Gender in Administrative Court of Appeal - A discourse analysis of verdicts concerning compulsory drug treatment The purpose of this study was to examine gender discourses that could be identified inverdicts concerning compulsory drug treatment. A discourse analysis was conducted of 46verdicts from an administrative court of appeal, located in central Sweden. The main findingsof the study was that the descriptions of women, more often than men, are based on factorsother than their addiction, such as appearance and social environment. Men are in all casesdescribed by their addiction and on their own behavior. Women are presented as they riskvulnerability, while men are presented already suffer from vulnerability. Socioeconomicstatus and age have had importance for the description of women and men in the verdicts.Verbal ability has proved to be important of whether the administrative court decides oncompulsory treatment or not.

Inom gruppen opiatmissbrukare är dödligheten hög och många av dessa vårdas med stöd av LVM på något av landets LVM-hem. Opiatmissbruk behandlas ofta med substitutionsbehandling. Denna behandlingsform kallas ofta LARO, Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opiatmissbruk. LARO inom ramen för LVM har funnits tillgängligt i lite drygt två år och finns nu på sammanlagt tre LVM-hem. Detta specifika ämne har tidigare inte forskats på, dock pågår för närvarande ett forskningsprojekt på ett av dessa LVM-hem. Denna studies syfte är att visa på en inbyggd etisk konflikt i användandet av LARO inom tvångsvård och hur personal förhåller sig till denna konflikt. Den ämnar även fylla en kunskapslucka. Vi kopplar resultatet till de teorier som vi valt att använda oss av för att bättre tolka resultatet. Vi väljer att använda oss av etiska teorier, såsom pliktetik och nyttoetik. Då dessa inte bedöms vara tillräckliga för att tolka vårt resultat använder vi oss även av stämplingsteori och stigma. Vi genomför kvalitativa intervjuer för att besvara våra frågeställningar. Vi tolkar resultatet genom kodning av transkriberingar och presenterar resultatet av detta tematiskt. Resultatet av analysen och tolkning med hjälp av tidigare forskning samt teori lyfter fram olika aspekter. Dels lyfter personalen fram de fördelar som de kan se med LARO i form av dess livräddande egenskaper och förbättrad livskvalitet. De lyfter även fram hur sjukvårdens roll påverkar såväl klienter som personal och efterfrågar tydligare ramar för hanteringen av LARO. De talar även om vikten av att arbeta med den sociala problematiken, LARO är endast en medicin. Vidare talar de vi har intervjuat ytterst sparsamt om deras etiska ställningstaganden kring denna behandling. Vårt resultat påtalar vikten av ytterligare forskning i ämnet, samt en diskussion om bristen på etisk diskurs inom yrkeskåren. / Within the group opioid users, mortality rates are high. Many within this group are cared for in one of Sweden’s LVM-homes. Opioid dependence is often treated by using opioid maintenance therapy, in Sweden often referred to as LARO. Within LVM, LARO has been active for a little over two years and is available in three LVM-homes. This specific topic has never been researched, however a research project is currently active in one of these three LVM-homes. The aim of this study is to point out an ethical conflict in the use of LARO within compulsory care and how the employees relate to this conflict. It also aims to close a knowledge gap. We connect the results to the theories we have chosen to better interpret the results. We use theories on ethics, such as obligation ethics and utilitarianism. As these are not sufficient to interpret our results we also use labelling theory and stigma. We have carried out qualitative interviews to answer our questions. We interpret the results of these by coding transcriptions and present the results thematically. The results of the analysis, and interpretation with the help of previous research and theory, brings out different aspects. The employees emphasize the advantages they can see with LARO, such as its life saving probabilities and improvement in quality of life. They also highlight what impact the health cares role has on clients and employees and request a more distinct regulatory system surrounding LARO. They also talk about the importance of working with the social complex of problems, LARO is merely a medicine. Furthermore, the interviewed employees speak very sparsely about their ethical position on this treatment. Our results point out the importance of further research on the subject, and a discussion about the absence of ethical discourse within the professional society.

