Šiame darbe nagrinėjamos pagrindinės konfucianizmo – maoizmo moralinės padegogikos idėjos bei vertybės. Konfucianistinės – maoistinės pedagogikos idėjos Vakaruose yra klaidingai traktuojamos ir privalo būti išverstos / perkeltos į mūsų suvokimui artimesnes formas. Pirmojoje darbo dalyje nuodugniai aprašomas hermeneutinio rato metodas bei intersubjektyvumo teorija, leidžianti tyrimo metu įgyjamą asmeninį suvokimą perkelti kitiems ugdymo sistemos dalyviams. Antrojoje dalyje aprašomos Kinijos idėjinių lyderių pamatinės idėjos, stengiamasi išskirti pagrindines jų, pateikti asmeniniu sovokimu grindžiamą interpretaciją. Trečioji dalis skirta konfucianizmą – maoizmą nagrinėjusių Vakarų autorių idėjų nagrinėjimui, pasitelkiant darbo metu įgytą suvokimą. Šiame darbe paaiškėjo, kad Vakarų mokslininkai neretai klaidingai interpretuoja Kinijos pamatines ugdymo idėjas; kad Kinijos idėjinių lyderių idėjos gali būti traktuojamos kaip vientisa, vieninga sistema. / In this work is analyzed basic ideas and values of confucianistic – maoistic moral pedagogy. Confucianistic – maoistic moral pedagogy ideas is wrongly perceived in Western countries and demands peculiar translation / transfer to forms, appropriate to our perception. In the first part of work is described in detail method of hermeneutic circle and theory of intersubjectivity, which allows personal knowing transfer to other members or certain educational system. In second part are presented main Chinese principled leaders educational ideas. Efforts were made to exclude main ideas, give personal interpretation for them. Third part is intended to analize Western authors, who were writing about confucianistic – maoistic theories, by using new gained perception. This work showed that often Western scientists quite skin-deep assess Chinese main educational ideas; the ideas of Chinese leaders can be understood in a way of united, integral system.

本文以意識形態途徑，研究中共建國後毛澤東探索後革命時期理論與實踐 統一的過程。第一章導論，說明研究方法；第二章論一九四九至一九五三 年中共內政外交情勢與毛澤東之態度；第三章論一九五三年至一九五五年 底一五計畫及社會主義過渡時期總路線之初期實踐經驗，置重點於工業化 產生的問題，農業合作化的超速完成，以及毛澤東在這些實踐經驗中的地 位及其反省；第四章論一九五六年以後蘇共二十大及波蘭、匈牙利事件如 何促使中共公開反省蘇聯模式，即毛澤東提出「論十大關係」的過程及其 意義，並由此導出中共為另尋發展模式，必須借重本國 識精英，因此才 有由毛澤東提倡的百花齊放、百家爭鳴的寬鬆政策；但由於知識精英出發 點與毛澤東不同，終使雙百失控，導致反右鬥爭，使毛澤東帶領中共走向 極「左」思潮。綜觀建國後至一九五七年，中共及毛澤東所面對的客觀情 境，實為後革命時期的必然發展，包括城鄉分離、工農剪刀差危機、知識 精英與群眾對立等；毛澤東通過個人認知結構（本文以民族主義、民粹主 義、實踐性格及矛盾世界觀概括），企圖找出能指導後革命時期的理論， 但由於後革命時期客觀情境之本質，及毛本人認知框架之限制，終使毛走 上以革命手段企圖達成後革命任務的極「左」思潮。

<p>Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år.</p><p>I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer.</p><p>Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka?</p><p>Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?</p>

Idag är det för en stark stat i västvärlden inte svårt att vinna ett konventionellt krig. Dock har man svårt med konflikter där en stat möter en icke-stat, till exempel USA i Afghanistan idag, trots att gerillan nästan uteslutande är sämre rustad och tränad jämfört med sin motståndare. Sverige är ett förhållandevis litet land och frågan finns om vi skulle klara en eventuell invasion. Det har tidigare existerat en debatt om gerillakrig är något för de svenska stridskrafterna och det torde vara aktuellt än idag. Principer för hur striden ska föras benämns i Sverige taktiska grundprinciper. Man kan fråga sig vart dessa taktiska grundprinciper, som fastställs i och med doktrinupprättandet, är hämtade från. Dessa ska förmedla beprövad erfarenhet, men Sverige har inte varit i krig på 200 år. I konflikter där gerillan visat upp brukande av principer har man också varit framgångsrik. Ernesto Che Guevara och Mao Tse-tung teoretiserade båda om kriget i skrift och båda var mycket framgångsrika. Därför torde det vara intressant att undersöka hur dessa principer i teorin stämmer överens med våra svenska taktiska grundprinciper, då dessa taktiska grundprinciper ska vara tillämpbara i alla situationer. Syftet är att undersöka om de svenska taktiska grundprinciperna stämmer överens, eller liknar de principer framgångsrika gerillakrigare förordar i sina litterära verk och om vissa principer är mer allmängiltiga än andra inom gerillakrigföringens taktik. Om Sverige som liten nation ska förhindra en invasion, kommer principerna för krigföring från gerillakrigare som också fått agera underlägsen styrka? Frågan som ska besvaras i denna uppsats lyder: finns det likheter mellan Ernesto Che Guevaras och Mao Tse-tungs grundprinciper för gerillakrigföring på taktiskt nivå och svenska taktikens grundprinciper på markarenan? Om likheter finns, vilka är dessa?

