This paper is an account of the work around the arrangement and registration of the archive of the Swedish Art-ists’ Association’s archive. The Swedish Artists’ Association is an association of artists that both makes exhibi-tions for their members’ works and handles the Artists’ House, called Konstnärshuset in Swedish. During the work with the archive the author faced a number of challenges and problems. These took the form of both how to structure the material of the archive into an easily accessible structure, and how to handle the occasions when accessibility and the original order of the archive would not co-exists. In the few cases where this happened the author made the choice of accessibility over the original order. Discussions of literature and the possibility of removal of extra material from the archive are discussed in the first part of the paper while the second half con-sist of a discussion of the different parts of the archive, what material was put there and why. In the end the au-thor makes some reflections upon his work and discusses what could have been done better. The work with the archive started in early April and went on to the middle of June, although the writing of the paper continued until the end of August.

I have, with a point of departure in two case studies; the artist, curator and scientist Andreas Gedin and Maria Lind, curator and director of Tensta konsthall, contextualized with a couple of respondents; the freelance curator, writer and editor Power Ekroth and the freelance curator and artist Carl Michael von Hausswolff, conducted a field analysis on curatorial and artistic practices. I have applied key concepts in order to conduct the analysis. Furthermore, the case studies and the respondents have been placed in a contemporary artworld. These components have been related to a contemporary historical segment of the artworld. This in turn, has been related to older, international cicumstances of change and various conditions in the two subfields. I have suggested certain a proximity in the artistic and curatorial practices. I have also suggested three types of conduct or signature features linked to the curatorial practices. One result implied in the responses in the interviews is that the formal requirements to enter the field are low on part of the artist as compared to that of the curator. This is only a weak indication due to the small sample. This distribution seems plausible in that, amongst other things, the connection on the curatorial part to the institution as well as a greater proximity to centres of power requires a larger accumulation of educational capital. The movements that at times occur between the subfields could simply be a consequence due to the frail demarcation of the fields. The dynamics due to the accumulated capital appears to be the foremost distinctive factor that influence the possibility of movement across the demarcations. The artist appears to have the most to gain from the weak demarcations due to the fact that venturing in to curatorial territory provides a greater access to the possibilities of defining the field. Another plausible explanation to the at times frequent passing over the borders is the economical cicumstances in the cultural sector. / VG

Den kvinnliga konstnären och hennes förutsättningar till utbildning och arbete beskrivs och utgör den fond mot vilken Anna Ankarcronas liv och konstnärskap speglas. Tiden är det sena 1800-talet och det tidiga 1900-talet i Sverige, alltså den tidsperiod som utgör Annas levnad. Sociala mönster och samhällsstrukturers påverkan på konstlivet och kvinnornas rum där belyses. Uppsatsen beskriver också ett glömt konsthantverk, hyllningsadressen, som var en del av Anna Ankarcronas arbete.

Arbetet belyser frågan om huruvida konstnärer som även är pedagogiskt verksamma använder sig av sitt konstnärskap i den pedagogiska verksamheten. Syftet är att reda ut hur personer som är både konstnärer och pedagoger tänker kring problematiken att kombinera dessa två yrken, men även att skapa en digital story kring resultatet och processen i form av bilder och tal. Begreppet konstnär diskuteras, samt om konst är en slags vetenskap. Även Reggio Emilia-pedagogiken och dess syn på konstnärligt arbete i förskolor berörs. Metoden som används i undersökningen är kvalitativa intervjuer. Bilderna till den digitala storyn skapades av mig, efter tolkning och analys av intervjuresultatet. Den digitala storyn är en konstnärlig tolkning av undersökningen och hör ihop med texten. Intervjuerna visar att konstnärerna/pedagogerna anser att konstnärskapet är en del av deras person, som de använder sig av i den pedagogiska verksamheten så mycket de kan. De delar gärna med sig av det speciella sätt att se som de anser sig äga. Begränsningar för att använda sig av konstnärskapet fullt ut finns dock i miljön, kollegor och styrdokument. Den digitala storyn belyser dessa möjligheter och problem som kan dyka upp för konstnärer som även är pedagogiskt verksamma. Slutsatsen som för mig blivit synlig i arbetet är att för konstnärer som vill använda sig av sitt konstnärskap i den pedagogiska verksamheten finns kanske störst möjligheter till det på en Reggio Emilia- inspirerad arbetsplats.Den digitala story är på grund av tekniska skäl inte publicerad här.

Med denna uppsats har jag ämnat att undersöka det skifte i popularitet och berömmelse som har skett mellan Diego Rivera och Frida Kahlo, vilka var ett par under stora delar av sina respektive liv. Vid tiden då de verkade var Rivera den mest erkände av de båda, men med 1900-talets senare hälft har Kahlos berömmelse kommit att bli vidsträckt. Detta skifte har jag undersökt genom att studera konstnärernas liv och konstnärskap i ljuset av såväl nationella som internationella omständigheter vid tiden för konstnärernas verkande, och därefter studerat åren som följer deras död. Då har jag återigen tagit hänsyn till internationella såväl som nationella perspektiv, och faktorer såsom stil, politik och kulturella företeelser har undersökts för att klarlägga hur, när och varför detta popularitetsskifte sker.