Women who abuses alcohol or drugs during pregnancy risk to in different ways harm their unborn child. Diseases - and injury symptoms such as fetal alcohol syndrome, underweight and abstinence are consequences that can be related to the pregnant woman’s addiction. According to swedish law, LVM, there is a possibility to committ alcohol- and drug addicts to compulsory institutional care. However, this can only take place when the reason for the deprivation is to protect the mother from harm, not the fetus. The overall purpose of this thesis is to look into the legal status of the fetus and to investigate whether there is a need for a legislation that allows compulsory institutional care for pregnant addicts. The thesis is a legal dogmatic study. The bill that was presented in 2009 featured a supplement to existing legislation, where compulsory treatment could be initiated if there was a substiantial risk of harm to the fetus due to addiction. The main concern regarding this type of legislation is how it will effect the pregnant woman’s right to freedom and right of self-determination in relation to the fetus interests. Problems have primarly affected the perception of the fetus legal status and lack of values that determine when birth defects occur.  In Norway the government has managed to legislate in this matter and have a similar rule regarding compulsory institutional care of pregnant addicts. The preventive measures available today are mainly long-term, and for those pregnant women who already suffers from addiction, the aid often arrives too late. A need for such legislation seems to be useful to some extent, but not necessarily the same legislation as the one in the bill from 2009. / Kvinnor som missbrukar alkohol eller narkotika under graviditeten riskerar att på olika sätt skada sitt ofödda barn. Sjukdoms- och skadesymptom såsom fetalt alkoholsyndrom, undervikt och abstinens är konsekvenser som kan relateras till den gravida kvinnans missbrukande. Enligt svensk missbrukslagstiftning, LVM, finns idag en möjlighet att tvångsvårda alkohol- och narkotikamissbrukare, men någon indikation som skyddar fostret under graviditeten finns inte. En gravid kvinna kan således tvångsomhändertas, men då enbart gällande omständigheter som rör henne själv. Det fanns en oro hos regeringen över att barn föds med alkohol- och narkotikarelaterade skador, och att myndigheter inte kan göra något för att stoppa missbruket och skydda dessa barn. År 2009 inkom därför ett lagförslag gällande tvångsvård av gravida missbrukare. Uppsatsen är utförd enligt en rättsdogmatisk metod och det övergripande syftet är att undersöka fostrets rättsliga ställning och utreda huruvida det finns ett behov av en lagstiftning gällande tvångsvård av gravida missbrukare. I uppsatsen redovisas svensk tvångsvårdslagstiftning och ovan nämnda lagförslag från år 2009. Vidare redogörs även för fosterskador i samband med missbruk, och fostrets och kvinnans intressen ur en nationell och internationell kontext för att kunna besvara de uppställda frågeställningarna. Tvångsvårdslagstiftning måste av rättssäkerhetsskäl följa vissa formella krav, bl.a. att det inte finns samtycke till vård och att det finns ett behov av vård. Det lagförslag som lades fram år 2009 i Ds 2009:19 innehöll ett tillägg till nuvarande LVM-lagstiftning, där tvångsvård skulle kunna initieras om det fanns en påtaglig risk för skada hos fostret p.g.a. missbruk. I Norge finns redan en sådan lagstiftning om tvångsvård av gravida kvinnor, som synes ha fungerat trots bristen på kunskap om tröskelvärdena. Problematiken har framförallt rört frågan om synen på fostrets rättsliga ställning och avsaknaden av gränsvärden som fastställer när fosterskador uppstår. De preventiva insatser som finns idag är framförallt långsiktiga, och för de gravida kvinnor som redan missbrukar kommer den hjälpen ofta för sent. Ett visst behov av en sådan lagstiftning tycks därför finnas, men inte nödvändigtvis en lagstiftning som lagförslaget från år 2009.

