Syftet med studien är att undersöka vilka kvaliteter föräldralediga och icke förvärvsarbetande föräldrar till barn på förskolan uttrycker att förskolan besitter. Studien har inspirerats av ett   postmodernt perspektiv. Detta innebär att vi utgår från att förskoleinstitutioner blir vad vi som samhällsaktörer gör dem till. De bär inte på några inneboende kvaliteter, naturgivna syften eller egenskaper (Dahlberg, Moss & Pence, 2001).   För att besvara frågeställningen hur föräldralediga och icke förvärvsarbetande föräldrar till barn på förskolan uttrycker förskolans roll har vi valt att använda oss av kvalitativa intervjuer. I studien ingår sex föräldrar från fem olika förskolor. Efter analys av intervjuerna kunde vi urskilja tre områden vilka presenteras i resultatet. Områdena är: förskolan - ett   komplement till hemmet, förskolan - en plats för lärande samt förskolan - en del av livet.   Resultatet visar på en komplexitet i föräldrarnas uppfattningar och inom områdena fokuseras på skillnader, motsägelser och nyanser.

Syftet med denna studie har varit att utveckla mina kunskaper som illustratör och hitta tekniker och arbetssätt som underlättar arbetet med att skapa bilder till mitt barnboksprojekt. Jag har intervjuat Ilon Wikland som har bidragit med sina erfarenheter gällande illustrationsarbetet. Hon gav mig en inblick i hur hon tänker omkring sitt arbete med att illustrera bilder till barnböcker, vilket gav mig nya infallsvinklar.  Denna undersökning visar också att texten har stor betydelse för bildskapandet och att det är viktigt för illustratören att författaren kan berätta i bilder. Denna undersökning har även bidragit till att jag hittat arbetssätt och teknik som underlättar arbetet med barnboksprojektet. Dessa erfarenheter har jag således använt mig av i den visuella gestaltningen. Digitala redskap såsom ritplatta och Photoshop har förenklat arbetet med att korrigera och färglägga bilderna. Den digitala tekniken ersätter dock inte skissandet, vilket fortfarande fungerar bäst med blyerts och tuschpenna.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur lärare uppfattar elevers svårigheter med textbaserade uppgifter i matematik. Mer specifikt undersöktes hur lärarna upptäcker dessa elever samt hur de arbetar med dem. Detta undersöktes inledningsvis genom en web-enkät som skickades till matematiklärare för grundskolans senare år i en kommun, för en första kartläggning av problematiken. Totalt skickades 103 enkäter ut och 39 svar kom in, svarsfrekvensen blev 38 procent. Utöver detta intervjuades tre matematiklärare som undervisar på högstadiet för att fördjupa den första kartläggningen. Resultaten analyserades med utgångspunkt i olika sätt att se på dessa problem från tidigare forskning. Resultatet visade att alla lärare som deltog ansåg sig ha minst en elev som hade problem med textuppgifterna i en sådan grad att elevende fick svårigheter i matematiken. Slutsatsen blev att matematiksvårigheter i relation till textuppgifter var relativt utbrett då det var mellan 11-40 procent av eleverna i klasserna/grupperna som enligt lärares utsagor hade dessa svårigheter. Lärarna upptäckte dessa elever genom att de inte förstod kontexten och/eller begreppen och de arbetade med eleverna genom att läsa högt för dem och/eller genom att förklara begrepp i förväg. De lärare som intervjuades arbetade språkutvecklande och mera muntligt när de upptäckte att eleverna hade svårt med textuppgifterna. När lärarna fick önska hur de helst vill arbeta med läsförståelse i matematiken önskade de flesta mindre grupper samt att arbeta mer med språket genom exempelvis inläst material. Andra önskningar som framkom var ett samarbete med läraren i svenska/svenska som andra språk, fortbildning inom läsförståelse inom matematik och stöd av speciallärare/specialpedagog.

