Bakgrund: Ovarialcancer är den cancersjukdom med högst dödlighet inom gynekologisk cancer och omkring 700 kvinnor i Sverige får diagnosen varje år. Femårsöverlevnaden är cirka 50% och sjukdomen upptäcks vanligtvis i ett sent skede. Syfte: Att belysa kvinnors erfarenheter av att någon gång i livet levt med en ovarialcancerdiagnos.  Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på nio vetenskapliga artiklar. Artikelsökning genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Analys utfördes utifrån Fribergs femstegsmodell.  Resultat: Analysen resulterade i fyra teman och 12 subteman. Temana var: ‘När livet får en kraftig vändning’, ‘Att överleva i stunden’, ‘Att simma i stormiga eller lugna vatten och ‘Som att ta sig över en myr’.  Konklusion: Att drabbas av ovarialcancer är en omvälvande upplevelse och känslan av oro är dagligen närvarande. Till följd av abrupt livsförändring och dyster överlevnadsprognos är det viktigt att som sjuksköterska vara en god lyssnare samt att utföra empatisk och personcentrerad omvårdnad vilket kan bidra till ett förbättrat välmående hos denna patientgrupp.

Syftet med denna kvalitativa undersökning är att belysa innebörden av sorgeprocessen och betydelsen av sociala relationer hos en grupp personer som förlorat sin livspartner. Empirin har tolkats utifrån den kunskapssociologiska teorin av Berger och Luckmann (2011) och visar att de efterlevandes sorgeprocess innebär en livsomställning i form av en växlingsprocess vilken föregås av en resocialisation. I livsomställningen sker en växling mellan den efterlevandes tidigare liv och det nya livet som innebär att den sorgdrabbade individen behöver hitta ett nytt perspektiv på sin nya tillvaro som kräver en omtolkning av såväl sina sociala relationer som sin identitet. Resultatet visar att sorgeprocessen är en omfattande och komplex livsomställningsprocess i vilken sociala relationer har en avgörande roll eftersom anpassningen till de efterlevandes nya verklighet sker i relation till såväl andra människor som i relation till sig själva. Livsomställningen som den efterlevande genomgår i sorgeprocessen kan skildras som ett byte av världar där det sker en växling mellan livet före och efter dödsfallet (jfr. Berger & Luckmann, 2011).

Bakgrund: Reumatoid artrit, RA, är en systemisk, autoimmun och livslång sjukdom. Runt 2 000 personer nydiagnostiseras i Sverige varje år. Kvinnor drabbas i högre grad än män.  Syfte: Syftet var att beskriva personers upplevelse av att leva med reumatoid artrit.  Metod:En litteraturöversikt baserad på 14 artiklar med kvalitativ ansats.  Resultat:RA påverkar hela livet, fysiskt, psykiskt och socialt. Den är högst individuell, orsakar smärta, förlust och sorg. Vardagsliv och relationer förändras och personen med RA tvingas till anpassning och förändring. Många behöver hjälp av familjen och samhället. RA innebär också en livslång behandling och kontakt med vården.  Slutsatser:Vid omvårdnaden av personer med RA, kan sjuksköterskan genom ett personcentrerat förhållningssätt, fånga upp varje persons unika upplevelse av livet och sjukdomen. Det är också viktigt att vara medveten om att upplevelsen av RA kan variera från en dag till en annan och att ta personen på allvar. Sjuksköterskan kan också ha en viktig roll i att upptäcka sjukdomen.    Nyckelord:Kronisk sjukdom,livsomställning, personcentrerad omvårdnad, reumatoid artrit, sorg / Main title: Pain, sorrow and a new life Subtitle:A literature review on people's experience of living with rheumatoid arthritis   Background:Rheumatoid arthritis, RA, is a systemic, chronic inflammatory autoimmune disease. Every year about 2 000 persons are diagnosed with RA in Sweden. Women are more affected than men are.  Aim:The aim was to describe people’s experience of living with rheumatoid arthritis.  Method:A literature review containing 14 articles with a qualitative approach.  Result:RA greatly impacts one’s life, physically, mentally and socially. The disease is highly individual, and causes pain, loss and grief. Everyday life and relations changes and the person with RA is forced to adaption and adjustment. Many people need support from family and society. RA also means a life-long treatment and contact with the healthcare system.  Conclusion:With a person-centered care approach, the nurse is able to capture every person's unique experience of life and the disease, when caring for a person with RA. It is also important to be aware that the experience of RA can vary from one day to another and to take the persons own experience seriously. To detect RA, the nurse can play an important role.   Keywords: Chronic disease, life adjustment, person-centered care, rheumatiod arthritis, sorrow.

