Uppsatsen handlar om krigföringens idéer inom den marina arenan. Fokus ligger på den svenske sjöofficeren Daniel Landquists sjömaktsteoretiska gärning och genomslag. Daniel Landquist har tillskrivits att vara en av 1900-talets främsta svenska sjömaktsteoretiker, medan andra menar att han snarare var en spegel av andra samtida sjömaktsteoretikers idéer. Uppsatsen undersöker Landquists genomslag i den svenska marina debatten under hans samtid, påverkan från andra klassiska sjömaktsteoretiker och vilka likheter med Landquists teorier som går att finna i dagens svenska doktriner inom marinkrigföringen. Uppsatsen använder sig av idéanalys, metanalys samt kvantitativ textanalys för att svara på forskningsfrågorna. Uppsatsens resultat visar på att Daniel Landquist hade ett genomslag i den marina debatten under sin samtid både som debattör och tjänsteman. Landquist påverkades även han av den allmänna marina debatten och hans sjömaktsteoretiska tankebanor influerades av marina tänkare som Alfred Mahan, Julian Corbett och under 30- talet även av Otto Groos men kanske främst av den franske kontinentalmaktstrategen Raoul Castex. Resultatet visar även på likheter mellan dagens svenska doktriner inom den marina krigföringen och Daniel Landquists sjömaktsteorier.

Rätten att söka nödhamn eller vad som i dag kallas för skyddad plats är en gammal traditionsenlig rätt inom sjöfarten. I flera fall där fartyg har sökt skydd i en hamn i modern tid har fartyg nekats. Till följd av Erika, Castor och Prestige incidenterna runt 2000 talet, som i två av fallen ledde till stora miljökatastrofer i form av oljeutsläpp, insåg man at något behövde göras. IMO författade sina riktlinjer och EU författade direktiv 2002/59/EG som behandlar mottagandet av fartyg i behov av assistans på skyddad plats. Skyddad plats definieras som en hamn, del av hamn eller annan skyddande kaj eller annat skyddat område, till exempel ankarplats, som kan användas för att ta emot fartyg i en nödsituation eller i behov av assistans. Syftet med detta arbete är att undersöka hur beredskapen ser ut i Sverige och Danmark för att ta emot fartyg på skyddad plats. Vilka myndigheter som ingår i organisationen, vilka beslutsunderlag som finns, vilka lagar och direktiv de har att förhålla sig till och vilka utsedda skyddade platser som finns i de bägge länderna. För att få svar på frågeställning har studien främst utförts genom litteraturstudie men även kvalitativ intervju har använts. Resultatet visar att det finns riktlinjer från IMO som inte är legalt bindande, men även EU direktiv som införlivats i de bägge ländernas nationella lagstiftning. EU har även material som är tänkt att underlätta för länderna att upprätta sina egna beredskapsplaner utefter direktiv 2002/59/EG. Det finns regionala samarbeten i form av HELCOM för Östersjöområdet och Bonnavtalet för Skagerrak och Nordsjön vilka främjar samarbetet vid miljöinsatser och därmed behandlar ämnet skyddad plats. Bägge länder har utpekade skyddade platser och en myndighetsstruktur för att ta emot fartyg på skyddad plats. Studien tyder på att det är en viktig men komplex fråga. Det är många olika myndigheter och intressenter som är involverade. Det är fortfarande ett pågående arbete där Sverige reviderar sina planer i nuläget. Ett aktuellt ämne verkar vara incidenter med HNS och ratificeringen av HNS konventionen. / The right to seek refuge in port is an old customary right in shipping. In several cases where ships have sought refuge in a port in modern times, ships have been denied. As a result of the Erika, Castor and Prestige incidents around the 21st century, which in two of the cases led to major environmental disasters in the form of oil spills, it was realized that something needed to be done. The IMO drafted its guidelines and EU-drafted Directive 2002/59/EC dealing with the reception of ships in a place of refuge. A place of refuge is defined as a port, part of port or other protective berth or other protected area, such as anchorage, which can be used to receive ships in an emergency or in need of assistance. The purpose of this work is to investigate the preparedness in Sweden and Denmark to receive ships in a place of refuge. which authorities are part of the organization, what decision-making documents exist, what laws and directives are in place and which places of refuge that have been designated in the two countries; In order to get answers to the questions, the study has mainly been carried out through a literature study, but qualitative interview have also been used. The results show that there are guidelines from the IMO that are not legally binding, but also EU directives transposed into the national law of the two countries. The EU also has material intended to facilitate countries to draw up their own contingency plans under Directive 2002/59/EC. Both countries have designated protected sites and a governement structure for receiving ships in a place of refuge but quite different approach. The study shows that it is an important but complex issue. There are many different authorities and stakeholders involved. It is still a work in progress where Sweden is revising its plans at the moment. One current topic seems to be incidents regarding Hazardous and Noxious Substances (HNS) and ratification of the HNS convention.

