Uppsatsen behandlar det potentiella värdet av salutogenes inom systemteoretisk missbruksvård. Studien är en litteraturstudie där 13 artiklar inom ämnena salutogenes och systemteori, närmare bestämt familjeterapi, har granskats. Efter en kvalitativ innehållsanalys på det empiriska materialet kunde vissa kunskapsluckor och förbättringsmöjligheter identifieras. Både salutogenes och familjeterapi kan fungera på var sitt håll, men samtidigt kan det utläsas att salutogenes kan komplettera familjeterapi på ett väl fungerade sätt. Resultatet visar att genom att anlägga ett salutogent perspektiv på familjeterapeutisk missbruksbehandling kan ett bättre resultat uppnås. Genom att jobba med friskhetsfaktorer hos individen samt nätverk kan individens motståndskraft i form av Kasam stärkas, och därigenom teoretiskt förbättra behandlingsresultaten.

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att skapa en djupare förståelse för upplevt utanförskap i missbruk. Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är Erving Goffmans resonemang kring stigmatieringsprocesser och strategier för att hantera det upplevda stigmat, samt Howard S. Beckers diskussion kring olika former av avvikelse. Den tidigare forskningen som finns inom missbruk är omfattande men de teman som främst ansetts vara relevanta för den här uppsatsen har varit de som berör stigma eller som använder sig av intervjuer. Sammanfattningsvis verkar det som om det finns en stigmatisering av människor med missbruk men oftast är de som intervjuas personer som arbetar med människor med missbruk och det är något ovanligt att missbrukare själva får komma till tals, vilket har varit viktigt i den här studien. Angreppssättet som valts för att besvara frågeställningen är ostrukturerade intervjuer med åtta män med erfarenheter av missbruk. Uppsatsen slutsats är att deltagarna upplever ett utanförskap som går att koppla till Goffman och Beckers teorier. Ett exempel på det är deltagare som berättar hur de har försökt hantera sitt upplevda utanförskap genom att dölja sitt stigma, missbruket. Dock verkar det upplevda utanförskapet finnas för deltagarna innan deras missbruk samt finnas kvar i drogfriheten. Förslag på vidare forskning är att undersöka det upplevda utanförskapets orsaker samt hur det hanteras i drogfriheten.

Syftet med studien är att skapa en ökad kunskap om hur det är att leva i missbruk och vad det är som gör att missbrukaren vill bli drogfri. Vidare vill uppsatsen undersöka och skapa en förståelse för vad det är som hjälper missbrukarna att förbli drogfria. Ett missbruk har inte bara förödande konsekvenser för individen, utan kostar även samhället oerhört mycket. I Sverige uppskattas det finnas mellan 26 000 och 30 000 tunga missbrukare (Brottförebyggande rådet 2012 refererad i Brottsförebyggande rådet, 2013). Sju intervjuer genomfördes och dessa analyserades med stöd av kvalitativ innehållsanalys och inslag av grounded theory. Genom intervjuerna har författarna erhållit ökade kunskaper om vad som är viktigt i drogfriheten. Empirin har författarna kopplat ihop och lyckats styrka genom tidigare forskning och litteratur. Våra teoretiska utgångspunkter var bland annat, symbolisk interaktionism, exit teorin, och tidigare forskning samt litteratur om självhjälpsrörelser. Ett större intresse visas för NA (Anonyma Narkomaner) då författarna sympatiserar med deras vision. Uppsatsen fördjupar sig i olika relationer under tillfrisknandet, men även i att bryta med sitt missbruk och de psykosociala konsekvenserna från missbruket. I intervjuerna framkom att relationen till andra människor hade stor betydelse för tillfrisknandet, och även för att bryta missbruket och konsekvenser av detta. Slutsatser från denna studie är att relationen och förhållningssättet till sig själv, till andra, till samhället och allt annat är avgörande i drogfriheten. De skapar förutsättningar som ger det drogfria livet ett värde.

Frågorna kring orsaken till varför en ”väljer” ett liv som kriminell och missbrukare har inga enkla svar. Syftet med föreliggande undersökning var att söka ökad förståelse av kriminalitet och missbruk. Detta gjordes genom att göra en jämförelse mellan undersökningsdeltagarnas reflektioner rörande sina tidigare livsstilar som kriminella och missbrukare och resultaten från deras personlighetstest. I studien deltog 5 personer i åldrarna 24-61. Via semistrukturerade intervjuer och tematisk analys har deltagarnas upplevelser och reflektioner kring deras tidigare livsstilar beskrivits vilket besvarar studiens ena frågeställning. Med hjälp av Swedish Universities Scales of Personality (SSP) kunde en personlighetsprofil skapas för varje deltagare. Vad som har utkommit från varje enskild berättelse relaterades sedan till SSP resultaten, det besvarade andra studiens frågeställning. Inom extraversionsfaktorn utmärktes två värden avvikande från normen för samtliga deltagare, interpersonell distans och impulsivitet. Avvikande värden för interpersonell distans har märkts hos 4 av 5 deltagare. Impulsivitet, enligt SSP resultat, har funnits hos 3 av 5 deltagare.