This study aims to highlight the crisis and adjustment process in individuals who suffered myocardial infarction. The research questions focus on the informants’ experiences of the crisis and life adjustment process, and illuminate the coping strategies that the informants describe important. By using a narrative method and applyingthe crisis theory and coping theory as theoretical guidelines, this study endeavors to illuminate individuals' experiences of the disease from their own perspective. The empirical material consists of four life stories gatheredthrough semi-structured interviews. The result indicates general patterns that characterize the course of the diseaseat the same time as individual aspectsof the crisis process are shown, where individual coping strategies have proven necessary through the different phases. The individual aspect on how one cope with crisis seems to depend on personality and life situation. Major life adjustments have proven necessary in the course of the disease. Changes and priorities seem to be revalued through the different phases, along with a greater appreciation for life. Importance of social support is being emphasized; however the most important element appears to be their own, personalefforts and transformation.

Inledning: Av de barn som har separerade föräldrar i Sverige så är det 35 procent som bor växelvis dvs. halva tiden hos respektive förälder. Frågeställningar: Hur har särlevande föräldrar upplevt omställningsprocessen från att ha varit "förälder på heltid" i kärnfamiljen till att vara "förälder på deltid" och träffa barnen varannan vecka samt hur upplever de att relationen till barnen och andra personer förändrats efter omställningen. Metod: Kvalitativ metod har valts och fem särlevande föräldrar som separerat för minst tre år sedan intervjuades utifrån en halvstrukturerad intervjuguide. Resultat: Resultatet visar att en separation är en process vars förlopp startar med olika påfrestningar inom kärnfamiljen och som leder till praktiska, känslomässiga, sociala och relationella förändringar som varierar över tid. Diskussion: Resultatet har undersökts med fokus på i vilken utsträckning det stöds av de tre teorierna; transitions-, kris- och ex-teorin.  Informanternas upplevelser stämmer överens med samtliga teorier i olika delar. Separationsprocessen med växelvis boende innebär en djupgående förändring som pågår parallellt; i den intrapsykiska världen (kris-teorin),  identitets- och rollförändring samt inom den relationella världen mot såväl barnen som andra vuxna (ex-teorin). Transitions-teorin  ger möjlighet till en mer differentierad beskrivning av processen med hjälp av sina sex faktorer. / Introduction: In Sweden, 35% of thechildren whose parents are separated have alternating residence i.e. they livehalf of the time with their mother and father respectively. Questions: Howhave separate parents experienced this process of adjustment from having been a"full-time parent"  in the nuclear family to becoming a"part-time parent" and see the child every fortnight and how do theyexperience that their relation to the children and those around has changedafter the adjustment? Method: A qualitative method has been chosen andfive separate parents living apart for at least 3 years have been interviewedin accordance with a semi-structured interview guide. Results: Theresult reveals that a separation is a process whose course of events startswith various strains within the nuclear family and leads to practical,emotional, social and relational changes that vary over time. Discussion:The result has been analysed focusing on the question to what extent it isbased on the three theories: the Transition theory, the Crisis theory and theEx-theory. The experiences of the informants correspond with all the threetheories in different parts. The separation process with alternating residenceinvolves a profound change going on parallelly; in the intrapsychic world (the Crisistheory), changes relating to identity and role and also witin the relationalworld towards the children as well as to other grown-ups (the Ex-theory). TheTransition theory makes a more differentiated description of the processpossible by means of its six factors.