Sammanfattning Tvångsvården av missbrukare har en historisk förankring som går tillbaks till 1900-talets början. Under andra halvan av samma sekel uppkom ett tilltagande missbruk av narkotiska preparat. Under 1980-talets inledande år kände sig regeringen manad att vidta åtgärder, och tillsatte därför en ny lagstiftning som skulle regleras under SoL. Den nya lagen kom att benämnasLagen om vård av missbrukare i vissa fall (LVM 1981:1 243). Intentionen med lagen kan något förenklat sägas vara att stoppa upp en för individen, till följd av missbruk, destruktiv livsföring. Lagen var kraftigt ifrågasatt redan under utredningsfasen. Den har därefter fram tills dagens datum varit föremål för kontroverser. Vissa har menat att den inte visat sig utgöra en effektiv behandlingsform för missbrukare. Somliga menar dock att den fungerar enligt angivet syfte. Under 2000-talet har kraven på insatsers kvalitet inom vården höjts. Den evidensbaserade teoribildningen har idag fått en väsentlig betydelse för utvärderingen av insatser inom vården och det sociala arbetsfältet. Med anledning av den redovisade bakgrunden har det varit min intention att försöka anlägga ett evidensbaserat perspektiv på den rådande LVM-vården. Jag har försökt att ta reda på vad klienter som genomgått vårdformen haft för åsikter om den vård som erbjudits dem. Jag har också försökt att ta fasta på personalens perspektiv på förutsättningarna att bedriva en framgångsrik tvångsvård av missbrukare. Avslutningsvis har jag försökt att ta reda på vilka resurser som stått personalen och klienterna till förfogande i strävan efter att kunna erbjuda en fördelaktig behandlingsform. De resultat som framkommit tyder på att personalen betraktar arbetet med missbrukarna som utmanande och inte sällan påfrestande. Relationskapandet till klienten anses vara deras främsta redskap i sin strävan att göra klienterna motiverade till fortsatt behandling och godartade livsstilsförändringar.Klienterna å sin sida är inte sällan skeptiska till tvångsvårdens förutsättningar att motivera dem till behandlingsdeltagande och fortsatt drogfrihet. Inte sällan framställs det att behandlande och motiverande inslag inom LVM-vården lyser med sin frånvaro. Tvångsvården förutsätts ta emot personer som inte är behandlingsmotiverade. De studier som jag tagit del av tenderar dock att påvisa att graden av motivation till drogfrihet, i allra högsta grad varierar även bland dem som ådömts tvångsvård, och är av stor betydelse för i vilken utsträckning klienten tar till sig LVM-vårdens rehabiliterande ansats. Nyckelord: LVM-vård, tvångsvård, klienter, personal, resurser, motivation och behandling Keywords: LVM-treatment, coercive treatment, staff, resources, motivation and treatment

<p>Studien undersöker hur klienter och kontaktpersoner upplever motivationsarbetet på Frösö LVM-hem. I studien tillämpades både kvalitativ och kvantitativ metod. I ett första skede genomfördes intervjuer med avdelningsföreståndare på samtliga tre avdelningar på institutionen. Detta intervjumaterial användes för utformandet av</p><p>enkäter som besvarades separat av klienter och kontaktpersoner. Enkäten mäter upplevelsen av motivationsarbete genom skattning av hur viktiga olika insatser och faktorer är för att klienten skall utveckla motivation till fortsatt frivillig vård, hur dessa insatser och faktorer fungerar på Frösö LVM-hem och i vilken omfattning</p><p>insatserna tillämpas, samt slutligen klientens egen motivation att fortsätta i frivillig vård. Klientenkäten innehöll dessutom instrumentet SOCRATES, som skattar motivation såsom faser i förändringsprocess. Resultatet visar att båda grupperna är</p><p>mest tillfredsställda med framtidsplanering och aktiviteter, däremot är de mest otillfredsställda på områdena som handlar om kontaktpersonernas utredningsinsatser och klimatet på avdelningen. Detta kan tyda på att kraftfullare insatser efterfrågas på</p><p>sistnämnda områden. Den generella värderingen av hela arbetet vid institutionen ges också en positiv bedömning. Studien innehåller också fördjupade analyser t.ex. parvis mellan klient och kontaktperson, och i förhållande till utfallet motivation.</p><p>Kontaktpersonens förhållningssätt och relationen mellan klient och kontaktperson har det största sambandet med utfallet motivation. Resultaten kan användas i ett pågående utvecklingsarbete vid Frösö LVM-hem om motivationsarbetet.</p>

