Bakgrund: Fetma är en sjukdom och ett växande folkhälsoproblem. Bariatrisk kirurgi är ett samlingsnamn för kirurgiskt ingrepp i mag-tarmkanalen avseende viktminskning och en behandlingsmetod för fetma. Syfte: Att beskriva personers upplevelser efter bariatrisk kirurgi. Metod: En beskrivande litteraturstudie med elva vetenskapliga artiklar varav åtta hade kvalitativ ansats, två hade mixad metod och en hade kvantitativ ansats. Huvudresultat: Resultatet av studien visade att personerna upplevde att bariatrisk kirurgi förändrade dem psykiskt, fysiskt och socialt. De upplevde att operationen bidrog till en bättre hälsa och ett ökat självförtroende. Den hastiga viktnedgången gjorde det svårt för personerna att identifiera sig med den nya kroppen, men de kände sig mer bekväma i kroppen. Matsituationen förändrades, matvanorna blev bättre men utmaningar upplevdes då de var tvungna att lära känna den lilla magsäcken. Kroppen blev rörligare och livet mer aktivt. Överflödig hud var problem på det fysiska och psykiska planet. De upplevde sig själva ha blivit mer sociala. Slutsats: Bariatrisk kirurgi utförs med inriktning på viktnedgång, men studien visade att den förändrar människorna mer än att de får en lättare kropp. Eftersom fetma ökar i förekomst och åtskilliga bariatrisk kirurgier genomförs årligen bör sjuksköterskan ha en god insikt i personers upplevelse efter bariatrisk kirurgi för att kunna ge en personcentrerad omvårdnad, men för att kunna tillämpa en holistisk vård krävs mer forskning på det existentiella planet.

Aim: On the basis of the Swedish 2012 National Patient Survey and its open answers, study how patients experienced the quality of care during hospitalization in a surgical division Method: In this study, 306 patients' responses was compiled and analyzed by qualitative content analysis and reported descriptively in running text. Results: The way patients were treated by staff was experienced by respondents mainly as positive. The staffs’ courteous and sympathetic attitudes were appreciated. The food that was served was described as substandard, distasteful and dull. The cleanliness of the hospital departments were reported to be inadequate, particularly in washrooms. Feelings of discomfort, invasion of privacy and disturbed sleep arose by sharing rooms with other patients and patients of the opposite sex. Medical professionals were experienced as rushed and stressful. This worried the respondents, as it could result in an increased risk of mistakes being made and that care meetings and information disclosures were parsimonious and characterized by lack of time. There was a general perception that the hospital departments were understaffed, in all professions, but especially the doctors. Information about ongoing treatment was perceived as lacking, especially from doctors. There was reported a sense of lacking in follow-up after hospitalization and uncertainty of where respondents could turn to with questions after being discharged. When being discharged, respondents wanted more information of follow-ups and instructions and / or restrictions. Waiting times were experienced by a significant portion of the respondents as long. Conclusion: Respondents mainly reported of experiencing shortcomings during the hospital stay in the surgical division. Positive experiences were about trusting healthcare staff and of good treatment and communicational skills. Respondents expressed a need for more time together with staff and that the environment and the food that was served on the hospital wards were in need of improvement. / Syfte: Att utifrån 2012 års Nationella patientenkät och dess öppna svar, studera hur patienter upplevt vårdkvalitén under vårdtiden på en kirurgisk division. Metod: I studien sammanställdes 306 patienters svar och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultatet redovisas deskriptivt i löpande text. Resultat: Sjukvårdpersonalens bemötande, deras tillmötesgående och förstående attityd uppskattades. Maten som serverades beskrevs som undermålig, osmaklig och tråkig. Städningen på avdelningarna uppgavs vara bristfällig, framförallt i hygienutrymmen. Känslor av obehag, störd sömn och integritetskränkning kom sig av att dela sal med andra patienter och patienter av motsatt kön. Sjukvårdspersonal upplevdes som pressad och stressfylld. Detta oroade respondenterna, då detta innebar en ökad risk för att misstag skulle begås och då vårdmöten och informationsutlämning blev knapphändiga och präglades av tidsbrist. Det fanns en generell uppfattning om att avdelningarna var underbemannade, inom alla yrkeskategorier, men framför allt på läkarsidan. Information kring pågående behandling upplevdes bristande, framför allt från läkare. En känsla av bristande uppföljning efter vårdtiden och ovisshet om var respondenter kunde vända sig med frågor efter utskrivning framkom. I samband med utskrivning saknades information om planerade återbesök och förhållningsregler och/eller restriktioner. Väntetider upplevdes av en betydande del av respondenterna som för lång. Slutsats: Respondenterna redogjorde främst för en upplevelse av brister under vårdtiden på den kirurgiska divisionen.  Positiva upplevelser handlade om förtroende för och ett gott bemötande från vårdpersonal. Respondenterna uttryckte ett behov av mer tid tillsammans med sjukvårdspersonal och att miljön och maten på avdelningarna var i behov av förbättring.

