Syfte: Syftet var att undersöka hur symtomen hos patienter med idiopatisk normaltryckshydrocefalus förändrades från diagnos till återbesök tre månader postoperativt, i två olika grupper, en som väntat kortare och en som väntat längre tid än sex månader på operation. Dessutom var syftet att undersöka hur återhämtningen såg ut i respektive grupp samt undersöka om symtomen vid återbesöket skiljde sig åt mellan grupperna. Metod: Journalgranskning. Fyrtio patienter delades in i två grupper, de som väntat kortare (grupp 1) respektive längre tid än sex månader (grupp 2). Patienterna hade normaltryckshydrocefalus utan bakomliggande orsak, hade ej tidigare opererats med shunt samt var 40 år eller äldre. Hydrocefalusvariabler (gång, balans, inkontinens, Rankin och Mini Mental Test) analyserades med icke parametrisk statistik. Resultat: Grupp 1 visade förbättring för variablerna gång och balans från diagnos till återbesök. För grupp 2 kunde ingen skillnad ses. I grupp 1 sågs en bättre återhämtning än i grupp 2. Vid återbesöket kunde ingen skillnad ses på symtomen mellan grupperna. Slutsats: En snabbare behandling med shunt han vara gynnsam för patientens symtom och återhämtning. / Aim: The aim was to investigate how the symptoms in patients with idiopathic normal pressure hydrocephalus was changed from diagnosis to revisit three months postoperatively, in two different  groups, one who had waited shorter and one who had waited longer than six months for surgery. In addition, to examine how the recovery looked like in each group and examine whether the symptoms at the revisit differed between the groups. Method: Journal review. 40 patients were divided into two groups, those who had waited shorter (group 1) respectively longer than six months (group 2). The patients had normal pressure hydrocephalus with no underlying cause, had not earlier undergone surgery with a shunt and were 40 years or older. Hydrocephalus variables (gait, balance, incontinence, Rankin and Mini Mental State Examination) were analyzed with non-parametric statistics. Results: Group 1 showed improvement of gait and balance variables from diagnosis to return visit. For Group 2, no difference could be seen. In group 1 there was a greater recovery than in group 2. At the return visit there was no difference in symptoms between the groups. Conclusion: A more rapid treatment with a shunt may be favorable for the patient’s symptoms and recovery.

No description available.

<p>Syftet var att genom journalgranskning kartlägga i vilken omfattning identifiering och dokumentation görs av förekomsten av avoidable factors hos skallskadade patienter, av sjuksköterskor på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA), samt undersöka överensstämmelsen mellan dokumentation och monitorvärden rörande intrakraniellt tryck (ICP), cerebralt perfusionstryck (CPP), systoliskt blodtryck (SBT) och temperatur som registrerats via övervakningsutrustningen. Dokumentationen gjordes med ledning av en befintlig guideline. Urvalet var konsekutivt och studien innefattade 25 patienter. Antalet bedömningar i studien var totalt 2176 stycken. Vid 85 % av bedömningstillfällena dokumenterade sjuksköterskan i bedömningsformuläret. För ICP, CPP och SBT bedömdes det vid 70-80 % av tillfällena som att inga problem hade funnits och vid 55 % av tillfällena bedömdes det att det inte varit några problem med temperaturen. Det fanns signifikanta skillnader mellan då avvikelser och inga avvikelser var dokumenterade för insulttiden för ICP, samt insulttiden och monitormedelvärde för CPP och temperatur. Med hjälp av guidelines och formulär för att dokumentera avoidable factors kan patienter med sekundära insulter identifieras i stor utsträckning. Insulttiden då värdena avviker från det normala väger in starkare i bedömningen än hur avvikande värdet varit.</p><p>Att vårda skallskadade patienter innebär att<strong> </strong>ständigt väga behovet av omvårdnadsåtgärder mot risken för att det kan leda till sekundära insulter.</p><p> </p>

