Både ätstörningar och missbruk kan vara livshotande diagnoser som ibland är mycket svårbehandlade. Det finns forskning som visar på en förhöjd risk för ätstörning om du lider av ett missbruk. Forskning visar också på att samsjuklighet mellan missbruk och ätstörning är en komplicerande faktor vid behandling och det finns inte några tydliga riktlinjer om hur man bör prioritera insatser för denna patientgrupp. Syftet med denna studie är att undersöka behandlares strategier för att upptäcka och behandla patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Syftet är också att undersöka om det finns tankar kring utvecklingsområden vad gäller behandling och upptäckt av patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar. Studien består av sex semistrukturerade intervjuer utförda på tre behandlare som främst arbetar med ätstörningar respektive tre behandlare som främst arbetar med missbruk. Resultatet visar att behandlare som arbetar med missbruk respektive ätstörningar är eniga om att samsjuklighet mellan ätstörningar och missbruk är en komplicerande faktor när det kommer till bedömning och behandling. Det tycks finnas en gemensam känsla av osäkerhet vad gäller hur andra enheter på kliniken arbetar och ett ökat erfarenhetsutbyte efterfrågas. Övriga förslag på förbättringsområden för att upptäcka och behandla patienter med samsjuklighet vad gäller missbruk och ätstörningar var mer utbildning, handledning, standardiserade bedömningsinstrument och samarbete. Ett ekonomiskt och effektivt sätt att höja kompetensen hos personalen i allmänhet skulle vara att sanktionera att även erfaren personal skulle ha möjlighet att delta vid den basutbildning för nyutbildad personal som genomförs årligen vid psykiatriska kliniken i Skellefteå. Detta skulle kunna öka kunskapen om hur andra enheter arbetar och förhindra frustration som kan uppkomma då man inte förstår varför olika enheter väljer att agera eller prioritera som de gör.

Bakgrund Personer med missbruk och substansberoende ses ofta som farliga snarare än som en person med en sjukdom. Detta tros bero på en generell stigmatisering i samhället, som ofta grundar sig i okunskap. Trots att personer med missbruk och substansberoende ses inom all hälso- och sjukvård förekommer även negativa attityder och fördomar hos sjuksköterskor. Detta kan resultera i att patienterna misstror den vård som erbjuds och rädslan för “att stämplas som missbrukare” kan medföra att de inte söker vård. De negativa attityder och fördomar som kan förekomma hos sjuksköterskor kan relateras till otillräcklig utbildning i den omvårdnad som krävs vid missbruk och substansberoende, vården blir därmed otillräcklig. Syfte Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelser i mötet med patienter med missbruk och substansberoende inom beroendevården. Metod En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie valdes. Sex legitimerade sjuksköterskor, yrkesverksamma inom beroendevården i Stockholmsområdet, deltog i studien. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys utifrån en manifest ansats. Resultat Sjuksköterskor inom beroendevården besitter kunskap om sjukdomsbilden och har utvecklat en förståelse för patientens sårbarhet. Sjuksköterskorna i studien upplevde att mötet med patienter med missbruk och substansberoende präglas av emotioner. Samtidigt spelar arbetsmiljön in i hur bemötandet, likväl som mötet, utformas och på så sätt påverkas upplevelsen. Samhällets normer och värderingar upplevdes bidra till att patienternas värdighet negligeras utanför beroendevården, vilket skapar frustration och sorg hos sjuksköterskorna. Slutsats Det råder en generell kunskapsbrist kring patienter med missbruk och substansberoende utanför beroendevården. För att vården ska upplevas som tillräcklig och god behövs därmed ökade kunskaper inom området