Syfte. Syftet med denna studie var att undersöka patienters upplevelse av smärtbehandlingens kvalitet samt hur sjuksköterskor följer riktlinjerna för smärtbehandling. Metod. Studien utformades som en deskriptiv tvärsnittsstudie. Patienter som genomgått kirurgi tilldelades en enkät angående sina upplevelser av smärtbehandlingens kvalitet samt att en journalgranskning genomfördes. Resultat. Sammanlagt deltog 58 patienter. Patienterna ansåg att deras smärtupplevelser togs på allvar av sjuksköterskorna (m=4,7). De ansåg även att de erbjöds smärtlindring tills dess att de blev tillfredställda med den smärtlindrande effekten (m= 4,6). Patienterna upplevde i mindre utsträckning att de blivit regelbundet smärtskattade (m= 3,7). Av de deltagande patienterna skattade 25 % ett VAS-värde över tre vid det tillfälle enkäterna ifylldes. Resultatet visade att ett VAS-värde över tre ej behandlades enligt riktlinjerna (n=13) eller utvärderades (n=34). Journalgranskningen visade att 50 % (n=29) av journalerna saknade ett dokumenterat VAS-värde från det andra postoperativa dygnet. Slutsats. Patienter var nöjda med smärtlindring samt vård och behandling, dock uppnås inte de kvalitetsmål som finns angående dokumentation av smärtskattning. Regelbunden uppföljning av denna studie kan ge en förbättring av patienternas upplevelse av smärtbehandlingen samt dokumentation inom området.

SAMMANFATTNING Nyckelord Behandlingsresultat, kirurgi, könsfaktorer, livskvalitet, skulder impingement syndrom. Bakgrund Smärtor i axlar är vanligt i befolkningen, det kan förutom smärta leda till funktionsnedsättning, försämrad livskvalitet, operation och sjukskrivning. Tidigare studier har visat könsskillnader inför och efter axeloperationer, där kvinnor har visat sämre axelfunktion än män. Det finns få studier som har undersökt livskvalitet före och efter operation. Syfte Att undersöka axelfunktion och livskvalitet före och ett år efter operation av subacromiellt impingement. Undersöka om det finns könsskillnader preoperativt och ett år efter operation avseende axelfunktion och livskvalitet. Material och metod Studien var retrospektiv. Deltagarna var 94 patienter varav 35 kvinnor med en medelålder på 55 år och 51 män med en medelålder på 59 år som hade genomgått operation på grund av subacromiellt impingement och 86 patienter undersöktes både preoperativt och ett år efter operation. Patienterna bedömdes preoperativt och ett år postoperativt med Constant score, Western ontario rotator cuff [WORC] och The European quality of life in five dimensions [EQ-5D]. Resultat Signifikanta förbättringar kunde ses i axelfunktion och livskvalitet ett år efter operationen hos både män och kvinnor. Preoperativt hade kvinnorna signifikant sämre axelfunktion mätt med WORC. Inga signifikanta skillnader mellan kvinnor och män fanns ett år efter operation avseende axelfunktion och livskvalitet. Slutsats Resultatet i den här studien visar att axelfunktion och livskvalitet är avsevärt förbättrade ett år efter operationen jämfört med före operation av subacromiellt impingement. ABSTRACT

