Thesis (doctoral)--Technische Universiteit Eindhoven, 2002. / Cover title. Includes bibliographical references (p. [285]-300).

Techn. Universiẗat, Diss., 2004--Chemnitz.

Philosophiae Doctor - PhD / Elke skolier wat rue tevrede is om dit op skool slegs met lepels in te kry nie, het seker al gewonder hoe kennis oorspronklik verkry word. In daardie stadium is ons gewoonlik nog tevrede om die feite wat die onderwyser aan ons voorlê, of wat ons in die boeke gelees het, op gesag aan te neem. Maar selfs dan toets ons dikwels daardie gesag deur gewone en terloopse waarnemings. Byvoorbeeld: in die fisika leer ons dat as ons 'n groot en 'n klein klippie gelyktydig van enige hoogte laat val, hulle ook gelyktydig op die aarde sal beland as daar nie met die een klip intussen iets gebeur het wat nie met die ander klip gebeur het nie: met ander woorde as aIle faktore gelyk gebly het. Toe ons van hierdie gelyk-vallende klippies gehoor het, het party van ons op 'n dubbelverdieping gebou, of selfs op die dak van die buitegebou, opgeklim en die twee klippies self laat val om na te gaan of dit werklik so was. En hiermee het ons 'n eenvoudige eksperiment uitgevoer om te toefs of die hennis wat ons geleer het wel reg was. Dit was 'n eenvoudige eksperiment omdat die invloed van die lugdruk, en van die wind wat waai en 'n groter uitwerking op die groot klip het as op die klein klippie, buite rekening gehou is by die waarneming. Ons het ook net van ons oë gebruik gemaak om te kyk of die twee klippe gelyktydig op die aarde beland. Maar as ons middels kon aangewend het om die invloed van die genoemde twee faktore te bepaal, sou dit 'n meer presiese eksperiment gewees het en nie 'n terloopse waarneming nie. Sulke presiese eksperimente word in die laboratorium uitgevoer met die doelom betroubare kennis te kry. Die soort wetenskaplike kennis wat ons op skool leer, is reeds in die verlede deur navorsers vasgestel, en hulle bevindings is nou beskikbaar vir ons in teksboeke. Hulle eksperimente was bedoel om op nuwe kennis uit te kom. Maar die student wat sy verstand gebruik is nie noodwendig tevrede met gesag nie; hy wil self graag eksperimente maak om te sien of wat die gesag beweer werklik so is. Sy eksperimente is bedoel om eerstens te toets of die ander navorsers se resultate reg is, en tweedens 0111 hom oefening te gee met die uitvoering van eksperimente. Navorsers werk op wetenskaplike manier om nuwe kennis te verkry. Dit word vertel dat Newton S)' idee van die aantrekkingskrag van die aarde gekry het toe hy 'n appel sien val het, en dat Archimedes die idee van sy wet: dat voorwerpe in water van hulle gewig verloor, en dat die gewig wat daardie voorwerpe verloor gelykstaan aan die gewig van die volume water wat deur die voorwerpe verplaas word, gekry het terwyl hy besig was om te bad. Waarheid is dat albei allank besig was om oor hulle probleme na te dink en na te soek, en dat toe Newton die appel sien val het en Archimedes die gedagte in die. bad gekry het, dit feite was wat by vorige kennis aangesluit het. Hulle was egter nie daarmee alleen tevrede nie; daarna het albei die gedagte gaan toets .met wetenskaplike proefnemings om op kennis uit te kom. Die proefnemings en wetenskaplike navorsing kan jare en jare se harde werk vereis het. Om die eerste atoombom te laat ontplof het tientalle wetenskaplikes en duisende geskoolde assistente en werksmense jare se werk gekos. So het dit ook baie jare geverg om vas te stel dat mense wat siek word nie getoor is nie maar dat, byvoorbeeld, kieme 'n groot rol kan speel byeen of ander siekteverskynsel; en dit weer het ons aan die wetenskaplike navorsingsmetodes van 'n Pasteur te danke. Die verslag valt wetenshaplilu: navorsers se werk is nou ons wetenskaplike literatuur. Hierdie mense wat 'n eksperiment vir die eerste keer gemaak het, het dit nie gedoen om te toets of ander mense se feite korrek is nie, maar om uit te kom op oorspronklike feite van hul eie. In die Sielkunde is die basis vir die metodes van ondersoek dieselfde as vir ander wetenskappe. Daar is die noodsaaklikheid om deur middel van wetenskaplike proefneming op nuwe kennis uit te kom. Om dit te kan doen moet 'n mens eers leer hoe om 'n proefneming in te rig en moet jy voldoende oefening kry met proefnemings. As studente is dit vir ons 'n vereiste om die verskillende verskynsels self te kan ondersoek en later miskien self op nuwe kennis uit te kom en, wie weet, self een of ander oorspronklike bydrae te maak. Maar dan moet ons weet hoe om 'n eksperiment of ondersoek uit te voer. Om dit geleerd te stel: Ons moet die objektiewe metodes van 'n wetenskaplike eksperiment beheer; ons moet weet hoe om 'n proefneming in te rig.

