Bakgrund: Endometrios är en vanlig, men relativt okänd sjukdom som uppstår genom att livmoderslemhinna växer utanför livmoderhålan och därigenom orsakar inflammationer i till exempel bukhinna, äggstockar eller tarmar. I genomsnitt tar det mellan sju och nio år från första symtom till dess att diagnos ställs. Det mest framträdande symtomet är smärta, vilken eftersom sjukdomen är svår att stoppa och behandlingen ofta påbörjas sent utvecklas till långvarig smärta. Smärta ger upphov till lidande, men lidande kan också orsakas av vården genom ifrågasättande eller kränkning av personers värdighet.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva upplevelsen av långvarig smärta hos personer med endometrios.  Metod: För att besvara studiens syfte valdes en kvalitativ metod med semistrukturerade forskningsintervjuer. Sju intervjuer genomfördes och innehållet analyserades med ett induktivt förhållningssätt.  Resultat: Studiens resultat presenterades i tre kategorier. Den första beskrev hur smärtan kändes fysiskt i form av konstant smärta och plötsliga smärtgenombrott. Den andra beskrev psykiska aspekter som kunde påverka smärtupplevelsen samt hur smärtan påverkat respondenterna psykiskt. I den tredje kategorin presenterades hur smärtan påverkade respondenterna i deras vardag. Där beskrevs bland annat påverkan på sysselsättning, socialt liv och relationer.  Slutsats: Resultatet visade att personer med endometrios upplever långvarig smärta som konstant ihållande med plötsliga smärtgenombrott. Smärtan visade sig ha stor påverkan på vardagen inom olika områden som sysselsättning och relationer. Även psykiska aspekter påverkade hur personerna upplevde smärtan, likväl som smärtan påverkade hur de mådde psykiskt.

Bakgrund I Sverige lever cirka 54 procent av den vuxna befolkningen med långvarig smärta. Det behandlas idag med kombinationer av olika metoder, bland annat farmakologisk behandling tillsammans med till exempel mindfulness och fysisk aktivitet. En del vårdpersonal ställer sig frågande till om patienters smärtintensitet stämmer överens med det de påstår. Enligt Travelbees omvårdnadsteori har sjuksköterskans bemötande gentemot patienter stor betydelse, framförallt i smärtvården. Syfte Studiens syfte var att belysa patienters upplevelser och erfarenheter av vårdpersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod Litteraturöversikt med 15 inkluderade vetenskapliga artiklar genomfördes. Tretton artiklar var av kvalitativ studiedesign och två var av kvantitativ studiedesign. Integrerad analysmetod användes och artiklarna sammanfattades i Sophiahemmet Högskolas matris. Resultat Resultatet kategoriserades och redovisades under fyra rubriker. Dessa var Brist på bekräftelse från vårdpersonal, Önskan om att bli betraktad som en individ, Brist på engagemang från vårdpersonal och Organisatoriska faktorer. En övervägande majoritet av patienterna hade negativa upplevelser av bemötande men även positiva erfarenheter beskrevs. Den förstnämnda kategorin omfattade samtliga artiklar och beskrev upplevelser av att bli misstrodd av vårdpersonalen. I andra kategorier framkom erfarenheter av att bli sedd som sin diagnos istället för en individ samt bristande engagemang från vårdpersonal. Väntetiden hade också betydelse för hur bemötandet upplevdes. Det förekom patienter som var nöjda med bemötandet. Slutsats Patienterna upplever brister i vårdpersonalens bemötande vilket påverkar upplevelsen av vården negativt. Patienterna efterfrågar större involvering i sin egen vård och ett personcentrerat förhållningssätt. Att bli lyssnad på och få sin långvariga smärta bekräftad framkom som viktiga faktorer.