<p>Abstract</p><p>Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. </p><p>Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut.</p><p>Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation.</p><p>Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen.</p><p>Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.</p>

Abstract Denna uppsats fokus ligger på klienter intagna på ett LVM – hem i Hessleby, som ligger 2 km utanför Mariannelund i Eksjö kommun. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur väl Hesslebys behandlingshems policy eller grundläggande handlingsprogram implementeras hos de intagna klienterna. Att se om den behandling som Hessleby säger sig stå för överhuvudtaget är möjlig att realisera så att klienterna upplever den på ett likvärdigt sätt som behandlingshemmet. Hesslebys policy är i korthet, att skapa tillit mellan kontaktperson och klient. Detta skall leda till känsla av sammanhang (KASAM), som i sin tur skall leda till ökad motivering av att underkasta sig frivillig vård när klienten blivit utskriven från Hessleby behandlingshem. Även om det inte är uttalat är det inte speciellt svårt att förstå att det är så här deras policy ser ut. Det är en kvalitativ undersökning och intervjuer är gjorda med fyra intagna klienter, men också med institutionschefen på Hessleby Dessa intervjuer har jag valt att spegla mot fyra olika teorier, Erving Goffmans teori om totala institutioner, Aaron Antonovskys teori om KASAM (känsla av sammanhang), tillit och ontologisk trygghet som är en teori av Anthony Giddens och Håkan Jenners definition av begreppet motivation. Genom min uppsats har jag kommit fram till att Hessleby lyckas väl med sin implementering i två fall och mindre väl i ett annat. I det fall där Hessleby lyckats mindre väl har dock klienten lyckats att skaffa sig motivation till att sluta med sitt missbruk på ”egen hand”. En klient valde att lämna intervjun och därför redovisas inte det resultatet i uppsatsen. Nyckelord: behandlingshem, KASAM, LVM, missbruk, motivation, tillit, tvångsvård.

Studien undersöker hur klienter och kontaktpersoner upplever motivationsarbetet på Frösö LVM-hem. I studien tillämpades både kvalitativ och kvantitativ metod. I ett första skede genomfördes intervjuer med avdelningsföreståndare på samtliga tre avdelningar på institutionen. Detta intervjumaterial användes för utformandet av enkäter som besvarades separat av klienter och kontaktpersoner. Enkäten mäter upplevelsen av motivationsarbete genom skattning av hur viktiga olika insatser och faktorer är för att klienten skall utveckla motivation till fortsatt frivillig vård, hur dessa insatser och faktorer fungerar på Frösö LVM-hem och i vilken omfattning insatserna tillämpas, samt slutligen klientens egen motivation att fortsätta i frivillig vård. Klientenkäten innehöll dessutom instrumentet SOCRATES, som skattar motivation såsom faser i förändringsprocess. Resultatet visar att båda grupperna är mest tillfredsställda med framtidsplanering och aktiviteter, däremot är de mest otillfredsställda på områdena som handlar om kontaktpersonernas utredningsinsatser och klimatet på avdelningen. Detta kan tyda på att kraftfullare insatser efterfrågas på sistnämnda områden. Den generella värderingen av hela arbetet vid institutionen ges också en positiv bedömning. Studien innehåller också fördjupade analyser t.ex. parvis mellan klient och kontaktperson, och i förhållande till utfallet motivation. Kontaktpersonens förhållningssätt och relationen mellan klient och kontaktperson har det största sambandet med utfallet motivation. Resultaten kan användas i ett pågående utvecklingsarbete vid Frösö LVM-hem om motivationsarbetet.