Fetma är ett ökande problem och bariatrisk kirurgi blir allt vanligare. Bariatrisk kirurgi är ett effektivt sätt för snabb och hållbar viktnedgång och minskar fetmarelaterade sjukdomar. Vissa patienter går dock efter en tid upp i vikt igen och då har sjuksköterskan en roll att motivera patienterna som genomgått en operation till att uppnå en tillfredställande viktnedgång. Syftet med denna litteraturstudie var att genom en sammanställning av metoder som visat sig vara effektiva för viktnedgång efter bariatrisk kirurgi ge allmänsjuksköterskor kunskap för att på bästa sätt motivera, hjälpa och stödja patienter som genomgått ett bariatriskt ingrepp att uppnå en tillfredställande viktnedgång. Den metod som användes var artikelsökning i PubMed och Cinahl där elva artiklar valdes. Resultatet visade att patienter som gått på fler än fem gruppmöten, fick motiverande samtal, ätit tre måltider per dag, satt mål gällande kost och motion, gick på regelbunden uppföljning och hade större medbestämmande hade den mest effektiva viktnedgången på lång sikt. Studiens slutsats var att sjuksköterskan kan motivera patienter som genomgått bariatrisk kirurgi genom att använda sig av motiverande samtal, att uppmuntra till att delta i gruppmöten, att hålla sig till kostplanen och att tala om betydelsen av postoperativ uppföljning.

SAMMANFATTNING Bakgrund: Estetisk kirurgi är ett ingrepp på den friska kroppen där inga medicinska skäl föreligger. Detta innebär att estetisk kirurgi har låg prioritering inom den offentliga sjukvården. Kvinnor står för merparten av de genomgångna estetiska ingreppen, vilket tros ha sin grund i de skönhetsideal som råder. Syfte: Att belysa kvinnors upplevelser av estetisk kirurgi och därmed skapa en ökad förståelse för varför dessa ingrepp utförs. Upplevelser av estetisk kirurgi innefattar ett helhetsperspektiv där såväl förväntningar, utförande av ingrepp och upplevelser efteråt belyses. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats baserad på fem intervjuer. Materialet analyserades enligt Graneheim & Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom fem olika huvudteman och tre underteman; Upplevelser inför ingrepp, förväntningar inför ingrepp, information inför ingrepp, upplevelser efter ingrepp med undertemana reflektioner efter ingrepp, välbefinnande och lidande samt huvudtemat upplevelser av förändrat utseende. Slutsatser: I studien framkom att estetisk kirurgi inte enbart handlade om fysisk förändring utan snarare om att ingreppet kunde leda till psykiskt välmående. Studien ökar kunskapen och förståelse för estetisk kirurgi och anses därför vara av vikt då fenomenet ligger i tiden och dess utbredning ökar.

Bakgrund- Att få beskedet bröstcancer kan för många kvinnor innebära svårigheter med olika emotionella känslor. Därmed är det viktigt att operationssjuksköterskan inom sjukvården ser människan som något större än bara en sjuk kropp. Att kroppen inte bara är fysisk, utan den bär även på människans livshistoria, känslor, självbild och mening. Syfte- Att beskriva kvinnans upplevelse av sin kropp före och efter bröstcancerkirurgi. Metod- En litteraturstudie med systematisk ansats där 19 vetenskapliga artiklar har granskats och analyserats. Resultat- Studiens resultat visar kvinnans upplevelser före och efter bröstcancerkirurgi och omfattar två huvudteman: Uppfattningar och tankar kring kroppen och Förändringar av kroppen. Dessa delas in i subteman: Kvinnors kroppsbild, Strävan efter att bevara sin enhet, Tillfreds med sin kropp, Att bli svken av sin kropp och Förlust av sin kvinnlighet. Slutsats- Varierande upplevelser av den egna kroppen förekom och det framkom att dessa kunde vara både positiva och negativa. De negativa upplevelserna bestod främst av att kvinnorna upplevde sina kroppar som förändrade. Det positiva i studien var att kvinnorna kunde vara tillfreds med sina kroppar efter bröstcancerkirurgin. Genom kunskapen av dessa upplevelser kan operationssjuksköterskan lättare bidra med en personcentrerad vård.