Traumatiska skallskador som kräver akut behandling förekommer ofta i samband med alkoholpåverkan. Det är mycket svårt, näst intill omöjligt, att genom enbart en klinisk bedömning diagnostisera en skallskada dåalkoholär inblandad. Syftet är att genom journalgranskning undersöka om ambulanspersonal arbetar efter gällande behandlingsriktlinjer vid handläggandet av patienter med skalltrauma där det samtidigt finns misstanke om alkoholpåverkan. Metoden utgörs av en deskriptiv journalgranskningsstudie med kvantitativ ansats. Urvalet består av 30 ambulansjournaler. Journalerna söktes från årsskiftet 2014-2015 och bakåt i tiden och inkluderades utifrån inklusionskriterierna; patient som utsatts för skalltrauma, hade ett positivt värde på alkohol i blod eller utandningsluft samt inkommit med ambulans till akutmottagningen.  Resultatet visar att det i ett fåtal av fallen görs kontroller av samtliga vitalparametrar. I endast 20 % av de granskade journalerna har samtliga vitalparametrar kontrollerats och dokumenterats. Resultatet från studien visar att det inte finns någon statistisk signifikans för att yttre faktorer såsom tiden dåambulans begärs, patientens ålder och kön, patientens medgörlighet samt ambulanspersonalens utbildningsnivåpåverkar i vilken utsträckning vitala parametrar kontrolleras och dokumenteras. Resultatet från studien visar ocksåatt ambulanspersonalens bedömningar var likvärdiga i samtliga journaler. Gemensamt för samtliga journaler var att man valt att transportera patienten till ett mindre sjukhus med avsaknad av neurokirurgisk kapacitet. Sammanfattningsvis är det av stor vikt att bedöma och behandla patienten utifrån behandlingsriktlinjer för att därigenom uppnå ett korrekt handläggande av dessa patienter.

Syftet var att genom journalgranskning kartlägga i vilken omfattning identifiering och dokumentation görs av förekomsten av avoidable factors hos skallskadade patienter, av sjuksköterskor på en neurointensivvårdsavdelning (NIVA), samt undersöka överensstämmelsen mellan dokumentation och monitorvärden rörande intrakraniellt tryck (ICP), cerebralt perfusionstryck (CPP), systoliskt blodtryck (SBT) och temperatur som registrerats via övervakningsutrustningen. Dokumentationen gjordes med ledning av en befintlig guideline. Urvalet var konsekutivt och studien innefattade 25 patienter. Antalet bedömningar i studien var totalt 2176 stycken. Vid 85 % av bedömningstillfällena dokumenterade sjuksköterskan i bedömningsformuläret. För ICP, CPP och SBT bedömdes det vid 70-80 % av tillfällena som att inga problem hade funnits och vid 55 % av tillfällena bedömdes det att det inte varit några problem med temperaturen. Det fanns signifikanta skillnader mellan då avvikelser och inga avvikelser var dokumenterade för insulttiden för ICP, samt insulttiden och monitormedelvärde för CPP och temperatur. Med hjälp av guidelines och formulär för att dokumentera avoidable factors kan patienter med sekundära insulter identifieras i stor utsträckning. Insulttiden då värdena avviker från det normala väger in starkare i bedömningen än hur avvikande värdet varit. Att vårda skallskadade patienter innebär att ständigt väga behovet av omvårdnadsåtgärder mot risken för att det kan leda till sekundära insulter.

Bakgrund Trycksår är en lokal skada i hud och underliggande vävnad. Det finns ett antal faktorersom bidrar till uppkomst av trycksår. Riskbedömning för att identifiera riskpatientergörs vanligtvis med hjälp av mätinstrumentet modifierad Nortonskala. Inspektion avhuden ska alltid ingå vid riskbedömning. Hudstatus och uppkomna trycksår ska följasoch dokumenteras under vårdtiden. Förebyggande åtgärder och dess effekter ska ingå idokumentationen. Punktprevalensmätning genomförs två gånger per år i syfte attstudera förekomsten av trycksår i Sverige. Syfte Syftet var att jämföra utfallet av trycksår från punktprevalensmätningen från hösten2012 och våren 2013, med hur det var dokumenterat i journalerna hos dessa patientervid vårdtidens slut. Metod En journalgranskningsstudie med en retrospektiv, deskriptiv design.Inklusionskriterier var att patienterna vårdades minst 24 timmar på enortopedavdelning. Sjuttiofem journaler granskades. Variabler som granskades varålder, kön, akut eller elektivt intag, inskrivningsdatum, utskrivningsdatum, antalvårddagar, riskbedömning, om trycksår fanns vid inskrivning, om trycksår fanns vidutskrivning samt om trycksårsförebyggande åtgärder satts in. Resultat Av de granskade journalerna hade sju procent av patienterna trycksår vid utskrivning.Punktprevalensmätningen visade att 38 procent av patienterna hade trycksår. På denelektiva avdelningen riskbedömdes 91 procent jämfört med den akuta avdelningen där73 procent riskbedömdes. Slutsats Det finns brister i sjuksköterskans dokumentation vad gäller riskbedömning,förekomst av trycksår samt förebyggande åtgärder.

