No description available.

Bakgrund och problemformulering: Det intraoperativa vårdandet är en del av den perioperativa vården där patientens välbefinnande och säkerhet är av högsta prioritet. Inom den intraoperativa vården arbetar ett operationsteam både med tekniska och icke-tekniska färdigheter för att patientsäkerhet ska kunna åstadkommas. Operationssjuksköterskan ingår i operationsteamet och har ett stort ansvar för patientens vårdande. I samband med kirurgi utsätts patienten för ett flertal risker. Vårdskador i samband med kirurgiska ingrepp är ett stort internationellt problem och kan innebära ett lidande, skada, sjukdom eller dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits. Vårdskador kan även leda till längre vårdtider och ökade samhällskostnader. Syfte var att beskriva betydelsen av operationsteamets intraoperativa kommunikation för patientsäkerheten. Metod: En integrativ litteraturöversikt som genomfördes enligt Whittemore och Knafl (2002). Elva artiklar ur databaserna Pubmed och Cinahl analyserades. Resultat: består av två kategorier: ”Kommunikation inom operationsteamet” samt ”Operationsteamets sammansättning”. Studien visar betydelsen av hur utförandet av den intraoperativa kommunikationen och operationsteamarbetet påverkar genomförandet av vården och utgången för patientens välmående. Slutsats: För att uppnå god patientsäkerhet intraoperativt är utförandet av operationsteamet kommunikation gällande blickar, gester och ord av stor betydelse. Likaså behövs ett operationsteam med erfarenhet, respektfullhet, kännedom om varandra samt god hierarki för att bibehålla patientsäkerheten intraoperativt och därmed möjliggöra att en god intraoperativ vård kan ges.

Bakgrund: Kommunikation är en viktig del av anestesisjuksköterskans arbete för att kunnasamarbeta med medlemmarna i det intraoperativa teamet och säkerställa säkerheten förpatienten på operationssalen. 50% av alla komplikationer som sker efter en operation kanrelateras till kommunikationsproblem och skulle kunna undvikas. För att förståkommunikationen i det intraoperativa teamet och kunna göra förbättringar är det av intresse attundersöka och skapa en förståelse av anestesisjuksköterskans erfarenheter av kommunikation.Syfte: Syftet var att belysa anestesisjuksköterskans upplevelser av kommunikationen i detintraoperativa teamet på operationssalen.Metod: Tio semistrukturerade intervjuer av anestesisjuksköterskor från två olika sjukhus iSverige genomfördes. Deltagarna valdes ut med hjälp av ett bekvämlighetsurval. Intervjuernatranskriberades och analyserades utifrån en tematisk innehållsanalys.Resultat: Analysen resulterade i tre teman baserade på åtta underteman. Första temat Känslanav samarbete baserades på tre underteman: tydlighet i det som sägs, verbal respons ochuppdaterad information. Känsla av trygghet var det andra temat och här beskrev deltagarna ettförberedande samtal inför operationen samt att kunna tolka utan att prata. Dessa två temanbeskrev sådant som deltagarna identifierade som bra kommunikation medan det tredje tematKänslan av utanförskap däremot identifierade negativa erfarenheter och upplevelser avkommunikationen i det intraoperativa teamet. Här beskrev anestesisjuksköterskorna frånvaroav kommunikation, att inte bli bekräftad och att inte våga prata.Slutsats: Anestesisjuksköterskorna hade erfarenhet av positiv och negativ kommunikation i detintraoperativa teamet på operationssalen. Det fanns en dynamik och variation ikommunikationen som berodde på teammedlemmarnas förmåga att kommunicera och utövandeav makt i kommunikationen. Därför finns ett behov av ökad medvetenhet, utbildning ochövning i det kommunikativa samspelet. Eftersom teamet består av flera olika professioner ochdet bara är anestesisjuksköterskans synvinkel som undersökts krävs det vidare forskning för attkunna skapa en helhetsbild.