I uppsatsen behandlas begreppet konstnär i glesbygd där författaren har använt sig av en intervjuguide och en biografisk metod. Uppsatsens syfte är att presentera ett urval av konstnärer som en specialstudie. Här hävdas betydelsen som kulturspridare i en landsbygd, vilket konstnärer och amatörer besitter. / To be an artist on the countryside Artists in Lessebo municipality from 1950 to 2007.

<p>I uppsatsen behandlas begreppet konstnär i glesbygd där författaren har använt sig av en</p><p>intervjuguide och en biografisk metod.</p><p>Uppsatsens syfte är att presentera ett urval av konstnärer som en specialstudie.</p><p>Här hävdas betydelsen som kulturspridare i en landsbygd, vilket konstnärer och amatörer</p><p>besitter.</p> / <p>To be an artist on the countryside</p><p>Artists in Lessebo municipality from 1950 to 2007.</p>

Det bästa vi vet med konst är att den kan få dig att känna dig mindre ensam. Som att det finns nån som förstår en. Som när man hör en låt eller ser en film som känns som tagen ur ens liv och man känner att det man upplevt är på riktigt. -Yoko Bono, Det finns inget bättre Jag har avbildat min familj och vår gemensamma historia så länge som jag varit konstnär. Vare sig det handlat om video, textilt arbete, performance, skulptur eller måleri har våra delade erfarenheter varit startpunkten för allt mitt konstnärliga arbete. Mitt arbete på Konstfack har kretsat kring måleriets materialitet. Jag målar tunna lager av oljefärg på juteväv för att behålla dukens grova textur. Detta är en direkt referens till de starka barndomsupplevelser av olika material som fortfarande är en viktig hörnsten i mitt skapande. / I have depicted my family and our life for as long as I have been an artist. Be it in the form of video, textile work, performance, sculpture or painting, our collective experiences have been the starting point of all my work. My work at Konstfack has revolved around the materiality of painting. I paint thin layers of oil colour on gunny to preserve the coarse structure of the fabric. I do this as a direct reference to the strong experiences of materiality I had in my childhood which still hold great importance for me in my work.

Tanken med denna uppsats är att reflektera över och dokumentera förhållandetmellan konst, estetik och lärande som jag: konstnären, lärare och master studentenupplever inom ett offentligt uppdrag. Syftet är dubbelt: dels att dokumentera egnakonstnärliga processer och samarbetsprojekt och dels att beskriva debakomliggande metoderna och möten.I dessa metoder utkristalliserar sig fyra positioner som centrala: konstnärens,deltagarnas, lärarnas och det officiella samhällets. Studien gestaltar därför dessafyra positioner och uppsatsen är komponerad på ett sätt som ger läsaren en bild avkonstnärliga arbetssätt och dess bakomliggande processer.Som konstnären Iryna Hauska reflekterar jag över min egen praktik samtsamarbete med olika offentliga aktörer vid ett uppdrag. Jag användera/r/tography som konstnärlig metod och visar hur den har utvecklats underprojektets gång. Rita L. Irwin förklarar begreppet a/r/tography på följade sätt:”A/r/tography is inherently about self as artist/researcher/teacher yet it is alsosocial when groups or communities of a/r/tographers come together to engage inshared inquiries, act as critical friends, articulate an evolution of research1 questions, and present their collective evocative/provocative works to others.”I en praktiskt samarbete mellan skola och konstnär undersöker jag frågor om hurpedagogiken och konstbaserad visuell praktik lämnar spår och utvecklar vissamönster.Utifrån konstnärens perspektiv visar jag hur de relationer utformas som skapasmellan konst och multimodalitet som en estetisk inställning till utbildning.Min studie visar att metaforen rhizom som estetisk utformning och process kanvara lämpligt att hänvisa till när man skapar konstbaserade utbildningsstrategier,dialoger och när konstbaserade meningsbildning görs i estetiskt lärande inomutbildning.Det mönster som utvecklades under studier hjälpte mig att undersöka ett estetisktförhållningssätt till konstpraktik inom utbildning.

Never have so many listened to so much music. The transition to digital uses has made theart form more accessible to everyone. But the transition has also entailed that musiciansreceive ever lower remuneration for the exploitation of their work in relation to other partieson the market. To harmonize copyright law in the digital age, and to strengthen the positionof authors and performers, the Digital Single Market Directive was adopted by the EU in2019.The present work deals with the right to remuneration in accordance with Articles 18and 20 of the Digital Single Market Directive, more particularly in situations when relatedrights to music performances are transferred. The aim is to examine and argue for how thearticles should be interpreted to satisfactorily achieve the purpose underlying the directive.It is stated that the purpose behind the directive is to ensure that authors and performersreceive necessary compensation for their work and achievements, i.e., a compensation largeenough to safeguard the survival of creative and artistic work in all of Europe over a longperiod of time.Further, the conclusion is drawn that Swedish law, in its current form, doesnot live up to the requirements set by Article 20 in the Directive. In addition, it is argued thatArticle 18, which in some respects might be considered optional, rather should be appreciated as a necessary means to reach the purposes underlying the Directive and therefore beimplemented as non-optional. The conclusion is that Article 18 is needed both as a methodof adjusting non equitable contractual terms and as a principle of unwaivable right to remuneration