Svårigheter med att förstå och hantera affekter och affektreglering kan uppstå utifrån otrygg anknytning och obearbetade livshändelser eller trauman. Självupplevelserna blir därmed inte integrerade i personen och kan istället yttra sig som somatoformt syndrom eller långvarig smärta. För långvarig smärta erbjuds idag multimodal rehabilitering (MMR) i åtta till tolv veckor. Aktuell studie är en utvärdering av ett smärtrehabiliteringsprogram där behandlingen sträcker sig över ett år och innehåller integrativa metoder. Deltagarna skattade graden av sina symtom inom olika områden. Dessa utvärderades och analyserades utifrån affektivt fokus. Skattningarna visade förbättringar efter behandlingen inom områdena ångest, smärta, rörlighet och för variabeln `livet i allmänhet´. Deltagarna delgav dock inga tydliga affektiva svårigheter eller depressivitet varken före eller efter behandling. Dock noterades en viss förbättring efteråt. En tolkning är att denna patientgrupp har svårt att själva identifiera sin affektiva förmåga och depressivitet och känslorna tar då vägen via kroppen med smärta. Vi antar att MMR med en längre behandlingstid och integrativa metoder ökar möjligheten till läkning av den grundläggande otryggheten i relation och att självbild och självkänsla byggs upp inifrån med hjälp av gruppens stöd där de smärtsamma känslorna får uttryckas och bekräftas. För att tydligare förstå deltagarnas affektiva förmåga tycker vi att intervju- och utförande/föreställningsbaserade instrument skulle vara ett bra tillägg till utvärderingen.

Bakgrund: Smärta är en subjektiv och individuell upplevelse, barn med smärta kan i en del fall bli underbehandlade i avseendet smärtbehandling. Föräldrarnas sätt att hantera barnets smärta är viktig för hur barnet sedan reagerar och kan hantera sin egen smärta.   Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka copingstrategier föräldrar till barn med långvarig smärta använder, samt hur föräldrarna upplevt sjuksköterskans stöd.   Metod: En litteraturstudie som innehåller tio vetenskapliga artiklar publicerade i databaserna PubMed och Cinahl. De inkluderade studiernas resultat delades in i nio underkategorier under två frågeställningar.   Resultat: Föräldrarna använde sig av dessa copingstrategier; målorienterad problemlösning, undvikande beteende, söka socialt stöd, uttrycka känslor, positivt tänkande, förskjuta känslor och alltid finnas till hands. Några föräldrar upplevde sjuksköterskans stöd mer negativ än positiv. De negativa upplevelserna grundades i bristande information, låg nivå på vården, bristande stöd och bemötande. Det positiva föräldrarna upplevde av sjuksköterskans stöd var att de fick bekräftelse, bra socialt stöd, samt snabb och tydlig information.     Slutsats: Föräldrar vars barn lider av långvarig smärta använde sig av följande copingstrategier; målorienterad problemlösning, undvikande beteende, söka socialt stöd, uttrycka känslor, positivt tänkande, förskjuta känslor och att alltid finnas till hands. Föräldrarna upplevde sjuksköterskans stöd övervägande negativ. De positiva upplevelserna berodde på att de fick bekräftelse, blev erkända, fick information och snabbt fick svar på sina frågor. De negativa upplevelserna grundade sig i bristande information, låg nivå på vården - okunskap, bristande skicklighet och låg kompetens. Föräldrarna upplevde sjuksköterskorna som osympatiska och exkluderande.

Syfte: Beskriva om och i vilken utsträckning arbetsterapeuter som arbetar med långvarig smärtproblematik arbetar med sexualitet i Sverige. Metod: Kvantitativ enkätstudie med induktiv ansats. Deltagarna rekryterades genom ett bekvämlighetsurval och bestod av 35 arbetsterapeuter som arbetade inom olika smärtverksamheter i Sverige. Resultat: 25 deltagare ansåg sexualitet som ett arbetsområde inom arbetsterapi och att de kände sig bekväma att diskutera sexualitet med sina patienter. 25 deltagare hade relativt sällan tagit upp frågor relaterat till sexualitet med sina patienter och det var vanligare att patienterna själva tog upp frågor gällande sexualitet. 22 deltagare upplevde att de inte hade tillräckligt med kunskap för att arbeta med sexualitet. Det var 20 deltagare som aldrig utfört någon intervention och 15 stycken som någon gång utfört intervention relaterat till sexualitet. Slutsats: För att främja arbetsterapeuters arbete kring sexualitet hos patienter med långvarig smärtproblematik behövs mer kunskap i ämnet, implementering av riktlinjer, introducering av verktyg, ett multiprofessionellt arbete samt användning av bedömningsmodeller som PLISSIT modellen, ALARM- bedömningsmodell och Schovers värderingsmetod.

