Examensarbetet behandlar påföljdskonkurrens i iterativa tillämpningssituationer som regleras i 34 kap. brottsbalken. Syftet är att undersöka om 34 kap. motsvarar vad som åsyftades med den reform som genomfördes år 2016. Därutöver avser jag att undersöka vilka teorier och principer som kommer till uttryck genom de nya reglerna och hur dessa överensstämmer med påföljdssystemet i stort. Den använda metoden är rättsdogmatisk. Arbetets slutsatser är att de nya 34 kap. uppfyller reformens syften avseende konsekvent behandling av återfall och i det att en fällande doms principiella betydelse kommer till uttryck. Reformen innebär delvis en förenkling av reglerna, men kapitlet är fortfarande komplicerat och reformen bidrar också med vissa nya svårigheter. Reformen ger också uttryck för bestraffningens kommunikativa funktion. 34 kap. står bättre i överensstämmelse med påföljdssystemet efter reformen än innan. Den inneboende motsättningen mellan återfallsskärpning och proportionalitet är  emellertid problematisk inom 34 kap. liksom den är inom den centrala påföljdsbestämningen.

No description available.

No description available.

L’épilepsie survient à tout âge, mais les causes, l’expression clinique, les complications et le retentissement social, sont fonction de l’âge des sujets. En Afrique subsaharienne, les données épidémiologiques, les données portant sur la scolarisation et le retentissement de l’épilepsie de l’enfant sont peu accessibles. Afin d’évaluer les aspects socioculturels et thérapeutiques de l’épilepsie de l’enfant au Gabon, nous avons réalisé une revue de la littérature sur l’épilepsie de l’enfant en Afrique subsaharienne et deux enquêtes transversales, l’une sur les connaissances, attitudes et pratiques et les représentations socioculturelles de l’épilepsie de l’enfant auprès des enseignants et des personnels de santé, l’autre sur la qualité de vie des enfants souffrant d’épilepsie et de leurs parents. En Afrique subsaharienne, les données sur l’épilepsie de l’enfant sont diluées dans les études étendues à la population entière. La prévalence de l’épilepsie de l’enfant varie de 2 à 297 ‰ et son incidence de 17 à 930 / 100 000 personnes-années. Les facteurs périnataux, les crises fébriles et les facteurs infectieux sont les plus décrits alors que les facteurs génétiques demeurent peu étudiés. La prise en charge de l’enfant reste limitée à cause de l’insuffisance des ressources humaines, des moyens diagnostics et de l’accès aux traitements antiépileptiques mais aussi à cause de la persistance des préjugés et des croyances négatives sur l’épilepsie communément retrouvées parmi les enseignants, les enfants en âge scolaire et dans la population. Les enfants épileptiques sont une source d’angoisse, de perturbations socioprofessionnelles et scolaires pour leurs parents et de leur fratrie. Les enquêtes ont retrouvé un niveau de connaissance bas, une persistance de croyances négatives, notamment celles qui considèrent l’épilepsie comme une affection contagieuse ou transmissible, une maladie psychiatrique ou un retard mental ou encore une maladie surnaturelle. Ces considérations rencontrées indifféremment en milieu urbain ou rural semblent tenir leur explication dans la conception culturelle de l’épilepsie qui renvoie cette maladie à une cause extérieure ; un animal ou un mauvais esprit. En milieu rural, les enfants n’ont généralement pas d’avis médical, mais la scolarisation reste supérieure à 50 % indépendamment de leur milieu de vie. La non-scolarisation est liée aux comorbidités, à l’attitude réfractaire des parents et de certains chefs d’établissements scolaires. L’anxiété, les troubles du comportement, les troubles cognitifs et les troubles de la sociabilité restent élevés. La qualité de vie des parents de l’enfant épileptique est altérée. Ce travail sera étendu à d’autres localités du Gabon pour inclure plus d’enfants épileptiques et mettre en place une cohorte. Cette cohorte pourra servir à l’évaluation de la fraction attribuable des infections (notamment celle du paludisme grave) dans la survenue de l’épilepsie ; l’évaluation du stigma chez l’enfant épileptique et leurs parents et à la mise en place de programmes d’éducation thérapeutique et de promotion de la santé auprès des familles, des enseignants et des personnels de santé. / Epilepsy occurs at any age, but the causes, clinical manifestations, complications and social impact, depend on the age of the subjects. In Sub-Saharan Africa epidemiological data, data on enrollment and the impact of the child's epilepsy are difficult to access. To assess the socio-cultural and therapeutic aspects of the child's epilepsy in Gabon, we conducted a review of the literature on child epilepsy in SSA and two cross-sectional surveys, one on knowledge, attitudes, practices and socio-cultural representations of childhood epilepsy in teachers and health workers, the other on the impact of epilepsy on the children with epilepsy and their parent. In SSA, the data on child epilepsy drowned in studies extended to the general community. The prevalence of childhood epilepsy varies from 2.04 to 297/1000 and its incidence from 17 to 930/100.000 person-years. Perinatal factors, febrile seizures and infectious factors are most described while genetic factors remain poorly studied. The care of the child remains limited due to the lack of human resources, diagnostic means and access to AEDs but also because of the persistence of prejudices and negative beliefs about epilepsy commonly found in teachers, school children and in the community. Children with epilepsy are a source of anxiety, disruption of socio-professional and academic activities for parents and their siblings. The surveys found a low level of knowledge, persistence of negative beliefs, including those that consider epilepsy as a contagious or communicable disease, psychiatric illness or mental retardation or a supernatural disease. These considerations found in urban and rural areas could be explained by the cultural conception of epilepsy that links the disease to an external cause, to an animal, or an evil spirit. In rural areas, children usually have no medical advice, but enrollment is still above 50% regardless of their living environment. Non-enrollment is related to comorbidities, the refractory attitude of parents and some school heads. Anxiety, behavioral disorders, cognitive disorders and disorders of sociability remain high. The quality of life of epileptic children's parents is impaired. This work will be extended to other areas to include more children with epilepsy and build a cohort. This cohort will be used to assess the attributable fraction of infections (including that of severe malaria) in the occurrence of epilepsy; to assess the stigma of epileptic children and their parents and to implement the therapeutic education programs and health promotion with families, teachers and health workers.