While poetry has historically been connected with rhetoric, few rhetoricians have studied contemporary poetry. Jeffery Walker suggests that this is because contemporary poetry, unlike classical poetry, no longer addresses all socio-economic levels of society but has become insular and self-referential (329). He criticizes that poetry no longer cuts vertically across one culture's hierarchy. I agree that poetry no longer addresses all segments of society, but I argue that this doesn't mean poetry is no longer rhetorical. Contemporary poetry now operates horizontally to unite the cultural elite of many national and ethnic groups by appealing to their identity as poetry readers. Using the identification theories of Kenneth Burke and Naomi Marin, the rhetoric in contemporary poetry becomes more apparent. As an example of how contemporary poetry creates identification among the literary elite, I examine the work of Aleš Debeljak—a former Yugoslavian Slovene poet who must define his national identity while appealing to a transnational community of poetry readers. Debeljak's poetry demonstrates the sophisticated work poetry does to create identify and identification.

No description available.

This fascinating new book, Venice, Cita Excelentissima, contains a series of translated excerpts from the diaries of the Venetian patrician Marin Sanudo (1466-1536). Sanudo wrote his vast diaries between 1496 and 1533. As early as Sanudo's own lifetime, historians used the richness and variety of these diaries as an unparalleled evidentiary source for early modern Venice. The depth of the diaries derives from Sanudo's personal access to govern ment records and, perhaps even more, his attention to detail and the wide range of topics that he deemed worthy of record. The importance of the diaries prompted a group of Italian editors to publish them in their entirety between 1879 and 1903, a project that eventually spanned fifty-eight volumes. E

Projektet har handlat om att utforma ett marint forskningscentrum som parallellt fungerar som Folkets hus. Projekttomten är placerad längs med Östersjöns kustlinje, vid Ulfsundet i Ytterjärna. Det huvudsakliga målet har varit att skapa en miljö där ”folkets hus” besökaren och den marina forskningen kan mötas. Möjligheten till denna kontakt är viktig för att sprida kunskap om marin hållbarhet och på sikt kunna förbättra vattenkvaliteten i Östersjön. Genom byggnadens arkitektur uppmuntras besökaren att interagera med, lära om och uppleva det lokala havet. Närheten till vattnet är en förutsättning för detta och byggnaden växer därför ut i i havet och skapar en länk till det. Konceptet i projektet har varit att skapa programgemensamma rum där verksamheterna korsas och kan samspela. Exempelvis skapades ett växthus för algodling som parallellt skulle kunna fungera som bar och utställningslokal. Som pilotprojekt undersöks även möjligheten att genom marina kolonilotter ge folket möjligheten att testa odla sina egna alger, kräftor och musslor med stöd från den marina forskningsverksamheten. / The project was about designing a marine research center that also could work as a community house for the people. The project site was located along the coastline of the Baltic Sea, at Ulfsundet in Ytterjärna.  The main goal was to create an environment where the "people's house" visitor could encounter the marine research. This contact could be important in order to spread knowledge about marine sustainability, and further to improve the water quality in the Baltic Sea. The architecture encourages visitors to interact with, learn about and experience the local sea. The presence of the water is a prerequisite for this and the building is therefore partly placed in the ocean. The concept of the project was to create hybrid rooms where different activities could be practiced at the same time. For example, a greenhouse was designed to enable algae cultivation, but at the same time give room to a bar and an exhibition area. Moreover, the building makes it possible for individuals to learn grow their own algae, crayfish and mussels in marine allotments with support and help from the marine research center as a pilot project.