Stroke är tredje största dödsorsaken i Sverige. Årligen insjuknar cirka 30 000 individer i stroke. Av dem som drabbas är de flesta äldre personer men 20 %, dvs. 6000 är personer i yngre ålder. Denna patientgrupp befinner sig ”mitt i livet” och har i regel en familj och ett yrke att återvända tillbaka till. Att drabbas av en stroke kommer att innebära en hel del fysiska och psykiska begränsningar för individen. Syftet med denna litteraturstudie är att undersöka hur personer i åldern 18-75 år som drabbats av en stroke påverkas i det dagliga livet. Frågeställningarna som användes var hur individens liv efter en stroke påverkas och förändras, gällande arbete, familjeförhållande och aktiviteter i dagligt liv. Att insjukna i en stroke i arbetsför ålder innebär en enorm livsomställning. De som drabbas befinner sig ”mitt i livet”, vilket innebär att de oftast har en familj, en föräldraroll, ett arbete att sköta och självklart alla dagliga aktiviteter. Resultatet visade att återvändande till arbete efter en stroke var en stor utmaning för dem flesta. En bra rehabilitering med arbetsterapi, en ung ålder samt en så liten grad av funktionsnedsättning som möjligt gynnade ett återvändande. De personer med ett tjänstemannayrke framför de med ett industriarbete visade signifikanta resultat som gynnade ett återvändande till arbete. Resultatet visade också att ett gott stöd från närstående var väldigt viktigt för de drabbades återhämtning. Patienternas familjer visade sig vara en enorm resurs. Trots en strokes stora negativa inverkan så hittade dessa personer olika sätt att hantera olika handlingar i vardagen för att uppehålla sin självständighet i så stor utsträckning som möjligt. / Stroke is the third most common cause of death in Sweden. Every year strikes around 30 000 individuals of stroke. The majority of people who gets hit by a stroke are older but 20%, 6000 are people of a young age. Having a stroke will mean a whole lot of physical and psychological limitations for the individual. The aim of this literature review was to examine how stroke patients between 18-75 years of age affect in their daily life. The question at issued as used was how the individual’s life after a stroke affects and change, regarding work, family relations and activities in the daily life. Having a stroke means a life-changing event. Those individuals are in their prime life and that often means that they have a family, a role as a parent, a work to go to and of course every activities of the Daily Living. The result showed that returning to work after a stroke was a big challenge for most of them. A good rehabilitation with occupational therapy, a young age and as little impairment as possible supports a returning back to work. The persons with a white-collar job compared to those with a blue-collar job showed significant result that supported returning to work. The result also showed that a good support from relatives was very important for the patients’ recovery. The patients’ families’ appeared to be an enormous resource. Despite a strokes big negative affect the individuals found different ways of handling different things in the everyday to maintain their independency to a great extent.

Stroke är tredje största dödsorsaken i Sverige. De flesta som insjuknar i stroke är äldre, men inte mindre än 20 procent är människor i yrkesverksam ålder. Att drabbas av stroke innebär både fysiska och kognitiva begränsningar. Insjuknar man i yrkesverksam ålder innebär det en stor livsomställning eftersom dessa patienter ofta har familj och är mitt i yrkeslivet. För att få en djupare förförståelse och på så sätt lättare kunna ge individuell omvårdnad var syftet att belysa hur det är att leva med stroke i yrkesverksam ålder. Frågan som undersöktes var vilka upplevelser de som drabbats av stroke innan 65 års ålder har av sin situation. Resultatet visade att många av deltagarna upplevde att deras kroppar var opålitliga och svikande på många sätt. Utmattning/trötthet var ett av de vanligaste problemen efter en stroke, särskilt för yngre patienter då detta påverkade familjelivet och det sociala livet negativt. Resultatet visade också på skillnader i den sociala situationen efter stroke mellan män och kvinnor. Medan män oroade sig för den ekonomiska situationen hade kvinnor svårt att leva upp till de genusrelaterade förväntningarna. Stroke innebar att falla tillbaka till ruta ett, då patienterna var tvungna att lära om allt på nytt. / Stroke is the third most common cause of death in Sweden. The majority of people affected by a stroke are older, but 20 percent are people of working age. To get hit by a stroke means both physical and cognitive limitations. Having a stroke during a person's prime life means a life changing event primarily because these patients often have a family and are in the middle of their working life. To get a deeper understanding and thereby make it easier to know how to give an individual care, the purpose of this study was to illustrate how it is to live with stroke during working age. The question was what kind of experiences patients under the age of 65 had because of their situation. The findings showed that many of the participants perceived their bodies as unpredictable and failing in many ways. Fatigue/tiredness was one of the most common problems following a stroke particulary for younger patients as family life and social life were affected in a negative way. The results also indicated differences between men and women in social situations following a stroke. While men were concerned about economic factors, women had difficulties living up to gender related expectations. Stroke signified falling back to square one, since patients felt they had to relearn everything.

