ryen och Martyn Denscombe. Det bakomliggande teoretiska ramverket är Hodkinsons och Sparkes Careership-teori som kompletteras av Vance Peavey:s livslinje. Generellt är det djugående intervjuer och hög tillförlitlighet i informanternas svar som varit målet, snarare än exempelvis generaliserbar mängd. Detta har författarna valt att göra dels eftersom det varit informanternas egna berättelser och prioriteringar som skulle undersökas och dels för att mängden tillgängliga informanter bättre passade en sådan målsättning. Empirin visar fem väldigt olika situationer och en inblick i hur informanterna hamnat där de hamnat. Några framträdande resultat av intervjuerna och analysen är att studie- och yrkesvägledning inte funnits representerat i informanternas vuxna valprocesser, att en vidgad handlingshorisont kan innebära olika svårigheter men även väldigt mycket positivt, att varje individ har väldigt olika behov samt att det fortfarande efterfrågas en generellt ökad förståelse för området.

Syftet med uppsatsen är att undersöka gymnasielärares didaktiska resonemang om att använda klassisk skönlitteratur i undervisningen. Det är till företrädelsevis de didaktiska frågorna varför, vad och hur som undersöks.  Jag vill undersöka hur lärarna tänker kring undervisningen samt vilka ramfaktorer som styr dem i arbetet och i urvalet av klassisk skönlitteratur.  Uppsatsen ämnar också besvara frågan om lärares förhållningssätt till en litterär kanon. Undersökningen grundar sig på fyra stycken lärarintervjuer och har sammanställts och analyserats med analysmetoden bricolage.    Studiens resultat visar att elever undervisas i klassisk skönlitteratur för att få ett ökat ordförråd men främst för att utveckla en empatisk förmåga och utvecklas som människor. Eleverna ska nå livskunskap via litteratur det vill säga kunskaper genom litteratur och inte om litteratur. Resultaten stämmer in under Svedners idéer om att kunskapssynen har förändrats. Från att tidigare har varit mer fokus på själva litteraturen för att utvecklas till mer fokus att nå livskunskap via litteraturen. Att läsa ur ett allmänbildningsperspektiv anses som en viktig del för att eleverna inte ska bli exkluderade från samhället. Lärarna nämner att deras urval styrs av olika ramfaktorer som tid, ekonomi, utbud och elevernas förkunskaper. Samtliga lärare arbetar både med muntliga och skriftliga uppgifter och nämner att arbetssätt beror på elevgrupp.    På frågan om lärares förhållningssätt till en gemensam litterär kanon är majoriteten av lärarna tveksam till detta då de anser att läraren bäst kan förmedla ett budskap om de själva är insatta eller tycker om verket. Några säger att det redan finns en slags inofficiell kanon även om styrdokumenten varken tar upp klassiska verk eller författare som ska läsas på gymnasiet.

Utvecklingen pekar på att barnen tillbringar längre dagar på förskolan än tidigare och detta leder till att förskollärarna får ett större ansvar i att ge barnen den grovmotoriska stimulans de är i behov av. Det är förskolans ansvar att tillgodose barnens rörelsebehov och skapa möjligheter för barnen att tidigt tillägna sig de grovmotoriska färdigheterna. Forskning visar att en allsidig rörelseerfarenhet inte bara påverkar den grovmotoriska utvecklingen utan även samspelar med den totala utvecklingen. Syftet med denna uppsats var att undersöka hur förskollärare förhåller sig till barns grovmotoriska utveckling i relation till det utvecklingspedagogiska perspektivet, det sociokulturella perspektivet och ramfaktorteorin. De frågeställningarna vi utgick ifrån var hur förskollärarnas förhållningssätt och ämneskunskap påverkar barns grovmotoriska utveckling? Vad ger förskolans miljö för förutsättningar för förskollärarnas arbete med barns grovmotorik och i vilken utsträckning har förskollärarna kunskap kring hur miljön kan påverka barns grovmotoriska utveckling? Och även om förskollärarna förhåller sig till Lpfö 98/16 i sitt arbete med barns grovmotoriska utveckling? Vi diskuterar relevant forskning och litteratur kring grovmotorik, förskollärarnas förhållningssätt samt miljöns inverkan och med en kvalitativ studie som metod intervjuade vi fem förskollärare. Vårt resultat visade att förskollärarna var eniga om att deras förhållningssätt hade en stor inverkan på barnens grovmotoriska utveckling och de ansåg att de förhöll sig till de mål som Läroplanen för förskolan rör angående detta. Förskollärarna var även medvetna om miljöns främjande och hämmande egenskaper och var eniga om utemiljöns varierande möjligheter.

