Denna uppsats har undersökt vilka förmågor som är centrala för en chef att besitta för att bli en effektiv chef inom manöverkrigföringen. Förmågorna som denna uppsats identifierat som centrala är: Kreativitet, initiativkraft/handlingskraft, självständighet, god utbildningsståndpunkt inom taktik och stridsteknik samt förmåga i att tillämpa uppdragstaktik. Dessa förmågor anses av litteraturen som studerats i denna uppsats som de mest centrala för chefen att besitta. Vidare så har uppsatsen undersökt vilka utbildningsmetoder som kan användas för att utveckla de ovannämnda förmågorna hos elever. Det finns en mängd metoder som rekommenderas men de som anses som mest effektiva är dubbelsidiga övningar och muntliga stridsövningar under förutsättningen att elevernahar en grundlagd utbildning i taktik och stridsteknik. Oavsett vilken metod som används så får det aldrig finnas ett facit för vilken lösning som är den rätta utan det som är centralt är att utvärdera beslutsfattarens tankeprocess. Det vikiga är att tankeprocessen har en sammanhängande logik med spårbarhet från tilldelad uppgift vidare till en analys och slutligen till agerandet. Utefter de centrala förmågorna samt vilka utbildningsmetoder som anses effektiva så analyserades sedan Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090. Analysen visade att utbildningen har använt många av de utbildningsmetoder som anses som effektiva. Det som identifierades som brister var att lärarna måste ändra sitt synsätt från att försöka få fram den bästa lösningen när t ex muntliga stridsövningar genomfördes och istället ge feedback på elevernas tankeprocess. Samt att de bör låta eleverna få tillämpa sina planer på något vis för att på så sätt lära sig vad som var bra och vad somvar mindre bra med dem. Önskvärt vore också att en dubbelsidig övning hade genomförts då detta anses som den mest effektiva utbildningsmetoden. / This essay has examined the abilities that are essential for a commander to possess in order to become effective in maneuver warfare. The central abilities that this essay has identified are the following; creativity, initiative, decisiveness, autonomy, high standards in tactics, military technology and the application of mission type tactics. These abilities were identified as essential capabilities for commanders. Furthermore, the essay has studied the training methods that can be used to develop the previously mentioned abilities of students. There are numerous methods that are recommended, but those which are considered most effective are two-sided combat drills and oral exercises on the assumption that students have training in tactics and military technology. Regardless of training methods used, the tactical solution is less important to evaluate than the decision-maker's thought process. It is important that the thought process has coherent and logic traceability from the assigned task to analysis and action. Along the core capabilities and the training methods that are considered effective, as analyzed in Grundkurs plutonchef i insatsorganisationen (amfibie), 1OP090, the analysis showed that the training has used many of the training methods that are considered effective. It identified that the teachers must change the approach from trying to obtain the best solution when, for example verbal combat drills were carried out and instead provide feedback on students' thought processes. Furthermore, they should allow students to apply their plans, and make them learn by their mistakes. It would also be desirable that the double-sided exercise had been carried out to the fullest since this is considered as the most effective training method.

