Bakgrund: Hjärtinfarkt är den vanligaste enskilda dödsorsaken i Sverige. Insjuknandet i hjärtinfarkt sker ofta plötsligt och är ofta förenat med svåra symtom som till exempel kraftiga bröstsmärtor, ångest och andnöd. Livskvalitet är ytterst individuellt vad individen värdesätter som för denne är värdefullt i sitt liv. Någon gång står varje människa inför ett outhärdligt lidande. Genom att bland annat se, respektera och bekräfta en individs lidande kan detta innebära en tröst för den lidande. Syfte: Syftet var att beskriva hälsorelaterad livskvalitet hos personer som drabbats av hjärtinfarkt och vilka faktorer som påverkar den hälsorelaterade livskvaliteten samt om det finns några hälsorelaterade livskvalitetsskillnader mellan män och kvinnor. Metod: En systematisk litteraturstudie som baserades på nio vetenskapliga artiklar som granskades och analyserades. Resultat: En generell försämring av hälsorelaterad livskvalitet hos både män och kvinnor sågs i de två huvudkategorierna fysiska och psykiska faktorer. Under de två huvudkategorierna framkom sex subkategorier som är: kroppslig smärta, fysisk aktivitet, fysisk hälsa, emotionell förmåga, social funktion och mental hälsa. Slutsats: Generellt sett försämrades den hälsorelaterade livskvaliteten hos både män och kvinnor. Kvinnors hälsorelaterade livskvalitet försämrades mer inom de fysiska faktorerna jämfört med män. Det är av stor betydelse att sjuksköterskan ser och bekräftar dessa patienter för att på så sätt kunna förbättra deras hälsorelaterade livskvalitet.

Många av oss kommer någon gång i livet att drabbasav depression och enligt forskning blir sjukdomen allt vanligare. Syftet var att belysabestämningsfaktorer rörande upplevd livskvalitet hos vuxna med depression. Metoden en systematisk litteraturstudiegenomfördes med induktiv ansats där 12 vetenskapliga artiklar utgör grunden förresultatet. Resultatet visade attsamhörighet, familjen och vården var faktorer som påverkade livskvalitetenpositivt. Samtidigt som ensamhet, vardagssysslor och försämrad sexuell hälsa bidrogtill försämrad livskvalitet. Slutsatsen blevatt samhörighet, i familjen ellermed andra, är den viktigaste delen i att få en så god upplevelse avlivskvalitet som möjligt under depressionen. Detta då det skapar en viktigt medtrygghet och ett stöd från människor runt omkring patienten

Bakgrund: Antalet patienter som insjuknar i kronisk njursvikt och påbörjar behandling med peritonealdialysbehandling ökar varje år i Sverige. Kronisk njursjukdom är ett irreversibelt tillstånd som kräver behandling med dialys för fortsatt överlevnad. Att leva med dialysbehandling innebär att patienters livssituation förändras. Detta kan i sin tur skapa ett lidande och bidra till att upplevelsen av livskvalitet rubbas. Syfte: Syftet är att belysa lidande och livskvalitet hos njursviktspatienter vid behandling med peritonealdialys. Metod: En systematisk litteraturstudie. Sammanlagt 10 artiklar inkluderades varav sex var kvalitativa och tre kvantitativa. Analysen av artiklarna har utförts utifrån Lundman och Hällgren Graneheims (2008) instrument för kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Det finns ett flertal faktorer som påvisats skapa lidande för patienter som genomgår peritonealdialysbehandling. Dessa faktorer är lidande i form av ständig trötthet, att inte orka, förändrad kroppsuppfattning. Lidandet medför att patienternas uppfattning av livskvalitet förändras bland annat relaterat till utanförskap, isolering och ensamhet. Att vara delaktig i vårdandet och att acceptera sjukdomen och finna styrka och trygghet ansågs vara något som patienterna ansåg hjälpte dem bibehålla livskvalitet. Slutsats: Delaktighet, kontroll, hopp och acceptans är viktigt för peritonealdialyspatienters möjlighet att behålla livskvalitet och minska lidandet.