Abstract Background: Despite the rise in the occurrence of skin cancer, primary care nurse practitioners are reluctant to perform skin cancer assessments during patient visits. Melanoma is almost always curable if detected in the early stages, but invasive disease accounts for 9,000 deaths per year (American Cancer Society, 2013). Changing knowledge, attitudes and practice regarding skin cancer assessments potentially leads to early detection and treatment of skin cancers and impacts patient outcomes. However, in order to change knowledge and attitudes, we must first assess them. Purpose: The purpose of this research was to validate a new skin cancer assessment tool instrument called KAP-SCA to measure knowledge, attitude, and practice in primary care NPs. Methods: Sequential mixed methods were used. First, focus group interviews with 14 primary care nurse practitioners were conducted during Phase I. Interviews were audio-recorded then transcribed verbatim and imported into ATLAS.ti. Phase II involved instrument development from a blueprint and calculation of content validity indexes (CVI) for items and subscales. Phase III of this study included testing the validity and reliability of a KAP instrument using quantitative methods. This new instrument assesses primary care nurse practitioner knowledge, attitudes, and practice regarding skin cancer assessment. Results: Content validity for the subscales was evaluated by CVI ranged from .90 to .95. The Cronbach's alpha was highest for the practice subscale (alpha =.89) while the lowest was seen with the knowledge subscales (alpha =.50). Construct validity assessed by exploratory factor analysis indicated the presence of three underlying factors, confidence in practice, confidence relating to education and NP role in practice. Implications for Practice: Interventions need to be developed based on the knowledge deficits and barriers to practice identified by these NPs including educational programs that focus on increasing primary care NPs' knowledge and confidence levels regarding skin cancer assessments and identification of malignant lesions. Conclusion: Beginning evidence of validity and reliability were found for the Knowledge, Attitudes and Practice-Skin Cancer Assessments (KAP-SCA), however further studies are warranted.