Alkohol/substansmissbruk är ett ökande problem i Sverige vilket leder till att fler människor söker sjukhusvård på grund av komplikationer av missbruket. Frågeställningar som ställdes: Hur upplever sjuksköterskor mötet med patienter med missbruksproblematik? Vilka problem eller förebyggande åtgärder upplever sjuksköterskan vid omvårdnad av patienter med missbruk? Hur upplever sjuksköterskan vårdrelationen mellan patienten med missbruksproblem och sjuksköterskan? Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med missbruksproblematik. Metoden var en litteraturstudie med samma eftersökning i tre databaser som resulterade i elva vetenskapliga artiklar som svarade på syftet. I föreliggande litteraturstudies resultat belystes sjuksköterskors upplevelser av: känsla av osäkerhet, bristande kunskap och vårdrelation. Samtliga artiklar kom fram till att osäkerhet hos sjuksköterskan och bristande kunskap inom missbruksproblematik är grunden till problemen inom omvårdnad och orsakar flera frågetecken gällande vårdrelationen mellan sjuksköterska och patient vilket litteraturstudiens resultat också visar. Ytterligare utbildning till sjuksköterskor om missbruksproblematik måste tas på allvar och verkställas snarast möjligt för att uppnå god omvårdnad till patienter med missbruksproblematik.

Denna studie syftar till att undersöka synsätt och strategier i arbetet med vuxna missbrukare hos myndighetsutövande personal inom socialtjänsten. Bakgrunden till studien är att det finns ett inneboende dilemma med att som myndighetsutövande personal, dels arbeta som en representant för en myndighet med ramar som begränsar och dels arbeta i direktkontakt med medborgarna som ska ha hjälp. Studien genomfördes med en kvalitativ metod, med intervjuer, där fem myndighetsutövande personal i tre olika kommuner i södra Sverige intervjuades. Som teoretisk utgångspunkt för att analysera empirin har Michael Lipskys teoretiska begrepp street-level bureaucrats använts. Studiens resultat stämmer i stort överens med vad den tidigare forskningen säger inom området och de teoretiska begrepp som har använts. Huvudslutsatsen i studien är att myndighetsutövande personal som jobbar med missbruk använder sig av i huvudsakligen två olika synsätt och strategier som beror på klientens grad av missbruksproblem. När en klient anses ha lättare missbruksproblematik hänvisas de till kommunens egna öppenvård. När en klient har tyngre missbruksproblematik används en rad olika insatser som framförallt beror på olika klientegenskaper.

<p>Syftet med den här studien var att beskriva och analysera hur personal inom missbrukarvården uppfattar betydelsen av klienters/patienters respektive sitt eget kön/genus i behandling. Vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi intervjuat två kvinnliga och en manlig socialsekreterare, en kvinnlig behandlingshemspersonal samt en kvinnlig sjuksköterska. Textanalysen genomfördes med meningskategorisering. Materialet analyserade vi sedan utifrån ett genusperspektiv. </p><p>Studiens huvudsakliga resultat visar att intervjupersonerna anser att kvinnor är mer utsatta, kvinnliga missbrukare har ofta varit sexuellt utnyttjade och blivit misshandlade samt att kvinnor befinner sig i minoritetsställning på behandlingshem. Intervju-personerna talar också om att kvinnor skäms mer för sitt missbruk än män, ofta i samband med moderskapet. De intervjuade upplever att de kvinnliga missbrukarnas dåliga erfarenheter av män samt det sexuella spel som ofta uppstår på blandade behandlingshem, kan vara anledningar till att män och kvinnor inte bör behandlas tillsammans. Undersökningens resultat visar även hur socialt och kulturellt skapade föreställningar om män och kvinnor kan påverka klienter såväl som personal.</p>