I Sverige drabbas cirka 30 000 personer av stroke varje år. Stroke kan vara ett livshotande tillstånd med hög mortalitet samt är den främsta orsaken till neurologiskt handikapp och kan innebära ett livslång lidande. Tidigare forskning visar att tiden från symtomdebut till trombolysbehandling har stor betydelse för att minska de neurologiska skadorna hos patienter som drabbas av stroke. Dock saknas det studier som undersöker tidsåtgången prehospitalt vad gäller ambulanssjukvårdens tid på plats hos patienten.  Studien syftade till att genom journalgranskning undersöka de dokumenterade åtgärderna och tiden på plats som ambulanssjukvården spenderat hos patienter med stroke. En kvantitativ ansats med retroperspektiv journalgranskning valdes som metod. Utgångsmaterial var uppföljningsprotokoll från röntgenavdelningen där 137 patienter fått trombolysbehandling under 2014 och 2015. Efter exklusionskriterier granskades 121 journaler. Med bakgrund av internationella riktlinjer valdes 15 minuter som riktvärde av tid på plats för jämförande. Resultatet visade att ambulanspersonalen i snitt spenderar 19,5 (2-54) minuter på plats hos patienter som drabbats av stroke och fått trombolysbehandling. Studien fann ingen signifikant skillnad av antal dokumenterade åtgärder hos patienter där sjuksköterskan spenderat mindre än 15 minuter respektive mer än 15 minuter. Utifrån medeltiden hos de granskade fallen i studien samt att det saknas specifika tidsmål i nationella riktlinjer ges rekommendationen att införa specifika tidsmål i riktlinjer samt att begränsa åtgärder på plats hos patienten till att säkra och stabilisera ABC samt att genomföra AKUT-test.

Ambulanssjuksköterskor upplever att antalet uppdrag ökar och att tillgängligheten på ambulanser minskar. Speciellt för de allvarligaste uppdragen. Det upplevs också som att en del patienter ringer efter ambulans eller åker lite mer frekvent än vad som kan anses brukligt. Att ge dem adekvat hjälp samt frigöra ambulansresurser till mer akuta uppdrag borde gagna både den enskilda patienten samt ambulanssjukvården. Syftet med studien var att genom journalgranskning kartlägga mångbesökare och jämföra den prehospitala bedömningen med den slutdiagnos som ges på sjukhuset för att undersöka om de erbjuds en optimal vårdnivå. Studien är genomförd med en kvantitativ ansats där en retrospektiv journalgranskning använts för att finna de som åkt ambulans, i Skaraborg, till en vårdinstans fyra gånger eller fler under 2014. Resultatet visade att två tredjedelar av patienterna i kategorin var födda före 1950. De sökte i störst utsträckning för andningsbesvär, bröstsmärtor, buksmärta samt infektion. Endast 2,8% bedömdes ha psykiska besvär och 2,9% transporterades till en vårdcentral. Det visade sig också att en tredjedel av de patienter som räknades som mångbesökare aldrig lades in på sjukhuset. Av de som definierades som mångbesökare var 68 % över 60 år. Flera av dessa patienter skulle fått bättre hjälp om individuella vårdplaner tagits fram som utgått från en personcentrerad vård där hänsyn tagits till varje individs situation och egen åsikt. Det skulle också göra att flera av dessa ej behövt åka till en akutmottagning vilket antas givit ett minskat vårdlidande och högre tillgänglighet på akutambulanser.

