Syftet med denna uppsats är att undersöka vadsom händer med dramapedagogiknär den är en tillfälligbesökare i skolangenom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skolavars syfte är att möjliggöra professionell konst i för-och grundskola. Med socialkonstruktionistiskansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet frånSkapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft.Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogikhar lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts.Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer ochmöte genom interaktionsom dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinnernär ramarnaför Skapande skola är allt för strama.

Kulturorganisationer är en typ av organisationer som skiljer sig från andra. Istället för att drivas av ett vinstintresse styrs de av konstnärliga värderingar. En viktig förutsättning för att deras verksamhet ska fungera är statliga subventioneringar, vilket medför att de blir starkt knutna till statens nycker. År 2008 infördes satsningen Skapande skola, vilken innebär att skolhuvudmän kan söka bidrag för att genomföra kulturprojekt för grundskoleelever i sam-arbete med professionella kulturaktörer. Denna satsning är en betydande potentiell resurs i kulturaktörernas omgivning och vi intresserar oss för hur de påverkas av att nya resurser till-gängliggörs. Studien består av kvalitativa intervjuer med personer från sex olika kulturorganisationer från skilda delar av Sverige. Dessa kombineras med sekundärdata i form av en sammanställning av återrapporteringar av Skapande skola-projekt från år 2011, vilket är det senast tillgängliga materialet. Empirin analyserades utifrån teorier om resource dependence och institutionell isomorfism. Studien visar att samtliga organisationer har kompletterat sin verksamhet i linje med kraven från Skapande skola. De olika värderingarna inom skolvärlden och kulturvärlden ger även upphov till en kulturkrock som påverkar tillämpningen av resursen.

Syftet med studien har varit att undersöka om en nationellt stödd satsning som Skapande skola-projekt integrerar estetiska lärprocesser i skolans verksamhet? Likaså är syftet att få en djupare insikt om vad estetiska lärprocesser är i skolans kontext.Studien bygger på intervjuer med verksamhetsledare, pedagoger och kulturarbetare som arbetat med Skapande skola-projekt i tre olika kommuner. Litteraturstudier belyser tidigare forskning om estetiska lärprocesser, där modest och radikal estetik är två begrepp som är centrala i studien. Det empiriska materialet består av nio intervjuer.Resultatet visar att Skapande skola-projekt kan integrera estetiska lärprocesser i skolan. Analysen genomfördes med en specifik analysmodell som prövades och utvecklades, i avsikt att visa hur Skapande skola-projekten positionerar sig i skolan. Resultatet problematiseras utifrån tidigare forskning och visar också att innebörden i begreppet estetiska lärprocesser är diffust och att tolkningen av begreppet omfattar både en modest och radikal syn på estetiken.Studien visar också ett antal viktiga faktorer för att möjliggöra en fortsatt utveckling i arbetet med att integrera estetiska lärprocesser i skolan. Dessa faktorer är ämnesövergripande arbete, tydliga målformuleringar utifrån lärandeperspektiv och tid för att planera och organisera arbetet. Dessutom ger nationellt initierade satsningar som Skapande skola ekonomiska förutsättningar i utvecklingsarbetet.

Tanken med denna uppsats är att reflektera över och dokumentera förhållandetmellan konst, estetik och lärande som jag: konstnären, lärare och master studentenupplever inom ett offentligt uppdrag. Syftet är dubbelt: dels att dokumentera egnakonstnärliga processer och samarbetsprojekt och dels att beskriva debakomliggande metoderna och möten.I dessa metoder utkristalliserar sig fyra positioner som centrala: konstnärens,deltagarnas, lärarnas och det officiella samhällets. Studien gestaltar därför dessafyra positioner och uppsatsen är komponerad på ett sätt som ger läsaren en bild avkonstnärliga arbetssätt och dess bakomliggande processer.Som konstnären Iryna Hauska reflekterar jag över min egen praktik samtsamarbete med olika offentliga aktörer vid ett uppdrag. Jag användera/r/tography som konstnärlig metod och visar hur den har utvecklats underprojektets gång. Rita L. Irwin förklarar begreppet a/r/tography på följade sätt:”A/r/tography is inherently about self as artist/researcher/teacher yet it is alsosocial when groups or communities of a/r/tographers come together to engage inshared inquiries, act as critical friends, articulate an evolution of research1 questions, and present their collective evocative/provocative works to others.”I en praktiskt samarbete mellan skola och konstnär undersöker jag frågor om hurpedagogiken och konstbaserad visuell praktik lämnar spår och utvecklar vissamönster.Utifrån konstnärens perspektiv visar jag hur de relationer utformas som skapasmellan konst och multimodalitet som en estetisk inställning till utbildning.Min studie visar att metaforen rhizom som estetisk utformning och process kanvara lämpligt att hänvisa till när man skapar konstbaserade utbildningsstrategier,dialoger och när konstbaserade meningsbildning görs i estetiskt lärande inomutbildning.Det mönster som utvecklades under studier hjälpte mig att undersöka ett estetisktförhållningssätt till konstpraktik inom utbildning.