Lors d 'une évaluation expérimentale de l 'impact potentiel de l 'acidification océanique sur l 'efflorescence phytoplanctonique saisonnière et la dynamique associée du diméthylsulfure (DMS) en Arctique, nous avons incubé de l 'eau prélevée en Baie de Baffin sous des conditions représentatives d 'un océan arctique acidifié. Employant deux régimes lumineux simulant respectivement des conditions de lumière sous la glace/dans un maximum chlorophyllien en profondeur (basse lumière; faible PAR + UVA, pas d UVB) et en eaux libres à la surface (haute lumière; PAR + UVA + UVB hauts), l 'eau d' échantillonnage collectée à 38m de profondeur a été exposée pendant 9 jours à 6 niveaux décroissants de pH s' échelonnant de 8,1 à 7,2. Une efflorescence phytoplanctonique dominée par les diatomées du genre Chaetoceros spp., atteingnant 7.5 µg de chlorophylle a L-1, s 'est développée dans chaque sac d 'expérience. Les concentrations de diméthylsulfoniopropionate total (DMSPT) et de DMS ont respectivement atteint 155 nmol L-1 et 19 nmol L-1. Dans les deux traitements lumineux, les concentrations de chlorophylle a et de DMS ont diminué linéairement avec l 'augmentation de la concentration en proton pour tous les pH testés. Les concentrations de DMSPT ont également diminué, mais seulement sous l 'influence du traitement « haute lumière » et sur un intervalle de pH restreint (de 8,1 à 7,6). En contraste avec le nanophytoplancton (2-20 µm), le picophytoplancton (≤ 2µm) a été stimulé par la baisse de pH. De plus, nous n avons observé aucune différence significative entre les deux régimes lumineux testés en terme de chlorophylle a, abondance phytoplanctonique, taxonomie et concentrations nettes de DMS et DMSP. Ces résultats montrent que l' acidification océanique pourrait significativement faire diminuer la biomasse algale et inhiber la production de DMS pendant l 'efflorescence phytoplanctonique saisonnière en Arctique, avec de possibles conséquences sur le climat régional. / In an experimental assessment of the potential impact of Ocean acidification on seasonal phytoplankton blooms and associated dimethylsulfide (DMS) dynamics in the Arctic, we incubated water from Baffin Bay under conditions representing an acidified Arctic Ocean. Using two light regimes simulating under-ice/subsurface chlorophyll maxima (low light; Low PAR + UVA, and no UVB) and surface ice-free (high light; High PAR + UVA + UVB) conditions, water collected at 38 m was exposed over 9 days to 6 levels of decreasing pH from 8.1 to 7.2. A phytoplankton bloom dominated by the centric diatoms Chaetoceros spp. reaching up to 7.5 µg chlorophyll a L-1 took place in all experimental bags. Total dimethylsulfoniopropionate (DMSPT) and DMS concentrations reached 155 nmol L-1 and 19 nmol L-1, respectively. Under both light regimes, chlorophyll a and DMS concentrations decreased linearly with increasing proton concentration at all pH tested. Concentrations of DMSPT also decreased but only under high light and over a smaller pH range (from 8.1 to 7.6). In contrast to nanophytoplankton (2-20 µm), picophytoplankton (≤ 2 µm) was stimulated by the decreasing pH. We furthermore observed no significant difference between the two light regimes tested in term of chlorophyll a, phytoplankton abundance/taxonomy, and DMSP/ DMS net concentrations. These results show that OA could significantly decrease the algal biomass and inhibit DMS production during the seasonal phytoplankton bloom in the Arctic, with possible consequences for the regional climate.

Mémoire numérisé par la Direction des bibliothèques de l'Université de Montréal.

Maritime navigation heaviliy relies on GNSS and related technologies for positioning and navigiation. Since these technologies are vulnerable to external threats such as signal spoofing, alternatives are needed for backup purposes. Our proposal is to use radar to construct polar amplitude gridmaps tailored for the intended route, and using a particle filter for position estimation. The proposed approach has been successfully demonstrated on data from a surface vessel in the harbor of Helsinki. / Navigation i marina miljöer är idag mycket beroende av GNSS och relaterad teknologier. Eftersom dessa GNSS teknologier är föremål för terrorism och sabotage finns behov av alternativ. I detta examenarbete föreslås att använda radar ombord på ett fartyg för att konstruera amplitudrutnätskartor av omgivningen, och därefter använda ett partikelfilter för estimering av fartygets position.Fartygets position kunde framgångsrikt estimeras med data från ett fartyg i Helsingfors hamn.