Bakrund: Personer som lider av långvarig smärta är återkommande inom hälso- och sjukvården. Långvarig smärta beräknas kosta det svenska samhället cirka 80 miljarder kronor per år. Att behandla långvarig smärta kan vara svårt eftersom smärta ofta innefattar psykologiska faktorer så som känslor, tankar och/eller beteende. Hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande är en viktig del i omvårdnaden av patienter med långvarig smärta. Syfte: Syftet var att belysa patienters upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande vid långvarig smärta. Metod: En allmän litteraturstudie med elva inkluderade originalartiklar. Datainsamling gjordes i databaserna Cinahl Complete och PubMed. Granskningen utgick från en granskningsmall för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Analysen utfördes i fem steg utifrån en modell av Friberg (2012b). Resultat: Patienter med långvarig smärta ansåg att det var viktigt att betraktas som en unika personer med individuella behov. Att bli behandlad med respekt och få sin smärtupplevelse bekräftad var viktigt i bemötandet. När hälso- och sjukvårdspersonalen visade intresse och gav adekvat information ökade patientens delaktighet. I resultatet presenteras negativa men även positiva upplevelser av hälso- och sjukvårdspersonalens bemötande. Diskussion: Studiens kvalitet bedömdes utifrån Shenton (2004) trovärdighetsbegrepp. De tre centrala fynden kommunikation, tilltro och kunskap diskuterades i relation till etik, bemötande samt samhällsperspektiv.

No description available.

<p>Abstrakt</p><p>Bakgrund: Smärta är ett vanligt problem hos tonåringar och ett stort antal tvingas leva med långvarig smärta. Smärtan kan ha negativa effekter på hela deras vardagssituation. Smärtan kan vara relaterad till sjukdom eller psykologiska faktorer, där stress är vanligast. Smärtupplevelsen är unik för varje tonåring och toleransen för smärta varierar från person till person.</p><p>Syfte: Syftet med studien var att belysa tonåringars upplevelser och erfarenheter av att leva med långvarig smärta.</p><p>Metod: Studien genomfördes som en systematisk litteraturstudie. En litteratursökning gjordes i databaserna PubMed och Cinahl och studiernas resultat sammanställdes och analyserades med stöd av innehållsanalys. Av 21 granskade artiklar motsvarade 12 artiklar vår litteraturstudies syfte.</p><p>Resultat: Resultatet av litteraturstudien visade att den långvariga smärtan uttryckte sig på flera olika sätt och bidrog till olika problem i tonåringarnas vardagsliv. Tonåringarna drog sig undan och isolerade sig och relationerna till familjen och kompisarna ändrades till följd av smärtan. Smärtan påverkade tonåringarna känslomässigt vilket bidrog till funktionella besvär. Det var viktigt för tonåringarna att lära sig att ha kontroll över sin smärta. Smärtan hade även en negativ inverkan i skolmiljön och skolfrånvaro ökade vid tilltagande psykosomatiska symtom. Tonåringarna upplevde det viktigt att få stöd från familj, kamrater och lärare.</p><p>Diskussion: Skolan spelar en stor roll i tonåringens vardagsliv. Skolpersonalen har därför en nyckelroll kring deras hälsa.</p><p>Slutsats: Tonåringarna behöver få stöd från sin omgivning för att lättare kunna interagera i vardagslivet. Kunskap och utbildning om den långvariga smärtan behövs för de drabbade tonåringarna och även för familj och vänner. Skolhälsovården och övriga vårdinstanser har en nyckelroll i att nå ut med denna information.</p><p>Nyckelord: erfarenhet, långvarig smärta, systematisk litteraturstudie, tonåringar, upplevelse</p>