Syftet med denna undersökning är att försöka belysa begreppet estetiska lärprocesser och ta reda på hur bekant verksamma lärare i grundskolans tidigare år är med detta begrepp. Undersökningen strävar också efter att få syn på om estetiska läroprocesser är synlig i klassrummen. Litteratur som jag använt mig avbehandlar tidigare forskning kring ämnena estetik i skolan, skapandelust, kultur ochBarn och ungdomspsykologipsykologi. Undersökningen visar att respondenterna inte har så mycket erfarenhet kring att arbeta med estetiska läroprocesser. Även om viljan finns där så saknas modet att gå utanför det traditionella och kunskapen som krävs. Enligt respondenternas uttalanden så saknas även tid och stöd från föräldrar som helst vill se resultat på svart och vitt. / The purpose of this study is to try to illustrate the concept of aesthetic learning processes and to find out how familiar practicing teachers in primary education is with this concept. The study also aims to catch sight of the aesthetic learning processes are visible in the classrooms. The literature that I have used dealing with previous research on topics in aesthetics school, creative pleasure, culture and Child and Adolescent Psychology Psychology. The survey shows that respondents do not have much experience in working with aesthetic learning processes. Even if the will is there, they lack the courage to go beyond the traditional and knowledge required. According to the respondents' statements, they lack even the time and support from parents who would prefer to see results in black and white.

Syftet med denna uppsats är att undersöka vad som händer med dramapedagogik när den är en tillfällig besökare i skolan genom regeringssatsningen Skapande skola. Studien undersöker vad som händer med dramapedagogikens processinriktade arbetssätt när den ska rymmas inom en målinriktad projektverksamhet som Skapande skola vars syfte är att möjliggöra professionell konst i för- och grundskola. Med socialkonstruktionistisk ansats genomförs en kritisk diskursanalys för att belysa hur dramapedagogiken konstrueras inom ramen för Skapande skola projekt. Föremål för detta arbete är studier av texter producerade av regeringen samt intervjuer av dramapedagoger med erfarenhet från Skapande skola. Resultatet bearbetas utifrån ett maktperspektiv med stöd av Faircloughs modell för kritisk diskursanalys samt diskuteras utifrån Tönniers begrepp gemeinschaft och gesellschaft. Studien visar på att Skapande skola och dramapedagogik har lärande som gemensam nämnare. Det är i det praktiska arbetet som Skapande skola och dramapedagogik kan hamna i maktkamp eftersom det kan saknas enighet om hur lärande definieras och iscensätts. Studien identifierar reflektion, holistiskt och transformativt lärande, fördjupande processer och möte genom interaktion som dramapedagogiska nyckelord för att definiera lärande. Studien visar på att dessa nyckelkomponenter ofta försvinner när ramarna för Skapande skola är allt för strama. / The aim of this dissertation is to investigate how pedagogical drama is affected when temporary appearing in schools through the art project Skapande skola initiated by the Swedish government. The dissertation examines how the process of drama pedagogy is being exposed and used within some of the projects of Skapande skola. By using theory of social constructivism a Critical discourse analysis I carried out in order to expose how pedagogical drama is constructed within the frames of Skapande skola. The subjects of research are texts produced by the Swedish government and interviews with drama practitioners with experience of working with Skapande skola. The result is discussed by using a power perspective with the support of Fairclough’s model of Critical discourse analysis as well as Tönnier’s theoretical ideas of Gemeinschaft and Gesellschaft. The study unfolds that Skapande Skola and pedagogical drama have learning as a key component. It is within the social practice that Skapande skola and pedagogical drama may enter a power struggle, as there could be a disagreement on how learning shall be defined and staged. Key components identified in this study defining learning in pedagogical drama are reflection, holistic and transformative learning, accentuated process and meeting through interaction. The study reveal that the key components are often left out when the frames are too tight within the Skapande skola project.