Thèse en cotutelle : Université Laval, Québec, Canada, Philosophiæ doctor (Ph. D.) et Wuhan University, Wuhan, Chine. / Au cours des dernières décennies, l'augmentation de la production primaire (PP) dans l'océan Arctique (AO) a en partie été associée à une augmentation de la biomasse phytoplanctonique, comme l'ont montré des études de télédétection. La concentration en chlorophylle a (Chl), un indicateur de la biomasse phytoplanctonique, est un facteur clé qui peut biaiser les estimations de la PP quand elle comporte des erreurs de mesure. En d'autres mots, une estimation précise de la Chl est cruciale pour améliorer notre connaissance de l'écosystème marin et de sa réponse au changement climatique en cours. Cependant, la télédétection de la couleur de l'océan dans l'océan Arctique présente plusieurs défis. Tout d'abord, il est bien connu que l'échec des algorithmes standards de la couleur de l'océan dans l'AO est dû à l'interférence des matières colorées et détritiques (CDM) dans le spectre visible, mais comment et dans quelle mesure cela va biaiser l'estimation de la Chl reste inconnu. En outre, la Chl étant un facteur clé utilisé pour estimer la PP, la propagation des erreurs des estimations de la Chl aux estimations de la PP doit être évaluée. Le dernier mais le plus important est qu'un algorithme robuste avec une incertitude raisonnable, en particulier pour les eaux côtières complexes et productives, n'est pas encore disponible. Pour résoudre ces problèmes, dans cette étude, nous avons d'abord compilé une grande base de données bio-optiques in situ dans l'Arctique, à partir de laquelle nous avons évalué de manière approfondie les algorithmes de couleur de l'océan actuellement disponibles du point de vue des impacts des CDM. Nous avons constaté que plus le niveau de CDM par rapport à la Chl dans la colonne d'eau était élevé, plus il biaisait les estimations de la Chl. L'analyse de sensibilité des estimations de la PP sur la Chl a montré que l'erreur des estimations de la Chl était amplifiée de 7% lorsqu'elle était passée dans l'estimation du PP en utilisant un modèle de PP résolu spectralement et verticalement. En outre, pour obtenir de meilleurs résultats, nous avons optimisé un algorithme semi-analytique (Garver-Siegel-Maritorena, GSM) pour l'AO en ajoutant la bande spectrale de 620 nm qui est moins affectée par le CDM et le signal ici est généralement élevé pour les eaux riches en CDM, devenant anisi important pour le GSM afin d'obtenir des estimates précises de la Chl. Notre algorithme ajusté, GSMA, n'a amélioré la précision que de 8% pour l'AO, mais l'amélioration pour les eaux côtières a atteint 93%. Enfin, étant donné que les algorithmes qui n'exploitent pour la plupart que les parties bleue et verte du spectre visible sont problématiques pour les eaux très absorbantes/obscures, nous avons introduit un modèle d'émission de fluorescence pour tenir compte des propriétés bio-optiques du phytoplancton dans la partie rouge du spectre visible. En se couplant avec le GSMA, le nouvel algorithme à spectre complet, FGSM, a encore amélioré la précision des estimations de la Chl de ~44% pour les eaux eutrophes. À l'avenir, des couplages sont nécessaires à des fins de validation en ce qui concerne l'application satellitaire. De plus, de nouvelles approches pouvant être appliquées pour détecter le maximum de chlorophylle sous la surface (SCM), les efflorescences en bordure de glace et/ou sous la glace, les types fonctionnels de phytoplancton (PFT), sont attendues. / In the recent decades, the raise of primary production (PP) in the Arctic Ocean (AO) is mainly driven by the increase of phytoplankton biomass as multiple remote sensing studies have suggested. Chlorophyll a concentration (Chl), a proxy of phytoplankton biomass, is a key factor that biases PP estimates. In terms of bottom-up control, accurate Chl estimate is crucial to improve our knowledge of marine ecosystem and its response to ongoing climate change. However, there are several challenges of ocean color remote sensing in the Arctic Ocean. Firstly, it is well known that the failure of standard ocean color algorithms in the AO is due to the interference of colored and detrital material (CDM) in the visible spectrum, but how and to what extend it will bias the estimation of Chl remains unknown. Besides, Chl as a key factor used to estimate PP, error propagation from Chl estimates to PP estimates needs to be assessed. The last but most important is that a robust algorithm with reasonable uncertainty, especially for the complex and productive coastal waters, is not yet available. To address these problems, in this study, we first compiled a large Arctic in situ bio-optical database, based on which we thoroughly evaluated presently available ocean color algorithms from a perspective of the impacts of CDM. We found that the higher the level of CDM relative to Chl in the water column, the larger it would bias Chl estimates. Sensitivity analysis of PP estimates on Chl showed that the error of Chl estimates was amplified within 7% when passed into the estimation of PP using a spectrally- and vertically-resolved PP model. Besides, to obtain better results, we tuned GSM for the AO by adding 620 waveband which is less affected by CDM and the signal here is generally high for CDM-rich waters thus become important for GSM to retrieve accurate Chl estimates. Our tuned algorithm, GSMA, merely improved the accuracy by 8% for the AO, but the improvement for coastal waters reached up to 93%. Finally, given that algorithms that only exploits visible spectrum are problematic for highly-absorbing/dark waters, we introduced the fluorescence emission model to account for the bio-optical properties of phytoplankton in the near infrared spectrum. By coupling with GSMA, the novel full-spectrally algorithm, FGSM, further improved the accuracy of Chl estimates by ~44% for eutrophic waters. In the future, matchups are needed for validation purposes with respect to satellite application. Moreover, new approaches that can be applied to detect subsurface chlorophyll maximum (SCM), ice-edge and/or under-ice blooms, phytoplankton functional types (PFT) and so on are expected.