Byggnader med laboratorier är ofta mer utrustningstunga och därmed blir de större förbrukare av energi än vanliga kontorsbyggnader. Med stor mängd utrustning och med utrustning som dessutom kan ha en hög effektförbrukning kommer det stora värmelaster till rummet som behöver kylas bort och detta behov av kyla måste fastställas under projekteringsfasen av ett byggprojekt. En utmaning som man ställs inför vid projektering av kylsystem är att göra en bedömning för hur stora de interna värmelasterna är från den elektroniska utrustningen som finns i rummen. I många fall gör man en bedömning genom att använda schablonvärden för de interna lasterna då det tidigt i projektet inte är fastlagt vad för typ av utrustning som kommer att placeras i rummen och i vilken utsträckning utrustningen kommer att användas. Denna uppskattning av interna värmelaster blir i många fall felaktigt bedömd. Vid projektering av laboratorier är utmaningen ännu större då byggprojekt med laboratorier är få vilket innebär att det finns mindre erfarenhet och kunskap att kunna göra en välgrundad bedömning. Detta leder till att laboratorier i många fall har system för kyla som är överdimensionerade vilket leder till onödigt höga investeringskostnader, ineffektiva installationer och högre driftkostnader. Syftet med detta examensarbete har varit att ge bättre underlag för framtida projekteringar av laboratorier genom att undersöka hur väl utrustningstillverkarnas angivelser för märkeffekten stämmer överens med den verkliga effektförbrukningen. Arbetet har även försökt visa på hur ofta och i vilken omfattning utrustningen används genom att studera en utvald laboratoriebyggnad vid Karolinska Institutet. Detta har gjorts genom att anta att all effekt som utrustningen förbrukar omvandlas till värme och tillförs till rummet. Genom detta antagande har värmeavgivningen kunnat bestämmas genom att mäta och logga elförbrukningen under en veckas tid med hjälp av en eleffektsmätare. I detta arbete gjordes det mätningar på åtta stycken utrustningstyper och resultatet i arbetet visar att användningsdiversiteten för all utrustning som det gjordes mätningar på är 43 %. Delar man upp utrustningen utefter märkeffekt över och under 1000 W blir användningsdiversiteten 4 % för det förstnämnda samt 53 % för det sistnämnda. Ismaskinen och skakinkubator hade 65 % av den totala förbrukningen under mätperioderna och var med det de överlägset största förbrukarna i mätningarna. Av de utrustningar som har intermittent användningsmönster var det de mikrobiologiska säkerhetsbänkarna samt skakinkubatorn som hade mest tid i aktivt läge. Jämför man med mätdata som finns för laboratorieutrustning på Labs21 Wiki-sida hade utrustning med märkeffekt över 1000 W en genomsnittlig användningsdiversitet som var 50 % och utrustning med märkeffekt under 1000 W en genomsnittlig användningsdiversitet som var 74 %. Som slutsatserna i detta arbete visar finns det stort utrymme för en förbättrad och mer precis projektering av ett laboratoriums värmelaster. Med en mer precis projektering kommer det dock nya utmaningar såsom riskhantering om ett system istället blir underdimensionerat och möjligheterna för framtida förändringar av ett laboratoriums utrustningar minskar. Fördelarna med ett mer precist kylsystem är många där det finns stor besparingspotential både ekonomiskt och miljömässigt.