<p>Abstrakt All around the world there are a lots of people that suffers from chronic pain. One great factor for the devolopment of chronic pain is the phenomen fear-avoidance/kinesophobia that appear to have negative effects on rehabilitation of chronic painproblems. The aim of the present study was to describe and identify how patient that took part in a rehabilitationprogram in year 2004 and 2005 with focus on behaviourchanges estimate their fear-avoidance/kinesophobia and examine if there was any changes estimate fear-avoidance/kinesophobia respectivly before and after and respecivly before and 12 month after the rehabilitationcourse. The study had a describing prospecitive design. Data was collected by the Swedish version of Tampascale for kinesophobia. The results shows that 25 % of the participant prove a high grade of kinesophobia before the rehabilitationcourse. After the rehabilitationcourse 21,1 % of the participant prove a high grade of kinesophobia and at the follw-up 12 month after the course 26,3 % of the participants prove a high grade of kinesophobia. The medianvalue of the estimate fear-avoidance/kinesophobia was 30,0 points before, 29,0 points after and 28,5 points at the Tampascale for kinesophobia 12 month after the rehabiliationcourse. There was no statistcal significant difference between the estimate fear-avoidance/kinesophobia over time.</p> / <p>Långvarig smärta är ett stort problem för människor världen över. En central faktor för utvecklandet av långvarig smärta är fenomenet rörelserädsla/kinesofobi som visat sig ha negativa effekter på rehabilitering av långvariga smärttillstånd. Syftet med den här studien var att beskriva och identifiera hur patienter som genomgått beteendemedicinsk rehabiliteringskurs åren 2004 och 2005 skattar sin rörelserädsla samt att undersöka om det hos dessa patienter finns någon skillnad i skattad rörelserädsla före respektive efter samt före respektive 12 månader efter beteendemedicinsk rehabiliteringskurs. Studien hade en prospektiv beskrivande design. Data har samlats in med hjälp av den svenska versionen av självskattningsformuläret Tampaskalan för Kinesofobi. Resultatet visar att 25 % av de patienter som deltog påvisar en hög grad av kinesofobi före kursstart. Efter kursen påvisade 21,1 % hög grad av kinesofobi och på uppföljningen av kursen 12 månader efter avslutad kurs påvisade 26,3 % en hög grad av kinesofobi. Medianvärdet av den skattade rörelserädslan var 30.0 poäng före, 29,0 poäng efter och 28,5 poäng på Tampaskalan för kinesofobi 12 månader efter rehabiliteringskursen. Det påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan den skattade rörelserädslan över tid.</p>

<p>Litteraturstudiens syfte var att beskriva vilka copingresurser som individer med långvarig smärta använder sig av samt hur dessa resurser förbättrar eller försämrar individernas möjlighet att acceptera sin smärta. Designen för litteraturstudien var deskriptiv och studien baserades på 17 vetenskapliga artiklar med både kvantitativ och kvalitativ ansats. Litteratursökningarna utfördes i databaserna Medline (via PubMed) samt CINAHL. Huvudresultatet visade att individer med långvarig smärta använde sig av inre copingresurser som fysiska och psykosociala copingresurser samt förmågor vid acceptans av långvarig smärta. Individer använde sig även av yttre copingresurser som socialt stöd och materiella copingresurser. Dessa copingresurser kunde förbättra eller försämra individers möjlighet att acceptera långvarig smärta. Litteraturstudiens slutsats belyste vikten av att sjuksköterskan har kunskap om att fysiska, psykiska, sociala och existentiella aspekter genererade smärtupplevelsen. Sjuksköterskan behövde även ha kännedom om copingresurser för att kunna uppmärksamma individens unika förutsättningar och behov. Detta gjorde det möjligt för sjuksköterskan att erbjuda professionellt stöd anpassat efter individens unika copingresurser och hjälpa denne att uppnå acceptans av långvarig smärta. </p> / <p>The aim of the literature rewiev was to describe which coping skills individuals with chronic pain use and how these skills improve or impair the individuals' ability to accept their pain. The design for the literature study was descriptive and the study was based on 17 scientific articles of both quantitative and qualitative approach. The literature searches were carried out in the databases Medline (via PubMed) and CINAHL. The main result showed that individuals with chronic pain use internal skills such as physical and psychosocial skills and abilities to accept chronic pain. Individuals also use external skills such as social support and material resources. These skills can improve or impair individuals' possibility to accept chronic pain. The conclusion highlighted that a nurse should have knowledge about that physical, psychological, social and existential aspects generated the pain experience. A nurse should also have knowledge about coping skills in order to pay attention to the individual's unique circumstances and needs. This enabled the nurse to offer professional support tailored to the individual's unique coping skills and help the individual to achieve acceptance of chronic pain.</p>