<p>Studiens syfte var att undersöka hur det är att vara barn i familj och förskola när föräldrar lever i missbruk och vad barn vill att vuxna i omgivningen ska göra för att hjälpa dem. Syftet var även att undersöka vad förskollärare tror att dessa barn behöver och vad de gör för dem.</p><p>Studiens underlag är baserat på ostrukturerade intervjuer för att få ett djup i berättelserna. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. Fem av dem var vuxna som hade levt med missbrukande föräldrar som barn och tre av dem var förskollärare. Arbetets teoretiska utgångspunkt har baserats på tidigare forskning kring barn som levt eller lever med missbrukande föräldrar.</p><p>Studiens resultat visar att tre av dem som levt med missbrukande föräldrar som barn ansåg att det var ”konstigt” att ingen av pedagogerna visade några tecken på att de visste hur det stod till hemma. Lisa och Maria berättar att de visade tydliga tecken på att allt inte stod rätt till hemma. Lisa menar att man kunde se på henne att allt inte stod rätt till för hon var alltid arg och bråkig och lärarna ansåg att hon inte tog ansvar för något. Maria berättar att hon blev bråkig och utagerande, hon var den som protesterade i familjen. Båda Lisa och Marias berättelser visar även att de båda tog ett stort ansvar för andra personer i sin omgivning.</p><p>När de vuxna talar om sin barndom säger alla liknande saker angående vad de skulle göra för att hjälpa barn som lever i missbruk. De anser att uppmärksamhet, bekräftelse och trygghet är viktigt för ett barn. En av dem menar att man ska ösa kärlek över dem och krama dem. Vidare anser hon att det kan ha stor betydelse för barnet om en enda person gör</p><p>Två av pedagogerna anser att det är viktigt att uppmärksamma olika signaler som barnet visar exempelvis att de är utagerande, slutna eller tysta barn. Maria anser att det är viktigt att uppmärksamma tecken som överdrivet ansvarstagande, utagerande eller ett barn som är väldigt tyst.</p><p>De pedagoger som intervjuats är alla eniga om att barn som lever med missbrukande föräldrar behöver en trygg plats med fasta rutiner och närhet från någon som bryr sig om dem.</p>

Syftet med den här studien var att beskriva och analysera hur personal inom missbrukarvården uppfattar betydelsen av klienters/patienters respektive sitt eget kön/genus i behandling. Vi har gjort en kvalitativ undersökning där vi intervjuat två kvinnliga och en manlig socialsekreterare, en kvinnlig behandlingshemspersonal samt en kvinnlig sjuksköterska. Textanalysen genomfördes med meningskategorisering. Materialet analyserade vi sedan utifrån ett genusperspektiv. Studiens huvudsakliga resultat visar att intervjupersonerna anser att kvinnor är mer utsatta, kvinnliga missbrukare har ofta varit sexuellt utnyttjade och blivit misshandlade samt att kvinnor befinner sig i minoritetsställning på behandlingshem. Intervju-personerna talar också om att kvinnor skäms mer för sitt missbruk än män, ofta i samband med moderskapet. De intervjuade upplever att de kvinnliga missbrukarnas dåliga erfarenheter av män samt det sexuella spel som ofta uppstår på blandade behandlingshem, kan vara anledningar till att män och kvinnor inte bör behandlas tillsammans. Undersökningens resultat visar även hur socialt och kulturellt skapade föreställningar om män och kvinnor kan påverka klienter såväl som personal.

Studiens syfte var att undersöka hur det är att vara barn i familj och förskola när föräldrar lever i missbruk och vad barn vill att vuxna i omgivningen ska göra för att hjälpa dem. Syftet var även att undersöka vad förskollärare tror att dessa barn behöver och vad de gör för dem. Studiens underlag är baserat på ostrukturerade intervjuer för att få ett djup i berättelserna. Sammanlagt genomfördes åtta intervjuer. Fem av dem var vuxna som hade levt med missbrukande föräldrar som barn och tre av dem var förskollärare. Arbetets teoretiska utgångspunkt har baserats på tidigare forskning kring barn som levt eller lever med missbrukande föräldrar. Studiens resultat visar att tre av dem som levt med missbrukande föräldrar som barn ansåg att det var ”konstigt” att ingen av pedagogerna visade några tecken på att de visste hur det stod till hemma. Lisa och Maria berättar att de visade tydliga tecken på att allt inte stod rätt till hemma. Lisa menar att man kunde se på henne att allt inte stod rätt till för hon var alltid arg och bråkig och lärarna ansåg att hon inte tog ansvar för något. Maria berättar att hon blev bråkig och utagerande, hon var den som protesterade i familjen. Båda Lisa och Marias berättelser visar även att de båda tog ett stort ansvar för andra personer i sin omgivning. När de vuxna talar om sin barndom säger alla liknande saker angående vad de skulle göra för att hjälpa barn som lever i missbruk. De anser att uppmärksamhet, bekräftelse och trygghet är viktigt för ett barn. En av dem menar att man ska ösa kärlek över dem och krama dem. Vidare anser hon att det kan ha stor betydelse för barnet om en enda person gör Två av pedagogerna anser att det är viktigt att uppmärksamma olika signaler som barnet visar exempelvis att de är utagerande, slutna eller tysta barn. Maria anser att det är viktigt att uppmärksamma tecken som överdrivet ansvarstagande, utagerande eller ett barn som är väldigt tyst. De pedagoger som intervjuats är alla eniga om att barn som lever med missbrukande föräldrar behöver en trygg plats med fasta rutiner och närhet från någon som bryr sig om dem.