Bakgrund: Målet med den palliativa vården är att lindra lidande och främja livskvalitet för patienter och närstående. Närstående har en mycket viktig roll i vårdandet vilket kan påverka deras hälsa, välbefinnande och livskvalité. Tidigare forskning har visat att om närstående får stöd från vården kan de vara bättre rustade för att stödja patienten. Det är därför viktigt att uppmärksammas och involveras i vården. Syfte: Att beskriva närståendes upplevelser av behov av stöd från sjuksköterskor. Metod: En litteraturöversikt har utförts med tio kvalitativa vetenskapliga artiklar. Databaserna CINAHL Complete och Pub Med har använts för insamling av resultatartiklar. Artiklarna som använts är publicerade mellan perioden 2007–2017. Data analyserades i enlighet med Fribergs (2012) metod där likheter och skillnader identifierades. Resultat: Resultatet presenteras i: Upplevelse av behov av stöd från palliativa hemsjukvårdsteamet, upplevelse av behov av kommunikation och information, och upplevelse av ansvar. Närstående upplevde sig delaktiga i vården med hjälp och stöd från vårdpersonal, vilket medförde ökad trygghet för närstående. De upplevde oro, rädsla, stress och frustration när de fick bristfälligt stöd från sjuksköterskan. Det tunga ansvaret och bristande stöd från sjuksköterskorna bidrog till att de försummade sina egna behov, vilket ledde till minskat välbefinnande och ökad sårbarhet. Diskussion: Författarna diskuterar litteraturöversiktens svagheter och styrkor med utgångspunkt i Erikssons (2015) teori om människans lidande.  Den utgör en referensram i diskussionen av resultaten tillsammans med uppsatsens bakgrund, de vetenskapliga artiklarna; Diskussionen förs   utifrån kritiskt värderande argument. Det framkom att tydlig information och kommunikation gällande patientens hälsa var ett önskemål från närståendes perspektiv. Närstående önskade också  vara delaktiga i patientens omvårdnad och erbjudas stödjande samtal för att komma vidare i vårdandet och i sin egen sorgeprocess. / Background: The goal of the palliative care is to alleviate suffering and promote quality of life for patients and next of kin. Next of kin have a very significant role in caring, which can affect their health, well-being and quality of life. Previous research has shown that if next of kin receives support from the palliative home healthcare, they may be better equipped to support the patient, ensure that they are attentive and involved in care. Aim: To describe next of kins experiences of need of support from nurses in palliative homecare Method: A literature review was performed with ten qualitative scientific articles. The databases CINAHL Complete and Pub Med have been used for the collection of scientific articles. The articles used have been published between the period 2007-2017. Data were analysed in accordance with Friberg's (2012) method in which similarities and differences were identified. Results: The result is presented in: experience the need of support from the palliative home care team, experience of information, communication, and experience of responsibility. Next of kin felt that they participate in caring with the help and support from health professionals, which resulted in increased security for next of kins. They experienced concern, fear, stress and frustration when they received poor support from the nurse. The heavy responsibility and lack of support from nurses contributed to neglecting their own needs, resulting in reduced well-being and increased vulnerability. Discussion: The authors discussed the weaknesses and strengths of the literature review based on Eriksson's (2015) description on theory about human being, suffering theory as a theoretical framework, related to the background and scientific articles based on critically-evaluating arguments. Clear need of information and communication regarding the patient's health was a wish from the relatives' perspective. They also wanted to be involved in the patient's responsibility and supportive talks to process their care process.