Bakgrund: Förmaksflimmer är den vanligaste formen av hjärtrytmrubbning och förekommer hos 1-2% av befolkningen. Många upplever både oro och stress över sin sjukdom och att de saknar information och stöd för att hantera sin situation. Förmaksflimmer upplevs ofta ha negativ inverkan på patientens livskvalitet. Syfte: var att beskriva faktorer som påverkar livskvaliteten hos patienter med förmaksflimmer. Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes, baserad på 11 artiklar. Dessa kvalitetsgranskades med hjälp av Willman, Stoltz och Bahtsevanis (2011) instrument och analyserades med inspiration av Fribergs (2012) metod för analys. Resultat: Det som var mest framträdande avseende patienternas upplevelser av ökad livskvalitet var hanterbarhet, d.v.s att de accepterade sin diagnos och förstod symtom och dess effekter. Patienterna upplevde en minskad livskvalitet relaterat till begränsningar som upplevd oro, ångest och symtom av sitt förmaksflimmer. Sjuksköterskan har en viktig roll i omvårdnaden av patienter med förmaksflimmer och behöver vara tillgänglig för patientens omvårdnadsbehov. Slutsats: Livskvalitet hos patienter med förmaksflimmer påverkas av hur de hanterar eller känner sig begränsade av sin sjukdom. I arbetet som sjuksköterskor bör vi sträva efter att hjälpa patienterna till egenvård så de kan hantera sin sjukdom och minska begränsningarna i vardagen och på så vis uppnå ökad livskvalitet.

Att öka tillgängligheten och få människor att använda stadens parker och grönområden som en naturlig del i vardagen är också ett sätt att förbättra folkhälsan. Forskning som folkhälsoinstitutet gjort visar att människor vistas mer regelbundet i grönområden om avståndet inte överstiger 300 m. En kvantitativ fältstudie med strukturerade enkätfrågor genomfördes med 98 stycken deltagare runt omkring stortorget i centrala Gävle. Studiens syfte var att undersöka vilken inverkan närheten till grönområden från boendemiljön har på människors självupplevda hälsa samt att jämföra skillnader mellan olika åldersgrupper, kön och typ av boende. I studien undersöktes även användandet av den egna trädgården / innergården samt användande, avstånd och typ av grönområdet samt vilken inverkan störande ljud och tysta miljöer har för människors upplevda hälsa. Resultaten visade att det finns en signifikant skillnad mellan kön och typ av boende men framför allt inom olika åldersgrupper när det gäller människors självupplevda hälsa och att dessa effekter framför allt var kopplade till grönområdet. Resultaten styrker även tidigare forskning om att avståndet till grönområdet har stor betydelse för hälsa och välbefinnande

Sammanfattning Syfte: Att beskriva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Metod: Beskriviande litteraturstudie där de inkluderade artiklarna söktes i databaserna Medline och Cinahl. Sökningen resulterade i 13 artiklar, publicerade mellan år 2001-2010. Resultat: Positiva samband mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde ses hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer. Det positiva sambandet mellan fysisk aktivitet och livskvalitet kunde främst ses när den fysiska aktivitetens intensitet var måttlig till intensiv och utfördes cirka tre gånger i veckan under minst 90 minuter per vecka. Den positiva effekten uppmättes på kort sikt men kvarstod överlag vid mätningar från tre månader och framåt. Det visade sig även att låg fysisk aktivitet eller ingen fysisk aktivitet alls ledde till försämrad livskvalitet. Inga skillnader av upplevd livskvalitet efter fysisk aktivitet kunde ses mellan de som har eller har haft bröstcancer. Slutsats: Fysisk aktivitet har ett positivt samband med förbättrad livskvalitet hos kvinnor som har eller har haft bröstcancer, både på kort sikt och över tid. Sambandet ses tydligast då aktiviteten är måttlig till intensiv. / Abstract Aim: To describe the relationship between physical activity and quality of life in women who have or have had breast cancer. Methods: Descriptive literature study in which the included articles were searched in the databases Medline and Cinahl. The search resulted in 13 articles, published between the years 2001-2010. Results: Positive correlation between physical activity and quality of life was seen in women who have or have had breast cancer.The positive relationship between physical activity and quality of life is seen mainly when the physical activity intensity is moderate to intense and are performed  about three times a week, for at least 90 minutes per week. The positive effect was measured in short term and over time. It turned out that low physical activity or no physical activity at all is leading to reduced quality of life. No difference in perceived quality of life after physical activity could be seen between those who have or have had breast cancer. Conclusion: Physical activity has a positive correlation with improved quality of life in women who have or have had breast cancer, both in short term and over time. The relationship could be seen most cleraly when the activity level is moderate to intense.

Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen ökar i Sverige och även andelen ensamboende. Forskning finns som visar att äldres livskvalitet påverkas av många olika faktorer och den visar också att känslan av ensamhet kan påverka de äldres livskvalitet. Syfte: Syftet var att belysa äldre ensamboendes upplevelse av livskvalitet och vilka faktorer som påverkar deras upplevda livskvalitet. Metod: Intervjustudie med kvalitativ ansats. Sju halvstrukturerade intervjuer genomfördes med fem kvinnor och två män. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: Informanterna upplevde en god livskvalitet som kan relateras till betydelsen av att uppleva hälsa och välbefinnande, att vara fysiskt aktiv och fungera mentalt, att trivas i sin miljö, att ha sociala relationer och känna gemenskap, att ha en positiv livssyn samt att känna ekonomisk trygghet. Slutsatser: Att vara ensamboende äldre behöver inte innebära en upplevelse av ensamhet. Det är av vikt att sjuksköterskor inte antar att alla ensamboende upplever ensamhet och därmed sämre livskvalitet utan att vi utgår från den unika individens upplevelse av livskvalitet för att kunna stödja dennes hälsoprocesser.

Bakgrund: Cirka 55 000 cancerdiagnoser ställs varje år i Sverige. Ungefär 7000 av dessa är kvinnor som drabbas av någon form av bröstcancer. Detta innebär att bröstcancer anses vara den vanligaste form av cancer bland kvinnor. Dagligen diagnostiseras mellan 15 till 20 kvinnor i Sverige med bröstcancer. Syfte: Syftet är att belysa kvinnors livskvalitet efter diagnostiserad bröstcancer. Metod: För att besvara studiens syfte användes systematisk litteraturstudie som metod. Tre kvalitativa och sex kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades med stöd av en modifierad kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: I studiens resultat framkom två kategorier där bröstcancerdrabbade kvinnor skattade sin livskvalitet dels som försämrad och dels som förbättrad. Resultatet påvisade även ett antal underkategorier som konstaterade likheter och olikheter gällande kvinnors livskvalitet. I kategorin försämrad livskvalitet framkom sex underkategorier vilka var sjukdomssymtom, kroppsuppfattning, medicinsk behandling, omvårdnad, ålderspåverkan och social status. Två underkategorier framkom i kategorin förbättrad livskvalitet vilka var själslig välmående och fysisk- och psykisk välmående. Slutsats: Utifrån resultatet konstaterades att majoriteten av kvinnorna värderade sin livskvalitet som försämrad efter diagnostiserad bröstcancer. Kvinnors åldrande, erfarenheter och andlighet hade en positiv inverkan på deras livskvalitet.

No description available.

Syfte: Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva hur patienter upplevde sin livskvalitet efter ett hjärtstopp samt hur närstående upplevde att livet påverkades efter en anhörigs hjärtstopp. Metod: Sökningar efter artiklar skedde via PubMed, CINAHL och Medline. Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara skrivna på svenska eller engelska, primärkällor samt publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan 2000-2012. Huvudresultat: Livskvaliteten påverkades inom flera områden hos patienterna. Det aktiva dagliga livet (ADL) och/eller den fysiska förmågan var försämrad, dock rapporterades en tillfredsställande livskvalitet och en god ADL nivå 15 år efter hjärtstoppet. Trötthet var uttalat hos patienterna vilket påverkade livskvaliteten negativt. Även närstående upplevde en ökad trötthet med tillägg av andra fysiska symtom. Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) var vanligt hos patienterna men påverkade endast den fysiska upplevelsen av livskvalitet. Oro, ångest och depression var vanligt förekommande hos patienter och var korrelerat till en sämre livskvalitet. Dessa symtom var även vanliga hos närstående. Sociala relationer upplevdes som viktiga hos både patienter och närstående. Livskvalitet upplevdes i relation med närstående. Kvinnor upplevde en sämre social funktion än män. Närstående kände sig isolerade och var rädda för att uppröra sin partner. Slutsats: Att överleva ett hjärtstopp påverkar patientens livskvalitet både fysiskt, psykiskt och socialt. Även närstående påverkas i hög grad. Både patienter och närstående skulle vara behjälpliga av stöd och vägledning tiden efter hjärtstopp. Stödgrupper för närstående i liknande situationer ansågs kunna minska den psykiska påfrestningen. Sjuksköterskans roll var att tidigt försöka identifiera patienter och närstående i riskzonen för att utveckla stressyndrom.