Denna uppsats studerar perspektiv på trygghet inifrån samt utifrån området vi har studerat. Detta ämne studeras genom en fallstudie i ett miljonprogramsområde; Ljungdala, Hässleholm. I uppsatsen analyseras och diskuteras det kring trygghet i förhållande till segregation, stigmatisering och mediers makt. Vi har som underlag för fallstudien intervjuat personer som är bosatta i miljonprogramsområdet samt analyserat artiklar publicerade i tidningar gällande området och tryggheten där. Vi ser att frågan kring trygghet idag är stor inom samhällsplaneringen och att det likaså diskuteras livligt av befolkningen då det påverkar deras vardag starkt. Vi anser samtidigt att ett rykte stigmatiserar områden vilket får medföljder. Rykten som inte alltid speglar verkligheten är något som ofta förekommer och specifikt kring segregerade miljonprogramsområden. Syftet med uppsatsen var därav att undersöka hur trygghet i området föreställs inifrån och utifrån, med detta menar vi från de boende i området samt från medier.Studien visar att det finns markanta skillnader i föreställningarna av trygghet. De boende anser att området är felaktigt speglat och påpekar att det cirkulerar rykten som inte stämmer. Medierna lyfter trygghetsproblem i området och i artiklarna indikeras det vart problemen är rotade. Det existerar alltså skilda uppfattningar kring området. / This thesis deals with the subject of safety and perspectives of it from inside and outside the area we have examined. The subject is examined through a case study in a “miljonprogramsområde” in Ljungdala, Hässleholm. We have analyzed and discussed the issue of safety in relation to segregation, stigmatization and the power of media. To support the case study, we interviewed residents in the “miljonprogramsområde” and analyzed articles published in newspapers concerning the area and its safety.We have noticed that a question about security is vital in today's urban planning and that it is also discussed lively by the population as it greatly affects their everyday lives. We believe that a reputation of an area can stigmatize it and that may result in other effects as well. Rumors that do not reflect reality are something that often occur and specifically regarding segregated “miljonprogramsområden”. The aim of the thesis was to investigate how safety is perceived in the area from within and externally, thus from residents in the area and from the media.The study shows that there are remarkable differences in the perception of safety. The residents consider the area as incorrectly perceived and points out that there are rumors that are not correct. The media highlights safety issues in the area and indicates where the problems are rooted. Thus, it exists distinguished perceptions of the area.

Studien genomfördes med ambitionen att undersöka dels huruvida invånarna som bor i miljonpro- grammets höghus upplever kollektiv styrka1 och dels vilken betydelse detta har haft för den höga brottsfrekvensen i området. Studien genomfördes med en kvalitativ dataanalys av intervjumaterial hämtat från intervjuer som utfördes med invånarna på Malmvägen, i Sollentuna kommen, Stock- holms län. Studiens resultat påvisade att invånarna som bor i miljonprogrammets höghusområdet ofta upple- ver en låg kollektiv styrka. Boendeformen gör socialiseringsprocessen mer utmanande för de som bor där. Flervåningshusen med många lägenheter kombinerat med den stora befolkningen har gjort det svårt för invånarna att lära känna sina grannar. Detta gör att folk blir anonyma och att viljan att ingripa för bostadsområdets säkerhet blir låg. Förslag som de boende själva lyfter fram för att motverka detta är olika insatser som mobiliserar lokala krafter i området.

I mitten av 1900-talet skedde en radikal förändring av bostadsutvecklingen i Sverige. Förändringen kom att kallas miljonprogrammet där en miljon nya och moderniserade bostäder och bostadsområden uppfördes under en tioårsperiod. Många av dessa bostadsområden upplevs som otrygga, nedgångna och flera av dessa områden är idag segregerade. Syftet med studien är att genom förändring av miljonprogramsområdens gårdsmiljö skapa möjlighet att kunna påverka segregationen i ett område med hänsyn till bostadsområdets kvalitéer. Målet är att studera hur gårdsmiljön i ett miljonprogramsområde kan påverka segregation genom utveckling och säkerställande av utomhusmiljöns värden. Syftet och målet nås genom litteraturstudier, fältstudier och intervjuer. Resultaten från de tillämpade metoderna visar att områdena är slitna, ovårdade och torftiga. Förslag presenteras även för potentiella åtgärder. Undersökningens slutsats beskriver vikten av omsorgsfull skötsel, zonering och avskärmning i miljonprogramsområdens gårdsmiljö när integration ska möjliggöras för de boende. Dock påverkas även segregationen och integrationen av fler andra samhällsenliga aspekter och åtgärder som bör beaktas vid planerad förändring av ett segregerat område. / In the middle of 20th Century, there was a significant change in the development of housing in Sweden. The change came to be called the Million house programme, where one million new and modernized houses and residential areas were erected over a ten-year period. Many of these residential areas are perceived as insecure, run down and several are today segregated. The purpose of this study is by development of a million house programme external environment affect segregation, with reference to the quality of the residential area. The goal is to study how the external spaces in a million house programme area can affect segregation through the development and ensuring of the outdoor environment values. The purpose and goal is achieved through literature studies, field studies and interviews. The results from the applied methods notes that the areas are worn, unkempt and scanty. Suggestions are also presented for action. In conclusion, the importance of careful management, zoning and foreclosure in the million house programme areas external spaces have an impact on segregation. However, the affects of segregation and integration depends also on other societal aspects and measures that should all be considered in the planned change of a segregated area.