Syftet med studien är att undersöka bildlärares uppfattningar om vilka möjligheter och utmaningar som finns i att skapa möten mellan skola och samhällets konstutbud. Med samhällets konstutbud menas här dels konstinstitutioner och dels möten med yrkesverksamma konstnärer. Studien har utförts med en kvalitativ metod med en hermeneutisk ansats. Empirin är insamlad genom semistrukturerade intervjuer med tre verksamma bildlärare. Resultatet från empirin har analyserats och tolkats utifrån ett sociokulturellt perspektiv och slutligen diskuteras i relation till tidigare forskning. Informanterna betonar vikten av den enskilde bildlärarens ambitioner i att möten mellan skola och samhällets konstutbud ska kunna äga rum. Det leder till att möten mellan konst och skola blir beroende av bildlärarens engagemang till att skapa dessa möten. I läroplanen för grundskolan (Skolverket 2022c) står det att målet är att eleverna ska ha inblick i närsamhället och genom det dess kulturliv, samt utveckla kontakter med ovanstående. Läroplanen understryker att detta ska berika skolans verksamhet. Informanterna är positiva till detta arbetssätt och ser det som en del av sitt uppdrag att delge sina elever tillgång till samhällets konstutbud. För att eleverna ska både lära och utvecklas krävs en genomtänkt undervisning och olika former av möten med konsten, det är på detta sätt som eleverna kan appropriera uttryckssättet och hitta sina egna. Samtliga informanter uttrycker att skolan spelar en viktig roll i elevernas möte med samhällets kulturliv då detta berikar både eleverna och hela skolans verksamhet. Avslutningsvis visar studien att skolan spelar en central roll i att ge eleverna tillgång till samhällets konstutbud. Genom att använda sig av och visa samtidskonst i bildundervisningen ger informanterna sina elever tillgång till en bildvärld som ger möjlighet till vidare lärprocesser.

Denna undersökning har fokus på frågor i relation till att professionella konstnärer är verksamma skolor som en del av att infria läroplanernas övergripande kulturuppdrag. Här problematiseras vad konstnärerna genom sin praktik kan tillföra skolan. Data till undersökningen baseras på erfarenheter av arbeten där barn och ungdomar har arbetat med konstnärer. Med en diskursanalytisk ansats undersöks hur olika aktörer beskriver konstnärers arbete i skolan.Citat ur statliga och kommunala styrdokument som rör samarbeten mellan skola och konstnärer återges i undersökningen, samt något om forskning om estetik i skolan. Projektet Skapande skola är ett av exemplen som beskrivs genom data som insamlats för att se vilken kompetens konstnärer kan behöva för att verka som konstnärer i skolan.Undersökningen lyfter fram fyra diskursiva förslag på positioner som beskriver hur konstnärer kan bidra till kunskap inom skolans ram. De fyra förslagen lyder;1. Konstnären som ögonöppnare (gör att andra elever och andra saker, än vanligtvis blir synliga, och att nya tankar tar form)2. Konstnären som pausfågel (gör så att lärare och elever i skolan får ett avbrott i den vardagliga undervisningen).3. Konstnären som specialist (gör så att eleverna får tillgång till nya material och tekniker och till ett nytt yrkesområde)4. Konstnären som samhällsguide (gör så att eleverna orienterar sig ut mot samhället).Genom beskrivning av vad konstnären kan bidra med i form av estetisk kunskap genom estetiska lärprocesser, syftar undersökningen till förståelse för konstnärens yrkesidentitet i skolans sfär. Diskurspositionerna kan sägas legitimera konstnärens verksamhet som komplement till ordinarie estetisk undervisning och i det övergripande kulturuppdraget inom alla skolans ämnesområden. / This investigation focuses on issues that arise when professional artists work in schools as part of a course of study to meet national curriculum programmes of study requirements and cultural education attainment targets.This thesis examines what artists can contribute to schools through their artistic residencies.The data for this study is based on experiences from artistic work with children and young people during artist residencies in schools and colleges. A discourse analytical approach has been used to investigate how different actors describe artists’ work in schools and colleges.Quotes from national and council policy documents on topics related to programmes that involve schools and artists can be found in this study, as well as selected research on aesthetics in schools.This study highlights four discursive suggestions of positions that describe how artists can contribute to knowledge within the realm of schools and colleges.The four discursive suggestions of positions are as follows:1.The artist as a catalyst (eye-opener) for new ways of thinking.2.The artist as a “break in routine”.3.The artist as a specialist. Gives access to new techniques or professional fields.4.The artist as a guide to society.Through describing what artists can contribute in the form of aesthetic knowledge and aesthetic learning processes, the aim of the study is to understand the artists’ professional identity in the educational sphere. The discursive positions one can say legitimises artists’ activities in schools as a complement to regular aesthetic teaching and in the overarching cultural attainment targets in all subject areas. / <p></p><p></p>