<p>Uppsatsens syfte har varit att försöka finna ”det effektivaste sättet att ta ut pengar från ett få-mansföretag”. För att kunna göra detta har vi granskat lagtexten i 56-57 kap IL, skatteverkets informationsbroschyrer, tagit fram ett antal beräkningsexempel och genomfört intervjuer med respondenter från de fem största revisionsbyråerna. När en företagare står inför valet hur den-ne ska ta ut pengar från sitt företag kan denne välja på att ta ut lön, göra pensionsavsättningar, ta ut utdelning eller låna in pengar till företaget med ränta.</p><p>Det mest effektiva sättet att ta ut pengar på varierar från företag till företag, men i de flesta fallen är det bäst att först och främst göra uttag genom löneutbetalningar till delägarna. An-ledningen till att delägarna först och främst ska ta ut lön är att den tillsammans med arbetsgi-varavgifterna är avdragsgilla i företaget och att lönen dessutom är pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. Löneutbetalningen ska i första hand uppgå till någon av föl-jande gränser: sjukpenningsgrundande inkomst (7,5 prisbasbelopp = 307 500kr), undre skikt-gränsen för statlig inkomstskatt (328 800kr), pensionsgrundande inkomst (8,07 inkomstbasbe-lopp = 387 360kr) eller den inkomst som lönekravet kräver (275 400-688 500kr).</p><p>I andra hand ska företaget göra pensionsavsättningar på ca 7-10 procent av bruttolönerna till de anställda delägarna så de får samma skydd som en vanlig privatanställd tjänsteman. Efter att företaget har betalat ut lön och gjort pensionsavsättningar bör utdelning tas ut upp till gränsbeloppet. Gränsbeloppet bestäms utifrån det högsta av förenklingsregeln och huvudre-geln. Huvudregeln är vanligast förekommande då den ger ett högre gränsbelopp redan då företaget har bruttolöner på 360 000kr, förenklingsregeln ger alltid minsta gränsbelopp på två inkomstbasbelopp (91 800kr). Om utdelningsbara medel i företaget överstiger gränsbeloppet sparas detta belopp till senare år och eventuellt görs extra pensionsinsättningar till delägarna.</p>

No description available.

Uppsatsens syfte är att, med fokus på tolkningen och tillämpningen, utreda näringsidkarens utrymmet att få avdragsrätt för FoU-bidrag lämnade till statliga universitet och högskolor. Vidare ska det rådande rättsläget problematiseras samt en utredning göras huruvida denna avdragsrätt bör särregleras i en egen lagparagraf.   Avdragsregeln för FoU-utgifter stadgas i 16 kap. 9 § IL. För att avdragsrätt ska föreligga krävs att: kostnaden kan kategoriseras som en FoU-utgift, att bidraget villkoras till att enbart avse FoU-verksamheten, att någon form av motprestation erhålls, samt att ett samband föreligger mellan FoU-verksamheten och bidragsgivarens näringsverksamhet. Tidigare var regeln i 16 kap. 9 § IL förenad med en forskningsförordning, vilken medgav en ovillkorad avdragsrätt för FoU-bidrag till universitet och högskolor. Förordningen upphävdes vid skattereformen 1991. Lagstiftarens avsikt var dock att förordningens funktioner: att förenkla förfarandet, att undvika tvister med Skatteverket, samt att öka förutsebarheten för den skattskyldige fortsatt skulle tillämpas genom en generösare praxis.   Avdragsrätt för FoU-bidrag till universitet och högskolor har prövats i tre kammarrättsmål. I samtliga mål har avdragsrätt nekats då sambandskravet ansetts bristande. Då Regeringsrätten nekat prövningstillstånd i samtliga mål kan rättsläget tolkas som att i stort sett ett avdragsförbud råder för lämnande av FoU-bidrag till universitet och högskolor, för grundforskning inom t.ex. ekonomi. Kritik kan riktats mot att Sverige nu är tillbaka i det restriktiva rättsläge som förelåg innan särregleringen av FoU-avdragsregeln gjordes 1970. Därför är det nu hög tid att FoU-avdragsregeln ses över och korrigeras. Den specifika avdragsrätten för FoU-bidrag till universitet och högskolor bör även särregleras i en egen lagparagraf för att därigenom lätta upp det nu rådande restriktiva rättsläget.