Introduktion/Bakgrund: Alkohol- och substansmissbruk är ett stort globalt problem. Missbruk beskrivs som ett skadligt, ohälsosamt bruk av substanser eller handlingar som kan leda till ett beroende. Personer med missbruksproblematik är extra utsatta för somatiska sjukdomar och blir därför ofta inlagda på sjukhus. Sjuksköterskor kommer därför ofta i kontakt med denna patientgrupp. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personer med alkohol- och/eller substansmissbruk på somatiska avdelningar. Metod: Litteraturstudien utformades enligt Roséns granskningsprocess. Valda databaser är CINAHL och PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt Forsbergs och Wengströms granskningsmallar. 8 artiklar bearbetades och analyserades induktivt för resultatet. Resultat: Fyra teman framkom: bristande kunskap och utbildning, bristande stöd inom organisationen, utmaningar vid vårdandet och utsatthet för hot och våld. Huvudfynden var att brist på kunskap, utbildning och stöd inom organisationen medförde svårigheter för sjuksköterskor vid vårdandet av personer med missbruksproblematik. Sjuksköterskorna mött även olika utmaningar samt utsattes för hot och våld. Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av brist på kunskap, brist på stöd inom organisationen, utmaningar vid vårdandet och utsatthet för våld och utmaningar påverkade vårdkvaliteten negativt, samt äventyrade patientsäkerhet och delaktighet. Dessa erfarenheter är viktiga att ta med sig i den kliniska verksamheten för att förbättra vård- och arbetsmiljö.

Detta är en studie om personer med dubbeldiagnos, ett begrepp som kan betyda mycket men som i vår uppsats betyder psykossjukdom kombinerat med ett missbruk. Det vi främst ville få reda på var vad det innebär för individen att ha en dubbeldiagnos. För att få reda på det fick vi först studera litteraturen som behandlar psykossjukdomar, främst schizofreni, och missbruk/beroende. Det vi också ville få reda på var om dessa patienter har några specifika behov och vilka behandlingar som erbjuds dem, detta ville vi få svar på genom ett tjänstemannaperspektiv. Vi genomförde således en kvalitativ studie med fem intervjuer på verksamheter där denna patientgrupp finns representerad.Vad vi i slutresultatet såg, och som vi förstod redan på vägen, var att det är otroligt individuellt hur denna problematik påverkar patienten. Något som de flesta emellertid har gemensamt är en social utsatthet och många har inget hem och har förlorat kontakt med familj och vänner. Många saknar även arbete och sysselsätter sig istället med ett desperat sökande efter droger. Det var definitivt en allmän uppfattning bland våra respondenter att ett tryggt boende är a och o för att en behandling ska göra någon nytta.Något annat som lyftes vid ett flertal tillfällen var en integrerad behandling. Våra respondenter var överens om att att man behöver samordna alla vårdgivare runt patienten för att underlätta så mycket som möjligt för individen. Tätt samarbete i personalgruppen kan också ge lyckade resultat och ett icke-konfrontativt arbetssätt får patienten att känna sig trygg, vilket är otroligt viktigt för behandlingen.

Denna studie intresserar sig för relationen mellan behandlingspersonal och patient under vistelsetiden på behandlingshem för missbruk. Studien är genomförd på ett behandlingshem med tolvstegsprogram som inriktning. Studiens syfte är att undersöka relationen mellan rådgivare och patient och vad relationen betyder för dem. Jag har använt mig av en etnografisk metod där jag samlat in material kring fenomenet genom deltagande observationer och intervjuer med målet att besvara mina frågeställningar: ” Hur ser rådgivare och patient på deras relation? Och Vilken betydelse har relationen mellan rådgivare och patient? Resultatet sammanfattas underföljande tre teman: Tillit, Känslor och Gemenskap. Dessa teman ansågs vara betydelsefulla för relationen och vad den strävade mot. För att förstå studiens resultat på ett djupare plan tillämpades en emotionssociologisk teori som behandlar sociala band med tillhörande begrepp som Samklang, Skam-stolthet och Alienation. Studien visar att relationen mellan rådgivare och patient är viktig för att ta sig ur ett missbruk och en del av behandlingen inom tolvstegsprogrammet.Nyckelord: Missbruk, Mellanmänsklig relation, Tolvstegsprogrammet, Tillit, Känslor, Gemenskap, Sociala band

The purpose of this study is to describe and create an understanding of how the life of addiction for women relates to experiences of stigma and shame in different stories. Addiction is considered a complex social issue because the problem can occur in all ages and social classes of society. Abuse reflects an inequality between men and women that is maintained in many ways in society. The empirical material is obtained from reading six autobiographical books by women with drug and/or alcohol abuse. The results are analyzed using Goffman's theory of stigma and shame and gender theory. The results have shown that women with addiction problems experience shame and stigma and this has a negative impact on life, self-image and self-confidence.