Bakgrund: I Sverige insjuknar cirka 220–250 personer av Amyotrofisk Lateralskleros (ALS) per år. Sjukdomen innebär att nervceller som styr skelettmusklerna förtvinar och slutligen dör vilket leder till svåra symtom. Idag finns inget botemedel utan insatserna riktas till symtomlindring och livslängden är cirka två till tre år. Sjuksköterskor som vårdar personer med ALS upplevde svårigheter att balansera både den sjukes och anhörigas vilja/upplevelser samtidigt.   Syfte: Att beskriva upplevelser om hur det är att vara anhörig till personer som lever med Amyotrofisk lateralskleros (ALS). Metod: En deskriptiv litteraturstudie bestående av 14 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats som söktes i databasen Medline via PubMed. Huvudresultat: Känslor som maktlöshet och sorg uppstod hos de anhöriga samt en känsla av att vara fängslad till personen med ALS och hemmet. Anhöriga genomgick en livsomställning och hittade olika hanteringsstrategier för att klara av situationen. Förändrade roller i familjen medförde starkare och svagare familjerelationer samtidigt som kärleken blev mer komplex. Anhöriga fick en negativ bild av vården och lyfte bristen på information, istället verkade stödet från det sociala nätverket vara mer betydelsefullt.  Slutsats: Anhöriga till personer med ALS kände sig maktlösa och sorgsna men dem hittade hanteringsstrategier som underlättade vardagen. Anhöriga sökte stöd inom det sociala nätverket då vården ofta var en besvikelse. Dem lyfte ett behov av bättre informationshantering från vården och önskade att den skulle vara familjecentrerad. Denna litteraturstudie kan komma att bidra till ett ökat perspektiv hos anhöriga, personer med ALS och vården. / Background: 220–250 people get diagnosed with Amyotrophic Lateral Sclerosis (ALS) every year in Sweden. The disease entails that the nerve cells controlling skeletal muscles degenerate and die creating severe symptoms. Today, there is no cure, so the resources focus on symptom-management, the average lifespan after diagnosis is two to three years. Nurses caring for people with ALS struggled with balancing the will/experience of the person with ALS and the close relatives concurrently.  Aim: Describe experiences of being a close relative to people living with Amyotrophic Lateral Sclerosis. Method: Descriptive literature study based on 14 scientific articles with qualitative approach searched on the database Medline via PubMed. Main results: Emotions such as feeling powerless and grief was identified, they felt imprisoned to the person with ALS and their home. Close relatives went through life-changing events and found coping strategies. Changed family roles created stronger and weaker family relationships and love got complex. Close relatives got a negative picture of the health-system and highlighted the lack of information, instead they valued the support from their social networks. Conclusion: Close relatives to people with ALS felt powerless and grief but found coping strategies that eased their situation. Close relatives soughed support within the social network since the health-system disappointed. They highlighted needs for better information management from the health-system and whished for it to be family-focused. This literature study may create wider perspectives among close relatives, people with ALS and the health-system.