In this thesis ”The Dialectics of Technology: Ambivalences and Ruptures in Herbert Marcuses’ Philosophy of Technology” I present a thorough analysis of Herbert Marcuses’philosophy of technology as it developed from the late 1940s until his death in 1979. Whereas, previous studies have tried to reduce his philosophy of technology to one coherent project, I argue that his philosophy of technology is characterised by ambivalences and ruptures and therefore cannot be reduced to such a coherent totality. Marcuses’ philosophy of technology vacillates between what I, with Andrew Feenbergs’ concepts, callan instrumentalist and substantialist notion of technology. An instrumentalist notion is one where technology is understood merely as a tool to be wielded by external actors, in Marcuses’ case that of the capitalist class and the state. In contrast to this, Marcuse also precents a substantialist philosophy of technology, where it is imbued with its own agency and direction.The previous scholarship has largely reduced Marcuses’ philosophy to one of these positions, rather than emphasising how both of them are present through out the text. Furthermore, I argue that his substantialist understanding of technology itself is characterised by ruptures and ambivalences, where technology is viewed both as inherently emancipatory and as inherently subjugating. It is in regard to this duality I argue that his philosophy of technology should be understood as dialectical, in the sense that technology at the same time can be a central part of human subjection and one of the most important vehicles for emancipation. In relation to this, I agree with Samir Gandesha that one of the most fruitful directions Marcuses’ philosophy opens is an understanding of technology as bearer of a historical substance, that is to say that technology is imbued with certain goals, desires and world-views beyond those of the wielder, while at the same time understanding that this substance can be changed through historical processes. Beyond the more exegetic presentation of Marcuses’ philosophy and the critique against the previous scholarship, I argue for critical theory, and especially Marcuses’, relevance for current debates around technology and automation. In the current debates between left wing accelerationist cheerleaders of technology and those radicals more sceptical of technologies emancipatory potential, an investigation into the nature of technology itself is severely lacking. While, the former uncritically embraces the technology arisen in capitalist society and views it as a direct path towards a utopian post-scarcity communism,the latter solely focuses on technology as a tool of capitalist class power. In relation to this, I argue that the historical and dialectical understanding of technology that can be salvaged from Marcuses oeuvre would be a welcome and useful addition to the debate.

Unmanned Aerial Vehicles (UAVs), commonly called drones, have been applied in manifold fields recently. With the development of UAV autonomy, the next generation of drone applications is moving towards team-based, multi-drone operations. This also promotes the transition of the operator role to the supervisory control of multiple UAVs. Situation awareness (SA) is a significant concept in this aspect to evaluate human performance in complex systems. This thesis work proposes a human-system interface for monitoring multiple autonomous UAVs simultaneously by a single operator, and investigates how to decrease the impact of task switching among different UAVs on the operator’s SA. Tasks in the context of fleet mission control are defined to be of different levels of urgency. Several design strategies have been concluded to address the research question. In conclusion, the usage of similar interface layouts between different tasks is effective to generally decrease the impact of task switching. The alert system with appropriate design is a specific factor in mitigating the impact of task switching towards higher urgency tasks/interfaces. Moreover, the reasonable division of areas of the interface and proper presentation of information by their importance are significant, especially for task switching towards lower urgency tasks/interfaces. / Unmanned Aerial Vehicles (UAV), vanligtvis kallade drönare, har använts i många områden nyligen. Med utvecklingen av UAV-autonomi, går nästa generation av drönarapplikationer mot teambaserad, multi-drönarverksamhet. Detta främjar också övergången av operatörsrollen till övervakande kontroll av flera UAV. Situationsmedvetenhet (SA) är ett betydelsefullt koncept i denna aspekt för att utvärdera mänsklig prestation i komplexa system. Detta examensarbete föreslår ett gränssnitt mellan människa och system för att övervaka flera autonoma UAV:er samtidigt av en enda operatör, och undersöker hur man kan minska effekten av uppgiftsbyte mellan olika UAV:er på operatörens SA. Uppgifter i samband med kontroll av flottans uppdrag definieras till att vara av olika brådskande nivå. Flera designstrategier har tagits fram för att ta itu med forskningsfrågan. Sammanfattningsvis är användningen av liknande gränssnittslayouter mellan olika uppgifter effektivt för att generellt minska effekten av uppgiftsbyte. Varningssystemet med lämplig design är en specifik faktor för att mildra effekterna av uppgiftsbyte mot mer brådskande uppgifter/gränssnitt. Dessutom är den rimliga uppdelningen av områden i gränssnittet och korrekt presentation av information efter deras betydelse betydande, särskilt för uppgiftsbyte mot mindre brådskande uppgifter/gränssnitt.