<p>Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor?</p><p>Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid?</p><p>Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem?</p><p>Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor.</p><p>Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga.</p><p>Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur</p><p>och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar</p><p>kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.</p>

Det övergripande syftet med den här uppsatsen är undersöka hur barn och unga upplever kultursatsningar som berör dem. Frågeställningar som har använts för att nå fram till syftet är: Hur ser barn och unga på offentligt finansierade kultursatsningar jämfört med egen kulturell aktivitet? Hur ser barn och unga på medbestämmandefrågor? Upplever barn och unga att de kan påverka kultursatsningar som görs i den utsträckning som de vill? Hur skulle barn och unga vilja utforma kultursatsningar för dem om de fick bestämma? Hur tänker barn och unga om artikel 12, 13 och 31 i Konventionen om barnets rättigheter? Skiljer barn och unga på begrepp som kultur och fritid? Påverkar det pågående paradigmskiftet som barndomsbegreppet och barnkulturbegreppet genomgår barns och ungas syn på kultursatsningar som berör dem? Jag har genomfört en materialinsamling i form av en skriftlig enkät som ca 700 skolbarn har besvarat och en kvalitativ del där jag genom 21 intervjusamtal och ett tjugotal spontana samtal har frågat barn och unga i åldrarna 4 till 17 år om hur de ser på kultur och kultursatsningar. Jag använder här även ungas svar från en av BO´s webbfrågor. Studien vilar på en hermeneutisk grund där tidigare teoretiskt material och forskning har använts kring utgångspunkter som makt och diskurs, barndom och barndomsdiskurser, kultur och barnkultur, barnets rätt till sitt eget perspektiv samt metoder och tillvägagångssätt vid materialinsamling från barn och unga. Jag har vid sammanställning av materialet från mina informanter funnit att barn och unga vill i större utsträckning än nu bli tillfrågade angående satsningar på deras kultur och fritid. Barn och unga skiljer inte på begrepp som kultur och fritid, de vill nås av mer kultur och de vill vara med och utforma kulturutbudet så att det passar deras ekonomi och situation. De vill även bli informerade och få återkoppling om vad som sker avseende deras kultur och fritid. Missnöje finns vad det gäller tidigare satsningar som har nått dem och det finns en åldersegmentering vad det gäller synen på kultur- och fritidssatsningar, synen på offentligt finansierad kultur och på de egna uttrycken. De yngsta barnen möter kultur helt på de vuxnas villkor, 6- 12 åringarna är positiva, entusiastisk och har höga förväntningar på kultursatsningar medan 12 åringarna och upp till gymnasieåldern är negativa till kultur överhuvudtaget och gymnasieungdomarna tror inte på att några löften om kultursatsningar kommer att infrias. Det är främst de äldre informanterna som har kunskap om Konventionen om barnets rättigheter och det är även i de äldre informanternas samt i 6- 12 åringarnas svar som jag ser ett förändrat barndomsbegrepp och barnkulturbegrepp. Jag har även funnit att vuxna och barn och unga har olika syn på kulturbegreppet samt att det behövs nya kanaler och arenor för barn och unga att komma till tals.