Stick- och skärskador är ett problem inom sjukvården. Förekomsten är störst inom operationsverksamhet, där stora mängder blod och andra kroppsvätskor samt vassa instrument hanteras. Risken för blodsmitta varierar för de vanligaste blodsmittorna HBV, HCV och HIV men när tillbud sker finns alltid en möjlig risk för blodsmitta. Syftet är att identifiera orsaker till stick- och skärskador samt beskriva åtgärder för att minska risken för blodsmitta under den intraoperativa fasen. I ett operationsteam ingår många olika yrkesgrupper som arbetar nära varandra på en begränsad yta och risken för tillbud ökar Risken för operationsteamet kommer aldrig helt att kunna elimineras, men genom att identifiera orsaksfaktorer, såsom handskperforation, operationslängd och blodstänk finns möjlighet att påverka sin egen och övriga i operationsteamets säkerhet. Genom att använda olika skyddsåtgärder som dubbla/indikatorhandskar, mun och ansiktsskydd samt användandet av preventiva arbetsmetoder som Hands-free teknik (HFT) och trubbiga nålar kan eventuella risker för blodexponering och en potentiell risk för blodsmitta minska.

INTRODUKTION:Vid vakenkirurgi är patienten vid medvetande under hela eller delar av den intraoperativa fasen. Detta genererar ett stort informationsbehov från patienten och ställer även höga krav på operationssjuksköterskans förmåga att förmedla trygghet. Det teoretiska begreppet integritet används med en induktiv ansats i arbetet. SYFTE: Syftet med uppsatsen är att beskriva patientens upplevelse av att opereras i vaket tillstånd. METOD: Uppsatsen är en litteraturstudie med induktiv ansats. Litteraturanalys har utförts i fyra steg enligt Evans. RESULTAT: Fyra kategorier framkom. Bemötande var viktigt för att patienten skulle känna sig delaktig. God relation till kirurgen och möjlighet att få uttrycka sina behov under operationens gång bidrog även till en positiv upplevelse. Kvaliteten på den preoperativa informationen resulterade i hur patienten upplevde trygghet under operationen. När patienten inte kunde lita på personalen vittnade de bland annat om att vilja skapa sig en bubbla, att stänga in sig i tills operationen var över. Många upplevde obehag av att kännakroppen domna bort och den upplevdes som overklig, både visuellt och vid beröring. Andra patienter beskrev en positiv känsla av att lämna över ansvaret av kroppen under operationen för att uppnå ett gott kirurgiskt resultat. Miljön på operationssalen kändes ren men också främmande med många konstiga och oroande ljud. SLUTSATS: Situationer som hotar kränka integriteten ter sig som orosmoment för patienten. Genom att operationssjuksköterskan ges möjlighet att bygga en relation till patienten minskar hotet och därmed förbättras kvaliteten på den perioperativa omvårdnaden.

Bakgrund: Operationsteamet består av flera olika professioner. Varje yrke har individuella ansvarsområden och besitter unika kunskaper. Samtidigt har teammedlemmarna ett gemensamt ansvar för patientens vård och säkerhet under pågående operation. Studier har visat ett samband mellan bristande intraoperativ kommunikation och risk för kirurgiska vårdskador.   Syfte: Att sammanfatta operationsteamets upplevelser av intraoperativ interprofessionell kommunikation i relation till patientsäkerhet.   Metod: Systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Systematiska litteratursökningar genomfördes och 15 kvalitativa studier inkluderades.    Resultat: Resultatet visar att operationsteamet upplever att det finns både individuella och strukturella förutsättningar för kommunikation i relation till patientsäkerhet. De individuella förutsättningarna som framkom var personlighetsdrag, mod att ta plats i teamet, visa ömsesidig respekt, förmågan att bidra till goda relationer samt ledarskapsförmåga. De strukturella förutsättningarna som framkom var strukturerad kommunikation, korrekt och likvärdig information samt distraktioner.    Slutsats: Denna systematiska litteraturstudie har visat hur operationsteam upplever att kommunikation och patientsäkerhet är förenade och beroende av varandra. Bristande eller obefintlig kommunikation i operationssalen kan leda till allvarliga konsekvenser för patienten. Denna systematiska litteraturstudie har också visat att WHO:s checklista för säker kirurgi upplevs som ett säkert och tydligt instrument för strukturerad kommunikation i operationsmiljön.