Drygt 95 000 barn vårdas på sjukhus i Sverige varje år och studier indikerar att vårdskador är betydligt vanligare hos barn än hos vuxna. Bland annat till följd av komplicerade dosberäkningar för läkemedel och barns lägre förmåga att förklara sina symtom som gör det svårare att ställa diagnos. Syftet med litteraturöversikten är att kartlägga det internationella forskningsläget om vårdskador i omvårdnaden av barn inom somatisk slutenvård. Litteraturöversikten baseras på sökningar i databaserna PubMed och CINAHL och i resultatet inkluderas tolv artiklar. Vårdskador hos barn identifierades där med självrapportering av sjukhuspersonal samt metoderna markörbaserad journalgranskning och direkt observation. Beroende på metod och använda definitioner skiljde sig antalet identifierade vårdskador hos barn kraftigt åt mellan dom olika studierna. Det är ett allmänt problem för forskningsområdet och försvårar slutsatser och jämförelser mellan studier. Trots det bidrar metoderna med mycket användbar information som är nödvändig i ett aktivt arbete för att minimera antalet vårdskador. / <p>Godkännande datum: 2016-10-31</p>

Syfte: Studiens främsta syfte har varit att med hjälp av journalgranskning vid Odontologiska fakulteten utvärdera vilka patienter som söker till jouren och om journalinnehållet uppfyller kraven som ställs från Socialstyrelsen. Undersöka om patienterna återkommer för samma besvär efter jourbesöket och om det finns en skillnad på journalinnehållens kvalitet mellan tandläkarstudenter och KUT-tandläkare (Kompletterande utbildning för tandläkare med examen från länder utanför EU/EES och Schweiz). Material och metod: Utvärderingen gjordes genom en retrospektiv studie där 200 patientjournaler granskades. Vid granskningen följdes ett protokoll där alla variabler och parametrar registrerades. Variabler, som studerades, var ålder, ny patient/intern pågående patient/intern icke pågående patient, journalinnehåll, allmän- och lokal anamnes, diagnos, återbesök och vem som behandlade patienten. Resultat: Den dominerande orsaken (45%) till patienternas jourbesök var smärta. De tre vanligaste diagnoserna som man ställde var apikal parodontit 16%, pulpit 16% samt frakturerad fyllning 10%. Journalgranskningen visade att 42% av journalerna var bristfälliga. Vid sambandsanalys visade det sig att samtliga KUT- tandläkarnas journaler hade med alla variabler som studerades. Slutsats: Det erhållna resultatet visar att en femtedel av de som kom till jouren var helt nya patienter. Brister, som upptäcktes, var hur patientjournaler dokumenterades. Granskningen visade att nästan hälften av journalerna var bristfälliga och saknade någon eller några av variablerna som studerades. Att kunna skriva journal korrekt är en del av tandläkaryrket och är en sorts kvalitetssäkring. Därför kan förhoppningsvis denna studie leda till att ytterligare studier görs inom detta område för att belysa brister som påträffas inom vården samt åtgärda dessa och systematiskt arbeta för att förbättra kvaliteten. / Purpose: The main aim of the study was to evaluate which patients visit the emergency department at the Faculty of Odontology, if the requirements from Socialstyrelsen for students writing medical records are met. Evaluate if patients revisit for the same cause and if there is a difference between dental students and KUT-dentists (Complementary Programme for dentist with a dental degree from outside the EU/EES and Switzerland) regarding documentation of medical records. Material and method: The evaluation was performed through a retrospective study in which 200 medical records were reviewed. The audit followed a protocol in which all variables and parameters were registered. Variables studied were age, new patient/internal ongoing patient/internal non ongoing patient, medical record structure, general and local history, diagnosis, return visits and who treated the patient Result: The predominantly cause of patients on-call visits was pain (45%). The three most common diagnoses were apical periodontitis (16%), pulpitis (16%) and fractured filling (10%). The medical record analysis showed that (42%) of the records were deficient. In connection analysis, it was found that all KUT-dentists did not have written any defective records. Conclusion: The results obtained showed that one fifth of those who came to the emergency department were new patients. Deficiencies that were discovered were how medical records were documented. The audit showed that almost half of the records were lacking one or all of the variables studied. To correctly write a medical record is part of the dental profession and is a quality assurance. Hopefully this study will lead to further studies being done in this area to highlight shortcomings in health care and to address these to improve quality. The results obtained show that one fifth of those who came to the clinic were completely new patients