This thesis explores temporal forms of architectural meaning through the investigation of the dramatic space of "ritual theatre." In particular, it analyzes the thought and several theatrical productions of the twentieth century Polish theatre director, Jerzy Grotowski: Grotowski is of particular interest because he designed a "total dramatic space" that incorporated both the actors and the spectators (although without necessarily integrating them) for each of his dramatic works. In each case, the spatial relationships created by the theatrical architecture were indissolubly connected to the meaning of the drama itself. In this way, space was used as a kind of third protagonist that, along with the actors and spectators, participates in the theatrical ritual.

Hyperacusis is a condition that is described by abnormal reactions to ordinary sounds, however, because of its complexity and newness, this diagnosis still lacks centralized definition and established prevalence rates. Previous research has attempted to define the condition and establish measurements. The Noise Sensitivity Scale (NSS) has been examined several times and new questionnaires have been produced, one being Umeå Hyperacusis Questionnaire (UHQ) produced by Paulin et al. (2019). The latter has not been analyzed in regards to its ability to measure hyperacusis. The current study used exposure data from Paulin et al. (2019) to compare UHQ and NSS abilities to measure the different elements of hyperacusis; the study aimed to a) compare ratings of intensity, concentration, and unpleasantness between UHQ and NSS; b) determine the validity of UHQ. The sample consisted of 64 participants and analyses conducted were linear regression, logistic regression, factor analysis and repeated measures ANOVA. The results indicate that UHQ was greater at measuring intensity, while NSS more accurately measured unpleasantness and concentration. The abilities of the former differed when time was taken in consideration and showed significance in relation to unpleasantness across the lab exposure. The studies suggest that future research should investigate and include more elements that constitute hyperacusis and attempt to increase the sample size. / Hyperacusis är ett tillstånd som karaktäriseras av onormala reaktioner på vanliga ljud, men på grund av att diagnosen är relativt ny och med komplex sjukdomsbild saknas det fortfarande en centraliserad definition och fastställd prevalens. Tidigare forskning har arbetat med att definiera konceptet och utveckla mätinstrument; Noise Sensitivity Scale (NSS) har brukats i flertalet studier och nya enkäter har skapats, bland annat Umeå Hyperacusis Questionnaire (UHQ) av Paulin et al; UHQ har inte analyserats avseende dess förmåga att tillförlitligt mäta hyperacusis. Denna studie använde exponeringsdata från Paulin et al. (2019) för att jämföra UHQ och NSS med avseende på att mäta de olika elementen i hyperacusis. Studien syftade till att a) jämföra självuppskattning av intensitet, koncentration och obehag mellan UHQ och NSS; b) fastställa validitet av UHQ. Urvalet bestod av 64 deltagare och genomförda analyser var linjär regression, logistisk regression, faktoranalys och repeated measures ANOVA. Resultaten visade att UHQ var bättre på att mäta intensitet, medan NSS var lämpligare att mäta obehag och koncentration. UHQs förmåga att mäta obehag skilde sig när tid togs i beaktande och blev då signifikant. Framtida forskning borde undersöka och inkludera fler element som utgör hyperacusis och försöka öka urvalsstorlek.

No description available.