Operation Iraqi Freedom 2003 ses ofta som det första tydliga exemplet på amerikansk manöverkrigföring. Under Andra Världskriget hade den amerikanska 4. Pansardivisionen hade en chef i Generalmajor John S. Wood som studerat Liddell Hart, de Gaulle, Fuller och von Seeckt under mellankrigstiden. Kan detta ha renderat i att divisionen stred enligt manöverkrigföringsteorier före 2003? För att analysera detta har ett enkelt teoretiskt perspektiv i form av William S. Linds referenspunkter uppdragstaktik, schwerpunkt och ytor och luckor från Maneuver Warfare Handbook applicerats på fallet som utgörs av 4. Pansardivisionens strider i Lorraine i september 1944 eftersom dessa omfattar både anfall och försvar. 4. Pansardivisionen anföll inledningsvis över floden Moselle och inneslöt en tysk division i staden Nancy med en dubbel omfattning för att därefter föra ett framgångsrikt försvar mot upprepade motanfall från tyska Femte Pansararmén. Tyvärr har inte några källor avseende processer och resulterande order vid 4. Pansardivisionen kunnat säkras. Dock har källor som omfattar generella tankesätt och doktriner vid divisionen studerats. Analysen visar att 4. Pansardivisionen nyttjade Linds referenspunkter i olika stor omfattning. Tydligast är att divisionen använde sig av referenspunkten ytor och luckor i striden. 4. Pansardivisionen nyttjade regelmässigt kombinerade vapen i form av direktriktad och indirekt eld samt flygunderstöd i striden vilket fick en tysk chef att hävda att normala principer för pansarkrigföring inte var tillämpbara på västfronten. Divisionen avdelade sällan reserver men lyckades ändå sätta in motanfall vid ett flertal tillfällen för att använda tyskarnas rörelse mot dem själva. / In Sweden Operation Iraqi Freedom in 2003 is often viewed upon as the first clear example of American maneuver warfare. During the Second World War the commander of the American 4th Armored Division was initially Major General John S. Wood. He had studied Liddell Hart, de Gaulle, Fuller and von Seeckt during the interwar years. Could this have rendered in the 4th Armored Division fighting according to maneuver warfare theories before 2003? To analyze this, a simple theory in the shape of William S. Lind´s reference points: mission-type orders, schwerpunkt and surfaces and gaps from the Maneuver Warfare Handbook have been applied to a case. The case chosen is the fighting that the 4th Armored Division conducted in September of 1944 in the province of Lorraine since this battle includes both offensive and defensive action. Initially the 4th Armored Division penetrated the German defensive line along the Moselle to encircle the city of Nancy and a German division by a double envelopment. Thereafter the division successfully fought of the repeated counterattacks conducted by the German Fifth Panzer Army.  No sources include the processes with resulting orders that the division’s commanders gave during the battles have been available for this study. To make up for this sources regarding the doctrine of the 4th Armored Division as a whole have been studied.   The results indicate that the 4th Armored Division used Lind’s reference points to varying degrees. The division clearly used the reference point called surfaces and gaps. The 4th Armored Division regularly used combined arms in the shape of direct and indirect fire as well as air-support. This was to such a degree that one German commander wrote that the normal principles of armored warfare did not apply to the western front. The division seldom had reserves available for counter-attacks but often managed to assemble enough units to counter-attack and to use the movement of the Germans against themselves.

Stridsvagnsminans utveckling i helhet har under de senaste 20 åren mer eller mindre stått still. I försvarsberedningens slutrapport Värnkraft beskrivs fördröjande fältarbeten med minor som ett av de prioriterade områdena för Försvarsmaktens ingenjörförband. Med denna prioritering finns ett syfte att undersöka hur vidare minor fortsatt kommer att påverka den mekaniserade striden i framtiden.  För att studera minors påverkan på den mekaniserade striden har den här studien använt Totalförsvarets forskningsinstituts simuleringsverktyg Suss-mek. Minvapnet finns sedan tidigare inte implementerat i programmet. Därför undersöks också vilka nyckelegenskaper som bör ingå i simulering med minor i strid.  Resultatet visar att effekten av framtidens minor på den mekaniserade striden kommer i grunden vara densamma som idag. Däremot kommer teknologin för framtidens minor göra att minan i sig kommer att bli effektivare med högre sannolikhet att nedkämpa motståndaren. Studien kommer också fram till flera relevanta nyckelegenskaper, till exempel front, djup, densitet och fasta beteenden vid sammanstötminering. Det är egenskaper som måste tas hänsyn till vid modellering av minor i ett simuleringsverktyg. / The development of the antitank mine has more or less stood still for the past 20 years. In the Defense Committee's final report Värnkraft, counter-mobility operations with landmines is described as one of the priority areas for the Swedish Armed Forces' combat engineer units. With this priority, there is a purpose to investigate how mines will continue to affect the mechanized battle in the future.  To study the impact of antitank mines on the mechanized battle, this study has used the Swedish Defense Research Agency's simulation tool Suss-mek. The mine weapon has not previously been implemented in the program. Therefore, it is also investigated which key characteristics that should be included in simulation with mines in battle.  The results show that the impact of future antitank- mines in mechanized battle will basically be the same as today. On the other hand, the technology of the future mines will make the mine itself more efficient with a higher probability to kill. The study also shows several relevant key characteristics for example: front, depth, density and fixed behaviours during entering minefield. They are characteristics that must be considered when modelling mines in a simulation tool.

While the world is urbanising at an exponential rate, so does the conflicts. The common environment for a conventional military force has changed from the open fields normally dominated by tanks and artillery, to narrow streets and buildings in a city. While the actors and environment for combat changes, the tactics doesn’t seem to. Maneuver warfare was mainly developed from the lessons learned from WW2 and was focused on warfare with large units using firepower and movement. But since the last two decades most of the fighting has taken part in urban areas against another type of enemy, which won’t allow for the full extent of the maneuvering and firepower due to structures and other obstructions in a city. This study will analyse how western militaries utilised the principles of maneuver warfare in urban combat. The goal is to measure how well the principles of maneuver warfare applicable in an urban environment against the ever-increasing irregular threat. The purpose is to indicate the complexity the urban environment brings to military units when planning and conducting operations.  The results find that maneuver warfare relates well but can’t fully explain military success in urban warfare.