Ungefär var 20:e kvinna i Sverige lider av svåra premenstruella besvär, varav flertalet upplever symtom som vid en medelsvår till svår depression (PMS-förbundet u.å, Wikman m.fl. 2022). Trots ett stort lidande för de som drabbas så råder det fortfarande okunskaper i samhället kring diagnosen och dess inverkan i människors liv. Könsspecifika tillstånd/sjukdomar där kvinnliga patienter är överrepresenterade, som vid PMDS har en tendens att bli underprioriterade i samhället (Annell 2016).  Syftet med den här studien var att undersöka och öka förståelsen för kvinnors upplevelser och erfarenheter av att leva med svåra premenstruella besvär och på så sätt även utveckla förståelser för hur det sociala arbetets praktik kan stödja och hjälpa kvinnor som lider av detta. Min utgångspunkt har varit induktiv och utforskande med fokus på kvinnans egna perspektiv, upplevelser och erfarenheter av att leva med PMDS/PMS (Kvale & Brinkmann 2014). För att svara till studiens syfte så har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Jag har genomfört semistrukturerade intervjuer tillsammans med 9 kvinnor som lider av PMDS/svårare PMS. Det empiriska materialet har sedan tolkats utifrån narrativ psykologi och begreppen biografiskt avbrott och livsomställning.  Studiens resultat visar hur de premenstruella besvären har genomsyrat kvinnornas vardag och tillvaro och påtagligt påverkat livssituationen och begränsat viktiga livsområden. I studien framkommer hur det sociala livet och de nära relationerna har påverkats negativt och hur det emotionella måendet bidragit till tvivel och ifrågasättande av förmågor och färdigheter, resurser, roller, livsval och framtidsmöjligheter samt starka känslor av otillräcklighet, skuld och skam. Det emotionella måendet har också inverkat på studier och arbetsliv, så som svårigheter att avsluta studier, att ansöka om och behålla arbete, ökad sjukfrånvaro samt ökade svårigheter att genomföra arbetsuppgifter. Vidare visar studiens resultat hur PMDS/PMS blir en tyst erfarenhet i kvinnans liv. Att dölja sitt mående och aktuella situation samt uppleva farhågor kring att möta negativa attityder och oförstående begränsar och försvårar kvinnans livsvillkor. Andra försvårande omständigheter är upplevda okunskaper kring PMDS inom hälso- och sjukvården, den otillräckliga tillgången på fungerande behandling samt osynligheten och bristen på kunskap kring diagnosen i samhället. Studiens resultat visar vidare hur insikten, kunskapen och förståelsen kring det egna måendet, kroppen och den aktuella situationen har varit helt avgörande för att kunna må bättre, skapa en ökad förståelse kring sig själv och en hållbarare, meningsfullare tillvaro.  Studien visar vidare hur transparens och tydlighet kring upplevt mående och aktuell situation, samt att få dela upplevelser och erfarenheter tillsammans med andra är viktiga hjälpsamma aspekter i kvinnornas liv. Slutligen visar studiens resultat hur det sociala arbetets praktik kan ha en betydelsefull roll i att stödja och hjälpa kvinnor som lider av PMDS/PMS. Min förhoppning är att resultaten från denna studie kan bidra till inspiration och nya perspektiv för alla som på olika sätt arbetar med att främja kvinnors psykiska hälsa. / Approximately one in 20 women in Sweden experiences severe premenstrual issues with the majority displaying symptoms akin to moderate to severe depression ((PMS-förbundet u.å, Wikman m.fl. 2022). Despite the considerable distress faced by those suffered, societal understanding of the diagnosis and its impact remains limited. Conditions and diseases predominantly affecting women, such as PMDD, tend to receive inadequate attention (Annell 2016).  The aim of this study was to explore and enhance comprehension of women’s experiences of severe premenstrual disorder, and thereby advancing insights into how social work can assist and support those afflicted My approach was inductive and exploratory, focusing on women’s individual perspectives and experiences with PMDD/PMS (Kvale & Brinkman 2014). To fulfill the study’s purpose, I have chosen to use qualitative interviews. I conducted semi-structured interviews with 9 women experiencing PMDS and more severe PMS. The empirical data were then interpreted using narrative psychology and the theoretical concepts of biographical interruption and life adjustment.  The findings reveal how premenstrual issues permeate women’s daily lives, significantly impacting their life situations and constrain essential aspects. The study underscores negative effects on social life, close relationships, emotional state, self-doubt, abilities, roles, choices, and thoughts about the future. Feelings of inadequacy, guilt and shame are also prominent. The emotional state influences academic and professional pursuits. Additionally, the study highlights how PMDD/PMS remains a silent burden in women’s lives.  Increased awareness and knowledge about PMDD in society, accessible treatment options, and diagnosis prioritization can enhance women’s wellbeing and living conditions. The study emphasizes the importance of women’s personal comprehension of their medical condition. Transparency, clarity about mood, sharing experiences with other and social support are crucial factors in women’s lives. The study underscores social works significant role in aiding women dealing with PMDD/PMS.