Under de senaste åren har fetma ökat, 14% beräknas lida av fetma i dagens svenska samhälle. Många har gjort ett flertal viktminskningsförsök utan bestående resultat. Bariatrisk kirurgi är det som enligt forskning ger bäst viktminskningsresultat. Acceptance and commitment therapy (ACT) har tidigare visat sig vara effektiv i jämförelse med treatment as usual. Den här studien utforskar graden av terapeutstöd av ACT-baserad internetbehandling efter bariatrisk kirurgi vid en två-årsuppföljning. I förmätningen ingick 31 deltagare men svarsfrekvensen i denna uppföljning var endast 19 stycken deltagare. Deltagarna randomiserades in i två betingelser. En grupp fick både internetbehandling och terapeutstöd medan den andra enbart fick internetbehandling. Uppföljningen har gjorts genom att undersöka beroendemåtten kroppsuppfattning, att leva i värderad riktning, ätstörningsrelaterade beteenden, psykologisk flexibilitet samt livskvalitet. Inga signifikanta interaktionseffekter uppmättes på något av beroendemåtten. Signifikanta huvudeffekter av tid uppmättes enbart på delskalan ”Restraint” (restriktivt ätande) på ”Eating Disorders Examination-Questionnaire” (EDE-Q). Deltagarna har även skattat upplevelsen av Behandlingen som helhet. Studiens resultat visar att det i huvudsak inte finns några signifikanta skillnader mellan grupperna. I förhållande till studiens från början ringa storlek är bortfallet stort, något som försvårar tolkningen av resultaten.

Bakgrund: Bukaortaaneurysm (AAA) har under de senaste tjugo åren blivit allt vanligare både när det gäller förekomst och diagnostisk upptäckt. Oftast är sjukdomen symtomfri och upptäcks ofta först när det rupturerar. AAA behandlas med antingen endovaskulär aortaaneurysm reparation (EVAR), öppen kirurgi av aorta (ÖA), farmakologiskt eller inte alls. Syfte: Syftet var att se hur mortaliteten och komplikationerna ser ut efter EVAR jämfört med ÖA och vilka olika kort- respektive långsiktiga för- och nackdelar som finns med de olika metoderna. Metod: Sökning av artiklar gjordes i databasen PubMed. Totalt valdes 10 artiklar ut som var baserade på 6 olika studier. Resultat: Majoriteten av dödsfallen som skedde inom 30 dagar hos ÖA-patienterna var aneurysmrelaterade och fler än inom EVAR. Efter 2-3 år syntes inte längre någon signifikant skillnad mellan de två patientgrupperna. Under operationen hade ÖA-patienter högre blodförlust, mer blodtransfusion samt längre tid i respirator efter operationen än patienterna i EVAR-gruppen. Implantatrelaterade komplikationer var vanligare vid EVAR, medan ärrbråck var vanligt hos ÖA-patienter. Konklusion: Under de första 30 dagarna efter operation och upp till ett år efter är mortalitets- och komplikationsrisken signifikant lägre hos EVAR-patienterna. Komplikationer och risk för endoläckage, ruptur trots operation och reinterventioner blir dock vanligare hos EVAR-patienterna med tiden.

Bakgrund: God nutrition är viktig för både friska och sjuka individer. Den består av ett balansförhållande mellan tillförsel och förbrukning av energi. Kirurgi medför kirurgisk stress som i sin tur rubbar metabolismen och, som följd, balansförhållandet. Den sistnämnde kan förvärras om patienter genomgår långvarig fastar inför operationen. Då kan postoperativa besvär i form av postoperativt illamående och kräkning, smärta, oro och ångest, trötthet, hunger, muntorrhet samt insulinresistens uppstå. För att förkorta fasteperioden kan patienter inta kolhydratrika drycker som i sin tur skulle kunna lindra dessa postoperativa besvär.   Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka om preoperativ kolhydratladdning kan påverka postoperativa besvär, såsom postoperativt illamående och kräkning, smärta, insulinresistens, hunger, oro, ångest, törst, trötthet samt muntorrhet, efter kirurgi, samt i sådana fall på vilket sätt.   Metod: En litteraturstudie som baserades på 11 originalartiklar av randomiserade kontrollerade studier (RCT).   Resultat: Denna litteraturstudie visade att preoperativ kolhydratladdning kunde ge en god effekt inom postoperativa besvär i form av trötthet, insulinresistens, hunger, törst, muntorrhet, ångest och oro. Däremot visade litteraturstudien även att kolhydratladdningen inte påverkade postoperativt illamående och kräkning och postoperativ smärta.   Slutsats: Trots att kolhydratladdningen inte påverkade alla undersökta postoperativa besvär i positiv riktning kan kolhydratladdning bidra till att upprätthålla balansförhållandet mellan tillförsel och förbrukning av energi under den peri- och postoperativa fasen.