Miljonprogrammet tillkom genom en storslagen politisk satsning under det expansiva 60-talet. Produktionen lades utanför städerna och vilade på funktionalism och stordriftsfördelar. Trots minutiös social ingenjörskonst hade ingen kunnat förutse att många av de hyresgäster, som befolkade miljonprogrammet till en början, inom några år skulle flytta till egna småhus. Kvar blev de socioekonomiskt svagare hyresgästerna. Dessa områden präglas idag överlag av många in och utflyttningar. I Sverige finns ett miljonprogramsområde i varje medelstor stad. Dessa områden kännetecknas av samma typ av problematik; hög arbetslöshet, höga ohälsotal och lågt valdeltagande. I den politiska debatten väcks ofta förslag om att man ska bygga om eller riva delar av miljonprogrammen. Andra menar att problemen bekämpas genom att åtgärda makroekonomiska problem i samhället i stort. Få av dessa förslag kretsar kring teorier om socialt kapital och vad det sociala kapitalet enligt vissa välkända statsvetare kan åstadkomma i samhällen. Syftet med denna uppsats är således att kvalitativt beskriva det sociala kapitalet i ett miljonprogramsområde i Linköping. Vi vill även studera huruvida det sociala kapitalet kan bidra till en demokratisk utveckling i stadsdelen. Det är vår förhoppning att våra slutsatser kan generaliseras till andra miljonprogramsområden i Sverige. Det sociala kapitalet beskrivs och analyseras utifrån tretton genomförda intervjuer med tjänstemän och föreningsrepresentanter i stadsdelen. Det görs med teoretisk hjälp av statsvetarna Robert D. Putnam och Bo Rothstein samt sociologen James S. Coleman. Vi kommer fram till att det förekommer stora variationer av socialt kapital i stadsdelen. Det finns en stor mängd av det Putnam kallar för sammanbindande socialt kapital. Samtidigt uppvisar stadsdelen en brist på det överbyggande sociala kapitalet, som på allvar skulle kunna bidra till ett demokratiskt lyft i stadsdelen. Det menar vi beror på etniska grupperingar och stora omflyttningar, som gör det irrationellt att investera i socialt kapital för den enskilde. Särskilda politiska insatser kan av de skälen motiveras i stadsdelen. / “The million programme”, an ambitious housing programme, took place in Sweden between the years 1965-1974. During this period 1006000 dwellings were built, which represents about a quarter of the contemporary housing stock in Sweden. The programme was due to a strong political will from the Social democratic party to erase the demand surplus on housing that had existed in Sweden until then. The production of the housing took place in the outskirts of the cities and was based on ideas of functionalism and scale economy. Despite extensive social engineering no one had been able to foresee that after a couple of years many of the tenants moved away from the new residential areas, choosing instead to live in single-family, detached houses. Those who were left behind were mostly families of low socioeconomic status. Most Swedish medium sized cities still have a residential area from this period. These areas are nowadays often characterized by a lot of passing tenants, high unemployment and unhealthy rate. Few of the residents visit the polls on election day. Many politicians argue that the socioeconomic problems in these areas can be improved by restorement or deconstruction of housing. Others mean that in order to solve the socioeconomic problems in these areas you have to tackle the macroeconomic problems in modern society. Few of the proposals revolve around social capital and the ideas that well-known political scientists have about the importance for wellbeing in societies. The aim of this essay is therefore to qualitatively describe the social capital in a residential area built as a part of the million programme in the town Linköping and see how it can contribute to the democratic process. Hopefully our conclusions can be generalized to other similar residential areas in Sweden. The description of the social capital consists of the tellings of county officials and representatives of local associations. The information they have provided was analyzed with the help of theorists Robert D. Putnam, Bo Rothstein and James S. Coleman. We conclude that there exist substantial variations in the social capital in the residential area that we have studied. There exists an extensive amount of what Putnam calls bonding social capital in the neighbourhood, but there is also a lack of bridging social capital that could significantly improve the democratic process in the area. This is due to ethnic groupings and great numbers of passing residents which makes investments in social capital irrational for the individual. Specific political support for these residential areas can therefore be motivated.

I arbetet besvaras två frågor om vilka designprinciperna är för traditionella trädgårdsstäder från början av 1900-talet samt hur trädgårdsstaden kan anpassas med nutida forskning och praktik till dagens kontext. Ett gestaltningsarbete av ett bostadsområde har utformats med framtagna designprinciper som en del av analysen. Utgångspunkten är en nutida trädgårdsstad i låg och tät bebyggelse. Förslaget utarbetas sig i Kungsmarkens högskaliga miljonprogramsområde som ett alternativ till bebyggelsen som finns på plats idag. Platsens förutsättningar har beaktats gällande; verksamheter, målpunkter, omgiven bebyggelse, trafik, barriärer, utsikter, grönska och topografiska skillnader. Vidare så har målsättningen i det alternativa planförslaget varit att skapa lika många bostäder som idag finns på platsen. Arbetet har undersökt om en nutida låg och tät trädgårdsstad, kan vara ett av alternativen till dagen byggnadsideal.