Syftet med denna uppsats har varit att ta reda på hur lärare uppfattar att de förhåller sig till eleverna, när de gör sina undervisningsval i kursen Religionskunskap A på gymnasiet. I förhållande till detta har elevers studieinriktningar varit en faktor som studerats, för att undersöka om dessa har inverkan på undervisningen.Materialet till undersökningen har insamlats genom kvalitativa intervjuer med fem yrkesverksamma religionslärare i Uppsala. Intervjuerna har spelats in med en mobiltelefon och därefter transkriberats ordagrant. Intervjumaterialet har analyserats genom en innehållsanalys, där materialet sorterats i likheter och olikheter.Lärares undervisningsval har ställts i relation till om lärare utgår ifrån religionsundervisningens selektiva traditioner. Dessa rör kristendomens starka ställning och undervisning med världsreligioner i fokus istället för elevers egna livsfrågor. Valen har även ställts i förhållande till om lärarna utgår ifrån en undervisningstradition som syftar till att eleverna ska lära om eller lära av religioner.I undersökningen har det framkommit att lärarna i hög grad utgår ifrån eleverna och främst deras intressen, när de ska göra undervisningsval i religionsämnet. Detta pekar på att de intervjuade lärarna inte utgår ifrån den selektiva tradition som rör världsreligionernas dominans, utan låter elevers livsfrågor och intressen stå i fokus, vilket främjer en undervisningstradition som gör att eleverna lär sig av religioner och inte om.Det har visat sig att elevernas studieinriktningar har inverkan på lärares undervisningsval i vissa fall. Exempelvis har det klargjorts att vissa studieinriktningar läser mer religion än andra, vilket präglar innehållet. Detta visar på att det är studieinriktningen i sig som är avgörande, vilket inte berör religionsundervisningens selektiva traditioner.Det har även framkommit att flera lärare väljer att undervisa mer om islam, eftersom det uppdagats att många elever har fördomar mot muslimer. Detta visar på att lärarna i undersökningen inte utgår ifrån den selektiva traditionen gällande kristendomens ställning. Det visar även på att det finns ett stort samhällsproblem, som måste förebyggas.

Vårt syfte med studien var att undersöka pedagoger och specialpedagogers syn på betydelsen av användandet av alternativa och kompletterande hjälpmedel (AKK) för barn med diagnosen autism på förskolan. Frågeställningarna för studien var att undersöka vilka uppfattningar pedagoger och specialpedagoger har om kommunikationens betydelse för barn med autism i förskolan och vilka uppfattningar som pedagoger och specialpedagoger har om AKK:s betydelse för barn med autism i förskolan rörande deras lärande och utveckling samt vilka skillnader det fanns mellan pedagogernas och specialpedagogernas syn på AKK:s betydelse för barn med autism i förskola? Vi valde att använda oss av intervju som metod eftersom vi var intresserade av respondenternas egna tankar och ansåg att vi genom en intervju hade möjlighet att ställa följdfrågor för att fördjupa deras resonemang om ämnet. Vi delade upp arbetet i två delstudier där den ena av oss ansvarade för datainsamling och databearbetning från pedagogerna (delstudie 1) och den andre av oss ansvarade för det samma arbetet för specialpedagogerna (delstudie 2). Vid datainsamlingen använde vi oss av diktafoner för att spela in samtalen, på så sätt hade vi fullt fokus på respondenten under intervjuns gång. Efter intervjuerna har samtalen lyssnats av, transkriberats och förts in i dokument i datorn, för en bättre överblick. Materialet från intervjuerna behandlas i studiens resultat och analysdel utifrån frågeställningarna och studiens teoretiska utgångspunkt som är fenomenografi. Utifrån resultatet av den insamladen empirin från de båda delstudierna visar det sig att samtliga respondenter anser att alla barn måste få möjligheter till att kommunicera och att det är av stor betydelse för barnen med autism att ha en fungerande kommunikation för att utvecklas. Vad gäller AKK:s betydelse anser samtliga respondenter att det har stor betydelse för barnen med autism både i det vardagliga arbetet på förskolan samt ur ett lärande- och utvecklingsperspektiv. Studien visar att det finns skillnader i graden av kunskap om AKK för barn med autism bland respondenterna.