Det här projektet utreder svenskens relation till alkohol och de skadeeffekter som uppstår av ett missbruk/beroende. Framför allt ritkar sig projektet till de barn och ungdomar som växer upp med en nära anhörig som missbrukar alkohol. Målsättningen med projektet är att skapa en trygg och säker plats där allmän information om missbruk finns att tillgå, liksom riktad konsultation till barn och ungdomar som påverkas av en närståendes missbruk. Projektet riktar sig INTE till barn och ungdomar som själva behöver behandling för alkohol- eller drogmissbruk. Syftet med projektet är att synliggöra och därmed öppna dialog kring missbruksproblematiken, att motverka tabu, skamkänslor och utanförskap och att utreda arkitekturens roll i problematiken. Frågeställningen handlar om huruvida Plats + Program + Arkitektur kan bidra till att kuva tabun kring missbruk, och istället för att dölja skapa en plattform för diskussion och en ökad förståelse. / This project investigates the Swede's relationship with alcohol and the harmful effects that arise from an addiciton. Above all the project aims to address the children and adolescents who grow up with a loved one having an alcohol addiction. The aim of the project is to create a safe and secure place where general information about addiction is available, as well as targeted consultations for children and young people affected by a loved one's addiction. The project is NOT aimed at children and young people who need treatment for alcohol or drug abuse. The project aims to make visible and thus open dialogue about substance abuse issues, combating stigma, shame and alienation and to investigate the role of the architect when it comes to shape societies and lessen future konsequences. The issue is whether the location + programe + architecture can help to subdue the taboo associated with addiction, and instead of hiding the issue, create a platform for discussion and a greater understanding.

The purpose of the study was to describe and analyze the living condition for individuals with co-morbidity in different spheres of life based on a survey conducted in Blekinge county council. The aim has also been to examine the relation between individuals with co-morbidity and the care and support that is available under current legislation. The study examined how two hypotheses about comorbidity is related to different spheres of life as well as health care and support. Both hypotheses was confirmed by the results of the study. Individuals with co-morbidity has often a troublesome living situations and they do not receive adequate care and support. The study's perhaps most unexpected result is the result that emerged in addition to the hypotheses. The young group of people with co-morbidity is high and the group has a great need for extended care and support activities in all areas of life. Individuals with co-morbidity needs to be a continued research focus, especially the young persons.

Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, förkortat till LARO, innebär att personer som är beroende av opioider blir behandlade med läkemedel för att minska suget efter andra opioider. Socialtjänsten, LARO-programmet samt polisen har alla en roll i denna typ av behandling. Socialtjänsten hjälper patienten att ansöka. Socialtjänstrepresentanter, personalgruppen från LARO-programmet samt enhetschefer träffas i en så kallad beslutskonferens, där de beslutar om den ansökande patienten ska få börja på programmet eller inte. I början av behandlingen kontrolleras patienten hårdare, kontrollen blir mindre ju längre patienten har varit i behandlingen och om patienten har följt behandlingens regler. Polisen hjälper till att kontrollera samt meddela LARO-personalen om patienter påträffas med andra droger. Patienter väljer programmet främst för att de anser att de är klara med droger, att de har förlorat vårdnaden om sina barn eller att de har träffat en ny partner. Några fördelar med programmet ansågs vara att patienterna får en chans till ett liv utan kriminalitet. De får en chans att få jobb, få en fast bostad och laga trasiga relationer. Några nackdelar ansågs vara bland annat svårigheten att prata om eventuella återfall med personalen på grund av rädslan för att bli utskriven. Även stigmatiseringen och den eviga missbrukarrollen ansågs vara en nackdel.

No description available.