Uppsatsens syfte har varit att försöka finna ”det effektivaste sättet att ta ut pengar från ett få-mansföretag”. För att kunna göra detta har vi granskat lagtexten i 56-57 kap IL, skatteverkets informationsbroschyrer, tagit fram ett antal beräkningsexempel och genomfört intervjuer med respondenter från de fem största revisionsbyråerna. När en företagare står inför valet hur den-ne ska ta ut pengar från sitt företag kan denne välja på att ta ut lön, göra pensionsavsättningar, ta ut utdelning eller låna in pengar till företaget med ränta. Det mest effektiva sättet att ta ut pengar på varierar från företag till företag, men i de flesta fallen är det bäst att först och främst göra uttag genom löneutbetalningar till delägarna. An-ledningen till att delägarna först och främst ska ta ut lön är att den tillsammans med arbetsgi-varavgifterna är avdragsgilla i företaget och att lönen dessutom är pensions-, sjukpennings- och föräldrapenningsgrundande. Löneutbetalningen ska i första hand uppgå till någon av föl-jande gränser: sjukpenningsgrundande inkomst (7,5 prisbasbelopp = 307 500kr), undre skikt-gränsen för statlig inkomstskatt (328 800kr), pensionsgrundande inkomst (8,07 inkomstbasbe-lopp = 387 360kr) eller den inkomst som lönekravet kräver (275 400-688 500kr). I andra hand ska företaget göra pensionsavsättningar på ca 7-10 procent av bruttolönerna till de anställda delägarna så de får samma skydd som en vanlig privatanställd tjänsteman. Efter att företaget har betalat ut lön och gjort pensionsavsättningar bör utdelning tas ut upp till gränsbeloppet. Gränsbeloppet bestäms utifrån det högsta av förenklingsregeln och huvudre-geln. Huvudregeln är vanligast förekommande då den ger ett högre gränsbelopp redan då företaget har bruttolöner på 360 000kr, förenklingsregeln ger alltid minsta gränsbelopp på två inkomstbasbelopp (91 800kr). Om utdelningsbara medel i företaget överstiger gränsbeloppet sparas detta belopp till senare år och eventuellt görs extra pensionsinsättningar till delägarna.

The air kerma area product PKA is an important quantity used by hospital physicists in quality assurance and optimization processes in diagnostic radiology and is recommended by national authorities for setting of diagnostic reference levels. PKA can be measured using a transmission ionization chamber (kerma area product (KAP) meter) mounted on the collimator housing. Its signal QKAP must be calibrated to give values of PKA. The objective of this thesis is to analyze the factors influencing the accuracy of the calibration coefficients k= PKA/QKAP and of reported PKA-values. Due to attenuation and scatter in the KAP-meter and presence of extra-focal radiation, values of PKA depend on the choice of integration area A and the distance of the reference plane from the focal spot yielding values of PKA that may differ by as much as 23% depending on this choice. The two extremes correspond to (1) PKA=PKA,o integrated over the exit surface of the KAP-meter resulting in geometry independent calibration coefficients and (2) PKA=PKA,Anom integrated over the nominal beam area in the patient entrance plane resulting in geometry dependent calibration coefficients. Three calibration methods are analysed. Method 1 aims at determine PKA,Anom, for clinical use at the patient entrance plane. At standard laboratories, the method is used to calibrate with respect to radiation incident on the KAP-meter. Problems with extra-focal and scattered radiation are then avoided resulting in calibration coefficients with low standard uncertainty (±1.5 %, coverage factor 2). Method 2 was designed in this work to approach determination of PKA,o using thermoluminescent detectors to monitor contributions from extra-focal radiation and account for the heel effect. The uncertainty in derived calibration coefficients was ± 3% (coverage factor 2). Method 3 uses a Master KAP-meter calibrated at a standard laboratory for incident radiation to calibrate clinical KAP-meters. It has potential to become the standard method in the future replacing the tedious method 2 for calibrations aiming at determination of PKA,o. Commercially available KAP-meters use conducting layers of indium oxide causing a strong energy dependence of their calibration coefficients. This dependence is investigated using Monte Carlo simulations and measurements. It may introduce substantial uncertainties in reported PKA– values since calibration coefficients as obtained from standard laboratories are often available only at one filtration (2.5 mm Al) as function of tube voltage or HVL. This is not sufficient since higher filtrations are commonly used in practice, including filters of Cu. In extreme cases, calibration coefficients for the same value of HVL but using different tube voltages and filtrations can deviate by as much as 30%. If standardised calibration methods are not used and choice of calibration coefficients not carefully chosen with respect to beam quality, the total uncertainty in reported PKA–values may be as large as 40-45%. Conversion of PKA-values to risk related quantities is briefly discussed. The large energy dependence of the conversion coefficients, ε/PKA, for determination of energy imparted,ε, to the patient reduces to a lower energy dependence of calibration coefficients CQ,ε = ε/QKAP for determination of ε from the KAP-meter signal.