Studiens syfte är att undersöka om och hur olika förskolor förbereder sig inför en krissituation. Vidare syftar studien till att studera hur olika krisplaner är utformade. Metoden vi använt oss av är dels intervjuer med förskollärare och förskolechefer, samt textanalyser av olika förskolors krisplaner. Det är inte respondenternas krisplaner vi analyserar utan dessa är helt oberoende av varandra.  Resultatet visar att olika förskolor har olika typer av förberedelse, vissa mer än andra. Enligt några förskollärare är erfarenheten en slags förberedelse. De menar att om en krissituation inträffat tidigare på förskolan så gör det pedagogerna mer förberedda. Något vi upptäckte under studiens gång är att många av respondenterna ser Röda korsets första– hjälpen kurs som en förberedelse. En annan slags förberedelse som förskolorna använde sig av är krisplanen. Resultatet visar att några förskolor inte har en krisplan. De krisplaner som vi analyserade är utformade på olika sätt, där majoriteten tog upp olika sorters krissituationer som kan inträffa.

Sammanfattning Denna studie handlar om lärarens första år i yrket, introduktionsåret. Alla nyblivna lärare måste genomgå introduktionsåret med mentor innan de kan söka sin lärarlegitimation. Studiens övergripande syfte är att få kunskaper om hur introduktionsåret för nyblivna lärare fungerar i en kommun i mellersta Sverige. Mer specifikt vill jag belysa och analysera nyblivna lärare och mentorer om deras uppfattning om och upplevelser av introduktionsåret. Studiens syfte preciseras med följande frågeställningar: - Vilka uppfattningar har nyblivna lärare respektive mentorer om introduktionsåret? - Hur beskriver nyblivna lärare respektive mentorer introduktionsåret? - Vilka hinder och möjligheter identifierar nyblivna lärare respektive mentorer i arbetet med att genomföra ett så bra introduktionsår som möjligt? Metoden har varit en kvalitativ och kvantitativt undersökning i form av intervjuer av tre nyblivna lärare och sex mentorer samt en enkätundersökning med 18 deltagande respondenter. Jag har analyserat intervjuerna i fyra olika teman som redovisas i resultatavsnittet. Resultatet av studien är att samtliga intervjuade deltagare tycker att introduktionsåret är en bra verksamhet, möjligheterna är många med en mentor som hjälp det första året. Den nyblivna läraren får hjälp med frågor som rör det praktiska och kan reflektera och diskutera olika ämnen med sin mentor. Tidsaspekten har varit den del som samtliga deltagare tycker har varit det svåra. Det har inte funnits tillräckligt med tid för den nyblivna läraren och mentorn att träffas och mentorn har haft svårt att hinna med och närvara vid de nyblivna lärarnas lektioner. Mentorn måste närvara vid lektioner för att kunna göra en bedömning av den nyblivna läraren och denna bedömning skall skickas in till Skolverket som underlag till ansökan av lärarlegitimationen. Bedömningsdelen ansåg de flesta var en negativ del av introduktionsåret både för de nyblivna lärarna och för mentorerna. För de nyblivna lärarna handlade det om oron att bli bedömda igen och kanske inte bli godkända. För mentorerna var det mycket tidskrävande att göra en bedömning av den nyblivna läraren. Nyckelord: Utbildningsvetenskap, Lärare, Mentor, Intervju, Introduktionsåret.

I studien studeras lärares resonemang gällande användande av kamratbedömning i undervisningen. Studien bidrar till att öka förståelsen om kamratbedömning och hur verksamma gymnasielärare resonerar kring de möjligheter och hinder de upplever med metoden. Studien har använt både enkät och intervju för insamling av empiri, vilka har genomförts på fyra olika gymnasieskolor i ett storstadsområde. Enkätsvaren har analyserats i SPSS och sammanställts i tabeller. Intervjuerna har transkriberats och sedan sammanfattats tematiskt. Svaren från båda metoderna har redovisats i resultatavsnittet tillsammans med en teoretisk analys genom en tematisk disposition. I analysen har resultatet analyserats utifrån sociokulturella och ramfaktorteoretiska utgångspunkter. I resultatet framgår att lärare är positiva till användandet av kamratbedömning och de anser främst att metoden kan bidra med att utveckla sociala och överförbara förmågor för elevernas livslånga lärande. Den mest framträdande förmågan de anser att metoden utvecklar är reflektion, både över sin egen produktion och de nya perspektiv kamraternas produktioner bidrar med. Lärarna uttrycker att det svåraste med kamratbedömning är olika gruppers dynamik och kraven metoden ställer på klassrumsklimatet. I resultatet framgår även att lärarna tror på elevernas förmåga till att ge och ta feedback, men att det kräver mycket förarbete och förkunskaper hos eleverna. Ett framträdande hinder lärarna uttryckt i samband med metoden är den tid de har till sitt förfogande. De anser att kamratbedömning kräver väldigt mycket tid från läraren och att den tiden inte alltid finns. Slutligen visar studiens viktigaste resultat på att lärarna upplever skolkulturen som både en möjlighet och ett hinder  för att inkorporera kamratbedömning i sin undervisning. De uttrycker att en skolas syn på utbildning och lärande behöver harmoniera med den enskilde lärarens om en framgångsrik implementering överhuvudtaget ska vara möjlig. Av resultatet att döma anser vi att kamratbedömning har stor potential att utveckla förmågor som främjar ett livslångt lärande, men att den kräver en stor investering av tid och engagemang av inte bara den enskilde läraren utan av hela skolan.