<p>Fysisk aktivitet har en positiv inverkan på människors hälsa och det finns många olika träningsformer att välja på, däribland gruppträning. Instruktörerna som leder gruppträning kan göra det på många olika sätt och deras syn på ledarskap kan variera. Studiens syfte var att undersöka gruppträningsinstruktörers upplevelser av ledarskap och tillvägagångssätt i samband med gruppträning i fysisk aktivitet. Undersökningsmetoden som användes i studien var kvalitativ intervju. En halvstrukturerad intervjuguide med nio huvudfrågor användes vid intervjutillfällena. I studien medverkade sex gruppträningsinstruktörer från tre olika anläggningar. Resultatet visade att alla informanter bedömer utförandet av passet som betydelsefullt och majoriteten av instruktörerna planerar sina pass i förväg. Genomförandet av gruppträningsinstruktörernas pass involverade beståndsdelar som rörelsemönster, respons och röst. Vidare menade ledarna att det är viktigt att en gruppträningsinstruktör har goda kunskaper inom relevanta områden och egenskaper som syftar till att inspirera och motivera deltagarna.</p>

<p>Mixed age classes has been a part of the Swedish education system from its beginning and used to be its norm. During the 1970’s the practice of having mixed age classes saw a new spring as it was deemed to have educational advantages, and since then there has been an ongoing debate among teachers, researchers, parents and politicians regarding how, and in what way, the advantages actually manifest themselves. Earlier research shows different results where some scholars find that mixed age classes have a negative effect on children’s academic and social development. Others find it hard to show that supposed negative effects are caused by the mixed aged class, while others still find that being in a mixed class has neither positive nor negative effects on the children.</p><p>This essay analyses the problem by interviewing five teachers who all have a professional history where they at some point have teached mixed age classes as well as age homogenous ones. Through the use of the interviews the essay tries to contribute to the scientific understanding of mixed age classes by adding knowledge of how teachers experience the social and academic development of their pupils. To reach this purpose I start out with the following two research questions:</p><ul><li>How do teachers view the social development of their pupils in mixed age classes?</li><li>How do teachers view the academic development of their pupils in mixed age classes?</li></ul><p>The results of the study show that in the teachers’ experiences, mixed age classes have a positive influence on the social development of their pupils. At the same time, however, the teachers feel that there are negative effects on the academic development, particularly within the fields of mathematics and Swedish. The result is then discussed in regards to what it may mean for Swedish schools in the short and the long run as well as if it can lead to social problems and what implications there are for what kind of people we wish to foster.</p><p> </p>

Fysisk aktivitet har en positiv inverkan på människors hälsa och det finns många olika träningsformer att välja på, däribland gruppträning. Instruktörerna som leder gruppträning kan göra det på många olika sätt och deras syn på ledarskap kan variera. Studiens syfte var att undersöka gruppträningsinstruktörers upplevelser av ledarskap och tillvägagångssätt i samband med gruppträning i fysisk aktivitet. Undersökningsmetoden som användes i studien var kvalitativ intervju. En halvstrukturerad intervjuguide med nio huvudfrågor användes vid intervjutillfällena. I studien medverkade sex gruppträningsinstruktörer från tre olika anläggningar. Resultatet visade att alla informanter bedömer utförandet av passet som betydelsefullt och majoriteten av instruktörerna planerar sina pass i förväg. Genomförandet av gruppträningsinstruktörernas pass involverade beståndsdelar som rörelsemönster, respons och röst. Vidare menade ledarna att det är viktigt att en gruppträningsinstruktör har goda kunskaper inom relevanta områden och egenskaper som syftar till att inspirera och motivera deltagarna.

No description available.

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka vad lärare i matematik för grundskolans äldre åldrar har för kunskaper om undervisningen av elever med dyslexi. Studien undersökte vilka svårigheter lärare anser att elever med dyslexi kan ha i ämnet matematik och vilka undervisningsmetoder de i så fall använder sig av för att hjälpa dessa elever. Vidare studerades var och hur lärarna fått kunskaper om dessa undervisningsmetoder och slutligen analyserades resultaten av tidigare nämnda frågor för att se till eventuella skillnader mellan olika lärares svar och dess yrkeserfarenhet. Metoden för studien var halvstrukturerade intervjuer med fem utbildade matematiklärare för grundskolans äldre åldrar. Det insamlade materialet transkriberades och resultatet analyserades under respektive frågeställning, utifrån ett relationellt perspektiv på orsakerna till svårigheter i skolan. Resultat från denna studie visar på att lärarna upplevde att de fått för lite kunskap om undervisningen för elever med dyslexi under sin lärarutbildning. De kunskaper som de besitter hade de främst fått sin yrkeserfarenhet efter att de tagit sin lärarexamen. Vanligaste svårigheten för elever med dyslexi inom ämnet matematik är enligt de intervjuade lärarna uppgifter som innehåller text. Metoder de använder sig av för att hjälpa eleverna med detta är att de ofta läser upp texten åt dem samt ger dem extra tid vid exempelvis prov. Ett resultat från den här studien som inte berörts i någon större utsträckning i tidigare forskning på området är elever med dyslexi kan ha svårigheter att ta in och förstå muntliga instruktioner under exempelvis genomgångar Endast ett fåtal skillnader kunde ses i svaren från de intervjuade lärarna när det gäller längden av yrkeserfarenhet. Bland annat nämnde lärare med längst yrkeserfarenhet flera olika svårigheter som elever med dyslexi ofta kan ha inom ämnet matematik, jämfört med de lärare som endast arbetat några få år. Ett annat resultat var att en skola har vidtagit åtgärder för att minska lärarnas belastning samt öka förutsättningarna för eleverna genom att låta samtliga lektioner på skolan antingen hållas i halvklasser eller att två utbildade lärare är med under helklasslektionerna. Slutsatser av studien är att lärarutbildningarna kan behöva inkludera mer undervisning beträffande undervisning av elever med bland annat dyslexi, oavsett ämne och årskurs de avser att undervisa, så att de redan under sina första arbetsår kan erbjuda dessa elever rätt stöd. På så vis skulle elever med dyslexi ha större möjlighet till at nå så bra studieresultat som möjligt.