Projektet har handlat om att utforma ett marint forskningscentrum som parallellt fungerar som Folkets hus. Projekttomten är placerad längs med Östersjöns kustlinje, vid Ulfsundet i Ytterjärna. Det huvudsakliga målet har varit att skapa en miljö där ”folkets hus” besökaren och den marina forskningen kan mötas. Möjligheten till denna kontakt är viktig för att sprida kunskap om marin hållbarhet och på sikt kunna förbättra vattenkvaliteten i Östersjön. Genom byggnadens arkitektur uppmuntras besökaren att interagera med, lära om och uppleva det lokala havet. Närheten till vattnet är en förutsättning för detta och byggnaden växer därför ut i i havet och skapar en länk till det. Konceptet i projektet har varit att skapa programgemensamma rum där verksamheterna korsas och kan samspela. Exempelvis skapades ett växthus för algodling som parallellt skulle kunna fungera som bar och utställningslokal. Som pilotprojekt undersöks även möjligheten att genom marina kolonilotter ge folket möjligheten att testa odla sina egna alger, kräftor och musslor med stöd från den marina forskningsverksamheten. / The project was about designing a marine research center that also could work as a community house for the people. The project site was located along the coastline of the Baltic Sea, at Ulfsundet in Ytterjärna.  The main goal was to create an environment where the "people's house" visitor could encounter the marine research. This contact could be important in order to spread knowledge about marine sustainability, and further to improve the water quality in the Baltic Sea. The architecture encourages visitors to interact with, learn about and experience the local sea. The presence of the water is a prerequisite for this and the building is therefore partly placed in the ocean. The concept of the project was to create hybrid rooms where different activities could be practiced at the same time. For example, a greenhouse was designed to enable algae cultivation, but at the same time give room to a bar and an exhibition area. Moreover, the building makes it possible for individuals to learn grow their own algae, crayfish and mussels in marine allotments with support and help from the marine research center as a pilot project.

CHAIR BOX - Sittandet som aktivitet är ett projekt med utgångspunkt i stolen som objekt. Stolsittandets aktivitet undersöks där jämställda och demokratiska metoder framhävs. Studien sammanför design- och konstnärliga metoder där laborerande kunskaps-skapande metoder utforskas för att synliggöra interaktion. Stol-labb, en workshop med inbjudna medforskare fungerar som grund till projektets riktning och frågeställning; Vad kan vi i laborativa, kollektiva processer synliggöra genom att undersöka stolen? Den didaktiska ingången till projektet är sittandet som socialiserande. Studien kan fungera som hjälpmedel för att få syn på kommunikationssituationer i klassrummet, ämnet Bild kan i de gestaltande arbetsmetoderna framhävas som ämnesexempel. De roller som vi skapar och görs till kan synliggöras genom att undersöka materia omkring oss, våra förhållanden till materian, erfarenheter och beteenden efter objekt. Vem blir subjektet med stolen som form och sittandet som aktivitet? Hur kommunicerar vi beroende på hur vi sitter placerade? Hur får olika placeringar oss att känna, att bli? Sittandet som aktivitet gestaltades på Konstfacks vårutställning 2017. Installation med boxar i trä bjöd in besökarna till att delta genom att sitta, samtala, placera om och bygga upp fler boxar på platsen. Boxarna visar på sittandet som en aktivitet och refererar till begreppet Blackboxing, inom vilket stol kan ses som en osynlig aktör i interaktionsprocesser.

