Inom stadsplaneringen har man förstått vikten av en blandad och varierad stad. Istället för att tänka skola här, bostäder här och jobb där, försöker man nu integrera allt till en helhet. Jag har i detta projekt undersökt vad händer om tänker byggnaden som en stad, som används av olika människor under dygnet, veckan och året. Det är en studie i hur olika verksamheter kan samverka inom en byggnad. Och på så sätt skapa en byggnad som utnyttjas effektiv, används dygnet runt och av olika människor och verksamheter. Projektet tar utgångspunkt i en existerande miljö. Nämligen kvarteret Domherren där den nuvarande arkitekturskolan står. Med en ny arkitekturskola under uppbyggnad kommer den nuvarande byggnaden snart förlora sin funktion. Vad ska hända med strukturen då? Och hur ska man förhålla sig till den när de kommer nya verksamheter. Vad är viktigast. De kulturella värdena, miljöaspekten eller vad de nya verksamheterna behöver? Dessa frågor ligger till grund för det här kandidatprojektet.

Projektet går ut på att radikalt öppna upp kvarteret. Öppna upp husets bottenplan till allmänheten, skapa en större offentlig plats, en mötesplats, samt tillföra butiker och studentbostäder. Dessutom skall husen kommunicera denna nya tillgänglighet.

Kvarteret Domherren består idag, våren 2012, av en ruin, en byggarbetsplats, ett garage och en arkitektskola. Detta projektet handlar om en omprogrammering av kvarteret till studentboende och kontor. Om att öppna upp byggnaden mot sin omgivning och att få människor att mötas.

Projektet undersöker byggnaden på kvarteret Domherren i flera skalor. Med utgågnspunkt i den stora kontextuella makroskalan analyseras plats och byggnads roll i staden över tid. Projektet zoomar sedan in på byggnadens sturkturella principer och rättar byggnaden efter den stora skalans resultat utan att kompromissa byggnadens integritet. Förvandlingen förbereder platsen för vidare förändring och tillåter ett mer aktivt och engagerat stadsliv att växa fram.

Vilka kvalitéer finns i den till synes kontextuellt disfunktionella byggnad, som i dag är arkitektur skolan? Vilka av arkitekturskolans kvalitéer kan förvaltas och generera en byggnad som ger något tillbaka till staden? En byggnad som agerar social katalysator och skapar ett nytt sammanhang och socialt liv i sin kontext där den vänder sig mot platsens unika och vackra förutsättningar. Hur kan arkitekturskolans brutalistiska kropp genomgå den radikala förändringen som med arkitektoniska ingrepp skapar det nya sammanhanget och som vänder sig mot människan och livet I staden?

Bachelorprojektet behandlar arkitekturskolans lokal på Östermalmsgatan 26, Stockholm. Skolverksamheten flyttar snart upp på Campus och skolan kommer att få en ny funktion. Projektet kopplar samman till en uppsats skriven om Daniel Libeskinds process, metod och symbolism och kopplar till skolans kvalitéer så som förmåga att provocera, förhållande till platsen, funktion och förhållande till staden.Utifrån nämnda aspekter konstrueras två delmoment som sedan härleder formgivningen och den vidare omprogrammeringen av skolan till kontor, offentlig verksamhet och bostäder.

En byggnad i kvarteret Domherren på Östermalm med bostäder och lokaler som kan hyras minimum 2 veckor och maximum 3 år. Alla våningsplan, förutom bottenvåningen är uppdelade i tre delar; en verksamhetsdel, en bostadsdel och en kombinerad bostads-/ verksamhetsdel. I var och en av dessa delar kan en person hyra ett definierat utrymme på 9 kvm. I bostadsdelen hyr man ett rum , ett temporarum, som man har tillgång till 24 timmar/ dygn. I den kombinerade delen hyr man som verksamhet ett temporarum mellan 08.00-18.00 och det tillkommer även en odefinierad yta i det gemensamma utrymmet. Som boende hyr man samma temporarum mellan 18.00-08.00 och då övergår arbetsutrymmet till ett, för alla hyresgäster, gemensamt  fritidsutrymme. I verksamhetsdelen hyr man 9 kvm i ett öppet utrymme som man har tillgång till 24 timmar/ dygn. Till varje 9 kvm i verksamhetsdelen medföljer ett visst möblemang som installeras på eget initiativ.

Arkitekturskolan idag är stängd och avvisande med skola och offentliga program bakom låsta dörrar. I detta projekt har jag utgått ifrån frågeställningen om vad som skulle hända om man öppnar upp skolan och fyller bottenvåningen som idag är P-hus med offentliga program? Vår framtida yrkesroll är i de flesta fall väldigt relaterad till samhället och den omgivning vi lever i. Därför är det lätt att undra varför skolan är så stängd och snarare stärker den ibland lite trista syn som allmänheten har på vår yrkeskår.Med en öppnare skola skulle vi verka närmare debatten och förhoppningsvis få visa upp våra idéer för en större publik och kanske även få chans att träna på att förklara för, och bemöta kritik från människor som inte tittar på ritningar dagarna i ända.Varför inte en öppen byggnad som visar upp snarare än döljer och som bjuder in istället för att stänga till.

En omprogrammering av Kvarteret Domherren från dagens slutna byggnad med sin arkitekturskoleverksamhet, till ett levande kvarter med studentbostäder, arbetsplatser och offentlig verksamhet, vilken bedrivs av de studenter som bebor platsen. Den offentliga verksamheten domineras av en stor publik parkyta, vilken bryggar an mot den befintliga byggnaden. Under denna finns stora utställningshallar, café/bar och butik. Utställningarna kommer främst uppifrån de studenter och forskare som verkar uppe på KTH campus, och blir en publik brygga mellan campusområdet och allmänheten vilken bidrar till inblick, inspiration och förståelse av de spännande arbeten och projekt som bedrivs där. Denna plats blir på så sätt ett tillskott tyill staden både lokalt och i ett större sammanhang.

Projektet startade som en reflektion av kontexten. Kvarteret Domherren är en värdig plats som bör hantera ett program som uppskattar den, och som tar tillvara på platsens alla kvaliteter. Kvarterets plats i sin omgivning bjuder in till ett dynamiskt rörelsemönster på gatuplan, och med det uppstår bra förutsättningar för offentliga platser med sociala interaktioner. Genom att integrera olika generationer i byggnaden, och låta dem dela på ett spektra av olika funktioner, från fundamentala till frivillliga, väcks tanken att vi är mer lika än vad vi förut trott. Eller kanske lika olika som vi kan vara med våra jämngamla. Först gynnas de som bor i huset, men som allt annat idag sprids det snabbt ut i samhället. Man gör inte längre en god gärning, man lever det livet. Det börjar med ett leende i trapphuset och en hjälpande hand med matkassarna och fortsätter till att man uppdaterar sin blogg med ett recept på hur man lägger in gurka och utan att reflektera ställer man sig upp för någon på bussen. Allas värde belyses när kunskaper blandas och nya resultat framträder. Synergiska resultat som skapar effekter som omöjligen hade kunnat uppstå utan de kvaliteter som olika tidsåldrar gett oss.