I den här uppsatsen gör jag en motivstudie av människan och döden i Anna Greta Wides debutsamling Nattmusik (1942). Jag lyfter dikter som tar upp dessa motiv och undersöker såväl motiven för sig som hur de samspelar med varandra. Avstampet sker i kritikernas samtida mottagande av samlingen. I analysen diskuterar jag sedan hur människan beskrivs med negativa egenskaper, men att de också har positiva drag i samband med konst och i rollen som moder. Vad gäller döden visar jag på en dödslängtan i dikterna och kommer fram till att motiv som rör ursprunget är viktiga (framför allt havet och modern). Jag diskuterar huruvida man kan göra en kristen tolkning och om dikterna implicerar ett liv efter detta. Även om döden är framträdande så finns det också en livsglädje i flera dikter. Till sist analyserar jag samlingen som helhet; dess struktur samt hur de två motiven tillsammans kan tolkas utifrån till exempel en krigsbakgrund eller kristendomen. Slutsatsen jag drar är att det är en komplex diktsamling med rika dubbelheter såsom dödslängtan och livsglädje, varm och kall människosyn, samt en ständig växling mellan hopp och förtvivlan. / In this essay I conduct a study of the motifs man and death in Anna Greta Wide’s debut collection Nattmusik (1942). I present poems that use these motifs and investigate both the motifs seperately as well as how they interact together. My starting point is the contemporary critics’ reviews of the collection. In the analysis I then discuss how the humans are described with negative characteristics, although they also have positive traits in relation to art and in their role as mothers. Regarding death I give examples of a death wish present in the poems and conclude that motifs related to origins are important (especially the ocean and the mother). I discuss whether or not a Christian interpretation can be made and if the poems indicate an afterlife. Even though death is prominent, there is also a joy of life in multiple poems. Lastly, I analyze the collection as a whole; its structure as well as how the two motifs together can be interpreted with for example the background of the Second World War or Christianity in mind. The conclusion I reach is that it is a complex poetry collection with rich duplicity which includes both death wish and joy of life, a warm and a cold view on humankind, as well as a constant shift between hope and despair.

Världen är oupplösligt sammankopplad i sina relationer och förhållanden, ändå finner människan sätt att separera och låta skillnader hindra henne från att leva och samexistera i sin mångfald. Friedrich Nietzsche skriver ”Kanske uttrycker vårt ord ’människa’ (manas) ännu något av denna självkänsla: människan betecknade sig själv som det väsen som mäter värden, som värderar och mäter, som det ’värderande djuret i sig’.” I den här uppsatsen börjar jag i Nietzsches genealogi och filosofi som utgångspunkt för att förstå hur och när den europeiska filosofin började plocka isär sig själv inifrån och titta närmare på människans subjekt och hennes värden. Jag vill genom det se på den moderna filosofins sätt att skildra och förstå människan i världen. Vidare anser jag att filosofin måste öppna sig för en bredare kanon för att i det moderna samhället kunna vara en praktik som inkluderar alla levda erfarenheter. Min uppsats har även syftet att utforska en sådan möjlig brygga för var filosofin kan få en materiell och aktivistisk mening. Vägen jag tar för att föreslå en sådan brygga är som nämnt från Nietzsches genealogi. Sedan fortsätter analysen framåt genom Frantz Fanons avkolonialiserande tänkande som tar utgångspunkt i levd erfarenhet. Av särskild vikt är något jag här kallar för en teori om skillnad som ovärderlig, som utarbetas i närhet till Édouard Glissant framför allt, och som vilar på ett fokus på detaljen och hur den måste förstås på ett icke-hierarkiserande sätt för att ingå i Glissants tanke och term Relation. Skillnaden som ovärderlig öppnar i det dekoloniala tänkandet upp för kunskapen utanför den traditionellt överlägsna diskursen och leder oss in i Glissants filosofi och relationens tänkande. / In this paper I am asking the question about the European human values and their effect on philosophy and thought through three different philosophers. What I want to examine is how we can get past thinking human subjects as constituted by the hierarchical and often oppositional differences that were installed by means of a normalizing universal with colonial roots. The essay begins with Nietzsche’s geneological account of how and when European philosophy began to disassemble itself from within, focusing on his idea of the need for a new man. Then I turn to Frantz Fanon and the decolonization of European thought and power, as one based on violence and hiererachy. Édouard Glissants poetics of Relation is then essential for thinking man today in the entangled, constantly changing world that we live in.