In the 1940s, Sweden adopted a policy known as Det fria kriget (approximately translated to The Free War) which was a conceptualization of a war in which its homeland had suffered a major invasion by a malignant and far stronger opponent. Det fria kriget remains, to this day, mostly a set of instructions outlining how the military were to reorganize itself, at that point, to uphold the nations military resilience. This paper compares, contrasts, and discusses established conceptualizations of guerrilla warfare along the traditions of Sun Tzu, Lenin, Mao, and Che Guevara and concludes that Det fria kriget is in fact a conceptualization of Swedish guerrilla warfare. This paper calls to action a deeper understanding of the tradition and how it might have changed up until today, if it is to serve the nation’s interests come tomorrow as well.

Insurgency is considered to be the principal form of conflict in the world today. Since the end of WWII, large-scale conventional war between states has been minimal. In Iraq, a band of insurgents are attempting to defy the strongest power in the world. This insurgency in Iraq may be the beginning of a new phenomenon of insurgency conflict. This thesis argues that the Iraqi insurgency has no center of gravity, with no clear apparent leader or leadership. As seen in other examples of insurgency throughout history, no leadership has emerged in response to any of the conditions present in Iraq. There is no attempt to seize and actually hold territory, and no single, defined, or unifying ideology. Most important, through the research of this project, there has been no identifiable insurgent organization. It is true that there are multiple organizations involved, such as Al Qa’ida and Al Ansar, but there is no clear indication of any cohesion in the insurgency. This insurgency involves small groups who communicate, coordinate, and conduct their campaigns without a precise central command. The command and control is a very loose environment where individuals gravitate toward one another to carry out armed attacks, exchange intelligence, trade weapons, and then disperse at times never to operate together again. The immediate goal of the insurgency in Iraq is to disrupt the political process and drive US forces out of Iraq. However, each element of the insurgency is also driven by its own unique motivations. No matter the differences, they fight together for a common cause. Their strategy is to seize power by draining the Coalition financially and winning popular support through coercion and fear. Their resources may be unlimited, and with support coming in from all corners of the earth, they may be unstoppable. The future will determine whether or not the insurgency in Iraq is a new type of insurgency. If the Iraqi example fails to spread to other countries, then it can be said that the insurgency in Iraq was a phenomenon unique only to Iraq and its conditions.

In the years since Mao Zedongs death, the people of China have been impelled to reevaluate the legacy and character of their still iconic leader. One of the more notable trends in this process of posthumous reevaluation is the tendency of some individuals and groups (most often, the rural peasantry) to interpret the deceased Chairman along theological lines, assuming that his still efficacious spirit will provide protection and good fortune to those who honour him.<p>In exploring the genesis (and continued salience) of these beliefs and practices, the present research delves into popular Chinese religiosity, exploring the porosity of the traditional cosmology, the centrality of perceived spiritual efficacy (ling) in determining the popularity of religious cults, and the theological and cosmological resonances extant within traditional understandings of political leadership. The body of metaphors, narratives, and tropes drawn from this historical overview are then applied to popular characterizations of Mao, with the resulting correspondences helping to explicate the salience of these modern religious interpretations. To further investigate the source of Maos persistent symbolic capital, the present research also explores the role of Cultural Revolution-era ritual in valorizing and reifying the power and efficacy then popularly ascribed to the Great Helmsmans person and teachings. This studys conclusion, in brief, is that participants in the posthumous cult of Mao are utilizing these cultural materials in both traditional and creative ways, and that such interpretations speak to the exigencies of life in the turbulent, ideologically ambiguous culture of modern China. <p>In performing this evaluation, the present research makes use of the standard phenomenological/historiographic approach of religious studies scholarship, though it is also informed by narrative methods, cognitive science, and current perspectives on the role and function of ritual. In particular, the analysis of Mao-era rituals (as a source of Maos continued symbolic potency) is performed using the cognivistic typology of ritual proposed by E. Thomas Lawson and Robert N. McCauley, with additional materials drawn from the research of Catherine Bell, Roy Rappaport, Pascal Boyer and Adam Chau.

In the years since Mao Zedongs death, the people of China have been impelled to reevaluate the legacy and character of their still iconic leader. One of the more notable trends in this process of posthumous reevaluation is the tendency of some individuals and groups (most often, the rural peasantry) to interpret the deceased Chairman along theological lines, assuming that his still efficacious spirit will provide protection and good fortune to those who honour him.<p>In exploring the genesis (and continued salience) of these beliefs and practices, the present research delves into popular Chinese religiosity, exploring the porosity of the traditional cosmology, the centrality of perceived spiritual efficacy (ling) in determining the popularity of religious cults, and the theological and cosmological resonances extant within traditional understandings of political leadership. The body of metaphors, narratives, and tropes drawn from this historical overview are then applied to popular characterizations of Mao, with the resulting correspondences helping to explicate the salience of these modern religious interpretations. To further investigate the source of Maos persistent symbolic capital, the present research also explores the role of Cultural Revolution-era ritual in valorizing and reifying the power and efficacy then popularly ascribed to the Great Helmsmans person and teachings. This studys conclusion, in brief, is that participants in the posthumous cult of Mao are utilizing these cultural materials in both traditional and creative ways, and that such interpretations speak to the exigencies of life in the turbulent, ideologically ambiguous culture of modern China. <p>In performing this evaluation, the present research makes use of the standard phenomenological/historiographic approach of religious studies scholarship, though it is also informed by narrative methods, cognitive science, and current perspectives on the role and function of ritual. In particular, the analysis of Mao-era rituals (as a source of Maos continued symbolic potency) is performed using the cognivistic typology of ritual proposed by E. Thomas Lawson and Robert N. McCauley, with additional materials drawn from the research of Catherine Bell, Roy Rappaport, Pascal Boyer and Adam Chau.