I Sverige ska alla med missbruksproblematik få vård för sitt missbruk och när frivilliga åtgärder inte är ett alternativ kan det bli aktuellt med tvångsvård enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall (1988:870) (LVM). Denna kandidatuppsats handlar om socialsekreterares uppfattning och erfarenheter av LVM-utredningar, klienterna som blir aktuella för en utredning, LVM-lagen samt om missbruk som ett fenomen. Intervjuer har genomförts med socialsekreterare under två månaders tid i olika kommuner i Stockholms län. Sammantaget har fem intervjuer genomförts vardera pågående under cirka en timmes tid. Slutsatsen av vår studie indikerar hur aktörerna inom en LVM-utredning sammanfaller till följd av en mängd olika faktorer. För det första uppmärksammas klienten av Socialtjänsten efterföljande en oro för ett bestående missbruk. För det andra bedöms klienten av socialsekreteraren som antingen aktuell för frivilliga vårdinsatser eller tvångsvård enligt LVM. Denna bedömning görs via en granskning av klientens livssituation, den tidigare kunskapen om klienten, strukturella förutsättningar samt socialsekreterarens personliga uppfattning om klientens troliga missbruksutveckling. / In Sweden, everyone with substance abuse problems must receive treatment for their addiction, and when voluntary measures are not an option, compulsory treatment may be required according to the Act on Treatment of Drug Abusers in Certain Cases (1988:870) (LVM). This thesis is about social workers' perceptions and experiences of LVM-investigations, the clients who become relevant for an investigation, the LVM-law and about abuse as a phenomenon. Interviews have been conducted with social workers over a two-month period in various municipalities in Stockholm County. Altogether, five interviews have been conducted. The conclusion of our study indicates how the actors within an LVM-investigation coincide because of a variety of factors. Firstly, the client is subsequently alerted by the National Board of Health and Welfare of a concern for permanent abuse. Secondly, the client is assessed by the social worker as either eligible for voluntary care interventions or compulsory care according to LVM. This assessment is made via an examination of the client's life situation, previous knowledge of the client, structural conditions and the social worker's personal prediction of the client's likely development of addiction.

This article is about the application of the two coercive legislations, Care of Abusers (Special Provisions) Act (LVM) and  the Compulsory Psychiatric Care Act (LPT) when individuals suffer from comorbidity. The authority who files the application for coercive interventions differs between the legislations. In LVM the social welfare board files the application and in LPT the chief psychiatrist.  Earlier research has shown that the individuals of the comorbidity group do not get their needs met in either of the legislations. It has also occurred that concrete arguments which relate to statutory criteria are missing. Our aim was to gain knowledge about how the court argued for these criteria, especially in cases where comorbidity exist. Another aim was to see which legislation that gave legal impact. Finally, we wanted to examine the roles of the chief psychiatrist and the social welfare board in court negotiations. We decided to study twenty court cases from Administrative court, ten cases from LVM and ten from LPT where the same individual had been committed to coercive care according to both legislations, this to capture the comorbidity. We interpreted the documents using discourse analysis and selected two concepts, inspired by Foucault and Fairclough, that we thought could be fruitful for our analysis. The result shows that there is more often argumentation about if the legal criteria in LVM are fulfilled compared to LPT where the argumentation is less informative. This result may have been influenced by the secrecy of Law. We also found out that the legislation that was given legal impact depended on the authorities assess of which need that was most urgent. The last finding was that the chief psychiatrist`s opinion was never questioned by the court, but the statements made by the social welfare board was.