Introduktion: Hypotermi är ett vanligt förekommande fenomen i samband med operation. Tidigare studier har påvisat att hypotermi förutom obehag för patienten bidrar till bland annat cirkulationsrubbningar och risk för postoperativa komplikationer. Syfte: Att undersöka operationssjuksköterskornas praktiska möjligheter att förebygga hypotermi hos patienter intraoperativt. Metod: Studien har en kvantitativ ansats med induktivt förhållningssätt. Deltagarnas personliga erfarenheter undersöktes med hjälp av en webbaserad enkätstudie med 15 egenkonstruerade frågor. Enkäten fylldes i av 44 operationssjuksköterskor från olika delar av landet. Resultat: Ett fåtal deltagare (16%) hade fått en vidareutbildning inom hypotermi. På de flesta kliniker fanns tillgång till värmetäcken (91%) och värmeskåp (94%), i övrigt skiljde det sig markant åt i vilken tillgång till utrustning som fanns på enheterna. Majoriteten av deltagarna tyckte att hypotermi var en viktig aspekt att ta hänsyn till under operationsprocessen (93%), men meningsskiljaktigheter fanns om vems ansvarsområde detta var i operationsteamet. Svaren skilde sig till viss del åt mellan de som jobbat kortare eller längre tid som operationssjuksköterskor. Slutsats: Svensk sjukvård saknar övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi i dagsläget. Enkätstudien har visat att det finns en variation i tillgång till utrustning och synen på vems ansvar det är att förebygga hypotermi. För att skapa bättre organisatoriska förutsättningar och tydlighet kring ansvar behövs nationella övergripande riktlinjer gällande förebyggande av hypotermi, något som i nuläget saknas.

Under våra fältstudiedagar tyckte vi oss kunna se att patienter ofta kan vara orolig då vi som anestesisjuksköterskor möter dem på operation. Framförallt när patienten väl har kommit till operation och snart ska få sin anestesi. Som det ser ut idag är det på operation anestesisjuksköterskor möter sin patient för första gången, alltså i patientens intraoperativa fas. Detta beror oftast på att det inte finns tid eller ges någon möjlighet att ha något pre- eller postoperativt möte. Under denna korta tid skapa en relation med patienten och dämpa eventuell oro samtidigt som verksamheten idag har en tendens till att vilja effektivisera bort en del av denna viktiga och redan korta tid. Hur möter sjuksköterskan en patients oro och ångest i den intraoperativa fasen strax innan sövning? Genom att ta del av den erfarenhet som finns hos anestesisjuksköterskan kan det skapas verktyg som sedan kan användas i verksamheten.Syftet med studien är att beskriva anestesisjuksköterskors erfarenhet av att möta och lugna oroliga patienter intraoperativt. Det är en kvalitativ intervjustudie där sju anestesisjuksköterskor intervjuats. Resultatet visar på de sätt som anestesisjuksköterskan bemöter oroliga patienter. Att genom samtal avleda patientens oro, att sjuksköterskan använder beröring i arbetet med att göra patienter trygga. Anestesisjuksköterskan lovar patienten att finnas till och att ta hand om dem under operationen. Resultatet visar också hur anestesisjuksköterskan använder information och anpassar den utifrån vilken patient det är. Resultatet visar även på att anestesisjuksköterskorna framhäver att bemötandet av patienten är viktigt. Det handlar om att uppträdda lugnt och visa skicklighet samt kunnande i sitt arbete. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot anestesisjukvård

Bakgrund: Operationer i lokalanestesi ökar. Patienter kan ha olika upplevelser härav, och det är vanligt att uppleva oro. Forskningen är begränsad inom området.  Syfte: Att beskriva patienters upplevelse av att vara vaken i lokalanestesi under operation och vilka faktorer som patienten upplever viktiga för sitt välbefinnande. Metod: En kvalitativ intervjustudie med 14 informanter där materialet analyserats med innehållsanalys. Resultat: Samtalet är avgörande för patientens välbefinnande. Samtalen kan vara informativa eller distraherande. Patienter upplever trygghet och oro under operation. Följande faktorer påverkar välbefinnandet; kommunikation, information, att vara bekräftad, förtroende, delaktighet & kontroll och tillfredsställelse. Slutsats: Samtalet var avgörande för patientens välbefinnande under operation. Det är angeläget att kunna förändra arbetssättet så att operationssjuksköterskan kan träffa patienten tidigare i den perioperativa processen, då det ökar patienttryggheten. Mer forskning behövs för att kunna implementera metoder för omhändertagande av vakna patienter under operation. Nyckelord: Patientupplevelse, intraoperativ omvårdnad, vaken operation, kvalitativ metod, innehållsanalys

No description available.