Att bilden är ett kommunikativt ämne är något som läroplaner framhävt ända sedan 80-talet. Tidigare studier har dock visat att bildundervisningen i praktiken haft större fokus på bildframställning än bildens kommunikativa aspekter och bildanalys vilket är problematiskt för bildämnets utveckling. Sedan den nya läroplanen trädde i kraft har få eller inga undersökningar gjorts om lärares syn på kommunikativa aspekter av bildämnet idag. Syftet med denna studie var att undersöka lärares uppfattningar om bildämnets kommunikativa aspekter i årskurserna 1-3. För att samla in ett empiriskt material användes samtalsintervjuer som metod där sex lärare deltog. Forskningsfrågorna handlade om vilken grundläggande syn lärarna hade på kommunikation med bilder och bildanalys i undervisningen. Vidare handlade frågeställningarna om vilka aspekter läraren anser är viktiga att samtala med eleverna om vid bildanalys samt när eleverna själva framställer bilder för att föra fram budskap. De teoretiska utgångspunkterna som analysen utgick ifrån grundar sig i bildsemiotiken, vilket är en teori om hur bild kan ses som ett språk och hur man kan använda bilden för att förmedla olika budskap. Resultatet visade att alla lärare ansåg att bilder kan kommunicera något. Det var dock endast två lärare, de med särskild utbildning inom bildämnet, som tydligt uppfattade bilden som ett språk och ansåg det viktigt att undervisa om hur man kan kommunicera olika budskap med hjälp av färger, linjer, former, placering etc. I studien synliggjordes däremot andra uppfattningar om bildämnet där barnens egna uttryck och välbefinnande stärks, istället för att lära ut hur bilden används som ett språk. En central slutsats i denna studie var att majoriteten av lärarna inte uppfattade det viktigt att undervisa om hur man kan förstå och använda bildspråket, vilket kan bero på bristande kunskaper om bildens kommunikativa aspekter och hur man kan lära ut det. Detta bidrar till att barn som växer upp inte får de verktyg de behöver för att förstå och lära sig hantera det stora bildflöde som finns i vårt samhälle idag. För att möjliggöra undervisning inom detta ämne behövs därmed mer utbildning inom bildämnet och bildspråket.

I studien studeras elevernas upplevelser av betygssättning och hur deras motivation och prestation påverkas av betyg. Studien baseras på nio elevintervjuer som kompletteras med tre lärarintervjuer för att visa på likheter och skillnader i deras upplevelser av betyg och bedömning. I studien används en kvalitativ respondentintervju och urvalet av elever och lärare har begränsats till två skolor. Resultat redovisas i ett eget avsnitt, där intervjuerna presenteras separat. Resultatet analyseras med hjälp av vårt teoretiska perspektiv, som utgår från formativ och summativ bedömning samt motivation. Resultatet kopplas även till tidigare relevant forskning i diskussionsavsnittet.  I resultatet framgår det att eleverna överlag tar skolan mer på allvar i årskurs 6 samt att de har en positiv och avslappnad inställning till betyg. Lärarna i studien bekräftar i många fall det eleverna säger och upplever att eleverna blir motiverade av betyg. Vi har även sett ett samband mellan lärarnas och elevernas inställning till betyg. Eleverna anser att betygen de får motsvarar deras prestation och majoriteten tycker inte att betyg ska ges tidigare än i årskurs 6.