Antiretroviral drugs are successful in controlling HIV/AIDS and reducing disease progression. Antiretroviral regimens are stopped in up to 25% of all patients during their initial treatment therapy as a result of adverse drug effects, failing treatment and nonadherence within the initial eight months of treatment (Sharma et al., 2007: 235). A pharmacovigilance surveillance system makes it possible for physicians, pharmacists and other healthcare providers to report suspected ADRs. The purpose of this system is to operate as a guide in identification of new ADRs and predisposing risk factors to known ADRs. The objective of this study was to assess the prevalence and documentation of adverse drug reactions (ADR) in the private and public antiretroviral clinics in Maseru district, with special reference to zidovudine (AZT) and tenofovir (TDF) - based regimens. The empirical investigation was divided into two phases. The first phase was a cross-sectional quantitative retrospective drug utilisation review study which focused on the occurrence of adverse drug reactions in patients taking zidovudine (AZT) and tenofovir (TDF). The second phase, a survey in a form of questionnaires for the health professionals. Drug utilisation review: The sample size of patients was 300. Of the 44 patients who experience ADRs, 72.73% (n = 32) were female and 27.27% (n = 12) were male. A greater number of patients who experienced ADRs were females with 43.18% (n = 19) presenting with skin rash, 27.27% (n = 12) with nausea/vomiting, and 2.27% (n = 1) with diarrhoea. In male patients, 2.27% (n = 1) had peripheral neuropathy, 18.18% (n = 8) skin rash, 2.27% (n = 1) Fanconi syndrome, 2.27% (n = 1) nausea/vomiting, and 2.27% (n = 1) diarrhoea. Patients whose ART regimen changed due to ADRs were five. 60% (n = 3) of the patients were females and 40% (n = 2) were males. There was an estimated increase of 0.0025 cell/mm³, 0.0026 cell/mm³, 0.0024 cell/mm³, 0.0025 cell/mm³, and of 0.0019 cell/mm³ in CD4 cell count per day according to sex, age group, weight group, initial ART regimen, and ADRs, respectively. An estimated increase of 0.00021 g/dL, 0.00022 g/dL, 0.00018 g/dL, 0.00022 g/dL, and of 0.00020 g/dL in Hb profile per day occurred according to sex, age group, weight group, initial ART regimen, and ADRs, respectively. There was an estimated increase of 0.000062%, 0.000046%, 0.000068%, 0.000062%, and of 0.00017% in neutrophil count according to sex, age group, weight group, initial ART regimen, and ADRs per day, respectively. There was an estimated increase of 0.000044 IU/L, 0.000043 IU/L, 0.000046 IU/L, and of 0.000028 IU/L in ALT according to sex, age group, weight group, and initial ART regimen per day, respectively. An estimated decrease of 0.000013 IU/L in ALT according to ADRs per day also occurred. There was an estimated decrease of 0.00038 μmol/L, 0.00039 μmol/L, 0.00040 μmol/L, 0.00040 μmol/L, and of 0.00028 μmol/L in serum creatinine per day according to sex, age group, weight group, initial ART regimen, and ADRs, respectively. There was an estimated decline of 0.00023 mmol/L, 0.00022 mmol/L, 0.00023 mmol/L, 0.00024 mmol/L, and of 0.00015 mmol/L per day in urea according to sex, age group, weight group, initial ART regimen, and ADRs, respectively. Health professional’s questionnaire: 49 health professionals responded to the questionnaire. 100% (n= 49) of the participants showed that they did not use the yellow card scheme to report ADRs. 34.65% (n = 17) use the individual case safety reports. 57.14% (n = 28) used the structured databases to report ADRs. 85.71% (n = 42) documented in the patient bukana, and 6.12% (n = 3) used the HIV/AIDS ART card to document ADRs occurrence. 91.84% (n = 45) of the health professionals never filled the ADR reporting form in their working environment. In conclusion, adverse drug reactions occurring in a hospital or healthcare facility should be recorded and reported by the medical practitioners, nurses, pharmacists, and the pharmacy technicians. Therefore, it is important to assess the continuous evaluation of the benefits and harm of medicines which will help in achieving the ultimate goal of making safer and more effective treatment available for patients. As well as to help the health professionals to participate in the very important process of continuous surveillance of safety and efficacy of pharmaceutical products used in clinical practice. / MPham (Pharmacy Practice), North-West University, Potchefstroom Campus, 2014