Syftet med studien är att undersöka hur tre olika nivåer av samma läsebok anpassas för att anses vara lättlästa och passa elever som befinner sig i nybörjarstadiet av sin läsning. Böckerna som analyseras är läseböcker för årskurs ett, uppdelade i tre olika nivåer och utgår från samma berättelse av titeln, Den magiska kulan. Vi har använt oss av både kvalitativa och kvantitativa datainsamlingsmetoder, där vi använt oss av verktyget Sparv samt genomfört en semiotisk bildanalys. Vårt resultat visar att många värden skiljer sig mycket åt mellan de tre läseböckerna. Trots att alla böcker i vissa avseenden kan anses vara mycket lättlästa och därmed passa nybörjarläsare, har vi även under vår studie funnit vissa svårigheter med läseböckerna. De slutsatser vi drar utifrån resultatet är att de olika värdena skiljer sig åt mellan de tre olika läseböckerna. I ett avseende kan läsebok 1B anses vara mest svår för läsaren att ta till sig. Läsebok 1C följer ingen tydlig progression, likt de andra två läseböckerna, vilket kan bero på att den även är utformad för att vara en högläsningsbok. Elever som inte har goda minneskunskaper riskerar därmed att uppleva läseböckerna som tråkiga vid läsning hemma. Vidare drar vi slutsatsen att om läseböckerna inte granskas och/eller används oreflekterat av läraren kan det leda till att elever på en högre nivå inte utmanas och utvecklas.

Syftet med denna studie är att kartlägga hur genus framställs i läromedlet Den magiska kulan för årskurs ett. För att göra detta har vi valt att genomföra en diskursanalys. Vi bearbetar resultatet genom Nikolajevas (2017) mall för vad som anses vara kvinnligt respektive manligt men utgår också från egna erfarenheter samt tidigare forskning inom ämnet. Studien visar att läromedlet till största del ger ett könsneutralt intryck, det finns dock scener som som kan påstås vara könsstereotypiska. Studien visar också att de kvinnliga karaktärerna ges mycket utrymme för att uttrycka sig på varierande sätt, mer än vad de manliga karaktärerna ges.

Uppdraget som lärare innebär bland annat ett åliggande att skapa en undervisning som ger elever förutsättningar att utveckla läsförmågan. Med denna studie åskådliggör vi vilka möjligheter eleverna fås till detta genom läsläxan. Syftet med föreliggande studie har därför varit att belysa hur lärare resonerar kring att använda läsläxa i undervisningen. En ytterligare avsikt har varit att kartlägga de texter, och synliggöra de skriftspråkliga aktiviteter som ett urval årskurs ett-klasser erbjuds att möta i samband med läsläxan. Examensarbetet tar sin utgångspunkt i ett teoretiskt ramverk baserat på den sociokulturella lärandeteorin samt skriftspråklighet sett ur ett sociokulturellt literacyperspektiv. Studien genomfördes dels med en kvantitativ ansats som innefattade en enkätundersökning riktad till lärare i årskurs ett, vilken genererade 398 svar. Studien genomfördes också med en kvalitativ ansats som innebar semistrukturerade djupintervjuer med tre lärare som undervisar i årskurs ett. Resultatet från enkätundersökningen påvisade att Den magiska kulan, Förstagluttarna och Stjärnsvenska är de läromedel som vanligast används i samband med läsläxa i årskurs ett. Vidare bidrar undersökningen med en klarhet i att lärarnas primära syfte med läsläxa är att eleverna ska mängdträna läsning. Resultatet påvisade att lärarna har en uppfattning om att elever behöver läsa mycket för att utveckla läsförmåga. Resultatet åskådliggjorde även att eleverna erbjuds snarlika skriftspråkliga aktiviteter i samband med läsläxan, såsom att läsa samma text upprepade gånger genom bland annat läxförhör men också aktiviteter som härrör gemensamt textarbete. Med stöd i undersökningens resultat konstaterar vi att den kontext som framträder i de belysta skriftspråkliga aktiviteterna visar en smal syn på vad läsande är. Det är skriftkoden och skriftspråkets formella aspekter som utgör det egentliga innehållet i majoriteten av de skriftspråkliga aktiviteter som fokusklasserna erbjuds, medan praktiker där eleverna ges möjlighet att skapa mening genom innehållet ges mindre utrymme i arbetet med läsläxan.

Sammandrag Syftet med vår studie var att se hur läromedlet ABC- klubben används i undervisningssituationer och hur eleverna och lärarna uppfattar arbetet med läromedlet. Syftet var även att analysera materialet ABC-klubben utifrån teorin om ämneskonceptioner. Studien har en kvalitativ ansats som innefattar enkätintervju, klassrumsobservationer, analys av läromedlets olika delar och fokusgruppsintervjuer med elever. De teoretiska perspektiv vår studie tar utgångspunkt i är teorin om ämneskonceptioner och det sociokulturella lärandeperspektivet. Resultatet av vår studie visar att undervisningen med ABC-klubben konstruerar formaliserad färdighetsträning, där form och struktur blir det väsentliga på bekostnad av innehåll. Ämneskonceptionen är enbart svenska som färdighetsämne. Lärarna i vår studie såg övervägande positivt på läromedlet då de anser att det passar alla elever samt att läsebokens nivågrupperingar ger individuell anpassning. I motsättning till detta visar elevernas svar tvärtom att det inte verkar passar alla ur ett elevnära perspektiv samt att läsebokens nivågruppering skapar en synlig kunskapsuppdelning i elevgruppen. Förlaget Natur & Kultur menar att läromedlet ska skapa en läsargemenskap. Med stöd i vårt resultat konstatera vi att denna läsargemenskap uteblir och att konceptet ”en skola för alla” tappar sin innebörd med ABC-klubben i undervisningen.

I denna uppsats har vi genom en komparativ kvalitativ metod granskat läromedel som utformats för läsinlärning och är publicerade med ett spann på nio år. Materialet avser böckerna Mysterier på äppelstigen (2020) och Den magiska kulan (2011). Texterna analyseras utifrån ett interpersonellt och textuellt fokus och mer specifikt tittar vi på språkhandlingar, huvudsatser och bisatser, högertunga respektive vänstertunga meningar samt att vi gör en uträkning av läsbarhetsindex på de två läroböckerna. Syftet med analysen är att få syn på eventuella skillnader i böckernas anpassning gällande läsförståelse för flerspråkiga elever. Det vi kommer fram till är att det till största del inte skildras några kraftiga klyftor i böckernas anpassning för flerspråkighet. Läseböckerna besitter snarlika drag och båda två kan på ett gynnsamt sätt användas i ett mångkulturellt klassrum. Slutligen diskuterar vi resultatet i enlighet med transpråkandets teorier.